Bakgrund Verksamheten på akutmottagningar bedrivs dygnet runt, dag som natt, runt om i Sverige. Sjuksköterskor som arbetar nattetid på akutmottagning stöter på en rad olika faktorer som kan påverka deras förmåga att arbeta utifrån ett personcentrerat förhållningssätt; trötthet, minskad personalstyrka, oförutsedd tillströmning av patienter och korta möten med patienter för att nämna några. Flera av dessa faktorer antas ha missgynnande effekt på den personcentrerade omvårdnaden. Syfte Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av personcentrerad omvårdnad nattetid på akutmottagning. Metod Studien genomfördes som en kvalitativ intervjustudie med deskriptiv ansats. Förhållningssättet var av induktiv karaktär och resultatet analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Tio sjuksköterskor med varierande ålder och erfarenhet av nattarbete intervjuades över telefon från tre olika akutmottagningar. Resultat Sjuksköterskornas upplevelser sammanfattades i tre kategorier och tio underkategorier. Kategorierna var personcentrerad omvårdnad utifrån patientens unika behov, personcentrerad omvårdnad och nattarbete samt personcentrerad omvårdnad och arbetsresurser. Resultatet visade på att sjuksköterskan som person, patientens tillstånd, patientinformation, nattens karaktärsdrag och effekt på sjuksköterskan samt aspekter relaterade till arbetsresurser har betydelse för upplevelsen av personcentrerad omvårdnad nattetid på akutmottagning. Slutsats Sjuksköterskorna upplevde att det var enklare att ge personcentrerad omvårdnad nattetid på akutmottagning till äldre patienter och barn än till andra patientgrupper samt att patienter med de mest akuta sjukdomstillstånden erhöll den bästa personcentrerade omvårdnaden. Vidare upplevdes faktorer som ökad trötthet, lägre empatisk förmåga längre in på nattpasset, personalstyrka och tillströmningen av patienter ha avgörande betydelse för den upplevda personcentrerade omvårdnaden nattetid på akutmottagning.

Bakgrund Ålderdomen som fenomen är i samhället förenad med myter kring hur den äldre personen bör vara och bete sig. Ålderistiska attityder förekommer inom vård och omsorg vilket påverkar kvalitén på den omvårdnad som ges till äldre. Syfte Syftet var att beskriva hur ålderism påverkar omhändertagandet av personer över 65 år inom vård och omsorg. Metod Arbetet utfördes i form av en allmän litteraturöversikt. Totalt inkluderades 13 artiklar i resultatet. Samtliga var publicerade mellan år 2007 och 2016. Kvalitativa, kvantitativa, mixade samt retrospektiva artiklar analyserades och sammanställdes i en matris. Utifrån matrisen bearbetades artiklarnas resultat till ett för litteraturöversikten övergripande resultat. Resultat Resultatet redovisades i form av tre huvudteman: vårdpersonal och studenters syn på äldre personer, att främja positiva tankar kring åldrandet samt omvårdnadsmiljön understödjer ålderism och upplevd diskriminering. Det övergripande resultatet tyder på att främjande av positiva attityder i kombination med ökad geriatrisk kunskap hos vårdpersonal kan bidra till att minska diskrimineringen av personer över 65 år. Slutsats En ökande andel patienter över 65 år inom vård och omsorg innebär att det blir viktigt att förmedla kunskap till vårdpersonalen om hur de i sitt arbete kan skapa förutsättningar för att ge god omvårdnad till den äldre generationen. En minskning av diskrimineringen skulle på längre sikt kunna öka äldre personers trygghet och välbefinnande när de befinner sig inom vård och omsorg.

