Syftet med denna systematiska litteraturstudie var att beskriva barnets emotionella omvårdnadsbehov i den förberedande fasen inför operation. Vidare var syftet att beskriva sjuksköterskans metoder vid förberedelse av barnet för att skapa trygghet.Artikelsökningarna genomfördes på databaserna Elin@dalarna och Cinahl med sökorden operation, preoperative, children, preparation, information, nursing, care och nurse. Sökorden fanns i artiklarnas abstract. Artiklarna var vetenskapliga, skrivna på engelska och publicerade år 1997 till 2007. Endast primärartiklar söktes och deras relevans bedömdes efter titel och abstract. I resultatet återfanns 20 artiklar som kunde besvara syftet och frågeställningarna i studien. Studien visade att i den förberedande omvårdnaden behövde barnet känna trygghet och tillit till sjuksköterskan. Barnet förväntade sig ärlighet och behövde förklaringar. Sjuksköterskan skulle bygga förtroende hos barnet. Det fanns många olika metoder för sjuksköterskan att förbereda barn inför operation. Dessa kunde vara att barnet fick komma på studiebesök för att se avdelningen och träffa sjuksköterskor, anestesi personal och läkare. Barnet fick information via broschyrer, böcker eller videofilmer angående preoperativa förberedelser. Operationer på vuxenavdelningar krävde att de förberedande metoder som fanns tillgängliga kombinerades för att ett bra resultat skulle uppnås. Förberedelserna och informationen anpassades till barnet. Sjuksköterskan kunde med fördel involvera föräldrarna i omvårdnaden av barnet. Föräldrarna kunde ge information om barnet och minska barnets oro.

No description available.

Att arbeta som anestesisjuksköterska innebär ett flertal möten med patienter under varje arbetspass. Ibland medför mötet med patienten en större utmaning då många patienter är oroliga inför sitt ingrepp. Anestesisjuksköterskan måste kunna anpassa sitt arbetssätt efter situationen och kunna bemöta patientens oro på ett bra sätt. Det är därför viktigt att undersöka hur patienterna upplever bemötandet för att få ytterligare förståelse för hur ett gott bemötande som inger trygghet kan se ut. Forskning visar även att oro kan påverkas av vårdmiljön. Hur upplever patienterna vårdmiljön preoperativt? Syftet med denna studie var att få kunskap om patienters upplevelser av bemötandet och vårdmiljön under den preoperativa fasen. Studien är kvalitativ och resultatet är baserat på intervjuer av nio informanter. Analysen har skett med hjälp av en innehållsanalys. Resultatet redovisas genom två domäner; ”Bemötande” och ”Vårdmiljö” där sex kategorier har framträtt; ”Professionalism hos personalen”, ”Känna förtroende för personalen”, ”Att bli bekräftad”, ”Den fysiska miljön”, ”Den upplevda atmosfären” och ”En annan utformning av vårdmiljön”. De två domänerna, bemötande och vårdmiljö, går hand i hand vilket både framgår i resultatet och i ett flertal studier. Även om informanterna inte upplevde vårdmiljön som optimal vägde personalens bemötande upp helhetsupplevelsen av den preoperativa fasen. Resultatet visar bland annat att de flesta informanterna upplevde att de blev väl bemötta och kände sig trygga. En aspekt som framkommer är dock att personalen behöver bli bättre på att informera om eventuell väntetid och bekräfta patienten i väntrummet. Patienterna i denna studie upplevde även att de kände sig utlämnade efter att de bytt om till patientkläderna.

