Bakgrund Livmoderhalscancer är den näst vanligaste cancerformen hos kvinnor globalt sett. I Sverige insjuknar cirka 450 kvinnor årligen i livmoderhalscancer varav cirka 150 dör till följd av sjukdomen. Humant Papillomvirus (HPV) är den främsta orsaken till utvecklingen av livmoderhalscancer. Cytostatika används som en behandlingsmetod som syftar till att skada tumören och eventuellt göra den känsligare för en eventuell strålbehandling. Att genomgå cytostatikabehandling för livmoderhalscancer är en krävande period. Syfte Att belysa hur sjuksköterskan kan ge stöd för kvinnors upplevelse av en god livskvalitet när de genomgår cytostatikabehandling mot livmoderhalscancer. Metod Studien består av en litteraturöversikt med sökningar gjorda i databaserna PubMed och Cinahl. Sökningarna gjordes med hjälp av MeSH-termer och Cinahl Headings, men även via fritext. Slutgiltigen valdes 17 vetenskapliga artiklar ut till resultatet som har kvalitetsgranskats utifrån Sophiahemmet bedömningsunderlag. Artiklarna har även granskats etiskt. Resultat Information, stöd, undervisning och rådgivning är betydande delar för sjuksköterskan att ta hänsyn till vid cytostatikabehandling. Kvinnorna behöver information kring biverkningar, hanteringen av dessa, råd kring sexuella konsekvenser och stöd för upprätthållande av livskvaliteten. Sjuksköterskan bör inneha kunskap kring cytostatikabehandling och omvårdnadsbehov för att stödja kvinnorna till bästa möjliga livskvalitet. Slutsats Sjuksköterskan behöver utgå från patientens syn på livskvalitet och erbjuda stöd när det behövs. Det finns olika faktorer att ta hänsyn till, bland annat fysiska, psykiska och sociala. Personcentrerad omvårdnad är av grund för att den cancersjuke ska uppnå bästa möjliga livskvalitet.

Det psykosociala omvårdnadsbehovet kan vara stort hos kvinnor med bröstcancer. Syftet med studien var att belysa faktorer som påverkar omvårdnaden av kvinnliga bröstcancerpatienter ur ett psykosocialt perspektiv. I litteraturstudien bearbetades tio vetenskapliga artiklar utifrån detta syfte. Resultatet belyste vikten av självhjälp och psykosocialt stöd från närstående i form av coping-strategier samt kommunikation och bemötande. Det belyste även det professionella stödets betydelse genom kommunikation och bemötande samt vikten av ett holistiskt och personcentrerat engagemang. Kontinuitet i kommunikationen med vården samt professionell och social kompetens var ytterligare faktorer som belystes liksom vikten av välfungerande vårdteam för en känsla av trygghet och psykosocialt stöd hos dessa kvinnor. För att sjuksköterskan ska kunna tillgodose kvinnornas psykosociala omvårdnadsbehov krävs därför ett holistiskt förhållningssätt i omvårdnaden. Implikation för framtida forskning gällande kvinnor med bröstcancers psykosociala omvårdnadsbehov bör innefatta familjecentrerad omvårdnad.

Bakgrund: Varje dag insjuknar ungefär 20 kvinnor i bröstcancer i Sverige. Efter diagnosbesked ska behandlingsperioden påbörjas och detta medför nya upplevelser av förändring i livet. För att kvinnorna ska få uppleva en god vård under behandlingsperioden är det viktigt att belysa kvinnors upplevelser för att kunna ge en personcentrerad vård. Syfte: Syftet var att belysa kvinnors upplevelser av att leva med bröstcancer under behandlingsperioden. Metod: En litteraturstudie baserad på åtta kvalitativa vetenskapliga artiklar. De vetenskapliga artiklarna analyserades utifrån Graneheim och Lundmans beskrivning av innehållsanalys med kvalitativ design. Resultat: I resultatet framkom det att kvinnorna upplevde svåra biverkningar under behandlingsperioden samt att behandling och biverkningarna ledde till en förändrad självbild som påverkade kvinnorna på flera sätt. Kvinnorna beskrev delaktighet i behandlingen, stöd från hälso-och sjukvården och stöd från familjen som en viktig del under behandlingsperioden. Det framkom även att kvinnorna upplevde förlust av tidigare roller och kände att deras sjukdom påverkade familjesituationen. Trots detta kände kvinnorna ändå hopp och ville kämpa för framtiden. Slutsats: Att studera kvinnors upplevelser av att leva med bröstcancer under behandling kan ge en ökad förståelse och kunskap för vårdpersonalen som kan bidra till en förbättrad vård för kvinnor med bröstcancer i framtiden.

