Bakgrund: Empati är ett svårdefinierat begrepp som i denna litteraturstudie diskuteras utifrån olika synsätt. Empati beskrivs vara en förväntad färdighet hos en professionell sjuksköterska såväl som det beskrivs vara ett nödvändigt redskap för att sjuksköterskan ska kunna utöva personcentrerad vård. Fenomenet beskrivs ha olika grunder utifrån vem som gör försök att kartlägga det. Syfte: Att undersöka empatins betydelse för sjuksköterskan i den kliniska verksamheten. Metod: Studien är designad som en litteraturstudie baserad på 13 vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Artiklarna har granskats och sedan analyserats utifrån en manifest innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i tre huvudkategorier: Barriärer för ett empatiskt bemötande, Empatins konsekvenser för sjuksköterskan och Hur det empatiska förhållningssättet integreras i kliniska verksamheten. Konklusion: En avsaknad av empati och/eller empatiskt bemötande kan leda till att vården organiseras utifrån New Public Management som kan bli skadlig för sjuksköte / Background: Empathy is a difficult concept to define, which in this literature study is discussed from different perspectives. Empathy is described as an expected skill of a professional nurse as well as it is described as a necessary tool for the nurse to be able to provide person-centered care. The phenomenon is described differently based on who is trying to describe it. Purpose: To investigate the importance of empathy for the nurse in clinical activities. Method: The study is designed as a literature study based on 13 scientific articles with qualitative approach. The articles have been reviewed and then analyzed based on a manifest content analysis. Results: The analysis resulted in three main categories: Barriers to empathetic response, the consequences of empathy for the nurse, and how the empathetic approach is integrated into clinical activities. Conclusion: A lack of empathy and/or empathetic treatment can lead to care being organized based on New Public Management that can be detrimental to the nurse and her experience of the profession as well as the ability to provide person-centered care.

Bakgrund: Den pediatriska palliativa vården syftar till vård av barn i livets slutskede. Sjuksköterskan har här en viktig roll i att bedriva en personcentrerad vård gentemot barnen likväl som föräldrar och närstående. För att kunna bedriva en personcentrerad vård är det viktigt att förstå olika perspektiv och kunna möta olika personer utifrån deras behov och önskemål. Föräldrarnas upplevelser av den pediatriska palliativa vården är därför betydelsefull för sjuksköterskors kunskap i hur de bör förhålla sig i mötet med barnet och dess föräldrar.  Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att beskriva föräldrars upplevelser av den pediatriska palliativa vården. Metod: En icke-systematisk litteraturöversikt genomfördes baserat på 18 inkluderade vetenskapliga artiklar av både kvalitativ och kvantitativ design. Artiklarna har inhämtats från databaserna CINAHL, PubMed och PsycINFO med hjälp av relevanta sökord i relation till syftet. De valda artiklarna granskades utifrån Sophiahemmet Högskolas bedömningsinstrument. Resultat: Resultatet baserat på de vetenskapliga artiklarna skildrar både positiva och negativa upplevelser av den pediatriska palliativa vården ur en förälders perspektiv. Med hjälp av fyra identifierade teman; kommunikation, delaktighet, kontinuitet och vårdmiljö, beskriver föräldrar vad de värdesätter inom den palliativa vården samt var det förekommer brister. Slutsats: Resultatet visar hur kommunikation, delaktighet, kontinuitet och vårdmiljö samspelar och är beroende av varandra för att barnet och föräldrarna ska uppleva en god personcentrerad vård. Resultatet kan bidra med ökad förståelse kring vikten av det personcentrerade förhållningssättet i mötets alla delar, och är applicerbar inom den palliativa vården likväl som i det generella mötet med patienter inom hälso- och sjukvård. Den ökade kunskapen och en tydligare implementering av personcentrerad vård i sjuksköterskans arbete kan leda till att vården blir bättre rustad för personliga möten och kan på sikt öka vårdkvaliteten i samhället. / Background: The pediatric palliative care focuses on the care of children at their end of life. The nurse is here given an important role in providing person-centered care to the child, as well as their