Bakgrund: Invånare i Sverige uppnår högre ålder än tidigare och fler diagnostiseras med demenssjukdom. Vården av personer med demenssjukdom är väldigt sårbar och forskning har visat att personcentrerad vård kan skapa bättre livskvalitet för denna grupp. Genom att förstå sjuksköterskans erfarenhet av att arbeta med personcentrerad vård hoppas vi kunna belysa fördelar men även hinder i vården av personer med demenssjukdom och förhoppningsvis ge förslag för utveckling.   Syfte: Att beskriva sjuksköterskans erfarenhet av att använda personcentrerad vård i vården av personer med demenssjukdom   Metod: En intervjustudie utfördes med 8 sjuksköterskor som arbetar med personer med demenssjukdom och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Intervjuerna genomfördes i 2 län. De transkriberade intervjuerna analyserades med en manifest innehållsanalys.   Resultat: Resultatet visade att sjuksköterskans erfarenhet av att använda personcentrerad vård baseras mycket på tid för utbildning och handledning av kollegor, men även av kunskap för personcentrerad vård. Livsberättelsen spelar en central roll i utformningen av både vården och miljön kring personen.   Slutsats: Sjuksköterskor som arbetar med personer med demens behöver mer tid för utbildning och handledning för att kunna ge bättre personcentrerad vård utifrån personens enskilda behov. / Background: Swedens population is getting older then before and more are diagnosed with dementia. Caring for people with dementia is very vulnerable and research shows that person centered care can increase quality of life. By understanding the nurse´s experiance of working person centered can contribute to development of this type of care but also illustrade obstacles the nurses are facing.   Aim: To describe the nurse's experience of using person-centered care in the care of people with dementia  Methods: Qualitative interview study. 8 nurses that work with dementia care were interviewed in two different countys in Sweden. The transcribed interviews were analyzed with a manifest content analysis.  Result: The result showed that the nurse's experience of using person-centered care is based on time for training and supervision of colleagues, but also on knowledge for personal center care. The life story plays a central role in the design of both the care and the environment around the person.  Conclusion: Nurses working with people with dementia need more time for education  and supervision to be able to provide better person-centered care based on the persons individual needs.

Bakgrund Personcentrerad vård innebär att vården utgår från patienten och dess upplevelse av ohälsa och sjukdom, sociala sammanhang och dess närstående. Personcentrerad vård utgår från tre nyckelbegrepp som Centrum för personcentrerad vård arbetat fram och dessa är; partnerskap, patientberättelsen och dokumentation. Syfte Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av hur de arbetar med personcentrerad vård; partnerskap, patientberättelsen och dokumentation, på somatiska avdelningar på vård- och omsorgsboenden.  Metod Deskriptiv studie med kvalitativ deduktiv ansats. Studien baserades på åtta semistrukturerade intervjuer som analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat Analysen resulterade i ett tema; Samtal som redskap för att praktisera personcentrerad vård. Tre kategorier var förutbestämda och sju subkategorier identifierades: Partnerskap; ta del av den äldres kunskap, ta del av anhörigas kunskap, omvårdnadspersonalens kunskap, sjuksköterskans kunskap, Patientberättelsen och Dokumentation; dokumentation i levnadsberättelsen, dokumentation i genomförandeplan och dokumentation i dokumentationssystemet utifrån personcentrerad vård.  Konklusion Samtalet är en av sjuksköterskans viktigaste redskap för att praktisera personcentrerad vård. Genom samtal bygger sjuksköterskan en relation till den äldre och utvecklar ett partnerskap. Samtal är även en förutsättning för att skapa relation till anhöriga samt för ett välfungerande teamarbete. Dock visade det sig att sjuksköterskorna upplevde att de arbetade för långt från den äldre personen och att de inte alltid hade tid för fördjupade samtal. / Background In person-centered care the patient and his/her experience of illness, disease, social content and close relationships is central. Person-centered care emanates from three keywords developed at University of Gothenburg Centre for Person-Centered Care (GPCC): Partnership, the patient narrative and documentation. Purpose To describe the experiences nurses have from person-centered care and how they work with partnership, the patient narrative and documentation at general units in nursing homes. Method Descriptive study conducted with a qualitative deductive approach. The study was based upon eight semi-structured interviews and data was analyzed using qualitative content analysis. Results One theme was identified: The communicative conversation used as a tool in order to perform person-centered care. Three categories were predetermined and the analysis resulted in seven subcategories: Partnership; to utilize the patient´s knowledge, to utilize the knowledge held by relatives, caregivers and the nurse, The patient narrative and Documentation; documentation of the story of the patient´s life, documentation in individualized care-plans and documentation in the system of documentation from a personal- centered perspective. Conclusion The communicative conversation was essential in order to perform person-centered care. Within this conversation, the nurse will be able to develop a relationship with the patient and from that relationship a partnership will evolve. In addition, a communicative conversation is of crucial importance in order to evolve relationships with relatives and to maintain functional cooperation. However, it turned out that the nurses experienced that they worked too far from the older person and that they did not always have time for in-depth conversations.

