Bakgrund Beteendeproblem, som det utåtagerande beteendet inräknas i, tar sin grund i att barnet beter sig på ett sätt som inte följer samhällets normer och regler för vad som är accepterat. Orsaker till beteendet kan vara bland annat språkliga, fysiska eller känslomässiga. Arbetet med barn av denna problematik skapar ofta en frustration och känsla av otillräcklighet hos pedagoger. Problematiken i beteendet kan antingen ses som något hos individen eller hos verksamheten. När ett utåtagerande beteende sker spelar pedagogens bemötande stor roll. Att lätta på kraven, vara lugn och ge barnet tid är åtgärder som kan minska affekten hos barnet. Att ge stöd till dessa barn är viktigt. Det finns olika strategier för att bemöta beteendet, där pedagogerna bland annat kan avleda barnet som redan är i affekt eller arbeta förebyggande. Bemötandet som pedagogerna har mot barnen med utåtagerande beteende lägger grunden för att en inkludering eller exkludering sker i barngruppen. Vidare finns stöd att få internt via förskolechef och kollegor samt externt via specialpedagog och förskolepsykolog. Syfte Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur några förskollärare resonerar kring sitt bemötande av, arbete kring och definition av barn med utåtagerande beteende. Metod I studien används kvalitativ metod och semistrukturerade intervjuer som redskap. Dessa val av metod och redskap var de lämpligaste för att besvara studiens syfte. Analysen skedde med kodning av transkriberad data. Studien tog hänsyn till de forskningsetiska kraven. Respondenterna i studien bestod av fyra förskollärare från två olika förskolor. Resultat Resultatet av studien visar att tids- och resursbrist anses vara ett hinder vid bemötande av utåtagerande beteende i verksamheten. Det går även att urskilja en upplevelse av komplexitet gällande diagnoser av barn. En av respondenterna belyser att diagnostisering av barn kan vara onödig om pedagogerna bemöter behoven på ett bra sätt. Respondenternas tidigare strategier av bemötandet bygger mestadels på egen erfarenhet snarare än kunskap om forskning på området och vikten ligger på att ha alla barns olikheter i åtanke. Samtal är enligt respondenterna centralt i arbetet med ett utåtagerande beteende, både för att skapa en enighet i arbetslaget och för att underlätta barnets inlärning. Den interna och externa samverkan fungerar bra, men det finns en önskan av ökad resurshjälp och en större satsning på barn i behov av särskilt stöd. Arbetet med utåtagerande barn anses många gånger vara komplext ochskapa frustration, men möjligheterna anses finnas i verksamheten för att skapa en förskola för alla.

BakgrundI detta avsnitt redogör vi för tidigare forskning och litteratur om inåt- och utåtagerande barn som visar olika beteenden, samt hur pedagogernas förhållningssätt och miljön påverkar barn med dessa beteenden.SyfteSyftet med vår studie är att få en uppfattning av några pedagogers syn på hur beteendet hos inåt och utåtagerande barn avspeglas i verksamheten. Samt olika faktorer som kan påverka, så som förhållningssätt, bemötande, miljö och stereotypa könsroller.MetodI vår studie har vi använt oss av en kvalitativ metod där vi använt oss av intervju som redskap. Vi har intervjuat sex pedagoger från två olika förskolor i Västra Götaland.ResultatPedagogerna menade att man måste se vad det kan vara för bakomliggande faktorer till ett inåt- eller utåtagerande beteende. De ansåg även att barn som var utåtagerande var lättare att märka av i en grupp medan de inåtagerande barnen tar längre tid att uppmärksamma. Resultatet visade även att det fanns olika åsikter kring flickors respektive pojkars beteenden och att pedagogernas bemötande samt förhållningssätt har en central roll i arbetet med inåt- och utåtagerande barn. Samtliga pedagoger menade även att miljön var en påverkande faktor. / Program: Lärarutbildningen

