ABSTRACT Aim: The aim of this study is to chart the experiences of Swedish general psychiatric care on a Swedish University hospital from a relative’s point of view. The study focus on how they are meet, satisfaction with and participation in the care. The study is done as an improvement project. Methods: The study was conducted by performing semi-structured interviews with eight close relatives to patients on a general psychiatric ward. The interviews lasted for 20-40 minutes. Results: The result shows that relatives are satisfied with the way they are meet by the staff on the ward, that they appreciate staff that are open, down to earth and are inviting to form a good relationship. It also shows that the relatives were not satisfied with the contact they had with the physicians. Furthermore it shows that the support efforts for relatives are successful when they are offered but many relatives don’t receive any information or offer about it. The relatives felt secure with the care that was on the ward. Conclusion: The conclusion of this study is that the relatives are overall satisfied with the care given but that there are some areas within the psychiatric care that can be developed. These are the contact between relatives and physicians, information about the support efforts for relatives and more extensive information about the patient’s disease and the ongoing care.

Bakgrund: Att utvecklas professionellt som sjuksköterska är en kontinuerlig, individuell och lång process som startar med utbildning och som fortsätter hela arbetslivet. Det kan vara svårt att finna sin roll och få den säkerhet och trygghet som krävs för att man ska kunna vidareutvecklas inom sin profession. Sjuksköterskans utveckling och självkännedom kring sin kompetensnivå är nödvändig för att uppehålla en hög standard av omvårdnad och möjliggöra att bemöta och uppfölja nya krav som ställs på omvårdnaden allteftersom utveckling fortskrider. Syftet med denna studie var att belysa sjuksköterskors upplevelser av sin professionella utveckling i sitt arbete inom den rättspsykiatriska vården. Metoden som användes för att belysa sjuksköterskornas upplevelser var av kvalitativ art med induktiv ansats och byggde på en innehållsanalys av halvstrukturerade intervjuer. Åtta legitimerade sjuksköterskor med minst två års yrkeserfarenhet inom rättspsykiatrisk vård intervjuades. Resultatet presenterades under fyra kategorier; erhållbar kunskap, formell kunskap,förtrogenhetskunskap, motverkan av stagnerad kunskap. Studien visade att via kontinuerlig handledning, utbildning och erfarenhet skedde en vidareutveckling av sjuksköterskans profession.Omvårdnaden förhindrades att stagnera i och med att sjuksköterskorna utvecklades och fördjupades i sin kompetens. Slutsatsen blev att då sjuksköterskan utvecklades inom professionen så ledde det i sin tur till att förutsättningar skapades för att omvårdnaden utvecklades och gick framåt. / Background: To develop professional as a nurse is a continuous,individual and long process that starts with education and continues throughout working life. It can be difficult to find one’s role and getthe certainty and assureness needed for further development within the profession. The nurses` development and self-awareness about their level of competence is necessary to maintain a high standard of caring and making it possible to cope with and fulfilling new demands placed on nursing care as a development progress. The purpose of this study was to illuminate nurses` experiences of their professional development in their work in the forensic psychiatry care. The method used to illuminate nurses` experiences was of aqualitative nature with an inductive approach and was based on a content analysis of semi-structured interviews. Eight registered nurses with at least two years professional experiences in forensic psychiatry care were interviewed. The result was presented under four categories; receivable knowledge, formal knowledge, familiarity knowledge, countering of stagnate knowledge. The study showed that through continuous coaching, education and experience, there was a further development of the nurses’ profession. Nursing care was prevented to stagnate as the nurses developed and deepened in their level of competence. The conclusion was that when the nurse developed within the profession, new conditions were made to develop the nursing care further.

