Bakgrund: Utvecklingen är att fler och fler drabbas av demenssjukdom vilket innebär att antalet personer som får vård i ordinärt boende kommer att öka. Vården som ges ska vara personcentrerad och underlätta vardagen samt bidra till en ökad livskvalitet för personen.  Syfte: Att undersöka vilka hinder och möjligheter som påverkar sjuksköterskans arbete med att tillämpa personcentrerad vård för personer med demenssjukdom i ordinärt boende. Metod: En kvalitativ design med semistrukturerade intervjuer. Sjuksköterskor som arbetar i hemsjukvården och besöker personer med demenssjukdom har intervjuats. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Studien visar att det som möjliggör personcentrerad vård för sjuksköterskan är att möta personen i dennes bekanta miljö, att se anhöriga som en resurs i vården samt att arbeta som ett team med andra professioner. Det som hindrar sjuksköterskan att tillämpa personcentrerad vård är att begränsas av organisationen, att sakna kompetens i teamet och att inte nå fram till personen. Slutsats: För att kunna bedriva personcentrerad vård behöver sjuksköterskan få de organisatoriska förutsättningarna som möjliggör detta arbete, i form av god tid för hembesök, möjlighet till teamarbete med hemtjänst och demensteam samt möjlighet till att stödja och handleda vårdpersonalen och anhöriga. / Background: The development is that more and more people are suffering from dementia, which will mean that the number of people receiving nursing in ordinary housing will increase. The care provided must be person-centered and facilitate everyday life and contribute to an increased quality of life for the person. Aim: To investigate the obstacles and opportunities that affect the nurse's work of applying person-centered care for persons with dementia in ordinary housing. Method: A qualitative design with semi-structured interviews. Nurses working in home care and visiting people with dementia have been interviewed. The interviews were analyzed with qualitative content analysis. Outcome: The study shows that what enables person-centered care for the nurse is to meet the person in his familiar environment, to see relatives as a resource in the care and to work as a team with other professions. What prevents the nurse from applying person-centered care is to be limited by the organization, to lack the competence of the team and not to reach the person. Conclusion: To be able to implement person-centered care the nurse need to have the organizational conditions for enabling this work, in the form of enough time for home visits, the opportunity for teamwork with home care services and dementia teams, as well as the opportunity to support and supervise the carestaff and relatives.

Bakgrund: Världen har en åldrande befolkning och den beräknas öka. Stigande ålder ökar risken att drabbas av sjukdomar vilket kan leda till ett ökat hjälpbehov. Äldre människor är sårbara relaterat till förluster. Denna sårbarhet ökar ytterligare vid flytt till en vård- och omsorgsboende. Emotionellt stöd beskrivs som ett abstrakt begrepp då det inbegriper det existentiella mötet och innehåller olika dimensioner. Emotionellt stöd beskrivs även som medmänsklighet och har visat sig leda till bättre hälsa samt att det förebygger depression. Syfte: Att beskriva betydelsen av- och vilka erfarenheter äldre personer som bor på vård- och omsorgsboenden har av emotionellt stöd som ges av sjuksköterskor och omvårdnadspersonal. Metod: Litteraturöversiktens artiklar sökes i databaserna PubMed och Chinal, 15 artiklar inkluderades med både kvantitativ, kvalitativ och mixad ansats. De inkluderade artiklarnas resultatdelar analyserades genom att söka efter skillnader och likheter som sedan sammanställdes i kategorier. Resultat: Äldre människorna upplevde att det emotionella stödet brister. Då det emotionella stödet inte gavs upplevde de äldre att de inte blev bekräftade som personer, kände ensamhet och otrygghet. Slutsats: För att de äldre ska uppleva emotionellt stöd är det viktigt att sjuksköterskan och omvårdnadspersonalen arbetar med ett personcentrerat förhållningsätt genom att möta de äldre, lyssna på dem och samtala med dem. / Introduction: The world has an aging population and it is expected to increase. When you get older, there is a high risk of diseases and due to that an increasing need of care. Older people are vulnerable due to losses. This vulnerability increases further when moving to a nursing home. Emotional support is described as an abstract concept, an existential meeting, with many dimensions. Emotional support is also described as humanity and emotional support has been shown to improve health and prevent depression. Aim: To describe, from the perspective of older people living in nursing homes, the meaning of and the experiences of emotional support given by registered nurses and nurse assistants. Methods: The articles of the literature review were searched in the databases PubMed and Cinahl, 15 articles of quantitative, qualitative and mixed methods approaches were includes. The articles were analyzed by searching for differences and similarities. The differences and similarities were then grouped together in categories. Result: The result showed that older people experienced shortcomings concerning emotional support. Older people felt that they were not confirmed as persons, felt loneliness and insecurity when emotional support was not given. Conclusion: In order for older people to experience emotional support, it is important that registered nurses and nurse assistant’s uses a person-centered approach by meeting the older people, listening to them and have good conversation with them.