Preoperativ oro och/eller ångest hos patienter som skall genomgå en operation är ett mycket vanligt förekommande fenomen. Som en del i anestesisjuksköterskans arbetsuppgifter ingår att lindra denna oro. Denna studie utgår ifrån anestesisjuksköterskans perspektiv och syftade till att undersöka hur de upplever och erfar mötet med denna patientkategori. En kvalitativ intervjustudie genomfördes. Nio anestesisjuksköterskor intervjuades. Av den insamlade datan gjordes en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet utmynnade i tre huvudkategorier; Att möta oron, Vårdorganisationens inverkan på anestesisjuksköterskan samt Anestesisjuksköterskans strategier i mötet med patienten. I studiens resultat framkom att anestesisjuksköterskor dagligen möter patienter som upplever en preoperativ oro och ångest i varierande grad. Oron och ångesten inför en operation visade sig hos patienterna på olika sätt. Olika känslor framkallades hos anestesisjuksköterskorna i mötet med patienten såsom frustration och ledsamhet. I resultatet framkom att vårdorganisationen var ett hinder för att kunna möta den oroliga patienten på bästa sätt och därför ansågs arbetsmiljön vara viktig. I resultatet kom fram att dagens sjukvård präglas av höga krav på att utföra många operationer på kort tid. Anestesisjuksköterskorna använde sig av olika strategier i mötet med den oroliga patienten. Det handlade om att förbereda sig, att finna orsaken, att skapa en god relation, att anpassa sig, att samarbeta med kollegor samt att använda läkemedel för att lindra den preoperativa oron. Studien indikerar att för ett optimalt omhändertagande av de patienter som upplever en preoperativ oro och/eller ångest måste anestesisjuksköterskan ges tid. Beslutsfattare högre upp i vårdorganisationen måste bli medvetna om att tid måste avsättas till reflektion och feedback för anestesisjuksköterskor för att möjliggöra personlig utveckling. Inom vårdverksamheten måste även reflektion kring hur personcentrerad vård går ihop med lean föras. Om anestesisjuksköterskan får tiden på sin sida minskar risken för upplevd stress och ett hållbart arbetsliv kan uppnås. Om den preoperativa oron

<p>Syftet med studien var att beskriva olika preoperativa informationssätt och hur de påverkar föräldrarnas oro i samband med att deras barn genomgår en operation i generell anestesi. Metoden har utgjorts av en litteraturstudie där datamaterialet har bestått av 15 studier, beskrivande preoperativa informationssätt. Fyra huvudgrupper av informationssätt bildades: skriftlig, visuell, verbal och preoperativa förberedelseprogram. Därefter bildades underkategorier med faktorer som påverkar informationens förutsättningar: operationer, föräldra- och/eller barnanpassad information, barnets ålder, tidpunkt för information, övrig information. Studierna visar att preoperativ information kan minska föräldrarnas oro. Bäst resultat visade interventionsstudierna, med ett mer omfattande preoperativt förberedelseprogram. Att barn och föräldrar får ta del av informationen tillsammans och att den är individuellt anpassad, har också betydelse för föräldrarnas oro.</p>

Introduktion: Inför en kirurgisk operation spelar den preoperativa informationen till patienten en mycket viktig roll för att patienten skall känna sig trygg i en annars maktlös situation. Detta lägger stort ansvar på den person som genomför det preoperativa samtalet. Syfte:Syftet med detta kvalitetssäkringsarbete var att beskriva patienters upplevelser av den perioperativa processen samt upplevelser av den preoperativt givna informationen. Metod: Arbetet har en kvalitativ ansats där åtta patienter som opererats med colorektal kirurgi vid kirurgisk klinik ingick. Semistrukturerade intervjuer gjordes där alla intervjuer spelades in och transkriberades ordagrant. Insamlad data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier och nio subkategorier. Dessa redovisas dels i en tabell samt i en berättande text med citat från intervjuerna. De fyra kategorierna är: Känslor inför operation, förväntningar, önskemål och delaktighet i vård, information om vård och operation, oväntade händelser.

No description available.

Som omvårdnadsansvarig sjuksköterska är uppgiften att tillgodose patientens olika omvårdnadsbehov. Nutrition tillhör ett av de mest basala omvårdnadsbehoven vilket dessutom har en betydande roll för det postoperativa förloppet. Undernäring är vanligt förekommande bland patienter med cancer varför det är viktigt att fastställa nutritionsstatus preoperativt och sätta in nutritionsstöd vid behov. Syftet med den systematiska litteraturstudien var att undersöka hur den preoperativa nutritionen har betydelse för det postoperativa förloppet hos cancerpatienter. Forskningsfrågan som ställdes var, vilka preoperativa omvårdnadsinsatser som påverkar det postoperativa nutritionsförloppet. I den systematiska litteraturstudien har 15 artiklar granskats och ur detta framträdde två övergripande kategorier: Hur kroppen påverkas av preoperativt nutritionsstöd samt hur kroppens preoperativa nutritionsstatus påverkar det postoperativa förloppet. Genom dessa två kategorier framträdde fyra underkategorier; komplikationer, sjukhusvistelse , förändrat blodstatus samt dödsfall relaterat till undernäring. Resultatet visar att nutritionstillägg före canceroperationer minskade komplikationerna hos de patienter som före operation hade ett försämrat nutritionsstatus. Hos välnärda patienter kunde inte detta resultat visas. Fler studier om vilka preoperativa insatser som har betydelse för det postoperativa förloppet bör utföras.

