Vår studie syftade till att via intervjuer få fram fem pedagogers föreställningar om hur barn somutmanar samlingen i förskolan bemöts och vilka faktorer som kan påverka samlingen. Våraintervjuer visade att barn som utmanar samlingen i dagens förskola har ett stort inflytande ochkan påverka sin medverkan i samlingen då pedagogerna i vår studie uttrycker att de väljer att sedet positiva i varje barn och fokuserar på det som fungerar. Faktorer som pedagogerna anserpåverkar samlingen är bland annat hur miljön är utformad och hur relationen mellan pedagog ochbarn ser ut. Det centrala som vi har sett i denna studie är att pedagogerna tar det fulla ansvaret förhur barn som utmanar görs delaktiga i samlingen.

Our scientific essay is based on two self- experienced dilemmas that deal with the difficulty as a pedagogue to be sufficient enough for the entire child-group when the individual’s needs are brought against the collectives needs in a preschool class. Even though we are aware that all children have the right to meet their needs, we struggle with the feeling that we are failing to include the children with behaviors that challenge when we at the same time feel that the group is always being overridden. We sense that we lack the resources to be the present educators that all the children need. Our intention with this essay is therefore to examine what it means to be a professional pedagogue who strives for an inclusive environment where all the children's differences are seen as an asset. We ask questions regarding what it means to be professional when the individual's needs collide with the group needs. And how can we understand our actions based on ethical aspects in relation to who or whose needs should be prioritized? We also question the practice terms and conditions to be able to work for a school for all children, regardless of their needs. With essay as our method, we have explored our practical knowledge with help from theories of ethics, Foucault’s concepts of power, interculturalism and Aristotle’s idea of knowledge. While writing our essay we have visualized our practical experiences and explored them through new perspective. By taking a reflective approach it has become clear to us that the preschool class practice is complex which means that we must take into account the unique in every situation in order to handle these professionally when everything is at its peak. In meeting with children who challenges there are no given solutions, but educators need to use their fronesis to act wisely. Based on the conditions of our practice, it sometimes means that the needs of the individual´s must come first and other times the collectives. Furthermore, we have come to the conclusion that if the preschool class should be for everyone the school management and politicians also must take their responsibility and give educators the right conditions to work inclusive.

Studiens syfte är att undersöka och beskriva diskursen om barn som utmanar i förskolan enligt förskollärare och specialpedagoger. I denna studie har vi undersökt hur de beskriver sina uppfattningar om barn som utmanar i verksamheten och vad som kommer till uttryck när det talas om barnen. Vi har även undersökt förskollärarnas och specialpedagogernas beskrivningar om samarbetet. Studien utgår från en kvalitativ forskningsmetod där semistrukturerade intervjuer genomförts tillsammans med fyra förskollärare och fyra specialpedagoger. En diskursinspirerad analysmetod tillämpades som verktyg för att analysera vilken diskurs som dominerade i respondenternas utsagor om det utmanande barnet. Studiens teoretiska utgångspunkt baseras på diskursteorin och de kategoriska och relationella perspektiven har använts för att tolka respondenternas uppfattningar samt vilket perspektiv som framställs. I resultatet uppmärksammades det att diskursen om utmanande barn nu och då står i kontrast till varandra, eftersom den tidigare forskningen åskådliggjort ett kategoriskt perspektiv och resultatet i studien ett relationellt perspektiv. Av resultatet i studien drog vi slutsatsen att diskursen berörde att problemet inte läggs på barnet utan på kontexten eftersom förskollärarna och specialpedagogerna förespråkar anpassningar i miljön snarare än hos barnen. I och med detta visade det sig att en förändring skett i hur man talar om och ser på barn som utmanar. Till skillnad från förr, då det kategoriska perspektivet var mer framträdande, är nu det relationella perspektivet mer dominerande hos respondenterna i studiens resultat. / <p>Betyg i Ladok 210606.</p>