<p>The purpose of the study was to describe how care givers experience working with people who suffer from dementia and acting out behaviour and to illustrate the importance of the care givers approach. Sixteen caregivers were interviewed from different nursing homes in the middle of Sweden. The interviews were analyzed with qualitative content analysis. The result is divided into two content areas. The analysis of the first content area, <em>care givers experiences of meeting people with dementia and acting out behaviour, </em>resulted in three categories, which deals with the approach. The categories were; <em>to be insecure, to feel a</em> <em>challenge and to be secure</em>. To have co-workers nearby resulted in feeling secure. A challenge was to make the person suffering from dementia feel well once again. To be inexperienced resulted in insecurity among the care givers. The second area of content was, <em>the care givers description of the value of a good approach when meeting people suffering from dementia and acting out behaviour</em>. The analysis of that content area resulted in four categories;<em> to be clear, to be calm, to be experienced and to be accepted</em>. To be calm and use few words was successful. To have knowledge and to be appreciated made the care giving work easier. <strong>The</strong><strong> </strong><strong>result of the study illustrates different approaches from care givers in their contact with</strong><strong> </strong><strong>patients with dementia and how care givers experienced that contact</strong><strong>.</strong></p> / <p>Syftet med studien var att beskriva omvårdnadspersonalens upplevelser av att möta personer med demenssjukdom och utåtagerande beteende samt att belysa betydelsen av omvårdnadspersonalens bemötande. Sexton omvårdnadspersonal från olika äldreboenden i Mellansverige intervjuades. Intervjuerna analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Resultatet är uppdelat utifrån två innehållsområden. Analysen av det första, <em>omvårdnadspersonalens upplevelser av att möta personer med demenssjukdom och utåtagerande beteende</em> resulterade i tre kategorier som behandlar mötet. Dessa var; <em>att vara osäker</em>, <em>att känna en utmaning</em> och <em>att vara trygg</em>. Att ha arbetskamrater nära sig ingav trygghet. En utmaning var att få den demenssjuke att må bra igen. Att vara oerfaren gjorde att omvårdnadspersonalen kände sig osäkra. Det andra innehållsområdet var; <em>omvårdnadspersonalens beskrivning av betydelsen av bemötandet i vården av personer med demenssjukdom och utåtagerande beteende</em>. Analysen av det innehållsområdet resulterade i fyra kategorier; <em>att vara tydlig</em>, <em>att vara lugn</em>, <em>att vara erfaren</em> och <em>att vara accepterad</em>. Att vara lugn och att använda få ord hade framgång. Ha kunskap och att vara uppskattad underlättade i omvårdnadsarbetet. Resultatet av studien illustrerar omvårdnadspersonalens olika förhållningssätt i bemötandet av patienter med demens och hur omvårdnadspersonalen upplever dessa möten</p>

The purpose of the study was to describe how care givers experience working with people who suffer from dementia and acting out behaviour and to illustrate the importance of the care givers approach. Sixteen caregivers were interviewed from different nursing homes in the middle of Sweden. The interviews were analyzed with qualitative content analysis. The result is divided into two content areas. The analysis of the first content area, care givers experiences of meeting people with dementia and acting out behaviour, resulted in three categories, which deals with the approach. The categories were; to be insecure, to feel a challenge and to be secure. To have co-workers nearby resulted in feeling secure. A challenge was to make the person suffering from dementia feel well once again. To be inexperienced resulted in insecurity among the care givers. The second area of content was, the care givers description of the value of a good approach when meeting people suffering from dementia and acting out behaviour. The analysis of that content area resulted in four categories; to be clear, to be calm, to be experienced and to be accepted. To be calm and use few words was successful. To have knowledge and to be appreciated made the care giving work easier. The result of the study illustrates different approaches from care givers in their contact with patients with dementia and how care givers experienced that contact. / Syftet med studien var att beskriva omvårdnadspersonalens upplevelser av att möta personer med demenssjukdom och utåtagerande beteende samt att belysa betydelsen av omvårdnadspersonalens bemötande. Sexton omvårdnadspersonal från olika äldreboenden i Mellansverige intervjuades. Intervjuerna analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Resultatet är uppdelat utifrån två innehållsområden. Analysen av det första, omvårdnadspersonalens upplevelser av att möta personer med demenssjukdom och utåtagerande beteende resulterade i tre kategorier som behandlar mötet. Dessa var; att vara osäker, att känna en utmaning och att vara trygg. Att ha arbetskamrater nära sig ingav trygghet. En utmaning var att få den demenssjuke att må bra igen. Att vara oerfaren gjorde att omvårdnadspersonalen kände sig osäkra. Det andra innehållsområdet var; omvårdnadspersonalens beskrivning av betydelsen av bemötandet i vården av personer med demenssjukdom och utåtagerande beteende. Analysen av det innehållsområdet resulterade i fyra kategorier; att vara tydlig, att vara lugn, att vara erfaren och att vara accepterad. Att vara lugn och att använda få ord hade framgång. Ha kunskap och att vara uppskattad underlättade i omvårdnadsarbetet. Resultatet av studien illustrerar omvårdnadspersonalens olika förhållningssätt i bemötandet av patienter med demens och hur omvårdnadspersonalen upplever dessa möten

