Diabetes is a widespread disease, which is increasing in the Western World and even in the developing countries. This entail an increasing strain on the medical service when to nurse and treat patients with diabetes type 2. To support and empower the patients in their choices, which will affect them for life, is a challenge to the nurse. The nurse is an important character in nursing care when patients take a more active part in treatments. The aim of this literature review was to exam the factors, which influence diabetes care. We have found that education and empowerment is the core in diabetes care. / Diabetes är en folksjukdom som ökar i västvärlden och så även i utvecklings-länderna. Detta medför ett ökat tryck på sjukvården i bemötandet av dessa patienter och i vägledningen i deras val som påverkar dem för livet. Syftet med denna litteraturstudie är att få veta hur vi som sjuksköterskor kan hjälpa och stötta patienter med diabetes typ 2 i deras dagliga liv. Vi har funnit i vår studie att utbildning och motivation är den röda tråden i en omvårdnadssituation. Sjuksköterskan har en viktig roll för patienterna med diabetes typ 2 i omvårdnadsarbetet.

Bakgrund Demenssjukdomar, som blir allt vanligare, kan medföra beteendemässiga och psykiska symtomvid demens (BPSD). Dessa symtom förekommer någon gång hos ungefär 90 % av alla personermed demenssjukdom. BPSD kan innebära ett stort lidande för såväl den demenssjuke som fördennes anhöriga samt en yrkesmässig utmaning för vårdpersonalen. Syfte Syftet med denna litteraturstudie är att belysa olika utbildningar för personal som arbetar isärskilda boenden och vårdar brukare med oro/agitation kopplat till BPSD samt att beskriva deneffekt utbildningarna givit vad gäller oro/agitation som är kopplat till BPSD. Metod En litteraturstudie har genomförts med sökning i databaserna ”PubMed” och ”CINAHL”. Åttakvantitativa interventionsstudier som motsvarade syftet har analyserats och granskats.ResultatVi har i denna studie kommit fram till att utbildningar som syftat till individanpassade strategierför brukarna har givit positiv effekt vad gäller oro/agitation. Slutsats Studierna vi tittat på uppfattades vid en första anblick som tämligen olika. De har varierat mellanlängre och kortare utbildningar samt har haft olika innehåll, men det som vi har kunnat se somden gemensamma nämnaren för alla dessa utbildningar är att fokus ligger på individen och inte påsjälva sjukdomen. I denna studie har vi kunnat se ett positivt samband mellan personalutbildningsom syftar till individanpassade insatser och en minskad oro/agitation hos brukare med BPSD. / Background Dementia can cause behavioural and psychological symptoms of dementia (BPSD). Thesesymptoms may occur sometimes in approximately 90% of all people with dementia. BPSD caninvolve a great deal of suffering for both the person suffering from dementia as for his or herfamily and constitutes a professional challenge for the staff. Aim The aim of this study is to illustrate some of the educational interventions that exists for the staffcaring for persons suffering from anxiety/agitation caused by BPSD, the effect those interventionshas had on anxiety/agitation related to BPSD. Method A literature search has been made in the databases ”PubMed” and ”CINAHL”. A total of eightquantitative articles were selected, reviewed and analysed.ResultsThe result of this study indicated that staff education that aims to give individualized interventionsfor the residents seem to have a positive effect on anxiety/agitation on persons suffering fromdementia. Conclusions The educational interventions reviewed in this study was at a first glance quite different from eachother but the thing that was common in all the studies was that they aimed to give individualizedinterventions for the residents. In this study, we could see a positive connection between staffeducation aiming to give individualized interventions based on the resident’s preferences and adecreased level of anxiety/agitation in residents suffering from BPSD.

