Background/Problem: Preoperative anxiety is common with patients undergoing surgery. The anxiety may be associated with severe postoperative complications which are costly and sometimes life threatening. It is therefore necessary to investigate what kind of interventions could be valid and effective to prevent or treat preoperative anxiety. Aim: This study aims to describe the nursing care interventions that proves to prevent and/or relieve preoperative anxiety within surgical patients. Method: A literature search was made within PubMed and Cinhal databases. Both randomised controlled studies (RCT) and Quasi-experimental studies were included. A total of 388 articles were screened and 13 articles included in the study. Results: All interventions had a significant lowering effect on the preoperative anxiety within surgical patients but in different levels. Relaxation exercises showed the most effective to lower the preoperative anxiety. Thereafter nature sounds and acupressure showed to have a similar lowering effect. Calm music generally showed a moderate effect. Acupuncture, information and education showed a similar varying low effect. Conclusion: Interventions like relaxation exercises, listening to nature sounds, acupressure, acupuncture, listening to music, giving information and education can all be valid and effective nursing care interventions which can easily be used and implemented by nurses in the preoperative care. / Bakgrund/Problemformulering: Preoperativ oro är vanligt förekommande hos patienter som ska genomgå operation. Denna oro kan vara förknippad med eller innebära en ökad risk för allvarliga postoperativa konsekvenser vilka är kostsamma och ibland livshotande. Det är därför av vikt att undersöka vilka typer av interventioner som kan vara validerade och effektiva för att förebygga eller lindra preoperativ oro. Syfte: Syftet med studien är att beskriva de omvårdnadsåtgärder som bevisas förebygga och lindra preoperativ oro för kirurgiska patienter. Metod: En litteraturstudie utfördes inom databaserna PubMed och Cinahl. Både randomiserade kontrollerade studier (RCT) och quasi-experimentella studier inkluderades. Totalt undersöktes 388 artiklar och 13 artiklar inkluderades i studien. Resultat: Alla interventioner hade en signifikant minskande effekt för att minska preoperativ oro hos kirurgpatienter men i olika grad. Avslappningsövningar visade sig ha störst effekt för att minska preoperativ oro. Därefter redovisades naturljud och akupressur vilka hade en liknande god effekt. Lugn musik hade generellt en måttlig effekt. Akupunktur, Information och undervisning hade en varierande låg effekt. Slutsats: Interventioner som avslappningsövningar, att lyssna på naturljud, akupressur, akupunktur, att lyssna på musik, informationsgivning och undervisning kan alla vara adekvata och effektiva omvårdnadsåtgärder som lätt kan användas och implementeras av sjuksköterskor i den preoperativa vården.

SAMMANFATTNING Nyckelord: Oro, barn, preoperativ, interventioner, narkos, omvårdnadsåtgärder.   Bakgrund: Många barn känner oro inför operation och anestesi. När barnet känner oro kan det leda till lidande och försvåra vårdkontakter. Syfte: Studiens syfte var att sammanställa och beskriva interventioner som kan lindra barns preoperativa oro/oro inför anestesi. Metod: En systematisk litteraturöversikt genomfördes för att sammanställa den senaste forskningen inom det valda området. Databaserna PubMed och CINAHL användes för att hitta de 21 inkluderade artiklarna. Samtliga inkluderade artiklar var randomiserade kontrollerade studier. Resultat: Flera olika interventioner fanns beskrivna, men resultatet visade en tvetydig bild av interventionernas effekt. Ett resultat som framkom var att distraktion fungerade lika bra eller bättre jämfört med sedvanlig vård och/eller premedicinering. Utvidgad information och föräldranärvaro visade sig däremot inte kunna lindra barnets preoperativa oro/oro inför anestesi. Slutsats: Det är viktigt att specialistsjuksköterskan inom barn och ungdom har kännedom om vilka interventioner som kan lindra barnets preoperativa/oro inför anestesi. Distraktioner i olika former är lika bra eller bättre än sedvanlig vård och/eller premedicinering i syfte att lindra den preoperativa oron hos barnet. Att tvetydigt resultat angående interventionernas effekt framkommit i litteraturöversikten kan tyda på att effekten är situationsbetingad och att en ökad grad av individanpassning behöver utvecklas. Mer forskning behövs inom området för att tydliggöra vilka ytterligare interventioner som vårdpersonalen kan använda för att minska risken för att ett preoperativt lidande uppstår hos barnet.