Sammanfattning   Bakgrund: När människor blir patienter inom psykiatrisk vård upplever de sig ofta utlämnade till andras välvilja. De kan ofta redan innan ha en skör och svag autonomi och deras egen medverkan och delaktighet i vården kan ibland vara svår att särskilja. Det finns en stor aktualitet i ämnet delaktighet då patienters rättigheter, självbestämmande, inflytande och ansvar i vården på många sätt står i fokus idag.     Syfte: Att beskriva patienters erfarenhet av delaktighet inom psykiatrisk vård   Metod: Metoden är en litteraturstudie där 14 vetenskapliga artiklar som svarar på syftet och frågeställningarna för studien har sökts fram. Analysmetoden baseras på en kvalitativ innehållsanalys där meningsbärande enheter identifieras som vidare kodas i kategorier och utvecklas till centrala teman.   Resultat: Resultatet redovisas under fem huvudteman; att bli sedd, att få veta, att utgå från patienten, att ha kontroll och egenmakt samt att hindras av sitt sjukdomslidande med tillhörande underteman. Resultatet visar att bekräftelse i vårdrelationen är viktigt för att skapa förutsättningar för patientens delaktighet. Om en patient har en känsla av att bli sedd, hörd, förstådd, respekterad som individ och bekräftad av vårdare kan ett ömsesidigt givande och tagande i relation uppstå och utgöra en god grund för delaktigheten. Patientens möjlighet till delaktighet hämmas av den traditionella hierarkiska strukturen i den psykiatriska vården, vilken initierar patientens känsla av maktlöshet och uppgivenhet.   Diskussion: För patienterna krävdes det mer än allmän snällhet och information av vårdarna för att de skulle kunna uppleva sig som delaktiga i en jämställd vårdrelation. Det är först när stödet och informationen förmår möta patientens livsvärld som en genuin delaktighet uppnås.      Nyckelord: patientdelaktighet, brukarmedverkan, psykiatrisk vård, psykisk hälsa / Abstract   Background: When a person becomes a patient in psychiatric care they often feel omitted to the kindness of the care givers. They can often have a history of fragile and weak autonomy and their own involvement and participation in care can sometimes be difficult to distinguish. Patients’ rights, autonomy, influence and responsibility in health care is in many ways in focus today, the matter is therefore of great importance.   Aim: To describe patients' experiences of participation in psychiatric care.   Method: The method is a literature review where 14 scientific articles that matches the purpose and questions for the study have been sought out. The method for analyzing is based on a qualitative content analysis in which meaningful units have been identified and coded into categories to form central themes. Result: The result are presented in five central themes; being seen, to know, to start from the patient's perspective, to have control and empowerment and as being hindered by their illness suffering, with its sub-themes. The result shows that affirmation from the caregiver is important to create conditions for the patient’s involvement. If a patient has a feeling of being seen, heard, understood, respected as an individual and confirmed by caregivers, a mutual give and take in relationships arise, and provide a good basis for participation. The Patient's possibility to be involved is hampered by the traditional hierarchical structure of mental health services, which initiates the patient's sense of powerlessness and despair. Discussion: For the patients, it took more than general kindness and useful information to enable them to experience themselves as equal participants of a care relationship. It is only when the support and information is able to meet the patient's reality as a genuine involvement is achieved.   Keywords: patient participation, user involvement, psychiatric care, mental health

Today adult patients' relatives are seen as a resource in psychiatric care but few researchers have examined the lived experience of relatives' participation in psychiatric care. The aim of this study was to illuminate how mental health staff and relatives of adult patients experienced the relatives' participation in psychiatric care on hospital ward. The study was guided by a phenomenological approach and a lifeworld perspective. Data were collected through in-deep interviews with ten adult patients' relatives and three group-interviews with ten mental health carers from two hospitals in Sweden. The essence of the lived experience of relatives' participation in psychiatric care in hospital ward is described in the constituents: invitation to participate in psychiatric care; meet the staffs' care; to participate in own or others terms; bring the common everyday world with you; feel burden; participation a trip in time and space. The findings of the study show that the relation between the staff and the relatives are important for the relatives' participation in psychiatric care. The relatives' participation can alter from no participation to a meaningsful participation, from suffering to well-being. This study can help medical staff to understand relatives and their participation in a new way.

