Denna studie syftar till att undersöka hur barn i femårsåldern uppfattar sitt inflytande och bestämmande i en förskolas verksamhet samt utreda vad som kan påverka barnens uppfattningar. Studien utgår från poststrukturellt teori och Foucaults syn på makt och en diskursanalys av intervjuer med barn genomförs. Resultatet visar på att en diskurs om barns inflytande på förskolan medför föreställningar om normalt samt onormalt inflytande där det normala inflytandet för barnen handlar om bestämmande över sina lekar, att de kan ta beslut om var de ska leka utifrån förbestämda rum samt att de får bestämma tillsammans med pedagoger vid måltidssituationer. Det onormala inflytandet handlar om bestämmande över regler och i viss mån även rutiner. Studien visar att kunskapsregimer påverkar vad barnen ser som möjligt att få inflytande över samt att governmentality påverkar barns inflytande i förskolan genom styrdokument och lagar. En slutsats är att barns perspektiv kan skilja sig från vuxnas perspektiv vilket leder till vikten av att båda perspektiven blir synliga i frågor som rör barnens liv samt för att barnen ska få ett reellt inflytande över förskolans verksamhet.

Denna undersökande studie görs inom formen för ett utvecklingsarbete, där jag tillsammans med fem andra lärarstudenter genomfört ett kulturprojekt tillsammans med en årskurs sju på en skola i Malmö. Projektet sökte utforska ett lärande som strävar efter elevers olikheter, subjektiviteter och unika egenarter, och där elevers skillnader ansågs utgöra viktig potential för lärandet. Projektet kan vidare beskrivas som en estetisk praktik med radikala anspråk på elevers perspektiv. I detta utvecklingsarbete kom elevers identiteter att spela avgörande betydelse för projektets utveckling. Centrala frågeställningar kom därför att kretsa kring hur identitet och lärande hänger samman.Med denna bakgrund har jag utifrån ett poststrukturalistiskt perspektiv undersökt pojkars sätt att göra maskuliniteter, gentemot rådande maskulinitetsdiskurs. Detta undersökande har genomförts med en diskursanalytisk etnografi som metod, med en kvalitativ ansats. Studiens resultat visar en komplex, motstridig och dynamisk bild av pojkars olika sätta att göra maskulinitet på, där skilda diskurser på olika nivåer tycktes konkurera om pojkars identitetsförhandlingar. I ett vidare perspektiv söker jag även begripa vilka betydelser de maskulinitetsskapande processerna fick för elevers möjligheter att uttrycka sina tankar, åsikter och idéer i det lärande, som strävade efter att vara pluralistisk. I detta sökande har jag funnit erkännandet som ett fruktbart begrepp att konstruera förståelse kring. Det tycktes som att ett erkännande av elevers identitet och kulturella kapital inte bara genererade möjligheter att sätta spår och avtryck i lärandet, utan också erbjöd en större variation och dynamisk bredd för pojkarna att göra maskulinitet på.

Barnlitteraturens betydelse inom förskola och pedagogiskt arbete är stor och väsentlig. Syftet med denna studie var att undersöka sju polska barnböcker för att se på vilka sätt begreppet flickighet framställdes i de böckerna. Detta gjordes med stöd i forskningsfrågor: Hur presenteras karaktärer i böckerna både skriftligt och visuellt och på vilka sätt kan dessa karaktärframställningar kopplas till flickighet? samt Hur kan karaktärframställningarna påverka barns utveckling och lärande?. Teoretisk utgångspunkt för arbetet var multimodal teori för textanalys där skrift och bild analyserades i en hybrid. Verktyg för analys av det empiriska materialet var Nikolajevas egenskapsschema och semiotisk bildanalys. Undersökningen genomfördes utifrån kritisk diskursanalys som metod, vilken sammankopplades med poststrukturellt feministiskt perspektiv. Det perspektivet visade sig aktuellt för studien i och med dess meningsskapande aspekt kring hur och på vilket sätt flickor/kvinnor skildras i dagens samhälle. Med utgångpunkt i studiens resultat kan man fastställa att barnbokskaraktärerna av båda könen presenterades i de flesta böckerna på ett traditionellt sätt. Flickighet representerades starkt i de undersökta karaktärerna, vilket var extra synligt hos karakterärna av det kvinnliga könet, både i skrift och bild. Studien visade dock att flickighetsaspekten även var synlig hos pojkiga karaktärer, vilket skedde både i bild och skrift. De representationerna utgick mestadels ifrån pojkarnas emotionella tillstånd, vilka var eniga med flickighetsdiskursen. Utifrån arbetets resultat kan man även fastställa att de undersökta karaktärframställningarna kan påverka barns normskapande både kring sitt eget och det motsatta könet. I och med studiens polska aspekt anses det att den kan bidra med ökad kunskap och förståelse hos svensktalande pedagoger till polsktalande barn i Sverige kring barnens normskapande och normsuppfattning. Därför är det önskvärt att de pedagoger lägger extra fokus på jämställdhetsarbetet i sina pedagogiska verksamheter. / <p>Betyg i Ladok 240109.</p>