Att vara föremål för en operation och allt vad det innebär, medför i princip alltid någon form av anspänning och oro för den enskilda patienten. Alltifrån en ny främmande miljö, som den en operationsklinik erbjuder, till oro för sövning och kirurgiskt ingrepp.   Att jobba som anestesisjuksköterska innebär unika möten med dessa patienter och ibland också med närstående. Anestesisjuksköterskan kan aldrig på förhand förbereda sig fullt ut på hur ett möte kommer att bli. Ofta är det preoperativa mötet kort och tidspressat på grund av krav på produktivitet, på kort tid skall anestesisjuksköterskan hinna inge förtroende, fånga upp patientens oro och kunna lindra densamma. Det är viktigt att anestesisjuksköterskan har verktygen och känner sig trygg med att bemöta patienters oro inför narkos och operation då oro kan ge negativa följder både pre-, intra- och postoperativt för patienten. Syftet med studien var att utforska anestesisjuksköterskors upplevelser av att bemöta patienters oro i det preoperativa mötet. Sju djupintervjuer av anestesisjuksköterskor genomfördes. Materialet analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats. Analysen resulterade i fjorton underkategorier och fem huvudkategorier. Huvudkategorierna var: Att vara förberedd, Att mötas, Att hindras, Bemöta och Omvårdnadsresultat. Resultatet visade att preoperativ oro var mycket vanligt förekommande och att vara professionell och ha ett patientperspektiv i bemötandet var något som anestesisjuksköterskorna såg som mycket viktigt, det var närmast en förutsättning att lära sig behärska detta för att klara av sitt jobb som anestesisjuksköterska på ett bra sätt.

Bakgrund: Oro inför kirurgi och postoperativ smärta är två vanligt förekommande tillstånd som finns beskrivet i litteraturen. Dock är sambandet inte tydligt fastställt och inte heller vilka faktorer som i så fall påverkar sambandet. Både oro och smärta i samband med kirurgi kan vara svårbedömt och båda tillstånden kan komma att innebära ett onödigt lidande för patienten. Om ett samband kan fastställas mellan preoperativ oro och postoperativ smärta innebär det att anestesisjuksköterskan preoperativt kan skapa förutsättningar för att ge patienten god omvårdnad, minska postoperativ smärta och minska onödigt lidande. Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att undersöka sambandet mellan preoperativ oro och postoperativ smärta och belysa vilka faktorer som påverkade sambandet. Metod: Litteraturöversikt med narrativ syntes som analysmetod. Resultat: Resultatet baserades på tjugo studier med kvantitativ ansats och visade ett samband mellan preoperativ oro och postoperativ smärta. Preoperativ oro var något som framförallt kunde härledas till att vara en av de starkaste komponenterna till högre grad av postoperativ smärta. Faktorer som sågs påverka sambandet mellan preoperativ oro och postoperativ smärta var psykologiska faktorer, kön, ålder och läkemedelsaspekter. Slutsats: Ett samband mellan preoperativ oro och postoperativ smärta kunde ses. De faktorer som sågs ha påverkan på sambandet var psykisk ohälsa, ålder, kön och läkemedelsaspekter. Det är viktigt att uppmärksamma och behandla patienters preoperativ oro också eftersom det skulle kunna innebära bättre möjligheter att förebygga patienters postoperativa smärta.