Syftet med denna uppsats var att undersöka butikssäljares erfarenheter och upplevelser av personalutbildning. Studien genomfördes som en kvalitativ studie där sammanlagt åtta respondenter, sju säljare och en butikschef, verksamma inom sju konfektionskedjor intervjuades. Resultatet visade att omfattningen av personalutbildningen, generellt sett, är högst begränsad för säljare. Butikschefer och dekoratörer, prioriterades vid tilldelning av personalutbildning. Säljarna uttryckte intresse för mer personalutbildning, då tidigare personalutbildning beskrevs som givande. Den sociala aspekten betonades av säljarna med möjligheter till erfarenhetsutbyte mellan anställda i andra butiker. Den personalutbildning som givits var främst inriktad på två områden: värderingar och att skapa en viss kultur kring kundbemötande och image samt sortimentskunskap och varuexponering. Som metod vid analys av intervjuerna användes meningskoncentrering. Ett ramfaktorteoretiskt perspektiv intogs vidare vid analys av säljarnas erfarenheter av och möjligheter till personalutbildning. Som begränsande faktor för möjligheter till personalutbildning uppgavs ekonomi och administrativa aspekter för företagen. De överordnades vilja att föra ut den kunskap de fått i personalutbildningen till säljarna spelade en viktig roll för denna yrkesgrupps möjligheter att ta del av förekommande personalutbildning. Tendenser till en förändring av inställningen till personalutbildning för säljare, kunde ses i satsningar på utbildning via företagens intranät. Denna utbildning omfattade även butikssäljarna vid respektive butik. Slutsatserna som kunde dras av undersökningen var att säljarnas möjligheter till personalutbildning är begränsade till omfattning och innehåll. Handelsanställdas möjligheter till personalutbildning är beroende av butikschefers och andra prioriterade gruppers vilja att föra vidare kunskap och erfarenheter från genomförda utbildningsinsatser.

Syftet med den här studien är att undersöka hur kedjeföretag inom mode utbildar sin butikspersonal inom personlig försäljning och hur personlig försäljning används i säljprocessen i kedjebutiker inom dammode. I den teoretiska referensramen beskrivs sambandet mellan personalen i butiken och den service som en butik kan erbjuda. Utöver detta beskrivs begreppet personlig försäljning samt säljprocessen och hur man som säljare kan arbeta utifrån den. Slutligen förklaras begreppet personalutbildning samt hur personalen inom ett företag lär sig utifrån den pedagogiska processen. Resultatet från vår marknadsundersökning har vi fått fram genom intervjuer med butikschefer på Bik Bok, Vero Moda och Lindex i Jönköping och Borås. Genom att intervjua butikscheferna undersökte vi hur respektive butik arbetar med och utbildar sin personal i personlig försäljning och kundbemötande. Vi undersökte även hur viktigt de själva anser att personlig försäljning är samt vad de tror att deras kunder efterfrågar. Genom vår studie har vi kommit fram till att användningen av personlig försäljning i kedjebutiker inom dammode varierar. Alla butiker i undersökningen har som mål att bemöta sina kunder men majoriteten hävdar att det inte alltid finns tid till att hinna med detta. Hos alla tre butiker får butikschefen utbildning inom personlig försäljning och kundbemötande, från sitt huvudkontor. Dock skiljer det sig mellan butikerna i hur mycket av kunskapen som förs vidare till övrig personal. Dessutom skiljer det sig i hur utbildningarna till personal går till. Alla frågade butiker tycker dock att personlig försäljning är ett viktigt konkurrensmedel då man vill sticka ut på marknaden. Det är den personliga servicen som får en kund att komma ihåg säljaren och butiken, vilket kan i slutändan leda till att kunden väljer din butik, framför konkurrenterna med liknande produkter. / Program: Butikschef, textil och mode