Bakgrund: Depression är ett världsproblem i dagens samhälle och mer än 350 miljoner människor är drabbade. Negativa tankar, dålig självkänsla, orkeslöshet och apati kan vara en del av symtombilden. Fysisk aktivitet har en positiv inverkan på den mentala hälsan hos den friska människan och kan även rekommenderas som behandling vid depression. Personcentrerad vård innebär att personens egen upplevelse av sin unika situation sätts i fokus, på så sätt kan välbefinnandet öka och personen får mer inflytande i sin vård samt blir bekräftad och sedd. Syfte: Beskriva hur patienter med depression upplever fysisk aktivitet som behandling vid depression. Metod: En litteraturöversikt grundad på 16 vetenskapliga artiklar insamlade från databaserna CINAHL och PsycINFO. Dessa analyserades i fem steg och därefter skapades teman. Resultat: Patienter med depression upplevde förbättring av tillståndet med hjälp av fysisk aktivitet. Ökat psykiskt välbefinnande, distraktion av negativa tankemönster, förbättrat självförtroende och förbättrad sömn beskrevs. Hinder för utövning av fysisk aktivitet upplevdes vara prestationsångest och brist på självförtroende. Individanpassning, motiverande strategier, exempelvis strukturerade träningsprogram, samt upplevda positiva resultat upplevdes öka motivationen hos patienter med depression. Slutsats: Fysisk aktivitet har positiv inverkan på personer med depression och förbättrar välbefinnandet. Som sjuksköterska är det viktigt att kunna se bakomliggande orsaker till varför personer med depression ibland utför fysisk aktivitet i mindre grad. Genom individanpassade, motiverande och tydliga strategier kan optimala förutsättningar ges för att förbättra depressionen för dessa personer över tid. Genom att sjuksköterskan arbetar personcentrerat med att motivera och stödja till fysisk aktivitet kan personer med depression känna sig bekräftade, sedda, respekterade samt uppleva förhöjt psykiskt välbefinnande. / Background: Depression is a world-wide problem in today’s society and more than 350 million people are affected. The self-esteem can be affected negatively of depression and negative thoughts, lethargy and apathy can also be part of the symptomatology. Physical activity has a positive influence on mental health in healthy people and can be recommended as a treatment for depression. Personcentered care means that the persons own experience of their unique situation is put in focus, therefore can the wellbeing increase as well as the person gets more influence in their own care and also gets confirmed and seen. Aim: Describe how patients with depression experiences physical activity as a treatment for depression. Method: A literature review based on 16 scientific articles collected from CINAHL and PsycINFO. These were analysed in five stages and themes were created thereafter. Result: Patients with depression experienced improvement in their condition thanks to physical activity. Increased psychological wellbeing, distraction of negative thought patterns, increased self-confidence and sleep was described. Barriers for performing physical activity was described to be performance anxiety and lack of self-confidence. Individualized and motivating strategies, for example structured training programs, and also experiencing positive results increased the motivation in patients with depression. Conclusion: Physical activity has a positive impact on people with depression and increases wellbeing. It is important as a nurse to see underlying reasons why people with depression sometimes performs physical activity in a smaller extent. Through individualised, motivating and distinct strategies these people can recieve optimal conditions to improve depression over time. Through the nurses person centered work by motivating and supporting performance of physical activity, people with depression can feel confirmed, seen, respected as well as experience increased psychological wellbeing.