SAMMANFATTNING Bakgrund Att vara sjuk kan för många innebära att bli beroende av andra. Då är det extra viktigt för patienten att bli sedd som en person och inte endast ett symptom, detta för att behålla vär-dighet och att inte inskränka på integriteten. Personcentrerad omvårdnad handlar om att se patientens individuella behov. Det finns beskrivet att en akutmottagning som är en central del av sjukvården, många gånger är en stressig arbetsplats där snabba beslut måste fattas. Det har visat att en välinformerad patient leder till ett minskat behov av återbesök i vården, enligt tidigare studier. Huvudsyftet på en akutmottagning är att rädda liv snarare än att er-bjuda en holistisk vård vilket kan innebära att personen patienten försvinner på vägen vil-ket kan leda till att en känsla av betydelselöshet infinner sig. Syfte Att studerasjuksköterskans upplevelse av personcentrerad omvårdnad på en akutmottagning. Metod Metoden som tillämpades var en egenkonstruerad enkät av mixad metod. Resultatet pre-senteras med deskriptiv statistik med svar från de öppna frågorna. Resultat Arbetsmiljön på en akutmottagning framkommer som stressig och med begränsade utrymmen och möjligheter till personcentrerad omvårdnad.Majoriteten av deltagarna anser att personcentreradomvårdnad är viktigt men att deras arbetsmiljö inte främjar det personcentrerade arbetssätt, mestadels på grund av arbetsbelastning. Är arbetsbelastningen hanterbarvill sjuksköterskornaförbättra förhållandena för patienterna på akutmottagningen. Slutsats En mindre stressig arbetssituation skulle med stor sannolikhet öka den personcentrerade omvårdnaden.

Bakgrund: Delirium är ett underdiagnostiserat sjukdomstillstånd med kognitiva förändringar som karaktäriseras av förvirring, ouppmärksamhet, desorientering, inbillning, hallucinationer och upphetsning. Tillståndet är vanligt förekommande i sjukhusmiljö. Delirium uppkommer på grund av faktorer som har direkt eller indirekt påverkan på hjärnan och kan resultera i svåra konsekvenser för patienten. Sjuksköterskan har en nyckelroll i att identifiera delirium och arbeta preventivt. Delirium rekommenderas att identifieras med screeningverktyg som appliceras för att utvärdera kognitiva förändringar hos patienten.  Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av att identifiera delirium i slutenvård.   Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ metod och induktiv ansats. Sökningar av artiklar gjordes i CINAHL och Medline. Resultatet bygger på tolv vetenskapliga artiklar. Materialet analyserades enligt fyra steg som rekommenderas av Friberg. Resultat: Det analyserade materialet presenteras under tre teman. Temat Patientens habitualtillstånd med subteman Betydelsen av att identifiera habitualltillståndet, Vikten av anhöriga och Svårigheter med samsjuklighet. Temat Screeningverktyg med subteman Misstro till screeningverktyg och Hinder för screeningverktyg. Temat Profession med subteman Sjuksköterskans utmaningar i sin yrkesroll och Behov av förbättrat interdisciplinärt samarbete.  Slutsatser: Litteraturöversikten visar att sjuksköterskor upplever hinder och behöver stöd för att identifiera delirium för att stärka deras förmåga att utföra personcentrerad vård.

Bakgrund När en människa diagnostiseras med en allvarlig sjukdom som inte går att bota ska palliativ vård erbjudas till alla oavsett diagnos, kön eller ålder. Palliativ vård har som målsättning att förbättra livskvaliteten för patienter genom att erbjuda lindrande åtgärder utifrån en helhetssyn. Även att beakta närståendes livskvalitet är en viktig aspekt i palliativ vård. Sjuksköterskan har en central roll i personcentread omvårdnad av patienter i livets slutskede. Syfte Syftet var att undersöka hur sjuksköterskans upplevelser av mötet med patienter i livets slutskede kan påverkas av att samverka i team. Metod Metoden som valdes var en kvalitativ intervjustudie. Sju sjuksköterskor inkluderades i studien. För att analysera materialet gjordes en kvalitativ innehållsanalys. Resultat Studiens resultat visade att sjuksköterskornas erfarenheter bidrog till ett tillfredsställande arbete och att mötena påverkat deras personliga utveckling och synen på livet. De beskrev även att symtomlindring, kommunikation, samverkan i team och närståendestöd är essentiella för att kunna ge en god palliativ vård. Stöttning och hjälp av teamet och från verksamheten ansågs viktigt och bidrog till att sjuksköterskorna kunde möta och hantera svåra situationer. Slutsats Sjuksköterskornas upplevelser av mötena med patienter i livets slutskede kunde påverkas av samverkan i team. Genom en god samverkan i teamet kunde sjuksköterskorna finna stöd och kraft att hantera svåra situationer. En god samverkan var också en förutsättning för att ge god palliativ vård. Mötena med patienter i livets slut kunde även påverka sjuksköterskornas livssyn.

