<p>Befintliga självskattningsinstrument avseende mätning av stress är ofta teoretiska konstruktioner och sällan baserade på empiriska undersökningar av människors faktiska upplevelser. Instrumenten är i allmänhet validerade genom tvärsnittsstudier mot liknande skalor eller tangerande dimensioner som t ex ångest. Syftet med denna studie är att utifrån människors beskrivningar av stressupplevelsen utveckla ett nytt självskattningsinstrument för upplevd stress. Studien är indelad i tre delar. Den första delen är en intervjustudie (16 personer med blandande bakgrunder) där de ord och uttryck som används för att beskriva upplevelsen av stress tematiskt analyseras. Resultatet från denna analys ligger i nästa del till grund för formulerandet av en rad olika påståenden. Förhållandet mellan dessa påståenden analyserades med en explorativ faktor analys (56 universitetsstudenter). I den sista studien valideras dessa påståenden longitudinellt över två olika stressbetingelser (77 universitetsstudenter).</p>

Befintliga självskattningsinstrument avseende mätning av stress är ofta teoretiska konstruktioner och sällan baserade på empiriska undersökningar av människors faktiska upplevelser. Instrumenten är i allmänhet validerade genom tvärsnittsstudier mot liknande skalor eller tangerande dimensioner som t ex ångest. Syftet med denna studie är att utifrån människors beskrivningar av stressupplevelsen utveckla ett nytt självskattningsinstrument för upplevd stress. Studien är indelad i tre delar. Den första delen är en intervjustudie (16 personer med blandande bakgrunder) där de ord och uttryck som används för att beskriva upplevelsen av stress tematiskt analyseras. Resultatet från denna analys ligger i nästa del till grund för formulerandet av en rad olika påståenden. Förhållandet mellan dessa påståenden analyserades med en explorativ faktor analys (56 universitetsstudenter). I den sista studien valideras dessa påståenden longitudinellt över två olika stressbetingelser (77 universitetsstudenter).

Människors minnen är felbara och således är det inte alltid som ögonvittnens minnen stämmer överens med vad som faktiskt har hänt. Ett sätt att skilja mellan korrekta och felaktiga minnen är att be ögonvittnet skatta sin konfidens för minnenas korrekthet. Studien undersöker sambandet mellan retrospektiv respektive prospektiv konfidens och korrekthet. Ett experiment utfördes med 22 deltagare som först visades en film av ett brott och sedan intervjuades. Vid 3 tillfällen fick deltagarna skatta sin konfidens för sina minnen av brottet. Resultatet visade både högre retrospektiv och prospektiv konfidens för korrekta än för felaktiga minnen. Deltagarna tog hänsyn till att minnen blir svagare med tiden och uppgav en lägre prospektiv än retrospektiv konfidens. Konfidensen efter 1 vecka var på samma nivå som direkt efter brottet. Differensen i konfidens mellan korrekta och felaktiga minnen skiljde sig inte beroende på skattningstillfälle. Diskussion förs om resultaten i förhållande till teori och tidigare forskning.

Bakgrund: Smärtlindring under förlossning och amning är två stora kompetensområden inom barnmorskans profession vilket medför att barnmorskan bör ha kunskap om eventuella samband mellan olika smärtlindringsmetoder och amning. Tidigare forskning om smärtlindringsmetoder och dess samband med amning har oftast fokuserat på enstaka smärtlindringsmetoder samt belyst sambandet med amningsinitiering efter förlossningen. Studier saknas således där hela spektrumet av smärtlindringsmetoder och dess samband med amning fram till två månaders ålder studeras. Syfte: Att undersöka förekomst av smärtlindringsmetoder under vaginal förlossning av fullgångna barn, vilka faktorer som är associerade med respektive smärtlindringsmetod samt eventuella samband mellan smärtlindringsmetod och amning vid två månaders ålder. Metod: Populationsbaserad, prospektiv kohort studie där 31 150 moder-barn par i Uppsala och Örebro län ingick. Material inhämtades från Medicinska Födelseregistret, Statistiska Centralbyrån samt Barnhälsovården. Statistiska analyser inkluderade Chi-två test, binär logistisk regressionsanalys samt multivariat logistisk regressionsanalys. Resultat: Inhalation av lustgas var den mest använda smärtlindringsmetoden. Användningen av smärtlindringsmetoder hade flest samband med län, etnicitet, paritet och moderns ålder. Risken för användning av epiduralblockad var nästan sex gånger så hög för förstföderskor. Intramuskulära injektioner med petidin/morfin eller epiduralblockad medförde en risk för avslutad amning innan två månaders ålder, men för TENS ochakupunktur fanns ett samband med fortsatt amning vid två månaders ålder. Slutsats: Det finns ett samband mellan smärtlindringsmetod och amning två månader postpartum. Barnmorskor bör ha kunskap om detta samband för att kunna stödja mödrarnas val av smärtlindringsmetod och amningsutfall.