Bakgrund Hypotermi uppstår när kroppstemperaturen är lägre än den normala dygnsvariationen på grund av fel på temperaturregleringen. Beroende på orsaken kan hypotermi vara accidentell (i samband med olyckor, trauma och immobilisering) eller perioperativ (i samband med kirurgi och generell anestesi). Hypotermi är ett relativt ovanligt tillstånd men det förekommer emellertid i så pass stor utsträckning att personal inom sjukvården måste ha goda kunskaper om vad tillståndet innebär och hur patienter med hypotermi skall handteras.  Syfte Syftet var att beskriva uppvärmningsåtgärder vid hypotermi på akutmottagning och i den preoperativa vården. Metod Metoden som användes var litteraturöversikt. Databassökningar för vetenskapliga originalartiklar genomfördes i databaserna CINAHL och PubMed. Totalt 20 artiklar som uppfyllde urvalskriterierna valdes ut och analyserades med hjälp av en integrerad analys. Resultat Den integrerade analysen av 20 vetenskapliga originalartiklar presenteras i två huvudrubriker formulerade med utgångspunkt från studiens syfte: uppvärmningsåtgärder och dess effekter vid hypotermi på akutmottagning; uppvärmningsåtgärder och dess effekter vid hypotermi i den preoperativa vården. Under varje rubrik framkommer teman som har uppkommit under granskningen. Slutsats Denna litteraturöversikt redogör för uppvärmningsåtgärder som finns att använda för sjuksköterskor på akutmottagning och i den preoperativa vården samt beskriver åtgärdernas effekter. Studien klargör att även enkla och kostnadseffektiva uppvärmningsåtgärder kan ge positiva effekter på förebyggande och behandling av hypotermi inom akutsjukvården samt i den preoperativa vården. Sjukköterskor bör alltid ta sitt professionella ansvar att mäta kroppstemperatur på alla sina patienter, identifiera riskgrupper för hypotermi och påbörja omgående uppvärmningsinterventioner.

Bakgrund: Preoperativ oro har visat sig vara vanligt bland patienter som väntar på kirurgiska ingrepp. Det finns ett samband mellan preoperativ oro och postoperativa komplikationer med förlängd sjukhusvistelse till följd. Genom att minska den preoperativa oron främjas hälsa, vilket är anestesisjuksköterskans ansvarsområde. Syfte: Syftet var att identifiera förekommande icke-farmakologiska interventioner för att lindra preoperativ oro och effekten av dessa åtgärder.Metod: Systematisk litteraturstudie med kvantitativ ansats och en beskrivande analys utifrån 23 vetenskapliga artiklar.Resultat: Fyra kategorier i resultatet hittades. Information och undervisning gav en god effekt med minskad preoperativ oro där bemötandet kunde ses vara en viktig komponent för att ge positiv effekt. Ljud och musik gav signifikant minskning av preoperativ oro, en aspekt som stod ut var livemusik. Avslappning gav en god effekt medan Övriga metoder hade sämre effekt förutom Akupressur som gav signifikant minskning av preoperativ oro.Slutsats: Information, undervisning, musik och avslappning ger en god effekt med minskad preoperativ oro. Dessa behandlingar är kostnadseffektiva och lätta att implementera i vården, särskilt musik.

Bakgrund: Tiden patient och vårdpersonal har för preoperativ förberedelse minskar då det blir allt vanligare att patienter läggs in på operationsdagen. Därför är behovet motiverat att undersöka den mest effektiva informationsmetoden för att lindra lidande hos vuxna kirurgpatienter. Muntlig och skriftlig information är exempel på metoder som kan användas för att ge information. Då dagens moderna teknik tar allt mer plats i vården kan även digitala metoder utgöra alternativ. Syfte: Att undersöka effekten av multimedia med avsikt att ge preoperativ information för att reducera pre- och postoperativt lidande såsom smärta och ångest samt för att öka kunskapsnivån och tillfredsställelsegraden hos vuxna patienter i samband med kirurgi. Metod: Litteraturöversikt. Tio kvantitativa originalstudier inhämtades från databaserna PubMed, PsycINFO och Scopus. Artiklarna var från år 2007 till 2019. De var antingen randomiserade kontrollerade studier eller kvasi-experimentella studier. Samtliga artiklar undersökte en multimediainterventions effekt på pre- eller postoperativ ångest, postoperativ smärta, tillfredsställelse eller kunskap. Resultat: Multimedia visade sig inte ha någon signifikant effekt på preoperativ ångest däremot var samtliga studier eniga om multimedias goda effekt på postoperativ ångest. Det fanns ingen signifikant effekt på postoperativ smärta. Tillfredsställelsegraden med operationen påverkades inte av multimedia och tillfredsställelsen med informationen visade varierande resultat. Multimedia hade signifikant god effekt på patienters kunskapsnivå. Slutsats: Multimedia visade enbart effekt på patienters kunskapsnivå och postoperativa ångest. Ingen effekt kunde ses på preoperativ ångest eller tillfredsställelse med operationen. Avseende tillfredsställelse med informationen framkom motstridiga resultat. Inte heller kunde några slutsatser dras om postoperativ smärta då det saknades jämförande studier.