Bakgrund: I Sverige finns idag ca 158 000 individer som lever med en demenssjukdom. De är i behov av en anpassad vårdmiljö och personlig omvårdnad relaterat till de svårigheter som sjukdomen kan skapa. BPSD (beteendemässiga och psykiska symtom vid demens) drabbar mer än 90% av individer med demens. BPSD ökar risken för personer med demens att bli utsatta för fysiska övergrepp, social isolering, onödig användning av antipsykotiska läkemedel samt försämring av sociala och fysiska funktioner. Syfte: Att belysa effekter av sjuksköterskebaserade interventioner vid beteendemässiga och psykiska symtom hos individer med demens. Metod: Arbetet var en litteraturstudie. Fyra artiklar inkluderades från databaserna Cinahl och PubMed. Resterande fyra artiklar hämtades genom manuella sökningar. Artiklarna kvalitetsgranskades och analyserades. Resultat: I vårt resultat framkom tydliga effekter av sjuksköterskebaserade interventioner vid BPSD: Det psykiska och fysiska välbefinnandet ökade. Sinnesstämningen förändrades och de emotionella störningarna minskade. Relationer stärktes både till sig själv och andra. Förändrade beteenden kunde ses i form av att ilska och andra beteendemässiga symtom på BPSD minskade. Slutsats: Resultatet visade att sjuksköterskebaserade interventioner och personcentrerad vård kunde leda till många positiva effekter för individer med demens. En aspekt som anses viktig att forska vidare kring är om sjuksköterskans interventioner till viss del skulle kunna ersätta antipsykotiska läkemedel för individer med beteendemässiga och psykologiska symtom vid demens.

Bakgrund: Världen står inför en åldrande befolkning och med åldern ökar prevalensen av både förmaksflimmer och smärta. Efter hand som befolkningen ökar kommer sjukvården möta allt fler äldre patienter med komplexa sjukdomar. Då studier om samband mellan förmaksflimmer och smärta inte förekommer, så är det viktigt att det undersöks för att vidga sjuksköterskans kunskap och för att kunna ge bättre möjlighet till att arbeta efter kärnkompetensen personcentrerad omvårdnad. Syfte: Undersöka smärtförekomst hos personer över 60 år med, respektive utan förmaksflimmer i Blekinge. Metod: Designen var en kvantitativ tvärsnittsstudie i samarbete med Swedish National Study on Aging and Care – Blekinge (SNAC-B). För att se skillnader och påvisa eventuell statistisk signifikans har Chi2-test använts och materialet har sammanställts deskriptivt. Som andra steg i analysen genomfördes en matchning. Resultat: Resultatet visade ingen statistisk signifikans mellan smärtförekomst och förmaksflimmer. På smärtfrågan angav flest personer att de hade känt smärta eller värk, i främst ben, knä, eller fot men även i rygg samt i leder. Dessa tre var vanligast i både första resultatet och efter matchningen. Slutsats: Då ingen statistisk signifikans påvisades innebär det att äldre personer med förmaksflimmer inte har mer smärta än personerna utan diagnostiserat förmaksflimmer. Genom att mer forskning tas fram, kan kunskapen hos sjuksköterskan vidgas. Det leder till att man som sjuksköterska kan arbeta mer personcentrerat samt informera och förmedla kunskap och delaktighet hos personer med förmaksflimmer.     Nyckelord: förmaksflimmer, personcentrerad vård, smärta, äldre