parents and relatives. For the nurse to conduct a person-centered care it is important to understand different perspectives and be able to meet different individuals based on their needs and wishes. The parents' experiences of the pediatric palliative care are therefore important for the nurses’ knowledge on how to meet the children and their parents. Aim: The aim of this literature review was to describe parents' experiences of pediatric palliative care. Method: A non-systematic literature review was conducted based on 18 included scientific articles of both qualitative and quantitative design. The articles have been obtained from the databases CINAHL, PubMed and PsycINFO using relevant keywords in relation to the aim of the review. The selected articles were reviewed based on Sophiahemmet University's assessment instruments. Results: The result based on the scientific articles depict both positive and negative experiences of the pediatric palliative care from a parent’s perspective. Using four identified themes; communication, participation, continuity and care environment, parents describe what they value in the pediatric palliative care and where deficiencies occur. Conclusions: The results show how communication, participation, continuity, and care environments interact and are dependent on each other for the child and the parents to experience good person-centered care. The result can contribute to an increased understanding of the importance of the person-centered approach in all parts of the meeting and is applicable in palliative care as well as in the general meeting with patients in health care. The increased knowledge and a clearer implementation of person-centered care in the nurse's work can lead to the care being better equipped for personal meetings and can in the long run increase the quality of care in society.

Bakgrund: Patientbesöken på svenska akutmottagningar har minskat men väntetider har ökat. Systemet triage används av sjuksköterskor för att prioritera patienter med utifrån deras anamnes och symtom. En god vårdmiljö, regelbunden kommunikation, information, ökad delaktighet och personcentrerad vård kan minska uppkomsten av vårdlidande för patienter som sökt vård på svenska akutmottagningar. Syftet: Syftet var att belysa hur det är att vara patient under väntetiden på svensk akutmottagning. Metod: Studien är en litteraturöversikt som är baserad på tio vetenskapliga artiklar med kvalitativ metod. Resultat: Tre huvudkategorier mötet med sjuksköterskan, faktorer som påverkar upplevelsen, konsekvenser av bristande vård. Sex underkategorier positiva erfarenheter, negativaerfarenheter, vårdmiljöns inverkan, grundläggande behov, utsatthet och sårbarhet samt situationen accepteras. Diskussion: I diskussionen redogör författarna patientersupplevelser från akutmottagningen. Det diskuterades kring tre begrepp personcentrerad vård, vårdlidande och delaktighet. Konklusion: Det framkom att när grundläggande behov blev tillgodosedda, information gavs och när sjuksköterskan gav bekräftelse kunde delaktigheten öka och vårdlidande förhindras. / Background: Patient visits at Swedish emergency departments have decreased, but waitingtimes has increased. The triage system is used by nurses to prioritize patients based on their health background and symptoms. A good care environment, regular communication, information, increased participation and person-centered care can reduce the incidence of caregiving for patients who have sought care at Swedish emergency departments. Aim: The aim of this study was to illustrate what it is like to be a patient under waiting time at a Swedish emergency department. Method: This study is a literature review based on ten scientific articles with a qualitative method. Results: Three main categories of meeting with the nurse, factors affecting the experience, consequences of inadequate care. Six subcategories of positive experiences, negative experiences, the impact of the care environment, basic needs, exposure and vulnerability and situation is accepted. Discussion: In the discussion, the authors emphasize patients’ experiences from the emergency department. It was discussed around three concepts person-centered care, caregiving and participation. Conclusion: It emerged that when basic needs were met, information was provided and when the nurse gave confirmation, participation increased, and care sufferers could be prevented.