Patienter som ska opereras genomgår alla den preoperativa fasen. Där har anestesisjuksköterskan som uppgift att fånga upp, identifiera och möta patienten för att skapa trygghet inför operation. Patienter som ska genomgå en akut operation har till skillnad från ett planerat ingrepp, en kortare preoperativ fas. Detta innebär mindre utrymme för ett individanpassat möte och därmed ökad risk att patienten drabbas av ett lidande. Syftet med examensarbetet var att undersöka patienters upplevelser av den preoperativa fasen vid en akut operation. En kvalitativ intervjustudie genomfördes och åtta patienter medverkade. I resultatet identifierades fyra huvudkategorier: Behovet av att bli satt i centrum, Vikten av att inkluderas, Avsaknad av kontroll och Känslor inför anestesi. Deltagarna belyste bland annat känslor som oro och ångest inför narkosen samt maktlöshet. De betonade även vikten av att anestesisjuksköterskan har ett gott bemötande och inkluderar patienten i vården. Detta skapar en känsla av trygghet inför sövning. Den preoperativa fasen präglas även av ovisshet där tidigare erfarenheter och kontinuerlig information anses betydande för att minska oron. Resultatet motsäger sig delvis tidigare forskning inom området. Deltagarna upplevde bland annat mindre oro och ångest jämfört med tidigare studier, vilket kan bero på att väntetiderna och den generella beläggningen var mindre under studiens utförande. Däremot lyftes anestesisjuksköterskans förhållningssätt och bemötande fram som helt avgörande för patienters upplevelse av trygghet i den preoperativa fasen.

Preoperativ oro är vanligt förekommande i väntan på operation. För att lindra denna oro har vårdpersonalen stor betydelse och vikten av information är avgörande. Denna studie syftar till att undersöka patienters upplevelse av att vänta på en akut operation inom 24 timmar. Studien är baserad på en kvalitativ intervjustudie där åtta deltagare intervjuades. För att analysera datan användes innehållsanalys såsom den är beskriven av Elo och Kyngäs (2008). Resultatet presenteras i fyra kategorier: Känna tillit med den vård som finns, känna sig informerad men ändå befinna sig i ovisshet, känna oro inför framtiden, känna sig tillfreds. I resultatet framkom att vårdpersonal hade stor betydelse för patienten i väntan. Genom att bemöta patienten och tillgodose individuella behov lindrades preoperativ oro. Att hålla patienten informerad visade sig vara en viktig del i väntan för att kunna förbereda sig på nästa steg. I resultatet framkom en känsla av ovisshet av att inte veta operationsdag och en vilja om att få operationen utförd. Studien visar att individanpassad information var bristfällig. Varför utnyttjas inte de hjälpmedel som finns? Om individanpassad information kan minska risken för preoperativ oro och dess konsekvenser bör det användas i större utsträckning.

Bakgrund: Sjuksköterskor, inom kirurgisk vård, möter ofta patienter med preoperativ oro. Det finns många olika orsaker till preoperativ oro. Om den preoperativa oron inte lindras kan detta leda till försämrat tillfrisknande och ökad risk för komplikationer. Sjuksköterskor leder omvårdnadsarbetet och planerar vården i samråd med patienten. Problem: Det är av vikt att undersöka hur patienternas oro inför operation kan lindras. Syfte: Att beskriva patienters erfarenheter av omvårdnadsåtgärder som kan lindra preoperativ oro inför en planerad operation. Metod: Allmän litteraturöversikt med tre kvalitativa artiklar och nio kvantitativa artiklar. Resultat: Såväl muntlig som skriftlig och visuell patientutbildning minskade preoperativ oro, men i enstaka fall kunde informationen även öka oron. Känslomässigt stöd minskade oron och de patienter som inte fick känslomässigt stöd efterfrågade detta. Distraktion i form av musik, naturljud, avslappningsövningar samt fotovisning med och utan musik minskade preoperativ oro. Slutsats: Personcentrerad vård kan hjälpa sjuksköterskan att lindra lidande genom att anpassa omvårdnadsåtgärderna utifrån den enskilda individens behov. Genom att arbeta förebyggande främjas hälsa och förebyggs ohälsa i vården.