Bakgrund: God nutrition är viktig för både friska och sjuka individer. Den består av ett balansförhållande mellan tillförsel och förbrukning av energi. Kirurgi medför kirurgisk stress som i sin tur rubbar metabolismen och, som följd, balansförhållandet. Den sistnämnde kan förvärras om patienter genomgår långvarig fastar inför operationen. Då kan postoperativa besvär i form av postoperativt illamående och kräkning, smärta, oro och ångest, trötthet, hunger, muntorrhet samt insulinresistens uppstå. För att förkorta fasteperioden kan patienter inta kolhydratrika drycker som i sin tur skulle kunna lindra dessa postoperativa besvär.   Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka om preoperativ kolhydratladdning kan påverka postoperativa besvär, såsom postoperativt illamående och kräkning, smärta, insulinresistens, hunger, oro, ångest, törst, trötthet samt muntorrhet, efter kirurgi, samt i sådana fall på vilket sätt.   Metod: En litteraturstudie som baserades på 11 originalartiklar av randomiserade kontrollerade studier (RCT).   Resultat: Denna litteraturstudie visade att preoperativ kolhydratladdning kunde ge en god effekt inom postoperativa besvär i form av trötthet, insulinresistens, hunger, törst, muntorrhet, ångest och oro. Däremot visade litteraturstudien även att kolhydratladdningen inte påverkade postoperativt illamående och kräkning och postoperativ smärta.   Slutsats: Trots att kolhydratladdningen inte påverkade alla undersökta postoperativa besvär i positiv riktning kan kolhydratladdning bidra till att upprätthålla balansförhållandet mellan tillförsel och förbrukning av energi under den peri- och postoperativa fasen.

Syftet med studien var att beskriva olika preoperativa informationssätt och hur de påverkar föräldrarnas oro i samband med att deras barn genomgår en operation i generell anestesi. Metoden har utgjorts av en litteraturstudie där datamaterialet har bestått av 15 studier, beskrivande preoperativa informationssätt. Fyra huvudgrupper av informationssätt bildades: skriftlig, visuell, verbal och preoperativa förberedelseprogram. Därefter bildades underkategorier med faktorer som påverkar informationens förutsättningar: operationer, föräldra- och/eller barnanpassad information, barnets ålder, tidpunkt för information, övrig information. Studierna visar att preoperativ information kan minska föräldrarnas oro. Bäst resultat visade interventionsstudierna, med ett mer omfattande preoperativt förberedelseprogram. Att barn och föräldrar får ta del av informationen tillsammans och att den är individuellt anpassad, har också betydelse för föräldrarnas oro.

Bakgrund: En sjukhusvistelse innebär för ett barn många nya, okända situationer, människor och miljöer. Preoperativ oro är vanligt förekommande hos barn och är relaterat till ett sämre postoperativt förlopp med sämre återhämtning. Preoperativ oro innebär även ett ökat lidande för både barn och familj. Det ligger i sjuksköterskans roll att bemöta patientens behov av trygghet och lindra lidande. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att undersöka icke farmakologiska metoder och deras effekt för att minska preoperativ oro hos barn, åldern 2–12 år. Metod: Som design användes en allmän litteraturöversikt. Sökningar utfördes i PubMed och CINAHL. Artiklar inkluderades respektive exkluderades baserat på valda inklusions- och exklusionskriterier. De utvalda artiklarna kvalitetsgranskades med hjälp av SBU:s granskningsmall för kvalitetsgranskning av randomiserade studier. Artiklarna lästes upprepade gånger och sammanfattades kort för att sedan jämföras avseende tillvägagångssätt, syfte och resultat. Utifrån detta identifierades olika kategorier. Resultat: I resultatet inkluderades 10 kvantitativa artiklar. Utifrån dessa identifierades olika metoder för att minska preoperativ oro hos barn: distraktion med hjälp av clowner och spel på elektronik, utbildning/information genom interaktiva mediatjänster och videos samt psykologiska förberedelser genom preoperativa program och avslappning. Alla dessa minskade den preoperativa oron hos barn. Slutsats: De icke farmakologiska metoderna som har identifierats har visats minska preoperativ oro hos barn i åldrarna 2–12 år. Utan metoder för att lindra preoperativ oro uppvisar barn högre nivåer av oro vilket leder till ett ökat lidande. Det är därför viktigt att implementera metoder likt de som har identifierats i denna litteraturöversikt i praktiken.