Bakgrund:Sjuksköterskors huvudsakliga mål är att respektera patientens integritet och självbestämmande i vården samt att ge omvårdnad så att patienten känner sig trygg. Inom psykiatrisk omvårdnad ska sjuksköterskor dessutom ha fördjupade kunskaper för att främja hälsoresurser hos patienter samt tillgodose patientens omvårdnadsbehov. Sjuksköterskor betonar behovet att förtydliga målen inom psykiatrisk omvårdnad och enligt Socialstyrelsen behöver den psykiatriska vården förbättras. Syfte:Syftet med studien är att beskriva brister relaterat till sjuksköterskans utförande av omvårdnad inom psykiatrisk vård för att förebygga uppkomsten av vårdlidande hos patienten. Metod:En litteraturöversikt bestående av tio vetenskapliga artiklar hämtade från databaserna Cinahl och Pubmed. Artiklarna lästes igenom, analyserades, bearbetades och flera kategorier bildades. Den teoretiska utgångspunkten är begreppet vårdlidande som tagits upp av Katie Eriksson. Resultat:Två huvudkategorier av brister med respektiva subkategorier framkom. Brister som direkt relateras till omvårdnaden av patienter med subkategorier: brister i vårdrelationen, brister i kommunikationen och brister i bemötandet samt brister som indirekt relateras till omvårdnaden av patienter med subkategorier:brister i resurser, brister i gemensam vårdfilosofi och brist på kunskap. Diskussion:Litteraturöversikten visar på att det finns brister i sjuksköterskors utförande av omvårdnad. Bristerna har sin grund i att sjuksköterskor har svårigheter att skapa vårdrelationer med patienter, bristande kunskaper och ointresse samt oklarheter kring sin yrkesroll. Sammantaget ger detta patienten ett lidande i stället för hälsobefrämjande omvårdnad. / Background:Nurses' primary goal is to respect patient integrity and autonomy in health care and provide nursing care so the patient feels safe. Nurses within psychiatric care should also have more knowledge to promote health resources for patients and meet patient needs of care. Nurses need to clarify their goals within psychiatric nursing and according to Socialstyrelsen the psychiatric care needs to be improved. Aim:The aim of the studie is to describe the deficiencies in the nurse’s performance of nursing within psychiatric care to prevent the rising of the patient´s care suffering. Method:A literature review based on ten peer-reviewed scientific articles gathered from the databases Cinahl and Pubmed describing deficiencies in nursing care based on patients' and nurses' experiences. Katie Eriksson’s concept of care suffering was used as a theoretical basis. Results:Two main categories of deficiencies with respective subcategories emerged. For the first, deficiencies directly related to the nursing care of patients with subcategories: deficiencies in relationship in care, deficiencies in communication and deficiencies in hospitality and for the second, deficiencies indirectly related to the nursing care of patients with subcategories: deficiencies in resources, deficiencies in common care philosophy and deficiency in knowledge. Discussion:The lliterature review shows that there are deficiencies in nurses' performance of nursing. These deficiencies are based on nurses’ difficulties in creating care relationships with patients, lack of knowledge and disinterest and confusion about their professional role. Overall, it gives the patient care suffering instead of health care promoting.

<p>Today adult patients' relatives are seen as a resource in psychiatric care but few researchers have examined the lived experience of relatives' participation in psychiatric care. The aim of this study was to illuminate how mental health staff and relatives of adult patients experienced the relatives' participation in psychiatric care on hospital ward.</p><p>The study was guided by a phenomenological approach and a lifeworld perspective. Data were collected through in-deep interviews with ten adult patients' relatives and three group-interviews with ten mental health carers from two hospitals in Sweden.</p><p>The essence of the lived experience of relatives' participation in psychiatric care in hospital ward is described in the constituents: invitation to participate in psychiatric care; meet the staffs' care; to participate in own or others terms; bring the common everyday world with you; feel burden; participation a trip in time and space. The findings of the study show that the relation between the staff and the relatives are important for the relatives' participation in psychiatric care. The relatives' participation can alter from no participation to a meaningsful participation, from suffering to well-being.</p><p>This study can help medical staff to understand relatives and their participation in a new way.</p>