Bakgrund: Integrated Palliative care Outcome Scale (IPOS) syftar till att ge en multidimensionell bild av patienters situation. IPOS används som ett sätt att bedöma patienters upplevelse av sina symtom, sin funktionsförmåga och sitt välbefinnande i relation till svår sjukdom. Få studier har dock utgått från patienternas perspektiv för att undersöka upplevelser av att använda IPOS. Syfte: Att undersöka patienters erfarenheter av att använda Integrated Palliative care Outcome Scale under pågående specialiserad palliativ hemsjukvård. Metod: Studien är genomförd med en kvalitativ ansats och en tolkande beskrivande design. Rekrytering till studien gjordes från tre specialiserade palliativa hemsjukvårdsenheter. Intervjuer genomfördes med 10 patienter, sju män och tre kvinnor med medelåldern 72 år. En majoritet var diagnostiserade med obotlig cancer. Data analyserades genom tolkande beskrivning så som den beskrivs av Sally Thorne. Resultat: Patienterna upplevde att använda IPOS medförde säker vård eftersom att det underlättade för sjuksköterskorna att göra korrekta bedömningar av patienternas behov. Således var IPOS en hjälp att planera vården utifrån patienternas specifika behov. Detta gav patienterna en känsla av att vården de fick var anpassad för dem, vilket gav en känsla av trygghet. De upplevde även att använda IPOS försäkrade att information fördes vidare på ett korrekt sätt från patienterna till vårdpersonalen genom att det minskade risken för missförstånd. De uppgav att IPOS underlättade diskussioner mellan dem och sjuksköterskorna om sådant de upplevde som viktigt. Patienterna upplevde även att använda IPOS möjliggjorde för dem att reflektera över sitt välbefinnande och sin livssituation. Att göra detta tillsammans med en sjuksköterska var berikande eftersom att det kunde ge nya perspektiv. Slutsats: Resultatet indikerar att patienterna i denna studie upplever att använda IPOS var givande för dem. Det kan konstateras att IPOS med fördel kan användas i specialiserad palliativ hemsjukvård. / Background: The Integrated Palliative care Outcome Scale (IPOS) is intended to provide a multidimensional view of patients’ concerns. IPOS can be used with the purpose of assessing patients’ perceptions of their functional status and wellbeing. Few studies have undertaken the patients’ perspective when exploring experiences of using IPOS. Aim: To explore patients’ experiences of using the Integrated Palliative care Outcome Scale during specialized palliative home care. Method: The study adopted a qualitative approach with an interpretive descriptive design. The patients were recruited from three different specialized palliative home care settings. Interviews were performed with 10 patients, seven men and three women, with a mean age of 72 years. A majority of the patients were diagnosed with incurable cancer. Data were analysed using interpretive description, as described by Sally Thorne. Results: Patients experienced that the use of IPOS entailed secure care as it facilitated nurses in making accurate assessments of patient care needs. IPOS helped to plan the care according to patients’ specific needs, making them feel confident that the care provided was tailored to them, giving a sense of security. Patients expressed that IPOS facilitated discussions between them and the nurse about care needs. They believed that using IPOS enabled opportunities for reflection on their wellbeing and life situation. Doing so with a nurse present was enriching, providing new perspectives. Conclusions: Patients experienced that using IPOS was beneficial. It can be concluded that IPOS provide an effective way to enable person-centred care and with advantage could be used in specialized palliative home care.