Bakgrund: Personcentrerad vård är ett relativt nytt begrepp inom omvårdnad och tillhör sjuksköterskans kärnkompetenser. Att vårda personcentrerat innebär att sjuksköterskan vårdar med ett helhetsperspektiv och ser hela människan; personen bakom patienten. Människans unika historia kan då komma till uttryck genom patientberättelsen. Patienterna upplever många gånger att sjuksköterskorna inte har tid att lyssna och samtala, vilket är grundförutsättning för att kunna vårda personcentrerat. Syfte:Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda personcentrerat. Metod: En kvalitativ litteraturstudie med deskriptiv syntes. Resultat: Resultatet genererade två teman och fyra subteman. Det första temat är Att sträva efter bättre förhållningssätt i mötet med tillhörande subteman; Egenskaper som är av värde för att förstå patientenoch Vikten av att ge mer tid till patienten.Det andra temat är Att ha en ömsesidig relation till patientenmed tillhörande subteman; Att se personen bakom patientenoch Att göra patienten delaktig. Slutsats: För att kunna vårda personcentrerat och se personen bakom patienten ansåg sjuksköterskorna att det krävdes en viss självkännedom. Att kunna ge av sin tid och vara genuint närvarande och lyssna till varje patient var betydelsefullt för att öka tryggheten och delaktigheten hos patienten. / Background:Person-centered care is a relatively new concept and is one of the core competencies for nurses. Person-centered caring means having a holistic perspective and see the person behind the patient which can generate the patients' unique history. The patients often find that the nurses do not have the time to listen and talk, which is essential to be able to provide a person-centered care. Aim:To describe nurses' experiences of providing care according to person-centered approach. Method:A qualitative literature study with descriptive approach. Results:The result generated two themes and four sub-themes. The first theme: To strive for better attitudes in the meetingcontains two subthemes; Qualities that are of value to understand the patientand The importance of giving more time to the patient.The second theme:Having a mutual relationship with the patientcontains two sub-themes; Seeing the person behind the patientand Making the patient involved. Conclusion:To be able to provide care according to person-centered approach and see the person behind the patient, the nurses considered that a certain amount of self-knowledge was required. Being able to give their time and be genuinely present and listen to each patient was important in order to increase the safety and participation of the patient.

Bakgrund: Palliativ vård kännetecknas av att förbättra livskvaliteten i livets slutskede utifrån en helhetssyn. Det palliativa förhållningssättet omfattar alla patienter i livets slutskede, oavsett diagnos, och distriktssköterskan i hemsjukvården är både ett praktiskt och känslomässigt stöd. Ett personcentrerat förhållningssätt i samband med palliativ vård ger förbättrad livskvalitet och symtomlindring. Den personcentrerade modellen De 6 S:n främjar patientens syn på sig själv och sina önskemål i omvårdnaden. Syfte: Att beskriva distriktssköterskors erfarenheter av palliativ vård i livets slutskede inom hemsjukvården, utifrån ett personcentrerat perspektiv. Metod: Kvalitativ med deduktiv ansats. Två fokusgruppsintervjuer, 12 distriktssköterskor. Kvalitativ innehållsanalys utifrån De 6 S:n. Resultat: Självbild: Distriktssköterskan utgår från den enskilde patienten samt samordnar insatser för en välfungerande hemsituation. Självbestämmande främjas av hemmiljön och innebär visad respekt och lyhördhet. Sociala relationer bevaras genom anpassning och stödjande insatser. Symtomlindring omfattar främst farmakologiska insatser. Sammanhang omfattar samtal och främjas av hemmiljön, relationen till patienten och att distriktssköterskan ger tid och närvaro. Patientens strategier respekteras genom anpassning och stödjande insatser. Patientens önskemål möjliggörs med hjälp av närstående och omvårdnadspersonal.   Slutsats: Distriktssköterskorna utgår från och anpassar sig till patientens behov och resurser. Relationen, kommunikationen och hemmiljön främjar personcentrerat förhållningssätt. De 6 S:n utgör stöd för personcentrerad vård utifrån en helhetssyn. / Background: Palliative care is characterized by improving the quality of life in the final stages of life based on a holistic view. The palliative approach covers all patients in the final stages of life, regardless of diagnosis, and the district nurse in home health care gives both practical and emotional support. A person-centered approach in connection with palliative care provides improved quality of life and symptom relief. The person-centered model The 6 S:n promotes the patient's view of himself and his wishes in the nursing. Aim: To describe district nurses' experiences of palliative care in the final stage of life in home care, from a person-centered perspective. Method: Qualitative with deductive approach. Data collection through two focus group interviews, 12 district nurses. Qualitative content analysis based on The 6 S:n. Result: Self-image: The district nurse starts from the individual patient and coordinates efforts for a well-functioning home situation. Self-determination is promoted by the home environment and means shown respect and sensitivity. Social relations are preserved through adaptation and supportive efforts. Symptom relief mainly involves pharmacological interventions. Summary includes conversations which is promoted by the home environment, the relationship with the patient and that the district nurse gives time and attendance. The patient's strategies are respected through adaptation and supportive efforts. The patient's wishes are made possible with the help of relatives and assistant nurses. Conclusion: The district nurses focus on and adapt to the patient's needs and resources. The relationship, communication and the home environment promote person-centered approach. The 6 S:n provides support for person-centered care based on a holistic approach.