Skolan pekas ofta ut som en betydelsefull arena för ungas hälsa och välmående. Ett flertal undersökningar visar dock att unga svenskar, i synnerhet tonårstjejer, har en negativ hälso- utveckling. Bland de unga som mår dåligt finner vi ’duktiga’ elever som vill vara så duktiga att det får negativa hälsoeffekter (t.ex. stress och ångest). Forskningen kring ’duktiga’ elever, och skolans roll i deras situation, är begränsad. I detta arbete problematiseras dock ’duktighet’ som fenomen i skolan, i syfte att undersöka hur det förstås inom skolan som institution. Tidigare forskning från olika fält (främst psykologi samt folkhälso- och genusstudier) kan relateras till ’duktighet’. Denna, samt forskning om svensk elevhälsa, presenteras i kapitel två och används i analysen som hjälp för att förstås resultaten. Uppsatsens teoretiska och metodologiska ramverk utgörs dock av Carol Bacchis poststrukturalistiska policyanalys: ”What ́s the Problem Represented to be?” (WPR), som använts för att strukturera undersökningen och den påföljande analysen. Två olika studier har genomförts: en dokument- studie av åtta policydokument för skolan samt en mindre, explorativ intervjustudie med nio aktörer, från fyra olika yrkesgrupper, vilka arbetar i skolan. Dokumenten studerades med hjälp av kvalitativ närläsning och innehållsanalys. De semistrukturerade intervjuerna bearbetades med hjälp av meningskodning och -koncentrering samt hermeneutisk meningstolkning. Resultatet indikerar att ’duktighet’ inte problematiseras i policydokumenten, vilket kan vara en effekt av att skollagen präglas av problemrepresentationer som begränsar möjligheten att se ’duktighet’ som ett problem. Detta verkar få effekter i skolpraktiken där respondenterna framhåller duktighetsproblematik som relativt vanlig i skolan, samtidigt som ’duktighet’ inte alltid ses som ett ’problem’/fenomen - åtminstone har man ingen gemensam förståelse av vad det beror på. Strukturella förklaringar förekom i intervjuerna, men ’duktighet’ betraktades främst som ett individuellt problem. Respondenterna försöker så gott det går att hantera elever med duktighetsproblematik men landar nästan uteslutande i åtgärder på individnivå. Detta innebär, dels att man snarare hanterar elever med duktighet än ’duktighet’ som fenomen, dels att den ’duktiga’ eleven många gånger blir den som ses som ’problemet’ samt ges ansvar för att hantera det. Därav osynliggörs skolans roll. Då ’duktighet’ mot bakgrund av resultatet tar sig uttryck i skolan (och även stimuleras där), menar författaren att det måste beaktas i högre grad inom skolan som institution. Detta behov framhölls även av flertalet respondenter. I annat fall kan ’duktighet’ få negativa effekter, både för elever och för samhället i stort. / <p>Se även författarens tidigare arbete på området: "Duktighetsfenomenet: Ambition, höga krav och stress bland "duktiga tjejer" i den svenska gymnasieskolan"</p>