Bakgrund: Kommunikation mellan patienter och vårdpersonal är en faktor som kan påverka vårdresultat, patientsäkerhet och patienttillfredsställelse. Tidigare forskning har visat att patienternas perspektiv av kommunikation behöver undersökas mer då det skulle kunna effektivisera förbättringsarbetet inom området. Syfte: Att undersöka sjukhuspatienters erfarenheter av och inställning till kommunikation med sjuksköterskor. Metod: En systematisk litteraturstudie av kvalitativa studier. Sökningar utfördes i PubMed, CINAHL och PsycINFO. Efter sökning, relevans- och kvalitetsgranskning analyserades tio artiklar via induktiv innehållsanalys. Resultat: Patienter beskrev kommunikation som en central del i deras vård. Ett empatiskt, vänligt och respektfullt bemötande var en grundläggande förutsättning för en effektiv kommunikation, då det fick patienterna att känna sig trygga och sedda. Patienterna efterfrågade även individanpassad information och att vara involverade i beslutsfattande. Ett bristande bemötande och delaktighet gav patienterna känslor av att vara övergivna och i vissa fall orsakade det integritetskränkningar, särskilt i samband med omvårdnad. Sjuksköterskor som hade fullt upp och/eller inte fick patienterna att känna sig sedda och förstådda gjorde att vissa patienter inte kontaktade personalen vid förändringar i deras tillstånd eller när vårdbehov uppstod. Slutsats: Denna studie visade att patienters vårdskador reduceras eller förebyggs av effektiv kommunikation med vårdpersonal som är baserad på vänlighet, empati och respekt för patienten. Ett bristande bemötande leder ofta till känslor av övergivenhet och/eller integritetskränkningar. / Background: Professional-patient communication impacts the patients’ health outcome, safety and satisfaction. Earlier research shows a need to further explore patient perspectives of communication as it could make improvements more efficient. Aim: To examine inpatient’s experiences and attitudes towards nurse-patient communication. Method: A systematic review of qualitative studies. Following databases were searched: PubMed, CINAHL and PsycINFO. After searching, checking for relevance and quality assessment, ten articles were examined with inductive content analysis. Results: The patients described communication as a centerpiece of their care. Kindness, empathy and respect was considered key elements in establishing effective communication as it made the patient feel safe and acknowledged. Individualized information was highly requested by the patients, as well as being involved in decision-making. Questionable attitudes and inadequate information/involvement made the patients feel abandoned and in some cases, especially during nursing care, it caused a sense of violated personal integrity. Registered nurses that were busy and/or failed to make patients feel acknowledged and understood made some of the patients omit signs of deterioration or less likely to approach them when in need of nursing care. Conclusion: Patient harm is reduced or prevented when nurses are able to establish effective communication based on kindness, empathy and respect towards the patient. When effective communication fails, patients are likely to feel abandoned and/or miss-treated.