Bakgrund: Att förändra livsstilen till det bättre kan ge stora hälsovinster både på individ- och samhällsnivå. Vid hälsofrämjande arbete är motiverande samtal en av de rekommenderade samtalsmetoderna. Distriktssköterskans huvuduppgifter är att förebygga ohälsa samt vägleda patienten till en god hälsa. Syfte: Syftet med studien var att belysa distriktssköterskans erfarenhet av att använda motiverande samtal till patienter som är i behov av en livsstilsförändring inom primärvården. Metod: Kvalitativ studie med induktiv ansats. Semistrukturerade individuella intervjuer genomfördes med nio distriktssköterskor. Materialet analyserades med hjälp av en innehållsanalys. Huvudresultat: Distriktssköterskorna upplevde att motiverande samtal var användbart till många olika patientgrupper som var i behov av en livsstilsförändring. Vidare menade deltagarna att motiverande samtal uppmuntrade till ett personcentrerat förhållningssätt samt ökade patientens motivation till en förändring. Rutiner, uppdatering i samtalsmetoden samt implementering i verksamheten ansågs vara viktiga delar för ytterligare användning av samtalsmetoden. Konklusion: Motiverande samtal är ett användbart verktyg hos distriktssköterskan inom primärvården i mötet med patienter som är i behov av någon typ av livsstilsförändring. Motiverande samtal kan användas i många olika sammanhang och till flera olika patientgrupper. Genom att använda denna samtalsmetod skapas goda förutsättningar till en livsstilsförändring. / Background: Changing the lifestyle for the better health condition can provide major health benefits both at the individual level and at the social level. In health promotion work, motivating interviewing is one of the recommended methods. The district nurse's main tasks are to prevent illness and guide the patient to a good health. Aim: The aim of the study was to highlight the district nurse's experience of using motivational interviewing for patients in need of a lifestyle change in primary care. Method: Qualitative study with inductive approach. Semi-structured individual interviews were conducted with nine district nurses. The material was analyzed using a content analysis. Results: District nurses found that motivational interviewing was useful to many different patient groups who are in need of a lifestyle change. Motivational interviewing encouraged a person-centered approach and increase patient motivation for a change. Routines, update in the method and implementation in primary care were considered important parts for further use of the method. Conclusion: Motivational interviewing is a useful instrument for the primary care nurse in the meeting with patients in need of some type of lifestyle change. Motivational interviewing can be used in many different contexts and to several different patient groups. Using this method creates good conditions for a lifestyle change.