Bakgrund: Att genomgå ett kirurgiskt ingrepp kan utlösa stressreaktioner och skapa oro hos många patienter. De upplever en maktlöshet då de ska sövas och oron inför ingreppet är påtagligt. Det är därför av vikt att granska vilka metoder som finns och som kan vara effektiva för att lindra patientens oro. Syfte: Syftet med den här litteraturstudien är att beskriva sjuksköterskans preoperativa omvårdnadsåtgärder för att lindra patientens oro. Metod: En beskrivande litteraturstudie med kvantitativ ansats utfördes i databasen Medline via PubMed. Totalt undersöktes 90 artiklar och 13 artiklar inkluderades i studien. Resultat: De omvårdnadsmetoder som framkom resulterade i fyra kategorier; Information och undervisning, musik, multimedia, lavendelolja och massage. Slutsats: Samtliga omvårdnadsmetoder har tydligt visat en signifikant effekt på att minska preoperativ oro och ångest hos patienterna som väntar på en operation.

Bakgrund: Inför en operation är det vanligt att patienter känner oro och osäkerhet. Det är därför viktigt att i ett tidigt skede uppmärksamma de patienter som behöver extra stöd inför operationen och tillgodose de individuella behoven. För att hjälpa patienter är den preoperativa omvårdnaden grundläggande för att patienter ska känna delaktighet i sin vård. Syfte: Syftet med studien var att undersöka vilken betydelse vuxna patienter anser att personcentrerad vård har i den preoperativa omvårdnaden. Metod: Studiens metod är en litteraturstudie med integrerad analys. Resultat: I resultatet framkom tre olika kategorier som var: Den personcentrerade vårdens betydelse för kommunikation och information, Den personcentrerade vårdens betydelse för psykiska aspekter och Den personcentrerade vårdens betydelse för fysiska aspekter. Slutsats: Resultatet visar att personcentrerad vård vid preoperativ omvårdnad är viktig för patienten då det möjliggör att de kan påverka och delta i sin vård. Den personcentrerade vården öppnar upp samtalet med patienten och främjar dialogen. Dialogen ökar patientens förståelse för operationen och stärker deras resurser och kapacitet i samband med operation och återhämtning.

Syfte: Syftet var att beskriva patienters erfarenhet i väntan på operation. Metod: I studien används en litteraturöversikt av 8 vetenskapliga artiklar med kvalitativ metod och en induktiv ansats. Vid dataanalysen användes Friberg femstegsmodell. Resultat: Litteraturöversikten visar att patienters känslor i väntan på operation främst varit negativa, med upplevelser som oro, ångest och depression. Resultatet visar dessutom att patienter upplevt känslor som längtan och förhoppning inför operation. Slutsats: Översikten visar att den preoperativa perioden är komplex och upplevelsen skiljer sig därmed mellan olika individer. En stor påverkande faktor för upplevelsen var informationen inför operationen. Vid de tillfällen då informationen varit individanpassad minskade negativa känslor inför operation. Detta resulterar således i att sjuksköterskan behöver hantera olika människors upplevelser, och ge individanpassad vård och information.