Bakgrund: Ungefär 2 % av Sveriges befolkning lider av hjärtsvikt, vilket motsvarar cirka 200 000 personer. Globalt är 26 miljoner människor drabbade av hjärtsvikt. Hjärtsvikt har en större inverkan på livskvaliteten än många andra kroniska sjukdomar. Patienterna påverkas både psykiskt, fysiskt och socialt. Prognosen för hjärtsviktspatienter är dålig, av nydiagnostiserade hjärtsviktspatienter avlider 23 % inom ett år. Hälso- och sjukvårdskostnaden för hjärtsviktspatienter uppgick till 7,7 miljarder kronor 2017, vilket motsvarade 2,7 % av Sveriges totala sjukvårdskostnader. Syfte: Syftet med litteraturöversikten är att beskriva patienters erfarenheter av att leva med hjärtsvikt. Metod: Examensarbetet har utformats som en litteraturöversikt. Vetenskapliga artiklar har hämtats från databaserna Cinahl och PubMed. Resultatet baseras på 15 vetenskapliga artiklar, 14 kvalitativa och en mixed method artikel. Resultat: Patienternas erfarenheter av att leva med hjärtsvikt kunde delas in i sex huvudkategorier: Copingstrategier, fysisk påverkan, psykisk påverkan, social påverkan, möte med hälso- och sjukvården samt patienters kunskap. Trots att hjärtsvikt är ett somatiskt sjukdomstillstånd, upplevde flera patienter att hjärtsvikten hade en omfattande inverkan på den psykiska hälsan. Slutsats: Hjärtsvikt påverkar patienten på alla plan, och det är individuellt hur den drabbade upplever sin situation. Genom att hälso- och sjukvårdspersonalen tillämpar ett personcentrerat förhållningssätt, där vården utgår från den unika patientens berättelse och utformas i samråd med patienten, stärks egenvårdsförmågan och därmed även livskvaliteten. / Background: About 2 % of the Swedish population suffer from heart failure, which corresponds to about 200 000 people. Globally, 26 million people suffer from heart failure. Heart failure has a greater impact on the quality of life than many other chronic diseases. Patients are affected both mentally, physically and socially. The prognosis for heart failure patients is poor, 23 % by newly diagnosed heart failure patients will die within one year. Healthcare costs for heart failure patients amounted to SEK 7.7 billion in 2017, which corresponded to 2.7 % of Sweden's total healthcare costs. Aim: The aim of this literature review was to describe patients’ experiences of living with heart failure. Method: A literature review. Research articles has been collected from the Cinahl and PubMed databases. The results are based on 15 research articles, 14 qualitative and one mixed method article. Results: The patients’ experiences of living with heart failure could be divided into six main categories: Coping strategies, physical impact, psychiatric impact, social impact, meeting with health care and patient knowledge. Although heart failure is a somatic disease state, several patients experienced that the heart failure had an extensive impact on mental health. Conclusion: Heart failure has an impact on the patient in several ways, and it is individual how the affected person experiences his or her situation. By the healthcare staff applying a person-centered approach, where the care is based on the unique patient's story and is designed in collaboration with the patient, the self-care ability and thus also the quality of life is strengthened.

Bakgrund: Runt om i världen dör det varje år nära 800 000 människor till följd av suicid, vilket gör suicid till ett globalt folkhälsoproblem. Nära en tredjedel av alla suicid inträffar bland unga människor. Bland ungdomar och unga vuxna är suicid den andra ledande dödsorsaken globalt. För att kunna minska antalet som begår suicid är det väsentligt att identifiera individer med förhöjd risk för suicid, vilket kan verkställas genom att uppmärksamma riskfaktorer som föreligger för suicid. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att beskriva riskfaktorer för suicid hos ungdomar. Metod: Studien var en litteraturöversikt där 13 artiklar med kvantitativ data har inkluderats i resultatet. Artikelsökningar har genomförts i databaserna PsycInfo samt Cinahl. Resultat: I resultatet framkom en bredd av olika riskfaktorer för suicid bland ungdomar. Fem kategorier kunde urskiljas och dessa var social situation, psykisk ohälsa, misshandel, substansbruk och sexuell minoritet. Till dessa kategorier tillkom subkategorier. Huvudresultatet visade att ungdomars psykiska hälsa och sociala situation var två av de mest framträdande riskfaktorerna för suicid bland ungdomar. Slutsats: I litteraturstudien framkom diverse riskfaktorer för suicid bland ungdomar. För att kunna arbeta suicidpreventivt är det en förutsättning att sjuksköterskan har kunskap om de faktorer som utgör risk för suicid, samt har ett personcentrerat förhållningssätt i mötet med patienten. På så vis kan suicidalitet bland ungdomar identifieras, bedömas och förebyggas. / Background: Close to 800 000 people die by suicide every year worldwide, and that makes suicide a global public health problem. Nearly one-third of all suicides occurs among young people, and suicide is the second leading cause of death globally among adolescents and young adults. It is important to identify individuals with an increased risk of committing suicide in order to reduce the death number due to suicide, which can be done by paying attention to risk factors for suicide. Aim: The aim of this literature review is to describe risk factors for suicide among adolescents. Method: This study is a literature review where 13 articles have been included in the result. The search for articles was performed in the databases PsycInfo and Cinahl. Results: The result showed a wide range of different risk factors for suicide among adolescents. Five categories could be distinguished and these were social situation, mental illness, abuse, substance use and sexual minority. Subcategories were added to these categories. Mental health and social situation among adolescents turned out to be two of the main risk factors for suicide. Conclusion: Various risk factors for suicide among adolescents appeared in this literature review. In order to work with suicide prevention the nurse must have knowledge of risk factors for suicide. Furthermore, it is also important that the nurse has a person-centered approach to the patient. In this way, suicide among adolescents can be identified, assessed and prevented.