Bakgrund: Anestesisjuksköterskan skall kunna skapa en god individuell relation till sin patient i en miljö som är både högteknologisk och ofta långt utanför patientens normala omgivningar. I den perioperativa vården är mötet med patienten dessutom ofta kort och intensivt med många moment som pågår samtidigt, detta ställer därför höga krav på anestesisjuksköterskans kompetens i omvårdnadsarbetet. Syfte: att belysa vad som kännetecknar en god interaktion mellan patient och anestesisjuksköterska pre- och perioperativt. Metod: En systematisk litteraturstudie med kvalitativ ansats där resultaten analyserats med hjälp av manifest och latent innehållsanalys. Totalt analyserades 11 artiklar. Resultat: Analysen resulterade i temat se-lyssna-känn vilket byggde på de två kategorierna; mellanmänskliga faktorer och yttre faktorer. Dessa byggde i sin tur på åtta underkategorier; kommunikation, inom synhåll och räckhåll, förberedelse och personkännedom, delaktighet, ansvar, förtroende, ha tid och vårda i teknisk miljö. Slutsats: Anestesisjuksköterskan måste arbeta utifrån ett personcentrerat arbetssätt där vården anpassas efter varje unik patient. Detta görs genom att se sin patient och dennes behov, lyssna till dess önskemål och lära känna sin patients personlighet och önskemål. Det krävs dessutom att anestesisjuksköterskan kan se bortom den tekniska miljön hon befinner sig i och dela sin uppmärksamhet mellan de medicinska arbetsuppgifter hon har och interaktionen som patienten behöver för att känna sig bekräftad och trygg under den perioperativa vårdtiden. / Background: A nurse anesthetist has to be able to create a good individual relationship with their patient, in an environment that is both highly technological and often far beyond what the patient is used to. In the perioperative care, the meeting with the patient and the nurse is often short and intense, with a lot of things happening at once. This place high demands on the nurse´s competence in anesthetic caring. Purpose: To illustrate what characterizes a good interaction between patient and nurse anesthetist pre- and intraoperatively. Method: A systematic literature review with qualitative approach where the results were analyzed using manifest and latent content analysis. A total of 11 articles were analyzed. Results: The analysis resulted in the theme see-listen-feel, that was built upon the two categories interpersonal factors, inner factors and outer factors. These, in turn built on eight subcategories; communication, within sight and reach, preparation and personal knowledge, participation, responsibility, trust, having time and caring in a technological environment. Conclusion: The nurse anesthetist must work from a person-centered approach where the care is adapted to each unique patient. This is done by seeing the patient´s needs, listening to their wishes and getting to know their patient´s personality and desires. It also requires the nurse anesthetist to be able to see beyond the technological environment she is working in and share her attention between the medical tasks that has to be done and the interaction the patient needs to feel safe and confirmed during the perioperative period.

Bakgrund: Inom röntgensjuksköterskans profession ligger stor vikt på att undersökningarna är så effektiva som möjligt för att hinna med avdelningarnas patientflöden. I dessa sammanhang hamnar patienten lätt i skymundan. Person- och patientcentrerad vård har blivit mer aktuella under de senaste åren, där personcentrerad vård är en del av professionens målbild, vilket lett till ett behov av ökad medvetenhet om begreppen och deras skillnader. Syfte: Studiens syfte var att ta reda på om röntgensjuksköterskor är medvetna om de jobbar med person- eller patientcentrerad vård samt om de vet skillnaden mellan dessa två begrepp och om detta följs upp antingen via utbildningar, föreläsningar eller på arbetsplatsträffar. Metod: En kvalitativ intervjustudie utfördes semistrukturerat med öppna frågor. Intervjuerna utfördes med 15 röntgensjuksköterskor vid två sjukhus. Intervjuerna analyserades med en induktiv manifest innehållsanalys och delades upp utefter domäner, subteman och teman. Resultat: Majoriteten av informanterna på sjukhusen hade någon kunskap angående begreppet patientcentrerad vård från sin utbildning eller arbetsplats. Några få informanter hade hört talas om begreppet personcentrerad vård men för flertalet var detta ett nytt begrepp. Begreppen förväxlades ofta och informanterna kände inte till någon tydlig skillnad. Informanterna kände flera gånger en avsaknad av informering om begreppen från sina avdelningar. Slutsats: Röntgensjuksköterskornas avsaknad av kännedom om begreppet personcentrerad vård visar att det är lång väg kvar innan professionens mål om personcentrerad vård är uppnått på röntgenavdelningar. Genom vidare informering kan medvetenheten om begreppen öka. Tidsbrist var det största hindret för röntgensjuksköterskorna att kunna arbeta utifrån patientens behov. / Background: Within the radiographers' profession, efficiency of examinations is of great importance to keep up with patient flows. In these contexts, patients can easily be forgotten. Person- and patient-centered care have become more relevant in recent years, with person-centeredness being a part of the profession's goals, which leads to a need for increased awareness of the concepts and their differences. Purpose: The study's purpose was to find if radiographers are aware of whether they work person- or patient-centered, whether they know the difference between these two concepts and whether this is followed up either through education, lectures or workplace meetings. Method: A qualitative semi-structured interview study was conducted with open questions. Interviews were conducted with 15 radiographers at two hospitals. The interviews were analyzed with inductive manifest content analysis with regards to domains, sub-themes and themes. Results: Most informants had some knowledge regarding the concept of patient-centeredness from their education or workplace. A few informants had heard of the concept of personcenteredness but for many it was a new concept. The informants did not know any clear difference between the two concepts and often lacked information regarding the concepts from their departments.  Conclusion: The radiographers' lack of knowledge regarding the concept of person-centeredness shows that the profession's goal of person-centered care is far from being achieved in practice. Through further information the consciousness of the concepts can increase. Lack of time was the biggest obstacle for the radiographers to be able to work with patients' need in mind.