Hypotermi, kroppstemperatur under 36 °C, har sedan länge varit känt som en riskfaktor för komplikationer inom akutsjukvården. Oavsiktlig perioperativ hypotermi orsakar oönskade fysiologiska effekter som är förenade med postoperativ morbiditet. Intraoperativt sker värmeavdunstning främst genom hud, luftvägar och operationssår vilket bidrar till sänkt kroppstemperatur perioperativt. Dessutom hämmar generell anestesi kroppens egen förmåga till temperaturreglering. För att upprätthålla hög patientsäkerhet behöver specialistsjuksköterskan ha kunskap om vilka omvårdnads- och medicinskaåtgärder som förebygger perioperativ hypotermi. Syftet var att beskriva preoperativa omvårdnads- och medicinska åtgärder som utförs för att förebygga perioperativ hypotermi. Samt att beskriva vilka åtgärder som visats ha denna effekt och hur förebyggande åtgärder relaterar till risker gällande patientsäkerhet. En litteraturöversikt valdes som metod för att besvara syftet. Databassökningen genomfördes i PubMed, CINAHL och SweMed. Sammanställningen i den här litteraturöversikten bygger på femton kvantitativa artiklars resultat vilka analyserades genom en tematisk analys. Resultatet sammanfattades i fyra kategorier; aktiv uppvärmning preoperativt, passiv uppvärmning preoperativt, medicinskintervention preoperativt samt patientsäkerhet i samband med värmebevarande interventioner. Totalt beskrevs 20 värmebevarande interventioner av vilka 13 resulterade i en signifikant högre kroppstemperatur intraoperativt. Resultatet påvisade ingen patientsäkerhetsrisk i samband med den preoperativa värmebehandlingen, att istället utesluta värmebevarande intervention preoperativt korrelerade med en ökad risk för oavsiktlig hypotermi och därmed komplikationer. Slutsatsen som dras ur denna litteraturöversikt är att inga patientsäkerhetsrisker identifierades i samband med preoperativ uppvärmning. De uppmätta effekterna av de värmebevarande interventionerna har påvisats uteblivna eller positiva, alltså har inte några negativa konsekvenser av preoperativ uppvärmning identifierats. Resultatet visar på att utesluta värmebevarande intervention kan leda till oavsiktlig hypotermi samt komplikationer för patienten. Majoriteten av de preoperativa värmebevarande interventionerna resulterade i en signifikant högre kroppstemperatur intraoperativt. Sammanfattningsvis bridrar specialistsjuksköterskan till säker vård genom preoperativ uppvärmning för att minska risken för hypotermi och dess medföljande komplikationer.

Bakgrund: Oro och ångest är vanligt förekommande i samband med operation och kan leda till onödigt lidande och negativa följder för patienten. Preoperativ information är viktigt för patientsäkerheten men även för patientens delaktighet och är en av de faktorer som påverkar oro, ångest och patienttillfredsställelsen i samband med operation.Syfte:  Syftet med studien var att beskriva vilka omvårdnadsåtgärder, utöver sedvanlig preoperativ information, som visat sig ha effekt på oro, ångest och patienttillfredsställelse hos vuxna patienter som genomgår en operation med anestesi. Metod: En systematiskt utförd litteraturstudie genomfördes för att sammanställa tidigare publicerade forskningsresultat inom området. Sökningar av artiklar gjordes i PubMed samt CINAHL. Totalt 14 randomiserade kontrollstudier inkluderades i studiens resultat. Huvudresultat: Resultatet visade att användning av en behovsbaserad utbildning, PowerPoint eller informationsvideos i det preoperativa mötet gav signifikant positiva effekter på oro, ångest och patienttillfredsställelse. Vid användning av multimediautbildning, skräddarsydda broschyrer eller patientutbildning med rundvandring sågs ingen effekt på oro och ångest, däremot sågs en positiv effekt genom ökad patienttillfredsställelse. Slutsats: Omvårdnadsåtgärder i form av behovsbaserad utbildning, PowerPoint, multimediautbildning, informationsvideos, skräddarsydda broschyrer eller patientutbildning med rundvandring visade positiv effekt för patienters oro, ångest och/ eller patienttillfredsställelse i samband med operation. Genom att rutinmässigt utvärdera patienters oro och ångest kan individanpassade omvårdnadsåtgärder underlätta informationsöverföringen i det tidiga preoperativa skedet.