Bakgrund: Rapportering mellan sjuksköterskor kan medföra säkerhetsrisker om information inte förs vidare på rätt sätt samt att brist i kommunikationen mellan sjuksköterskor och patienter är en återkommande orsak till uppkomst av vårdskador. Rapportering behöver därför hålla hög kvalitet för att sjuksköterskan ska kunna leverera patientsäker- och personcentrerad omvårdnad. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelse av bedsiderapportering inom slutenvården. Metod: Litteraturöversikt med induktiv ansats. Tio kvalitativa artiklar kvalitetsgranskades och analyserades med Fribergs femstegsmodell. Resultat: Tre teman framkom: Främjar personcentrerad omvårdnad som beskriver hur patienter och anhöriga blir delaktiga och hur bedsiderapportering stärker relationen mellan sjuksköterska och patient, Förändrar professionellt förhållningssätt som handlar om hur sjuksköterskor upplever att de i sin profession påverkas av bedsiderapportering och slutligen Komplicerar rapporteringen som beskriver problematik kring sekretess och hur omgivningen försvårar rapporteringen. Slutsats: Bedsiderapportering medför förbättringar gällande patientsäkerhet och personcentrerad omvårdnad, men det krävs strategier för att överkomma de upplevda hindren.

Bakgrund: Reumatoid artrit, RA, är en systemisk, autoimmun och livslång sjukdom. Runt 2 000 personer nydiagnostiseras i Sverige varje år. Kvinnor drabbas i högre grad än män.  Syfte: Syftet var att beskriva personers upplevelse av att leva med reumatoid artrit.  Metod:En litteraturöversikt baserad på 14 artiklar med kvalitativ ansats.  Resultat:RA påverkar hela livet, fysiskt, psykiskt och socialt. Den är högst individuell, orsakar smärta, förlust och sorg. Vardagsliv och relationer förändras och personen med RA tvingas till anpassning och förändring. Många behöver hjälp av familjen och samhället. RA innebär också en livslång behandling och kontakt med vården.  Slutsatser:Vid omvårdnaden av personer med RA, kan sjuksköterskan genom ett personcentrerat förhållningssätt, fånga upp varje persons unika upplevelse av livet och sjukdomen. Det är också viktigt att vara medveten om att upplevelsen av RA kan variera från en dag till en annan och att ta personen på allvar. Sjuksköterskan kan också ha en viktig roll i att upptäcka sjukdomen.    Nyckelord:Kronisk sjukdom,livsomställning, personcentrerad omvårdnad, reumatoid artrit, sorg / Main title: Pain, sorrow and a new life Subtitle:A literature review on people's experience of living with rheumatoid arthritis   Background:Rheumatoid arthritis, RA, is a systemic, chronic inflammatory autoimmune disease. Every year about 2 000 persons are diagnosed with RA in Sweden. Women are more affected than men are.  Aim:The aim was to describe people’s experience of living with rheumatoid arthritis.  Method:A literature review containing 14 articles with a qualitative approach.  Result:RA greatly impacts one’s life, physically, mentally and socially. The disease is highly individual, and causes pain, loss and grief. Everyday life and relations changes and the person with RA is forced to adaption and adjustment. Many people need support from family and society. RA also means a life-long treatment and contact with the healthcare system.  Conclusion:With a person-centered care approach, the nurse is able to capture every person's unique experience of life and the disease, when caring for a person with RA. It is also important to be aware that the experience of RA can vary from one day to another and to take the persons own experience seriously. To detect RA, the nurse can play an important role.   Keywords: Chronic disease, life adjustment, person-centered care, rheumatiod arthritis, sorrow.

Bakgrund: Dagens vårdtagare efterfrågar information och delaktighet i sin vård och behandling, trots detta sker den traditionella överrapporteringen utan vårdtagarens delaktighet. Detta kan påverka patientsäkerheten, genom att missvisande och felaktig information riskeras att överföras. Överrapportering vid sängkanten beskrivs främja ett flertal olika faktorer som ingår i begreppet personcentrerad omvårdnad, där vårdtagaren får möjlighet att delta och ta del av det informationsutbytet som sker vid överrapporteringen. Syfte: Syftet var att beskriva vårdtagares erfarenheter av överrapportering vid sängkanten.Metod: Enlitteraturöversikt genomfördes, där artiklar med både kvantitativ respektive kvalitativ metod sammanställdes, med en induktiv ansats. Samtliga artiklar granskades utifrån ett granskningsprotokoll framtaget av Hälsohögskolan i Jönköping och analyserades med hjälp av Fribergs femstegsmodell.Resultat:Med fokus på vårdtagares erfarenheter av överrapportering vid sängkanten framkom fyra huvudkategorier: Relation, Delaktighet, Information samt Trygghet & Säkerhet. Slutsats: Vårdtagarna erfor överrapporteringen vid sängkanten som positiv när momentet utfördes med ett personcentrerat förhållningssätt. I mötet mellan vårdtagare och sjuksköterska uppstår en fördjupad relation som synliggör människan bakom vårdtagaren. Detta bidrar till ett informationsutbyte som främjar relation, delaktighet, säkerhet och trygghet för vårdtagaren.