Bakgrund: Sjuksköterskor verksamma inom psykiatrisk vård upplever svårigheter med att artikulera sin yrkesidentitet. Bakgrunden beskriver sjuksköterskans roll inom psykiatrisk vård ur ett historiskt samt nutida perspektiv. Bakgrunden visar att sjuksköterskor tenderar att lämna den psykiatriska vården när de upplever att deras kompetens inte tas tillvara, vilket i förlängningen även drabbar patienterna. Syfte: Syftet var att beskriva hur sjuksköterskor yrkesverksamma inom psykiatrisk vård uppfattar sin yrkesidentitet Metod: Fem sjuksköterskor intervjuades med hjälp av ostrukturerade intervjuer. Kvalitativ design användes i studien. Resultat: Resultatet presenteras i temat en komplex yrkesidentitet samt tre kategorier: att vårda unika människor, att vara arbetsledare och den egna utvecklingen samt åtta underkategorier Diskussion: Resultatet diskuteras utifrån Imogene Kings begrepp roll, organisationer, auktoritet, makt, status och stress, samt utifrån genusteoretiskt perspektiv. / Background:Nurses working in psychiatric care experience difficulty in articulating their professional identity. The background describes the role of the nurse in psychiatric care from a historical and contemporary perspective. The background shows that nurses tend to leave the psychiatric care when they feel their skills are not utilized, which in turn also affects the patients. Aim: The aim of the study was to describe how nurses working in psychiatric care understand their professional identity Methods: Five nurses where interviewed with the help of unstructured interviews. A qualitative design was used for the study. Result: The results are presented in the theme a complex professional identity and the three categories: nurturing unique people, to be supervisors and their own development as well as eight subcategories Discussions: The results are discussed from Imogene King's conceptual role, organizations, authority, power, status and stress, and on the basis of gender theory perspective.

Bakgrund: Begreppet självskadebeteende är svårdefinierat och tycks inte ha nått konsensus inom vården. Evidens tyder på en ökad förekomst av, framför allt unga, patienter med självskadebeteende. Patienterna uttrycker ett stort behov av att sjuksköterskorna har en förståelse för deras livsvärld och självskadebeteendets bakomliggande orsaker. Sjuksköterskor å andra sidan upplever att de saknar utbildning och tillfälle för reflektion för att möjliggöra en ökad förståelse och förbättrad vård kring patienter med självskadebeteende. Syfte: Att belysa sjuksköterskans upplevelse av vårdandet av patienter med självskadebeteende inom akutpsykiatrisk öppenvård. Metod: Semistrukturerade intervjuer med sex sjuksköterskor genomfördes vid två akutpsykiatriska öppenvårdsenheter, kvalitativ innehållsanalys användes. Resultat: Det framkom två teman utifrån sjuksköterskans beskrivning av vårdandet av patienter med självskadebeteende: Sjuksköterskans emotionella och kognitiva perspektiv och Sjuksköterskans vårdperspektiv. Sjuksköterskans brist på utbildning samt vikten av debriefing var två viktiga resultat. Slutsats: Resultatet visar att sjuksköterskor som arbetar med patienter med självskadebeteende upplever många starka känslor. Sjuksköterskorna beskriver en känsla av hopp och framtidstro, samtidigt som vårdandet även beskrivs som emotionellt tärande. Ett behov av utrymme för debriefing framkommer liksom ett behov av problemspecifik utbildning. Klinisk betydelse: Det saknas evidens kring omvårdnaden av patienter med självskadebeteende, denna studie ökar kunskapen om de känslor och svårigheter som uppstår i vårdandet av patienter med självskadebeteende. / Background: The concept of self-harm is difficult to define and seems to have no consensus within healthcare. Evidence tells that self-harm is a growing problem, especially among young people. The patients express a great need for understanding from the nurses about their individual life and reasons for self-harm acts. Nurses on the other hand experience a lack of both education and opportunity for reflection to enhance their understanding and care for patient who self-harm. Aim: To illuminate the nurses’, who work in an acute psychiatric care unit, experiences of caring for patients who self-harm. Method: Semi-structured interviews with six nurses were conducted in two acute psychiatric care units, using qualitative content analysis. Results: Two themes were found: ‘nurses’ emotional and cognitive perspective’ and ‘nurses’ health care perspective’. Nurses’ lack of education and need for debriefing are important findings. Conclusion: Results show that nurses working with patients who self-harm, experience a variety of strong feelings. The feelings of hope are described as well as caring for patients who self-harm are experienced as emotionally stressful. Results also show a need for debriefing and specific training and education of caring for self-harm. Clinical significance: There is a lack of evidence about how to care for patients who self-harm, the study provides increased knowledge about feelings and difficulties emerging while caring for these patients.