Syftet med arbetet var att genom en litteraturstudie belysa den preoperativa informationens betydelse för patientens postoperativa välbefinnande. Studier har visat att preoperativ information kan ha betydelse då patienten visat mindre ångest, oro och smärta i det postoperativa skedet. Arbetet utgick ifrån en reviewartikel som belyste området. Resultatet visade studier från åren 1998 och framåt. I dessa studier framkom effekter såsom att information kunde förmedla kunskap till patienten som bidrog till att öka patientens välbefinnande genom att han/hon fick ökad kunskap om vårdförloppet. Även framkom att patientens oro och ångest kunde reduceras med ökad kunskap genom preoperativ information. Det påvisades också att patienter kunde i större utsträckning bemästra sin smärta då de erhöll preoperativ information. Studierna som använts i arbetet tar inte upp så mycket om betydelsen av relationen mellan sjuksköterska och patient. Dock ansåg vi att detta område hade en stor betydelse för patientens välbefinnande innan, under och efter vårdtiden. Den omvårdnadsteori som vi valde för studien visade sig vara alldeles för begränsad genom att Imogene King inriktade sig mer på samspelet mellan sjuksköterska och den sjuke. Vi fann därför en omvårdnadsteoretiker med ett vidare perspektiv, Joyce Travelbee.

Bakgrund: Studier har visat på ett samband mellan otillräcklig information preoperativt och upplevelser av höga nivåer postoperativ smärta hos kirurgpatienter. Även oro preoperativt har visats påverka postoperativ smärta i negativ riktning. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka hur patientgruppen skattade oro, smärta, information och smärtlindring vid kirurgi. Samt undersöka om det fanns samband mellan preoperativ information, oro och upplevelsen av smärta efter operation för patienter som genomgår laparotomisk bukkirurgi. Metod: En tvärsnittsstudie med kvantitativ ansats baserad på ett konsekutivt urval. Data samlades in genom enkäter, deltagarna var kirurgiska patienter som genomgått laparotomisk bukkirurgi. Tjugo patienter deltog i studien i åldrarna 22-75 år, hälften kvinnor och hälften män. Sjuttio procent av patienterna opererades för cancerdiagnoser och 30 % för andra kolorektala diagnoser. Det externa bortfallet var stort, därför kan resultatet inte generaliseras. Resultat: Resultatet i studien visar på ett signifikant samband mellan höga nivåer av preoperativ oro och upplevelsen av postoperativ smärta. Patienter med stark oro preoperativt löper större risk att uppleva oro postoperativt och därmed även smärta. Information vid inskrivningssamtalet kan minska den preoperativa oron. Inget signifikant samband för att preoperativ information direkt kan påverka den postoperativa smärtupplevelsen kunde påvisas i undersökningsgruppen. Slutsats: Genom att i ett tidigt skede identifiera oroliga patienter kan postoperativ smärta mildras med icke-farmakologiska metoder som tillägg till den medicinska smärtbehandlingen. Det preoperativa informationssamtalet är ett viktigt verktyg för att minska oro och därmed även smärta för att kunna ge en bättre omvårdnad, återhämtning och välbefinnande för patienten. / Background: Previous studies indicate a relationship between insufficient preoperative information and experiences of high postoperative pain among surgical patients. Also, preoperative anxiety has been shown to affect postoperative pain in a negative direction. Aim: The aim of this study was to investigate how the patient group rated anxiety, pain, information and pain-management after surgery. Also, to investigate if there was an association between preoperative information, level of anxiety and experience of postoperative pain in patients undergoing laparotomic abdominal surgery. Method: A cross-sectional study with quantitative approach based on a consecutive sample. Data was collected through questionnaires; the participants were surgical patients undergoing laparotomy abdominal surgery. 20 patients participated in the study, aging 22-75 years, 10 women and 10 men. Seventy percent of the patients underwent surgery for cancer diagnoses and 30% for other colorectal diagnoses. The external loss of data was large; therefor the results cannot be generalized. Results: The results of the study show a significant association between high levels of preoperative anxiety and the experience of postoperative pain. Patients with serious preoperative anxiety are more likely to experience postoperative anxiety and thus more pain. Information from a nurse during the preoperative meeting seems to be able to reduce the preoperative anxiety. No significant correlation regarding preoperative information reducing the experience of postoperative pain could be demonstrated in the investigated group. Conclusion: By an early identification of patients with high levels of anxiety, postoperative pain can be abated with non-pharmacological methods as a complement to the medical pain management. The preoperative information is a central tool to decrease anxiety and pain, and therefore give the patients an enhanced care, recovery and well being.