Bakgrund: För en god arbetsmiljö krävs ett positivt ledningsklimat där samarbete mellan kollegor och chefer fungerar i en miljö där anställda har möjlighet att styra över arbetsbörda och arbetstakt till viss del. Akutsjukvård är ofta stressig med hög arbetsbörda. Risker för medicinska fel och brister i patientsäkerhet och personcentrerad vård förekommer. Sjuksköterskans arbete är omfattande och inkluderar praktiska arbetsuppgifter som förhåller sig till lagar och författningar. Arbetet utgår också från patientens delaktighet, säker vård och att vara lyhörd till vad patienter och anhöriga uppger. Syfte: Syftet är att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av arbetsmiljö på två akutvårdsavdelningar. Metod: Uppsatsen är en kvantitativ empirisk studie. Enkäter har använts som datainsamling på MAVA (medicinsk akutvårdsavdelning) och KAVA (kirurgisk akutvårdsavdelning). Resultat: 31 sjuksköterskor svarade på enkäten. Den genomsnittliga yrkeserfarenheten var relativt låg. Brister i bemanningen visade på en arbetsmiljö som inte främjar patientsäkerhet och personcentrerad vård. Arbetsmiljön är stressig och möjlighet till återhämtning är liten. Konklusion: På MAVA och KAVA är arbetsmiljön svår då sjuksköterskor hanterar akuta situationer i relation till brist på resurser. God omvårdnad, patientsäkerhet och personcentrerad vård ska upprätthållas trots brister. Därför krävs förbättringar och större tillgång på resurser och kompetens. / Background: A good working environment require a positive management where collaboration between colleagues and managers function in an environment where employees have opportunity to control the workload and work rate to some extent. Emergency care is often stressful with a high workload. There are deficiencies in patient safety, person-centered care and risks of medical errors. The nurse’s work is extensive and includes practical assignments that regulates by laws and regulations. Their work are also based on the patient’s participation, safety of care and being attentive to what patients and relatives say. Aim: The aim is to describe nurses’ experiences of work environment at two emergency units. Method: The essay is a quantitative empirical study. Questionnaires have been used as data collection in MAVA (medical emergency unit) and KAVA (surgical emergency unit). Results: 31 nurses answered the questionnaire. The average professional experience was relatively low. Shortcoming in staffing indicated a work environment that does not promote patient safety and person-centered care. The work environment is stressful and the possibility for recovery is small. Conclusion: The work environment is difficult at MAVA and KAVA as nurses handle emergencies with patients in relation to lack of resources. Good nursing care, patient safety and person-centered care should be maintained despite the shortcomings. Therefore, improvements and greater access to resources and competence are required.

Background: Mental illness is increasing in society. Collaboration between primary care and specialist psychiatry is ongoing. The experience is that many people with mental illness refer to different activities and being left without treatment. Good interaction is important for persons seeking mental health care to get the right help. Aim: to describe the primary care nurse's experience of collaboration with specialist psychiatry. Method: a qualitative study based on semistructured interviews of primary care nurses. The material was analyzed by qualitative content analysis. Results: appeared in the following categories; Collaboration characterized by differences with the subcategories Good collaboration for emergency transfers and poor accessibility and inadequate feedback between the activities. Unclear division of responsibilities with the subcategories care different assessments of the same person, Inadequate knowledge on the division of responsibilities between the professions and gray zone patient - primary care or specialist psychiatry. Last category are resource shortage and low interest in mental health with the subcategories Inadequacy and Interest and respect for psychiatry. Conclusion: Working according to the division of responsibilities can be an obstacle to cooperation in such a way that the nurse expires blindly from the division of responsibilities without knowing what he/she refers to. Resource shortage, in turn, leads to experiences of insufficiency of nurses. Increased knowledge of each other's activities could lead to closer cooperation and understanding of each other. The person-centered care would benefit from the fact that both instances took care of more people than they actually consider to be part of their area of responsibility.

