SammanfattningSyftet med vårt skrivande är att utreda hur lärare kombinerar olika arbetssätt för att främja elevernas lärande och förmågor inom naturorienterande ämnena i årskurs 4-6. I fokus för vårt intresse är elevernas utveckling av naturvetenskapliga begrepp värme och temperatur. Teoretiska utgångspunkter för arbetet är sociokulturellt perspektiv baserat på Vygotskij men också det poststrukturella perspektivet. Dessa två perspektiv i samband med tidigare forskning om elevers missuppfattningar av begreppen värme och temperatur utgör våra teoretiska ramar och möjliggör en jämförelse av arbetssättens effekt på elevers begreppsförmåga. På grund av detta kan man säga att vårt arbete innehåller några komponenter av en komparativ studie. För att ta reda på lärarnas inställning till ett varierande arbetssätt samt hur olika metoder påverkar elevernas utveckling genomförde vi intervjuer med fyra NO-lärare i årskurs 4-6 och observerade två lektioner. Genom flera kvalitativa semistrukturerade intervjuer och två strukturerade observationer försökte vi besvara våra frågeställningar. Resultaten av intervjuerna visar att ett varierande arbetssätt främjar i största utsträckning elevers begreppsförståelse samt att konkretisering genom ett laborativt arbete leder till djupare förståelse av begreppen värme och temperatur. Resultaten av observationer hänger ihop med resultaten av intervjuer. Tabeller och tre cirkeldiagram (Figur 1) har funktion att skapa en mer nyanserad bild av vårt resultat. Med syfte att visa förhållande mellan användningen av ämnesneutrala- och ämnesrelaterade ord användes tematisk analys.

No description available.

I de nordiska länderna talas det varmt om utevistelse, friluftsliv och naturmiljöer. Detta är ett kulturarv som även speglas i förskolans dagliga verksamhet. Utevistelse sker en till två gånger om dagen och prioriteras året runt. Men vad gör egentligen barnen ute? Finns det bara fri lek ute eller tas även de didaktiska tillfällena tillvara på vid utevistelsen? Vi vill med vår undersökning öka kunskapen om de yngsta barnens utevistelse och hur pedagogens inställning till utevistelse påverkar innehållet av vad som sker när barngruppen vistas ute tillsammans med pedagogerna. Syftet med vår undersökning är således att skapa större kunskap om utevistelsen med förskolans yngsta barn utifrån ett didaktiskt perspektiv.   Vi har använt oss av en kvalitativ undersökningsmetod i form av skriftliga intervjuer via Sunet Survey. Detta har gjort det möjligt för oss att snabbt nå ut till många förskolor över ett stort geografiskt område. Vårt urval består av förskolor som dels är lantligt belägna, dels är belägna i stadsmiljö. Informanterna vi valt för deltagande i vår studie består av förskollärare samt barnskötare. Kravet är att de ska vara verksamma i barngrupper med barn i åldrarna ett till två år. I vår undersökning deltog åtta verksamma pedagoger. Resultatet pekar på att pedagogerna anser att deras egen inställning påverkar barnen. Det framkommer att utevistelsen till stor del genomsyras av didaktikens frågor, ett relationellt förhållningssätt och en eftertanke där barnens intresse står i fokus.

Studiens syfte är att undersöka och analysera förskollärarnas föreställningar om och förhållningssätt till barn som utmanar i förskolan. Detta för att förstå hur förskollärarna kan påverka barns möjligheter respektive begränsningar i förskolan. Dessa föreställningar och förhållningssätt kan vi undersöka genom att göra en diskursanalys på förskollärarnas utsagor om barn som utmanar. För att uppnå studiens syfte har vi formulerat det i två frågeställningar: Vilka föreställningar synliggörs i förskollärarnas utsagor om barn som utmanar? Vilka förhållningssätt synliggörs i förskollärarnas utsagor om sitt bemötande av barn som utmanar? Vi tar avstamp i det poststrukturella perspektivet med grundläggande antagande om språkets betydelse i människors uppfattningar av verkligheten eftersom språket konstituerar den sociala världen. Poststrukturalism betonar att det inte finns några “sanningar” om verkligheten, utan det är föränderligt och produceras ständigt i olika diskursiva praktiker. Tillsammans med det kategoriska och relationella perspektivet, som utgör våra analytiska verktyg, kan vi synliggöra hur förskollärarna uttrycker skilda föreställningar om och förhållningssätt till barn som utmanar. Vårt empiriska material består av intervjuer med fem verksamma förskollärare från två olika förskolor. Intervjuerna inleds med en fördefinierad situation. Detta presenteras i analys och resultat avsnittet. Förskollärarna fick då möjlighet att reflektera över situationen med hjälp av öppna frågor. Studiens resultat visar att föreställningar om och förhållningssätt till barn som utmanar är mångtydiga. Dessa varierande föreställningar och förhållningssätt har betydelse för barns subjektskapande som även medför möjligheter och begränsningar för barns olikheter.