Bakgrund: Psykisk ohälsa ökar i samhället och förväntas vara en av de största folkhälsoutmaningarna inom några år. Statistik visar att bara ca en tredjedel av de som får vård för psykisk ohälsa idag är män samtidigt som ca 70 % av alla suicid begås av män.Detta tyder på att det finns ett dolt vårdbehov för psykisk ohälsa hos män. Normer om maskulinitet och rädsla för att verka svag innebär hinder för hjälpsökande hos män med psykisk ohälsa. Normer om maskulinitet påverkar också vårdpersonalens syn på hur en man ska eller bör bete sig, vilket kan innebära ett hinder för att kunna ge en god, personcentrerad omvårdnad. Syfte: Syftet var att belysa mäns upplevelser av att leva med psykisk ohälsa. Metod: Kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats baserad på två patografier. Analysen inspirerades av Graneheim och Lundmans modell för innehållsanalys med meningsenheter, kondensering, koder, kategorier och tema. Resultat: Analysen resulterade fyra kategorier; “ensam i sitt lidande”, “kroppsliga reaktioner”, “fångad i sitt huvud” och “negativa känslor som normaltillstånd” med ett huvudtema; ”förändrad vardag”. Resultatet visade att män med psykisk ohälsa kan uppleva att vardagen påverkas och att de inte längre kan leva de liv de vill eller det liv de levde innan de drabbades av psykisk ohälsa. Slutsats: Sjuksköterskan behöver ha kunskap om mäns upplevelser av psykisk ohälsa för att kunna lindra och förkorta lidandet hos män med psykisk ohälsa genom att ge en personcentrerad och god omvårdnad.

Bakgrund: I Sverige har cirka 130-150 000 personer en diagnostiserad demenssjukdom och cirka 20 000 personer insjuknar i demenssjukdom varje år. Medicinsk kurativ behandling saknas och enbart symtomlindrande medicinsk behandling finns tillgänglig. Behandling av personer med demenssjukdom innebär att ge omvårdnad som syftar till att främja god livskvalitet. Ett centralt begrepp inom sjuksköterskeyrket är omvårdnad, och sjuksköterskan därmed en viktig roll inom omvårdnaden av personer med demenssjukdom. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda personer med demenssjukdom som bor på särskilt boende för äldre. Metod: Deskriptiv studie med kvalitativ induktiv ansats. Data samlades in genom semistrukturerade individuella intervjuer med tio legitimerade sjuksköterskor på särskilda boenden för personer med demenssjukdom. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys på både manifest och latent nivå. Resultat: Omvårdnadsarbetet karaktäriserades av både utmaningar och tillfredsställelse vilket utgör resultatets tema. Analysen resulterade i kategorierna: Upplevelser av att vilja skapa social gemenskap med personen med demenssjukdom, Känslomässiga upplevelser kopplade till sin roll som sjuksköterska, Upplevelser av att vilja arbeta professionellt i teamet, Bristande arbetsbemanning förhindrade personcentrerad omvårdnad. Analysen resulterade i subkategorierna: Upplevelser av kommunikationssvårigheter, Att skapa relation, Att skapa en meningsfull vardag, Kunskap inom teamet hade betydelse för vårdkvaliteten, En välfungerande teamsamverkan underlättade vid svåra situationer, och God samverkan med närstående skapade förtroende. Slutsats: Känslor av tillfredsställelse i arbetet upplevdes när förutsättningar fanns för att bedriva personcentrerad omvårdnad. För att hantera de upplevda utmaningarna är det viktigt att det finns förutsättningar för kontinuerlig fortbildning inom demensomsorg för alla yrkeskategorier i teamet och att det finns tillräckliga resurser avsatt för detta. Nyckelord: Demenssjukdom,