De senaste 30 åren har det grova och dödliga våldet mellan grupper ökat kraftigt i Sverige. De åtgärder som vidtagits har inte lyckats stävja våldet. Under 2018 startades därför pilotprojektet Sluta skjut upp i Malmö för att testa den amerikanska modellen Group Violence Intervention (GVI). Syftet med denna uppsats är att analysera på vilka sätt som processutvärderingen av Sluta skjut, vilken producerades vid pilotprojektets slutperiod 2020, förstår och förklarar våldsdrivande grupper. Genom detta ämnar vi bidra med en insikt i vägledande dokuments eventuella påverkan på det sociala arbetet. Studien utgår från ett kritiskt poststrukturellt perspektiv vilket utmanar upplysningens förgivettagande om vetenskap och förnuft, samt hur detta tankesätt kan leda till social ojämlikhet. Mer specifikt använder sig studien av metoden ”What’s the problem represented to be?” (WPR) utvecklad av Carol Bacchi (2009; Bacchi &amp; Goodwin, 2016). Studiens resultat visar på tre problemframställningar: våldet är orsakat av (1) våldsbejakande grupprocesser vilka leder till att våldet (re)produceras inom grupperna, att (2) våldet inte beror på enstaka individers handlingar utan hela gruppers agerande, men samtidigt att (3) individerna själva ses som rationella och måldrivna, och är ansvariga för att söka hjälp och stöd själva. Dessa problemframställningar bygger på antaganden om grupprocesser vars mekanismer kan användas till att sprida önskvärda normer och värderingar, kallat informell social kontroll. Genom samverkan mellan myndigheter, samt mellan myndigheter och civilsamhälle, bygger aktörerna legitimitet för sitt handlande. Insatser mot eller frihetsberövande av enskilda individer som begår brott ses som ineffektivt. Detta lämnar vissa delar oproblematiserade. I samverkan framkommer en diskrepans mellan aktörerna samt en dominerande polisdiskurs vilket ibland leder till att de sociala insatserna hamnar i skymundan. Våldet betraktas som det illegitima, fysiska våldet från grupperna vilket gör att andra våldstyper inte hörs. Slutligen analyseras det individfokus som präglar de sociala insatserna i strategin, och bortfallet av andra faktorer problematiseras.

Studiens syfte är att bidra till ökad medvetenhet för verksamma inom förskolans område kring frågor som rör pedagogers förhållningssätt kring relationen mellan bildskapande och genus, men även hur dessa förhållningssätt kan påverka barnens möjligheter i deras bildskapande. En viktig fråga som burits med från starten av arbetet och som lyser igenom i resultatdelen har varit: Vilka möjligheter att förhålla sig till bildskapande och genus kan uppstå om ett kritiskt sätt att tänka kring könsstereotypa mönster tas tillvara inom bildskapande? Metoden har utgått från en intervjustudie vilket inneburit intervjuer av sju pedagoger som arbetar inom förskolan. Halvstrukturerade intervjuer har varit av stort värde för mig som intervjuare för frågeformuleringens skull under intervjuerna, men även för informanterna för att kunna formulera sitt förhållningssätt till relationen mellan bildskapande och genus. Resultat som framkommit har visat på olika och ambivalenta förhållningssätt till bildskapande i relation till genus. Analys av resultaten visar på vikten av ett medvetet förhållningssätt i bildskapande sett till barnens möjligheter i bildskapande. / The purpose of the study is to contribute to increased awareness for those active in pre-school setting regarding the pre-school teachers’ approach to the relationship between art and creation and gender, but also how these attitudes can affect children's art and creation possibilities. An important issue right from the very beginning of this study, which is prevalent in the discussion of the results, has been: What kind of attitudes regarding art and creation and gender can occur if a critical way of thinking about gender and stereotypes is used in art and creation? The method was based on an interview study, which involved interviews of seven educators working in a pre-school environment. Semi-structured interviews have been of great value personally as an interviewer asking questions, but also for the sake of the interviewees abilities to express their attitudes concerning the relation between art and creation and gender. Emerged results have shown different and ambivalent approaches to the relation between art and creation and gender. Analysis of the results shows the importance of the use of a conscious approach in art and creation as seen in the children’s approach to art and creation.