Bakgrund: Diabetes typ 2 är en folksjukdom som ökat drastiskt under de senaste tre decennierna. De tre centrala faktorerna som bidrar till uppkomsten diabetes typ 2 är nedsatt fysisk aktivitet, fetma och har minskad förståelse kring kostens betydelse. Det finns begränsad kunskap kring beteenden av personer med nydebuterad diabetes typ 2 och hur väl de uppfattar given information om deras sjukdom. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie är att beskriva sjuksköterskans information om egenvård till patienter med nydebuterad diabetes typ 2 och patientens upplevelse av informationen. Metod: Litteraturöversikt baserad på 15 vetenskapliga artiklar. Resultat: I litteraturöversiktens resultat framkom det att informationen inte är tillräckligt personcentrerad och att informationen bör anpassas till varje individ, detta på grund av att sjuksköterskan inte har tillräckligt med kunskap om vad sjukdomen innebär. I resultatet påvisas även olika metoder som finns för att informera på bästa möjliga sätt. Motivation är en central faktor till hur man hanterar livsstilsförändringar och sjukdomen. Det framkommer även hur skam är kopplat till fetma, dålig egenvård och därmed svårt att uttrycka de svårigheter som finns i sjukdomen detta till följd av brist på information. Hanteringen av sjukdomen påverkas även av sociala faktorer, gott socialt stöd såsom familj har bättre förutsättningar än de utan stöd. Däremot kan det förekomma hinder för familjen och deras villighet att vara anpassningsbara. Slutsats: Sjuksköterskan bör se patienten som en egen individ och därefter anpassa information för att främja hälsosamma levnadsvanor. Personcentrerat förhållningsätt uppmanar patienten att ta ställning till sin egen livsvärld och få motivation till livsstilsförändringar. / Background: Diabetes type 2 is a people's disease that has increased dramatically over the past three decades. The three key factors that contribute to the emergence of type 2 diabetes are impaired physical activity, obesity and reduced understanding of the importance of the diet. There is limited knowledge about behaviors and how well they perceive given information about their disease. Aim: The purpose of this literature study is to describe the nurse's information on self-care to patients with new-type diabetes type 2 and the patient's experience of the information. Method: Literature review based on 15 scientific articles Results: In the results of the literature review it appeared that teaching is not sufficiently person-centered and that the information should be adapted to everyone, this because the nurse does not have enough knowledge about what the disease means. The results also show various methods available for teaching in the best possible way. Motivation is a key factor in how to handle lifestyle changes and the disease. The studies also show how shame is linked to obesity, poor self-care and thus difficult to express the difficulties that are present in the disease as a result of lack of information. The management of the disease is also affected by social factors, good social support such as family has better conditions than those without support. However, there may be obstacles for the family and their willingness to be adaptable. Conclusion The nurse should see the patient as an individual and then adapt information to promote healthy living habits. Person-centered approach encourages the patient to assess his or her life and motivate lifestyle changes.