Personalen är en av organisationens främsta resurser och personalutbildning är en viktig aspekt för bibehållen konkurrenskraft och kompetens. Med den digitalisering som sker av arbetsplatsen, lockar digitala personalutbildningar organisationer med löfte om lägre kostnader och lättare tillgänglighet. Denna kvalitativa studies syfte är att ta del av medarbetarnas perspektiv och tankar kring personalutbildning, både traditionell och digital, samt de eventuella skillnader som de upplever. Med Banduras social learning theory som teori och narrativ analys som metod får medarbetarna chansen att med egna ord lyfta sina upplevelser och ge ord för vad de uppfattar som viktigt. Studien finner att digitala personalutbildningar verkar ställa högre krav på utbildare och ämnesval, då medarbetarnas deltagande via dator gör att de lättare och snabbare finner sig distraherade av annat. De sociala personmötena förknippade med traditionell personalutbildning kan inte kompenseras av webbkameror. De slutsatser som dras i denna studie är att digitala personalutbildningar överlag inte verkar lika uppskattade som de traditionella, men att detta inte nödvändigtvis är på grund av att digitala personalutbildningar är sämre i sig, utan snarare att deras utformning av undervisare kan vara bristande. / The staff is one of the organizations main resources and staff training is an important aspect of maintaining competitiveness and competence. With the digitalisation of the workplace, digital staff training attracts organizations with promises of lower costs and easier access. The purpose of this qualitative study is to take part of the employees perspective and thoughts on staff training, both traditional and digital, as well as possible differences that exists. With Bandura’s social learning theory as theory and narrative analysis as methods the employees are given the chance to express their own experiences in their own words and give voice for what they perceive as important. The study finds that digital staff training seems to come with higher demands on both educators and subject choices, as employees participation via computers makes it faster and easier for them to find themselves distracted by other things. The social meetings in person associated with traditional staff training cannot be compensated by web cameras. The conclusions drawn in this study are that digital staff training overall does not seem as appreciated as the traditional alternative, but this does not necessarily mean digital means are inherently worse, but rather that the format of the staff training as designed by educators may be lacking.

Bakgrund: Sjuksköterskan riskerar i sin yrkesroll att utsättas för våld på sin arbetsplats. Enligt lag skall arbetsgivaren tillse att personal har tillräcklig utbildning för att motverka ohälsa och olycka på arbetsplatsen. Våldspreventiva utbildningar är en metod som kan användas för att minska problemet med våld på arbetsplatsen. Dock finns det begränsat med forskning som visar vilken effekt våldspreventiva utbildning har. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att undersöka vilka faktorer i våldspreventiva utbildningar av sjuksköterskor som påverkar effekten av genomförd utbildning. Metod: Studien har genomförts som en litteraturstudie med en kvantitativ ansats. Data har samlats ur tio kvalitetsgranskade vetenskapliga artiklar. Tre teman av betydelse för våldspreventiva utbildningar identifierades i analysen; undervisningsmetod, utbildningsinnehåll och undervisningstid vilka användes för att kategorisera resultatet. Resultat: Effekten av våldspreventiv utbildning diskuterades i relation till respektive tema där det framkom signifikanta samband mellan att utbilda i deskalering samt effekt av utbildning. Även utbildning i riskbedömning genom användandet av en riskbedömningsskala gav effekt. Workshops visade sig vara en effektiv form av undervisning. Inget samband kunde hittas mellan tidsfaktorn och effekten av utbildningen. Konklusion: Resultatet i litteraturstudien visade att utbildning i våldsdeskalerade metoder samt riskbedömning av patienter var effektivt och att våldsförebyggande utbildningar företrädesvis bör ges i form av workshops. / Background: Nurses are at risk of being subjected to workplace violence. By Swedish law, the employer is obligated to prevent the risk of work-related injuries and accidents. Courses in violence prevention is a way of reducing these risks but little research is done on the effectiveness in prevention. Aim: The aim of this study was to investigate which factors in violence prevention courses for nurses that affect the effectiveness of the courses. Method: A literature review with a quantitative approach was used to investigate the subject. The sample was ten published empirical studies that were assessed for quality by the authors. Results: The result was categorized in course content, course method and course time. Effect was discussed in conjunction with each category and the results showed that courses with de-escalation gave significant results. Also courses that included risk assessment showed significance. Courses that used workshops as a primary method of training participants were effective. How long the courses were did not seem to affect the effectiveness. Conclusion: Results show that courses including de-escalation and risk assessment are effective in training nurses to avoid workplace violence and workshops are an effective method to teach violence prevention.