Denna studies syfte är att kunna förstå elevers utåtagerande beteende utifrån både lärares och elevers perspektiv. Detta genom att belysa både elevers syn på problematiken och lärares förhållningssätt till olika situationer som kan uppstå i mötet med elever som agerar utåtriktat. Detta valde vi att undersöka för det väckte ett intresse hos oss ute på praktiken, där vi ofta uppmärksammade situationer med elever som ansågs vara utåtagerande samt hur pedagogerna tog kontroll över dessa tillstånd. För att få en djupare förståelse för vad ett utåtagerande beteende är har vi tagit upp tidigare forskning. Forskningen utgår från tre olika perspektiv fysiologiskt, sociokulturellt och psykodynamiskt perspektiv, där forskarna tar upp olika vinklar om hur de tror att ett utåtagerande beteende uppstår.I denna studie använde vi oss av både en kvantitativ och en kvalitativ metod. Framförallt valde vi att använda oss av enkäter med elever på mellanstadiet i årskurs 4-6. De flesta av dessa elever gick även på fritidshemmet och det var 133 elever som medverkade i enkätundersökningen. Resultatet från enkätundersökningen visar att majoriteten av eleverna valde att undvika att hamna i bråk, både med kamrater och lärare. Vi använde oss även av enkäter via mail till pedagoger, där vi fick kontakt med sex olika pedagoger som gick med på att delta i undersökningen. Resultatet av enkäterna visar att pedagogerna valde att undvika att dra slutsatser om eleverna som skulle förknippas med ett utåtagerande beteende, på grund av en önskan att undvika att befästa ett beteendemönster hos eleverna. Pedagogerna var även överens om hur de skulle hantera situationer som kunde uppstå när de bemötte elever som ansågs vara utåtagerande. De var även medvetna om att deras bemötande kunde påverka elevers beteende. För att kunna sätta enkäterna i ett sammanhang och få en övergripande bild av skolmiljön, så valde vi även att genomföra observationer som gjordes ute på rasten, på skolgården och i kapprummen. Anledningen var att vi ville få en förståelse för hur eleverna agerade och uppförde sig kring sina kamrater och lärare. I vårt resultat kom vi fram till att eleverna, trots att de svarade i enkäterna att de valde att undvika att hamna i konflikter, tycktes söka konflikter och bråk mellan sina kamrater och lärare. Dessutom visar resultatet att flera av de konflikter som uppstod på skolan avgjordes av hur eleverna blev bemötta – av lärare och av andra elever.