Bakgrund: Substansmissbruk är ett växande folkhälsoproblem vilket leder till att sjuksköterskor möter personer med missbruksproblematik i större utsträckning än tidigare. Denna grupp vårdsökande löper ökad risk att utsättas för stigmatisering till följd av bristande kunskap om substansmissbruk och beroende. Detta kan medföra negativa konsekvenser gällande personcentrerad vård vilket kan innebära sämre vårdkvalitet för personer med substansmissbruk. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda personer med substansmissbruk. Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ design och induktiv ansats. Sammanställning av elva vetenskapliga artiklar som kvalitetsgranskats och sedan analyserats utifrån fem steg. Resultat: Resultatet visar att flertalet faktorer påverkar vården av personer med substansmissbruk. Två kategorier framträdde under analysen. Kategorin Kunskapsluckor redovisas med tre underkategorier (Specifik kunskap, Tillitsfull vård samt Professionellt ansvar). Den andra kategorin; Etiska utmaningar redovisas i två underkategorier (Jämlik vård trots rädsla samt Frustration och otillräcklighet). Slutsats: Det finns okunskap hos sjuksköterskor gällande vårdsökande personer med substansmissbruk. Kunskapsbristen kan leda till fördomar och osäkerhet hos sjuksköterskor vilket kan göra det utmanande att vårda personcentrerat. Konsekvensen ka bli försämrad vård för denna grupp vårdsökande. Ökad kunskap samt större erfarenhet är nödvändig för att förbättra vårdkvaliteten för personer med substansmissbruk. / Background: Substance abuse is a growing public health problem. This group of care seekers is at increased risk of stigma settings because of general ignorance regarding substance abuse and addiction. This may lead to negative consequences when it comes to offering person-centered care to this group of people. Aim: To describe nurses’ experiences of caring for people with substance abuse. Method: A literature review with qualitative design and an inductive approach. A compilation of eleven scientific articles which has been quality checked and then analyzed from five steps. Findings: There are several elements affecting the medical care for persons with substance abuse. Two categories emerged through the analysis. The first category:  Lack of knowledge is described in three subcategories (Specific knowledge, Reliant care and Professional responsibility). The other category: Ethical challenges is described in two subcategories (Equal care despite of fear and Frustration and inadequacy).  Conclusion: There is a general ignorance amongst nurses’ regarding the care for people with substance abuse. The lack of knowledge might stimulate preconceptions and insecurity among nurses. Increased knowledge and greater experience are needed to improve person-centered care for this group of care seekers.

Bakgrund: Procedurrelaterad smärta är vanligt förekommande hos barn inom barnsjukvården. Procedurer kan skapa oro och ångest hos barnet och sjuksköterskan bör erbjuda adekvat smärtlindring och använda en distraktionsmetod som kan hjälpa barnet att hantera smärtan.   Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att använda VR-glasögon som distraktion på barn i samband med procedursmärta.  Metod: Studien är en kvalitativ fokusgruppsintervjustudie med induktiv ansats. Ett ändamålsenligt urval gjordes och 13 sjuksköterskor som arbetar på barnkliniker i södra Sverige inkluderades. Intervjuerna analyserades efter en kvalitativ manifest innehållsanalys utifrån Graneheim och Lundmans modell.   Resultat: Sjuksköterskorna ansåg att VR-glasögon fungerade som distraktionsmetod vid smärtsamma procedurer på barn, dock hade en del barn behov av kontroll och andra var inte mogna för att använda dem. Denna distraktionsmetod kunde underlätta för sjuksköterskornas arbete men det fanns även svårigheter så som att det var tidskrävande och att den tekniska utrustningen kunde krångla.   Slutsats: I denna studie ansåg sjuksköterskorna att VR-glasögon oftast är en bra distraktionsmetod för barn som genomgår procedurrelaterad smärta. Har sjuksköterskan kunskap om dess för- och nackdelar kan de fungera som ett redskap för att barnet ska uppleva hälsa trots procedurrelaterad smärta. / Background: Procedural related pain is common for children in pediatric care. Procedures can make the child anxious and the nurse should offer adequate pain relief and use a distraction method that can help the child cope with the pain. Aim: To describe nurses’ experiences of using VR-headsets as a distraction for children with procedural pain.  Method: This study is a qualitative focus group interview study with inductive approach. An appropriate selection was selected and 13 nurses working in pediatric clinics in southern Sweden were included. The interviews were analyzed according to a qualitative manifest content using the model of Graneheim and Lundman.   Result: The nurses thought that VR-headsets served as a distraction for children during painful procedures, but some children needed to be in control of the situation and others were not mature enough to use them. This method of distraction could simplify the nurses’ work, but there are also difficulties such as time consuming and some technology issues.  Conclusion: In this study the nurses thought that VR-headsets work as a good distraction for children undergoing procedural pain. If the nurse has knowledge of the advantages and disadvantages, they can serve as a tool for the child to experience health despite procedural pain.