Bakgrund: Fetma är idag ett stort, växande samhällsproblem. Det finns inga nationella riktlinjer för behandling av personer med fetma men vissa av landstingen och regionerna har upprättat egna vårdprogram. Enligt en rapport från den svenska Myndigheten för vård- och omsorgsanalys finns brister i svensk hälso- och sjukvård avseende att upprätthålla en personcentrerad vård.Syftet: Syftet med denna studie var att beskriva hur innehållet i Sveriges landsting och regioners vårdprogram för fetma förhåller sig till en personcentrerad vård, avseende patientens psykiska, sociala, andliga/existentiella och fysiska behov, samt till delaktighet ochinformation.Metod: I studien gjordes en systematisk genomgång av de vårdprogram för fetma som finns att tillgå i Sveriges landsting. Data analyserades med hjälp av en riktad innehållsanalys. Studien hade en kvalitativ design med deduktiv ansats.Resultat: Tillgodoseende av psykiska behov beskrevs som att främja psykiskt välbefinnande, stödja beteendeförändringar, samt ge ett bra bemötande. Tillgodoseende av sociala behov beskrevs som att anpassa behandlingen efter social livssituation och nätverk och involvera anhöriga. Att anpassa matvanor efter patientens etiska och religiösa synsätt var det endaandliga/existentiella behov som beskrevs. Fysiska behov beskrevs som att minska BMI/midjeomfång och riskfaktorer genom att uppmuntra till hälsosamma, viktreducerande kost- och motionsvanor och rökstopp. Delaktighet togs upp som gemensamt beslutsfattande och att få göra egna val. Enligt vårdprogrammen bör muntlig och skriftlig information ges i form av enkla standardiserade eller individualiserade råd.  Slutsats: I vårdprogrammen togs hänsyn till individens psykiska och sociala förutsättningar i behandlingen, liksom fysiska behov, relaterat till viktnedgång. Individens egna val och beslut samt individanpassad information diskuterades i vårdprogrammen. I vårdprogrammen fanns brister i att upprätthålla en personcentrerad helhetssyn då tillgodoseende av andliga/existentiella behov inte beskrevs lika utförligt som psykiska, sociala och fysiska behov.

Bakgrund: Sociala och medicinska framsteg har resulterat i en växande andel äldre i befolkningen, vilket ställer ökade krav på hälso- och sjukvården. E-hälsa har lyfts fram som ett sätt att effektivisera vården utan att göra avkall på dess kvalitet. Digitalisering anses kunna främja en god och jämlik hälsa, samtidigt som den enskildes delaktighet och inflytande stärks. Det är dock centralt att ha ett personcentrerat förhållningssätt med fokus på den enskildes behov. Syfte: Att undersöka äldre personers erfarenhet av delaktighet vid användande av e-hälsa. Metod: Studiedesignen var allmän litteraturstudie. Inledningsvis genomfördes strukturerad databassökning, därefter kvalitetsgranskades de vetenskapliga artiklar som svarade mot syftet och slutligen genomfördes innehållsanalys av utvalda artiklar.  Resultat: I resultatet framträdde två teman med sju kategorier. Det första temat var Faktorer som främjar delaktighet (kategorier: Vården blev mer flexibel och tillgänglig, Förbättrad kontinuitet i vården, Känsla av att vara sedd och hörd samt Ökad sjukdomsinsikt och egenvårdsförmåga) och det andra temat var Faktorer som hindrar delaktighet (kategorier: Känslor av ensamhet och maktlöshet, Svårigheter att hantera det ökade ansvaret för sin vård samt Problem med tekniken). Diskussion: Resultatet visade att e-hälsa kan vara ett sätt att öka äldre personers delaktighet i vården. Äldre som grupp har gemensamma nämnare, men det är viktigt att se till individens förutsättningar och önskemål och anpassa användningen av e‑hälsa efter den enskildes digitala resurser.