This research provides in depth analysis of how qualified and experienced doctoral therapists and graduates of the professional doctorate counselling programmes, understood and made sense of their experiences in working at a depth of engagement in therapy. A qualitative approach of interpretative phenomenological analysis is the methodology used. This provides rich, detailed analysis of individuals' accounts where idiographic focus and participants' lived experiences remain central. Six Doctoral counselling therapists were individually interviewed via a semi-structured interview schedule. Participants' counselling orientations varied, with most describing themselves as integrative practitioners. Six accounts were examined separately and then analysed. Clusters and themes developed. Themes were also analysed to ascertain convergence and divergence in participants' accounts. Implications are discussed with data rooted in verbatim extracts and embedded within relevant literature. The study presents super-ordinate themes of, 'the indefinable', 'spiritual in nature', 'levels of encounter', 'dissolution of boundaries', 'personally challenging', 'nourishing of the self' and 'professional questioning'. Findings show how participants called upon phenomenological perspectives, epistemological lenses, spiritual and neurobiological discourses and counselling theory, used interchangeably, to try and understand their experiences. The study also points to practitioners crossing interpersonal boundaries, their fear of being judged by the counselling community and their reluctance to take certain aspects of the phenomenon to supervision. The implications of the research highlight whole areas of experiencing that are not being supervised and show challenges on many levels for the counselling community. Such an IPA study also highlights divisions and commonalities in how participants make sense of the phenomenon and a contribution is offered indicating where further research would be helpful. Overall this research study invites a greater awareness and greater openness to understand the ripples and challenges practitioners face from working at a depth of engagement.

Sammanfattning                                 Bakgrund:Tiden efter förlossning benämns som den mest kritiska men också mest försummade perioden i en nybliven moders liv. Det är barnmorskans uppgift att bl. a. handlägga postnatal period samt bedöma behov av uppföljning. Det har framkommit att det finns brister och behov av utveckling i eftervården. Det finns få eller inga studier som visar styrkorna som finns i eftervården i Sverige. Syfte:Att undersöka hur mödrar och barnmorskor erfar eftervården.  Metod:Kvalitativa intervjuer med induktiv ansats har utförts. Analysen av insamlat datamaterial är genomförd med kvalitativ innehållsanalys. Fyra nyförlösta mödrar och fyra barnmorskor i en region i södra Sverige har intervjuats.  Resultat:Mödrarna var överlag nöjda med eftervården men det fanns en önskan om tidigare uppföljning och bättre amningsstöd. Barnmorskorna beskrev hur de flesta mödrar är välmående och att de inte anser att det finns några större brister i dagens eftervård. De har dock önskemål om tidigare uppföljning för möjligheten att kunna utforma en individuell plan för varje familj, mer utbildning och bättre samarbete mellan olika instanser. Konklusion: Eftervården har länge sett likadan ut och är i dagsläget icke flexibel med begränsade resurser. Det finns behov av förbättring och utveckling samt en önskan om en mer individanpassad vård. / Background:The time after childbirth is known as the most critical but also the most neglected time in every new mothers life. It is part of the midwifes’ task to care for the mother during the postnatal period and assess the need for follow-up. It has been shown that there are shortcomings and a need for development in the postpartum care. There are few or no studies which examines the strengths of the Swedish postpartum care. Purpose:To examine the experiences of postpartum care among midwifes and mothers. Method:Qualitative interviews with an inductive approach, which were analyzed with a qualitative content analysis. Four new mothers and four midwifes in a region in the south of Sweden were interviewed. Results:The mothers were mostly satisfied with the postpartum care but there was a wish for an earlier follow-up after birth and better breastfeeding support. The midwifes described that most mothers are feeling well and that there are no serious shortcomings with the postpartum care today. They do however wish for an earlier follow-up after birth in order to establish an individual plan of care for every family, more education and a better cooperation between different instances. Conclusion:The postpartum care has been designed in the same way for a long time and is inflexible with few resources. There is a need for improvement and development as well as a wish for more individualized care.