InledningUtifrån våra egna tankar, erfarenheter och uppfattningar, kring barns sociala samspel, valde vi att undersöka hur förskollärare arbetar för att främja barns sociala utveckling. Både Läroplanen för förskolan och Skollagen talar för att förskollärare har ansvaret att stimulera varje barns utveckling och lärande. Av denna anledning ville vi därför undersöka hur detta praktiseras i verksamheten med utgångspunkt i barns sociala samspel.SyfteSyftet med denna studie är att undersöka hur förskollärare tolkar begreppet ”socialt samspel” samt deras beskrivningar av hur de arbetar för att utveckla barns sociala samspel.MetodI detta avsnitt presenteras intervju som kvalitativ metod med inspiration av fenomenografi som forskningsansats. Här framförs även urvalet och hur genomförandet av arbetet har gått till. Processen från det insamlade materialet till kategorisering tas upp. De olika etiska ställningstagandena redogörs och beskrivs med hänsyn till undersökningen.ResultatUtifrån våra frågeställningar visar resultatet att förhållningssättet gentemot barnen är avgörande för utvecklingen i det sociala samspelet. Det framgick att miljön påverkar och har betydelse för det sociala samspelet. Miljön används även för att skapa gemensamma upplevelser för barnen i syfte av att stimulera samt utveckla det sociala samspelet. Med ett tydligt ledarskap kan förskollärare lättare inkludera barn med sociala svårigheter. Verksamheten bör även vara tydligt strukturerad och utformad för att främja inkludering samt socialt samspel. Tecken på barns svårigheter kan uppmärksammas genom att barnet till exempel har svårt för att kommunicera, saknar förståelse för de sociala lekreglerna eller blir utåtagerande. Dessa svårigheter märks ofta av i sociala sammanhang, men framför allt i den fria leken. Genom observationer kan förskollärare se när och varför samspelet brister och ta till åtgärder för att förhindra att det sker igen. Barngruppens storlek ses likt en betydelsefull faktor för det sociala samspelet. Det framgick att mindre grupper kan underlätta för barnet, i samspel med andra, och därmed gynna den sociala utvecklingen.

Studiens syfte är att få en ökad förståelse för vilken betydelse det sociala samspelet och den pedagogiska miljön kan ha för att barn med utåtagerande beteende ska inkluderas socialt i förskolan utifrån förskollärares och specialpedagogers erfarenheter, kunskap och synsätt. Detta genomförs med en kvalitativ metod genom intervjuer med fyra förskollärare och tre specialpedagoger, alla yrkesverksamma. Empirin har analyserats tematiskt med den sociokulturella teorin och verksamhetsteorin som utgångspunkt. Resultatet visar att barn med utåtagerande beteende behöver stöd som hjälper dem att bli socialt inkluderade i förskolans verksamhet. Detta kan ske med hjälp av lekstöd, tecken eller bildstöd. Stödet sker då både i miljön och genom vuxna och barns sociala samspel. Det kan innebära att pedagogerna genom sitt förhållningssätt och iscensättande av miljön kan bidra till att skapa social inkludering eller exkludering för barn med utåtagerande beteende i gruppen.