Bakgrund: Endometrios är en kronisk sjukdom som innebär att livmoderslemhinnan hittas på andra ställen i kroppen än i livmodern. De kvinnor som drabbas får ofta återkommande smärta och många har svårt att bli gravida. I Sverige uppskattas mellan 2 och 15 % av alla kvinnor ha endometrios. Personcentrerad omvårdnad användes som teoretisk förankring. Syfte: Syftet var att beskriva kvinnors upplevelse av att leva med endometrios. Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ design och induktiv ansats baserad på 12 artiklar. Som analysmetod användes Fribergs analys i fem steg. Resultat: Resultatet redovisades i tre kategorier samt nio subkategorier: Sjukdomens påverkan på hälsa, (fysisk påverkan, psykisk påverkan samt infertilitet). Begränsat liv, (nära relationer, sociala sammanhang och aktiviteter samt arbete och utbildning). Ta kontroll, (kontakt med vården, beroende och ensamhet samt copingstrategier). Slutsatser: Kunskapen om sjukdomen är bristfällig både inom vården och i samhället. Om kunskapen ökar finns större möjligheter till att kvinnor får vård i tid och större förståelse för sin sjukdom. Vårdpersonalen får då också bättre kompetens för att kunna hjälpa kvinnorna att få ett bättre liv med ett personcentrerat förhållningssätt. / Background: Endometriosis is a chronic disease where the tissue lining the womb is found elsewhere in the body. Women with endometriosis have recurrent periods with pain that may also suffer from infertility. In Sweden, it is estimated that between 2 and 15% of all women have endometriosis. Person-centered care was used as a theoretic framework. Aim: The aim was to describe women's experiences of living with endometriosis. Method: A literature review containing 12 articles with a qualitative approach. Friberg´s analysis in five steps was used in the analysis process. Result: The result was presented in three categories and nine subcategories: The illness impact on health (Physical impact, Mental impact, and Infertility.) Limited life (Close relations, Social context and activities, Work and education). Taking control (Contact with healthcare, Dependence and loneliness and Coping strategies.) Conclusion: The lack of knowledge exists not only within the healthcare system but also in the society. With increased knowledge there are greater chances of women receiving accurate treatment and an understanding about the disease. Health care professionals will then also have better competence to help these women have a better life

Person-centered care is important to the quality of life of nursing home residents with dementia. Preference assessments enable person-centered care by documenting residents’ preferred activities. Residents with severe dementia are less likely to have a role in preference assessment due to communication challenges associated with the disease. External supports (visual and text cues) are effective in improving the communication of residents with dementia, but these cues are often not used in practice. Standard assessment (verbal questioning) places greater demands on short-term memory and attention, which are known deficits in dementia. Applying a within-subjects design, this study evaluated two conditions (standard and supported) for assessing preferences of residents with severe dementia (N=21). This study examined the effect of these conditions on residents’ consistency over time (1-week) and utterance types in response to preference questions. Naïve judges (N=10) listened to the interviews and rated residents’ communication clarity and their confidence with understanding residents’ preferences. Results show that residents with severe dementia can report preferences with similar consistency in both assessment conditions; however, residents may comprehend the assessment better when provided in a supported format. In addition, residents successfully engaged in preference interviews without proxy participation. Anecdotally, many residents demonstrated an accurate understanding of their environment and how they would prefer to spend their days. Future studies will optimize visual stimuli, choice options, staff training components, efficiency measures, and examine acceptability by nursing home staff.