Over the last decade, long-term care facilities have transitioned from institutional care models that focus on person-centered care, in which the resident is the center of the care. The purpose of this study is to explore the nurse and certified nursing assistant perception of the person-centered care services they deliver. Jean Watson's theory of human caring is the theoretical framework that guided this study. The theory focusing on the human caring experiences and person-centered care is being characterized as a caring feeling. The carative factors of Watson's theory, the fundamental concept of caring, has been associated with improved outcomes for the resident and the caregiver. Using a phenomenology research design, 3 focus groups of 15 nurses and 10 certified nursing assistants (CNA), working in a long-term care facility, were asked questions to describe their perception of person-centered care. The responses from the 25 participants were stored and organized using Nvivo. The thematic analysis revealed that the nurses and CNAs perceived person-centered care to include the caring and compassionate approach taken when care is being delivered. The participants also shared that person-centered care included involving the resident in decision making through communicating openly and developing relationships. The discussions revealed that 8 carative factors influenced their understanding, with the main factor being the creative problem-solving method for decision making. The �ndings from this study have the potential to impact positive social change at the organizational level, influencing the delivery of care within long-term care settings.

Bakgrund: Diabetes mellitus typ 2 innebär att glukoshalten i blodet inte kan regleras korrekt. Sjukdomen behandlas både medicinskt och med livsstilsförändringar. Antalet insjuknade ökar stadigt i världen och många miljoner människor lever idag med sjukdomen. Syfte: Syftet var att beskriva hur personer med diabetes mellitus typ 2 upplever livet. Metod: En litteraturöversikt med induktiv ansats valdes. Tio artiklar med kvalitativ metod användes i resultatet. Analys skedde med hjälp av Fribergs 5-stegs modell där artiklarnas resultat lästes flera gånger och gemensamma resultat plockades ut och kategoriserades. Resultat: Fyra teman identifierades där resultatet visade att personer diagnostiserade med diabetes mellitus typ 2 upplevde oro och ångest. Personerna kände även krav på att förändra sin livsstil, främst gällande kost och motion. De upplevde att tillvaron kastades omkull och att det tog lång tid att få tillbaka kontrollen. Personerna kände också att sjukdomen gjorde att omgivningen såg annorlunda på dem och att deras personlighet påverkade hanteringen av sjukdomen. Slutsatser: En psykosocial påverkan upplevdes efter diagnostisering med diabetes mellitus typ 2. Nödvändiga anpassningar av kost och motion påverkade relationer och identitet. Sjuksköterskan spelade en viktig roll i personens egenvård där professionellt bemötande stärkte autonomi och livskvalitet. Familj, vänner och religion påverkade också förutsättningarna att hantera situationen. / Background: Diabetes mellitus type 2 means that the glucose levels in the blood are not correctly regulated. The condition is treated both medically and with lifestyle changes. The number of persons with diabetes mellitus type 2 is steadily increasing in the world today and millions of people worldwide are living with the condition. Aim: The aim was to describe how people with diabetes mellitus type 2 experienced life. Method: A literature review with inductive onset was chosen. Ten qualitative articles were used in the result. Analysis was done using Friberg’s 5-step model where the results of the articles were read several times and common results were picked out and categorized. Result: Four themes were identified and the result showed that people diagnosed with diabetes mellitus type 2 experienced worry and anxiety. They also felt the difficulty and pressure of lifestyle changing demands regarding diet and exercise. They experienced an overwhelming change in their lives that took a long time for them to regain control. In addition, they felt that the entourage viewed them differently and that their personality affected the management of the condition. Conclusion: A major psychosocial impact was experienced after being diagnosed with diabetes mellitus type 2. Necessary adjustments related to diet and exercise had an impact on relationships and identity. The nurse played an important role in the person’s self-management and a professional treatment strengthened the person’s autonomy and quality of life. Family, friends and religion had an impact on the ability to handle the situation.

Thesis (M.G.S.)--Miami University, Dept. of Sociology and Gerontology, 2008. / Title from first page of PDF document. Includes bibliographical references (p. 40-45).