Introduktion/bakgrund: Preoperativ ångest definieras som ett obehagligt tillstånd med oro och spänning inför operation. Upp till 80 procent av alla vuxna preoperativa patienter lider av preoperativ ångest. Preoperativ ångest har visat sig vara förknippat med intraoperativa komplikationer samt ökad postoperativ sjuklighet och mortalitet.Det är sjuksköterskans ansvar att tillämpa omvårdnadsinterventioner för att motverka preoperativ ångest. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa sjuksköterskans omvårdnadsinterventioner till patienter med preoperativ ångest. Metod: Litteraturstudien följde Rosén (2017). Databaserna CINAHL, PsycInfo samt PubMed användes vid litteratursökningen. Kvalitetsgranskningen gjordes utifrån Forsberg och Wengström (2017) granskningsmallar. Efter kvalitetsgranskningen kvarstod tio kvantitativa artiklar. I databearbetningen identifierades tre huvudkategorier och sex underkategorier av omvårdnadsinterventioner. Resultat: Litteraturstudiens resultat grundades på tio kvantitativa artiklar. Huvudkategorierna av omvårdnadsinterventionervar avslappning, bild och ljud samt information. Slutsats: Avslappningsövningar, bildspel utan musik eller i kombination med musik, självvald eller förutbestämd musik, naturljud, verbal information samt videoinformation är omvårdnadsinterventioner vilka sjuksköterskan kan tillämpa till patienter med det komplexa ohälsotillståndetpreoperativ ångest. Variationen av omvårdnadsinterventioner är gynnsamt då sjuksköterskan kan tillgodose sig dessa för kunskapsutveckling samt kunna anpassa omvårdnaden utifrån den enskilda individens behov. Vidare forskning om omvårdnadsinterventioner till patienter med preoperativ ångest behövs dock.

Introduktion: År 2021 opererades 36 346 barn mellan åldrarna 0-14 i Sverige. Av dessa upplever 60-65% preoperativ oro. Oron uttrycks i gråt, frustration och utebliven lek. Detta kan leda till onödiga konsekvenser som stress, förvirring, försvåra vid sövningsmomentet och postoperativ smärta. För att lugna barnen kan läkemedel ges preoperativt. Detta kan dock ge negativa konsekvenser som illamående, kräkningar och respiratorisk påverkan. Det finns många icke-farmakologiska åtgärder som kan användas till exempel ytterligare information eller avslappnande musik. Dessa används dock allt för sällan. Icke farmakologiska metoder är därför av intresse i denna studie för att lugna och förebygga preoperativ oro.   Syfte: Syftet var att undersöka vilka effektiva icke-farmakologiska metoder som finns för att lindra preoperativ oro hos barn i åldern 2 -12 år.   Metod: Designen är deskriptiv allmän litteraturstudie med en kvantitativ ansats. Databaserna som användes under sökningarna var PubMed samt Cinahl. Fjorton randomiserade kontrollerade studier (RCT) inkluderades och kvalitetsgranskades med SBUs granskningsmall och resultatet sammanställdes i tre huvudkategorier genom resultatanalys av 14 artiklar.  Resultat: Analysen av de 14 artiklarna visade flera effektiva metoder för att minska barns preoperativa oro. Fem artiklar innehöll distraktionsbaserade interventioner, sju artiklar innehöll insatser med utbildning/information och slutligen tre studier undersökte psykologiska förberedelser.    Slutsats: Flera icke-farmakologiska metoder som effektivt minskar barns preoperativa oro har i denna studie identifierats. Utan dessa interventioner var nivån av oro hos barnen högre vilket talar för att dessa metoder bör implementeras mer kliniskt för att öka välbefinnandet hos patienterna genom hela operationsförloppet.