Introduktion: Sepsis är ett livshotande tillstånd som kräver snabb behandling. Otydliga symtom, varierad sjukvårdstillgång och olika hälsolitteracitet hos inringare försvårar tidig behandling.   Syfte: Att studera handhavandet av inringare till 1177 som vid hänvisning till 112 bedömts som ”sepsis-larm” på grund av misstänkt samhällsförvärvad sepsis.    Metod: Kvantitativ retrospektiv icke-experimentell studie där data inhämtats. För de inringare som identifierades med samhällsförvärvad sepsis gjordes fallbeskrivningar. Inkluderade var personer ≥18 år som dygnen före eller efter ”sepsis-larm” under perioden maj 2017 – maj 2018 kontaktade 1177 VPT och inkom via ambulans till akutmottagningar.   Resultat: En fjärdedel av sepsislarmen (158/637) kontaktade 1177 före 112. Senare i processen identifierades 4% som samhällsförvärvad sepsis. Telefonsjuksköterskan (tssk) misstänkte sepsis i 50% av fallen och bedömde samtalen brådskande i 87% av fallen.  Komorbiditetsdokumentation saknades ofta vid korta samtal. Många inringare agerade ombud till fallen.   Konklusion: Det är få samtal till 1177 VPT från individer som senare i samma vårdförlopp identifieras med samhällsförvärvad sepsis. Det är således svårt för tssk att arbeta fram en rutin, därför behövs rådgivningsstödet som ett uppmärksamhetsstöd i samtalsanalysen. Det är viktigt i vården, inte minst inom 1177 VPT, att inte glömma bort att ospecifika symtom och allmänpåverkan kan vara sepsis, som kräver omgående behandling.  En utveckling av rådgivningsstödet med frågor om inringarens förståelse och uppfattning, eller påminnelser om fördjupad anamnes, kan förbättra utfallet. Kontinuerlig kvalitetssäkring för tssk är fundamentalt.  Studien indikerar att det kan finnas viktiga aspekter att studera vidare ur ett jämlik-vård perspektiv, såsom könsskillnader och närhet till akutvård.  I framtida forskning bör 1177 VPT inspelningar av samtal analyseras för inringare som senare erhållit sepsisdiagnos. / Introduction: Sepsis is a life-threatening condition that requires timely treatment. Unclear symptoms, varied health availability and callers’ different levels of health literacy complicate early treatment.     Purpose: To study the handling of callers to 1177 who, when referred to 112, was assessed as "sepsis alert" due to suspected community-acquired sepsis.      Method: A quantitative, retrospective non-experimental study in which data were obtained for callers identified as having community-acquired sepsis and case histories were drawn up. Individuals aged ≥18 years old who contacted the 1177 National Medical Advisory Service 24 hours before or after sepsis alerts and were taken by ambulance to emergency departments during the period May 2017 to May 2018 were included.   Results: A quarter of sepsis alert patients (158/637) contacted 1177 before contacting 112, and 4% were later identified as having community-acquired sepsis. Telephone nurse (TN) suspected sepsis in 50% of cases and assessed calls as urgent in 87% of cases.  Co-morbidity documentation was often missing during short calls. Many callers acted as agents to cases.     Conclusion: There are few calls to 1177 National Medical Advisory Service by individuals who are later identified as having community-acquired sepsis. It is therefore difficult for TNs to work out a routine, so the advice support is needed in the conversation analysis. It is important in health care, not least in terms of the 1177 National Medical Advisory Service, to remember that non-specific symptoms and general impact may be sepsis, which needs urgent treatment.  The development of counselling support with questions about callers’ understanding and perception, or reminders of in-depth medical history, can improve the outcome. Continuous quality assurance for TNs is fundamental.  The study indicates that there may be important aspects for further study from an equal care perspective, such as gender differences and proximity to emergency care.  In future research calls recorded by the 1177 National Medical Advisory Service should be analyzed to identify callers who later received sepsis diagnosis.