Bakgrund: Människan lever längre vilket medför utökat behov av en mer komplex sjukvård. Ökad ålder medför ökad risk för demenssjukdom vilket kan öka risken för nedsatt aptit och ätsvårigheter. Detta kan leda till undernäring som medför risk för infektion och andra sjukdomstillstånd. Genom att skapa en tillfredsställande måltidsmiljö kan matintaget hos individen främjas och därför är det relevant att undersöka vilka faktorer som påverkar måltidsmiljön. Teoretisk referensram: Personcentrerad omvårdnad ligger till grund för demensvården i Sverige. Detta förutsätter att personal är lyhörd och har förståelse för personens bakgrund samt individuella behov och önskemål. Syfte: Syftet var att undersöka vårdpersonals erfarenheter av faktorer som kan påverka matintag för personer med demenssjukdom, med fokus på måltidsmiljön. Metod: Designen var litteraturstudie och vid analysen användes integrerad analys. Resultat: Det ansågs grundläggande att förstå personens bakgrund, behov och preferenser för att individanpassa mat och måltidsmiljö. Hemtrevlig måltidsmiljö ansågs skapa sociala interaktioner som främjar matintag. Personal efterfrågade ökad bemanning och utbildning för att kunna möta personens specifika behov vid måltiden. Slutsats: Vårt resultat visade flera faktorer i måltidsmiljön som kan justeras för att främja matintaget hos personer med demenssjukdom. Det är av vikt att personal innehar kunskap om individens bakgrund och behov för att implementera och verkställa personcentrerad omvårdnad för personer med demenssjukdom.

Bakgrund: Enligt personcentrerad vård skall patienten ses som en jämlik part och vara delaktig under hela vårdprocessen. Centrala delar i personcentrerad vård är det omfattande perspektivet som ser patientens hela situation, patientens egen förståelse och egna erfarenhet av situationen och deltagandet i beslutfattande. Studier visar att arbetssättet personcentrerad vård bidrar till ökad delaktighet inom den psykiatriska vården och leder till känslor av trygghet och tillit hos patienter. Syfte: Syftet med denna intervjustudie var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att skapa samt upprätthålla patientdelaktighet i vård av personer med psykossjukdom. Metod: Semistrukturerade intervjuer gjordes i denna studie med tio sjuksköterskor verksamma inom psykiatrisk vård i två verksamheter inom sjukvårdsområden i Stockholm. Kvalitativ innehållsanalys valdes som metod vid analysen av materialet. Resultat: Resultatet visar på att patientdelaktighet är viktig då det leder till gynnsamma effekter för både personal och patienter och kan leda till mer effektiva och kortare vårdtider. Diskussion: Ramverket för McCormack och McCances (2006) teori om personcentrerad vård och tidigare forskning om patientdeltagande i psykiatrisk vård har hjälpt författaren att diskutera resultat som erhållits i denna intervjustudie.

Bakgrund: Psykisk ohälsa bland tonåringar är ett problem som ökar världen över. Den psykiska ohälsan hos tonåringar kan ibland yttra sig i ett självskadebeteende. När självskadebeteendet leder till en sjukhusinläggning är barnsjuksköterskan den profession som spenderar mest tid med tonåringen. Barnsjuksköterskans kompetens och bemötande kan därför vara avgörande för tonåringens tilfrisknande. Syfte: Att undersöka barnsjuksköterskors erfarenheter av att vårda tonåringar med självskadebeteenden på en pediatrisk akutvårdsavdelning. Metod: Kvalitativ metod med induktiv ansats valdes. Datainsamlingen genomfördes med hjälp av fyra fokusgruppsintervjuer och data bearbetades och analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: Resultatet presenteras i tre kategorier; Att hålla distans men ändå vara nära, Att samverkan med andra i teamet och Att anpassa omvårdnad och vårdmiljö utifrån tonåringens behov. Barnsjuksköterskorna beskrev utmaningar med att vårda tonåringar med självskadebeteende utifrån en personcentrerad vård, utmaningar i samverkan med barn- och ungdomspsykiatrin och föräldrar, risker i vårdmiljön och brist på rutiner och utbildning. Slutsatser: Barnsjuksköterskorna upplevde svårigheter med att tillämpa en personcentrerad vård för tonåringar med självskadebeteenden då de saknade grundläggande kunskaper om denna patientgrupp. Därför är det viktigt att utforma tydliga riktlinjer och erbjuda utbildning för att öka kvaliteten på vården.