Fragestellung: Die Symptome einer drohenden und die tatsächlich eingetretene Frühgeburt stehen am Ende eines pathophysiologischen Prozesses, der bislang ungenügend verstanden wird. So verwundert es nicht, wenn bisherige Präventions- und Therapiestrategien unzureichende Erfolge in der Prävention der Frühgeburtlichkeit gebracht haben. Ähnliches ist für die intrauterine Wachstumsretardierung festzustellen, die wohl das Ergebnis eines sehr früh in der Schwangerschaft beginnenden Prozesses darstellt. Es gibt eine Reihe von Studien, die die Bedeutung psychosozialer Bedingungen für den Verlauf von Schwangerschaft und Geburt belegen. Entscheidende Defizite bisheriger Untersuchungen liegen zum einen in der Vernachlässigung wichtiger psychosozialer Einflussfaktoren (insbesondere Ängste, Kindheitserfahrungen, soziale Netze und Partnerschaft) zum anderen beschränkt das retrospektive Design die Aussagekraft. Material und Methode: In der vorliegenden prospektiven Studie wurde 589 Frauen in der 16. - 22. SSW mittels eines im Projekt entwickelten Fragebogens untersucht. Von 508 Einlingsschwangeren konnten später Daten zum Schwangerschafts- und Geburtsverlauf aus den medizinischen Unterlagen entnommen werden. Zur Datenreduktion wurden Faktorenanalysen mit der Hauptkomponentenmethode und anschließender Varimax-Rotation gerechnet und die ermittelten Faktoren einer Reliabilitätsprüfung unterzogen. Als statistisches Auswertungsverfahren wurde die logistische Regression eingesetzt. Ergebnisse: Die vorliegende Untersuchung erbrachte erste interessante Hinweise auf gleichgerichtete aber auch unterschiedliche Ressourcen- und Risikokonstellationen bei verschiedenen, im Kontext der Frühgeburtlichkeit bedeutsamen Komplikationen. Schwangere, die wegen drohender Frühgeburt behandelt werden, scheinen stärker sozial belastet zu sein als diejenigen, die später tatsächlich vor der vollendeten 37. SSW gebären. Ein fehlendes weibliches Netzwerk und fehlendes emotionales Verständnis des Partners sind mit beiden Komplikationen korreliert, wobei die Paarbeziehung für die tatsächliche eintretende Frühgeburt eine besondere Bedeutung hat. Eine anamnestische Belastung durch gynäkologische Störungen war ebenfalls sowohl für die drohenden wie auch die tatsächlich eingetretene Frühgeburt prädiktiv. Ausgeprägte schwangerschaftsbezogene Ängste und eine geringe allgemeine Ängstlichkeit sind weitere signifikante Prädiktoren im Modell der Frühgeburt vor der vollendeten 37. SSW. Schwangere, deren Kinder intrauterin eine Mangelentwicklung erfahren, haben in der vorliegenden Studie eine unreflektierte Ambivalenz gegenüber Schwangerschaft und Mutterrolle. Sie betonen auf bewusster Ebene die Erwünschtheit ihrer Schwangerschaft, während unbewusste negative Emotionen auf potentielle somatische Probleme projiziert werden. Ein niedriger prägravider BMI wird sowohl durch andere Untersucher wie auch durch die eigenen Ergebnisse als Risikofaktor bestätigt. Neben den bekannten somatischen Einflüssen ist auch an einen Zusammenhang im Kontext der unbewussten Ablehnung weiblicher Körperlichkeit, wie sie z.B. von Anorexiepatientinnen bekannt ist, zu denken. Schlussfolgerungen: Paarbeziehung, weibliche Netzwerke, psychosomatische Reagibilität in Hinblick auf Erkrankungen der reproduktiven Organe und Ängste verdienen zur Prävention der Frühgeburt stärkere Aufmerksamkeit. Angebote psychosozialer Unterstützung sollten frühzeitig in der Gravidität und zielgruppenspezifisch gemacht werden und die Schwangeren in ihrem Kompetenz- und Autonomieempfinden stützen. / Research question: The symptoms of preterm labour and preterm delivery stand at the end of a pathophysiological process which is understood up to now insufficiently. So it does not amaze if previous preventive and therapeutic strategies have brought inadequate successes in the prevention of preterm delivery. Similar one is to be arrested for the intrauterine fetal growth retardation which represents presumably the result of a process beginning very early in the pregnancy. Some studies give evidence for psychosocial conditions for the process of pregnancy and birth. On the one hand fundamental deficits of previous investigations are in the disregard of important psychosocial performance-influencing factors (in particular fears, biographic factors, social network and partnership), on the other hand the retrospective design limits the informative value. Material and means: In the present prospective study 589 women between 16th and 22nd week of pregnancy were examined using a questionnaire that was designed for the study. This resulted in 508 women pregnant with a single child, whose pregnancy and delivery were examined based on their medical records. Factor analysis and main component analysis with subsequent varimax rotation resulted in factors that were subject to a proof of reliability. Statistical analysis was based on logistic regression. Results: The present investigation produced first interesting indications of rectified but also different resource and risk constellations in the context of the preterm delivery. Pregnant women with preterm labour seeming to be burdened more strongly socially than those that later in fact have a preterm delivery. A missing feminine net and missing emotional understanding of the partner are correlated with both complications. The partnership has a special importance for the preterm delivery. An anamnestic load through gynaecological troubles was predictive also both for the threatening labour ones as also the preterm delivery. Marked pregnancy related fears and a small general anxiety are further significant predictors in the model of the preterm delivery. Pregnant women with intrauterine fetal retardation have in the present study an unconscious ambivalence opposite pregnancy and motherhood. On conscious tier they stress the desire of their pregnancy while unconscious negative emotions are being projected onto potential somatic problems. Compatible with other investigations a low pre-pregnancy weight was a risk factor. Next to the known somatic influences also a connection is to be thought of in the context of the unconscious refusal of feminine body as for example is known from anorectic patients. Conclusions: Partner relationship, female networks, psychosomatic reactivity in terms of diseases/disorders of the reproductive organs, and anxieties appear to be worthwhile targets in the prevention of preterm delivery. Psychosocial support should be given oriented to different target groups from early in the pregnancy.