Syftet med studien är att belysa barns egna perspektiv på tillvaron i en grupp där det finns barn med utåtagerande beteende som kan utsätta dem för verbala och/eller fysiska kränkningar. Barn i två grupper där det finns utåtagerande barn blev intervjuade individuellt. Barnen i den ena gruppen var sex och sju år gamla och i den andra gruppen var de åtta eller nio år gamla. Det finns inte så många studier i ämnet och det är oftast den ena sidan som blir belyst. De utåtagerande barnen får av naturliga skäl stor uppmärksamhet och de andra, kanske tysta barnen, glöms lättare bort i det tumult som kan uppstå i ett sådant klassrum. I dagens skolvärd anses inkludering ofta vara den enda vägen att gå och fokus ligger oerhört starkt på de barn som är i behov av särskilt stöd. De barn som utsätts för de kränkningar som kan ske i en situation där inkluderingen inte riktigt fungerar hamnar i skymundan. Denna studie visar på hur barn mår i en grupp där inkluderingen fungerar sämre än önskat. De barn som befinner sig i en situation där ett eller fler barn i gruppen är kraftigt utåtagerande verbalt och/eller fysiskt känner en daglig oro eller rädsla för att bli utsatta för kränkningar. Flertalet av de intervjuade vittnade om hur de blev ledsna vid påhopp och kände stor oro för att det skulle upprepas trots personalens förklaringar till beteendet. Studien visar också på att barnen menar att det blir bättre efter en tid men samtliga talar om ett första år med upprepade kränkningar både fysiskt och psykiskt. Trots pedagogiska förklaringar till beteendet från personalens sida och förståelse för detta från barnens, upplever de det ändå som att de blir kränkta. / This study aims to shed light on children’s own perspectives on the time they spend in a group were there are children with acting out-behaviour who may expose them to daily verbal and / or physical abuse. Children in two groups where there are acting out children were interviewed individually. The children in group one were six or seven years old and in group two they were eight or nine years old. There are not many studies on the subject since it’s usually only one side of the story represented in various studies and literature. Children with special needs are far more often represented there than the ones without. The children with acting out-behaviour naturally gets more attention than the other, perhaps more silent children, and it’s easy to forget them in the turmoil that can occur in the class room. In today’s schools inclusion is often considered to be the only or right way to go and focus is very strongly directed towards the children with special needs. Children who are exposed to violations that may occur in situations where inclusion is not fully functional sometimes takes second place. This study shows how children experience the time spent in a group where inclusion works less than desired. Children who find themselves in situations where a child or children in their group are acting out strongly verbally and / or physically can be anxious or fearful on a daily basis. Many of the children interviewed witnessed that they felt sad over the verbal abuse and felt fear of getting attacked by the children who was acting out repeatedly. The study also shows that the children believe that it gets better with time but almost every one of them testify of a first year with constant violation of their person, both verbally and physically. Despite teachers pedagogical explanations about the acting out-behaviour the children still feels abused.

Studiens syfte var synliggöra pedagogers upplevelser, tankar och känslor kring grundskoleelevers problemskapande beteenden. Frågeställningar var: Hur upplever pedagogerna problemskapande beteende? Hur tänker pedagogerna om strategier samt bemötande av sådant beteende? Åtta semistrukturerade intervjuer med pedagoger som arbetar i grundskolan genomfördes, transkriberades och analyserades. Studiens resultat visar att pedagogerna arbetar med problemskapande beteende på grupp-, individ- och organisationsnivå. Pedagogernas kunskap och kompetens samt egna värderingar, attityder och intressen är av betydelse för att handskas med dessa beteenden. Resultaten visar också att pedagogerna anser att det är viktigt att alla elever får goda förutsättningar för att utvecklas oavsett om det ibland uppstår kritiska situationerna som i skolvardagen som kan tyckas utgöra hinder lärande och utveckling. Pedagogerna betonade även betydelsen av dels att arbeta förebyggande (med metoder leder till att problemskapande beteenden minskar) dels att använda lågaffektivt bemötande (ett förhållningssätt och en metod) när det behövs. Med rätt förutsättningar och rätt metoder blir det lättare för eleven att nå sina mål.

Syftet med denna studie var att ta del av förskollärares uppfattningar av utåtagerande barn i socialt samspel med exemplet lek och med hjälp av Nilholms tre specialpedagogiska perspektiv tolka var problemet förläggs. Vidare syftade undersökningen till att genom dessa tolkningar förstå hur förskollärares förhållningssätt kan påverka inludering, anpassningar och åtgärder för utåtagerande barn i lek. Förskolans uppdrag är att anpassa verksamheten efter allabarnsbehovvilketkansessom ett dilemma eftersom alla barn har olika behov. Studien har en deduktiv ansats och inspireras av Nilholms (2005) teori om var problemet, ett utåtagerande beteende, förläggs. Vi tog del av förskollärares uppfattningar och genom dessa tolkade vi var problemet befästes och hur de beskrev att förhållningssätt, anpassningar och åtgärder påverkade barns delaktighet i lek. För att åskådliggöra detta använde vi oss av kvalitativa intervjuer med semistrukturerade intervjufrågor eftersom vi ville ta reda på deras uppfattningar om utåtagerande barn och delaktighet. I studien framkom att              inludering, anpassningar och åtgärder för utåtagerande barn påverkades beroende på vilket   perspektiv vi tolkade att förskollärarna beskrev. / <p>2019-12-20</p>