Utifrån tidigare forskning, utredningar och litteratur beskrivs barn som utmanar i förskolan som ett komplext begrepp. Detta då det inte tycks finnas en enig benämning för vad barn som utmanar i förskolan kan innebära. Tidigare forskning visar dock att barn som uppvisar ett utmanande beteende är beroende av stödjande och närvarande pedagoger, samtidigt som forskningen även visar att många pedagoger uttalar sig om att de behöver mer resurser och kunskaper för att stötta dessa barn. Studier visar även ett spänningsfält mellan läroplanens intentioner kontra det faktiska arbetet i förskolan för verksamma pedagoger. Därför var syftet att undersöka både hur verksamma pedagoger inom förskolan beskriver barn som utmanar samt undersöka hur dessa pedagoger beskriver sitt arbete för att möta alla barns olika förutsättningar och behov. Studien är kvalitativ och genomfördes på fyra olika förskolor där sammanlagt sex förskollärare deltog genom semistrukturerade intervjuer. Studiens resultat och diskussion är analyserat genom dilemmaperspektivet med de tillhörande begreppen makt och barnperspektiv. Resultatet i denna studie visar att förskollärares synsätt kring barn som utmanar är komplext i det avseendet att det är svårt att inte jämföra barnen med varandra och utifrån de normer som finns i samhället. Vilket skapar dilemman och begränsningar för pedagogerna i arbetet med att tillgodose alla barns olika behov utifrån läroplanens intentioner, framför allt i en barngrupp där utmanande beteenden kan vara synliga. Studiens sammantagna slutsats visar även att samtliga förskollärare upplever att de efter sin utbildning saknar de kunskaper och verktyg som behövs för att kunna bemöta de barn som uppvisar ett utmanande beteende och att kunskapen de besitter i stället kommer från egna erfarenheter i arbetslivet. / <p>Betyg i Ladok 220118.</p>

Studiens syfte är att undersöka och analysera förskollärarnas föreställningar om och förhållningssätt till barn som utmanar i förskolan. Detta för att förstå hur förskollärarna kan påverka barns möjligheter respektive begränsningar i förskolan. Dessa föreställningar och förhållningssätt kan vi undersöka genom att göra en diskursanalys på förskollärarnas utsagor om barn som utmanar. För att uppnå studiens syfte har vi formulerat det i två frågeställningar: Vilka föreställningar synliggörs i förskollärarnas utsagor om barn som utmanar? Vilka förhållningssätt synliggörs i förskollärarnas utsagor om sitt bemötande av barn som utmanar? Vi tar avstamp i det poststrukturella perspektivet med grundläggande antagande om språkets betydelse i människors uppfattningar av verkligheten eftersom språket konstituerar den sociala världen. Poststrukturalism betonar att det inte finns några “sanningar” om verkligheten, utan det är föränderligt och produceras ständigt i olika diskursiva praktiker. Tillsammans med det kategoriska och relationella perspektivet, som utgör våra analytiska verktyg, kan vi synliggöra hur förskollärarna uttrycker skilda föreställningar om och förhållningssätt till barn som utmanar. Vårt empiriska material består av intervjuer med fem verksamma förskollärare från två olika förskolor. Intervjuerna inleds med en fördefinierad situation. Detta presenteras i analys och resultat avsnittet. Förskollärarna fick då möjlighet att reflektera över situationen med hjälp av öppna frågor. Studiens resultat visar att föreställningar om och förhållningssätt till barn som utmanar är mångtydiga. Dessa varierande föreställningar och förhållningssätt har betydelse för barns subjektskapande som även medför möjligheter och begränsningar för barns olikheter.

Förskolans verksamhet är en plats som är till för alla barn, med en rådande omsorgspedagogik och synssätt att alla barn ska bli sedda, stödjas och utvecklas utifrån sina individuella förutsättningar och behov. Med alla barn menar vi även de barn som på något vis utmanar förskollärare lite extra, genom att avvika från normer, förväntningar och med beteenden eller utbrott som kommer som blixtar från en klar himmel. Barn som har en ADHD-problematik eller en beteendeproblematik som väcker frågor, funderingar, ilska eller hopplöshet hos andra barn och förskollärare i verksamheten genom att gång på gång bryta mot det förväntade. Studiens syfte är att utifrån förskollärares erfarenheter, ta reda på hur de arbetar för att bemöta och stötta barn med ADHD och utmanande beteende samt vilka strategier de använder sig av. Resultatet av studien belyser vikten av att förskollärare har kunskaper om barn med ADHD-problematik och beteendeproblematik, eftersom att det är helt olika saker. Resultatet lyfter även hur förskollärares bemötande och synsätt kan påverka i mötet med barnen och arbetet i förskolans verksamhet. Utifrån analyser av förskollärarnas svar i enkätfrågor har vi strävat efter att styrka deras tankar, strategier, kunskaper och metoder i nyare forskning och litteratur. Slutsatsen av studien menar vi är att det finns kunskaper men också brister om förståelsen för barn med beteendeproblematik, men även att förskollärarna i studien uttrycker en önskan att vilja lära sig mer för att kunna bemöta och stötta dessa barn.