No description available.

Aims. To prospectively examine whether negative life events (NLE) and low perceived coping efficacy (CE) increase the risk for the onset of various forms of psychopathology and low CE mediates the associations between NLE and incident mental disorders. Methods. A representative community sample of adolescents and young adults (N = 3017, aged 14–24 at baseline) was prospectively followed up in up to three assessment waves over 10 years. Anxiety, depressive and substance use disorders were assessed at each wave using the DSM-IV/M-CIDI. NLE and CE were assessed at baseline with the Munich Event List and the Scale for Self-Control and Coping Skills. Associations (odds ratios, OR) of NLE and CE at baseline with incident mental disorders at follow-up were estimated using logistic regressions adjusted for sex and age. Results. NLE at baseline predicted the onset of any disorder, any anxiety disorder, panic disorder, agoraphobia, generalised anxiety disorder, any depression, major depressive episodes, dysthymia, any substance use disorder, nicotine dependence and abuse/dependence of illicit drugs at follow-up (OR 1.02–1.09 per one NLE more). When adjusting for any other lifetime disorder prior to baseline, merely the associations of NLE with any anxiety disorder, any depression, major depressive episodes, dysthymia and any substance use disorder remained significant (OR 1.02–1.07). Low CE at baseline predicted the onset of any disorder, any anxiety disorder, agoraphobia, generalised anxiety disorder, any depression, major depressive episodes, dysthymia, any substance use disorder, alcohol abuse/dependence, nicotine dependence and abuse/dependence of illicit drugs at follow-up (OR 1.16–1.72 per standard deviation). When adjusting for any other lifetime disorder prior to baseline, only the associations of low CE with any depression, major depressive episodes, dysthymia, any substance use disorder, alcohol abuse/dependence, nicotine dependence and abuse/dependence of illicit drugs remained significant (OR 1.15–1.64). Low CE explained 9.46, 13.39, 12.65 and 17.31% of the associations between NLE and any disorder, any depression, major depressive episodes and dysthymia, respectively. When adjusting for any other lifetime disorder prior to baseline, the reductions in associations for any depression (9.77%) and major depressive episodes (9.40%) remained significant, while the reduction in association for dysthymia was attenuated to non-significance ( p-value > 0.05). Conclusions. Our findings suggest that NLE and low perceived CE elevate the risk for various incident mental disorders and that low CE partially mediates the association between NLE and incident depression. Subjects with NLE might thus profit from targeted early interventions strengthening CE to prevent the onset of depression.