Bakgrund: All sjukvård som bedrivs i Sverige är frivillig, även den psykiatriska vården. Dock kan vården ibland ske med tvångslagar mot patienters vilja. När sjuksköterskan begränsar en patients autonomi i form av tvångsåtgärder kan det bidra till att sjuksköterskan upplever det etiskt jobbigt även om syftet är att göra gott för patienten. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa sjuksköterskors upplevelser av att utföra tvingande åtgärder mot patienter med psykossjukdom inom psykiatrisk slutenvård, ur ett etiskt perspektiv. Metod: En litteraturstudie med tio kvalitativa artiklar bearbetades och analyserades av författarna. Utifrån analysen kunde kategorier skapas utifrån de fynd författarna fann i flera av artiklarna. Resultat: Vid utförandet av tvångsåtgärder upplevde sjuksköterskor etiska dilemman. Genom relation, ändamål och reflektion upplevde sjuksköterskorna att patienternas autonomi kunde respekteras och behandlas bättre. Diskussion: Med grunden i kategorierna från resultatet diskuterades de etiska upplevelserna av att utföra tvingande åtgärder. Ett centralt begrepp som kunde beskriva förhållandet mellan sjuksköterska och patient var paternalism. Lagarna HSL och LPT diskuterades och ställdes i konflikt mot varandra. / Background: All medical care performed in Sweden is optional, even in the psychiatric care. Although the care can sometimes be coercive by law and therefore against the patients will. When the nurse limits the autonomy of a patient by coercive measures the nurse may experience it as it ethically difficult even if it is for the best interest of the patient. Purpose: The purpose of the literature study is to highlight nurses experiences when performing coercive measures against patients with psycothic diseases in psychiatric closed care, from an ethical perspective. Method: A literature study with ten qualitative studies was processed and analyzed by the authors. From the analysis the authors were able to make categories out from the finds in most of the articles. Result: When performing coercive measures the nurses experienced ethical dilemmas. By relation, purpose and reflection the nurses experienced that the autonomy of the patients could be respected and treated better. Discussion: By using the categories from the result as a basis the ethical experiences of performing coercive measures were discussed. A main concept that described the relationship between nurse and patient was paternalism. The HSL and LPT- laws were discussed and put in conflict against eachother.

Bakgrund: Ca 1–2 procent av alla kvinnor beräknas någon gång under livet uppfylla kriterierna för anorexia nervosa. Sjukdomen, som innebär en kraftigt förhöjd mortalitetsrisk och kan ge allvarliga kroppsliga och psykiska komplikationer på längre sikt, blir ofta uppenbar någon gång under tonåren. Idag råder uppfattningen att barn och ungdomar med anorexia nervosa eller annan ätstörningsproblematik så långt som möjligt bör vårdas tillsammans med sina   föräldrar. På senare år har olika typer av familjebaserad vård, där föräldrarna tilldelas en central roll som drivande i barnets tillfrisknande, blivit allt vanligare i takt med att evidensen för denna form av ätstörningsvård ökat. Forskning har vidare visat att det innebär en stor påfrestning för övriga familjemedlemmar när ett barn insjuknar i en ätstörning. Utifrån detta vore det värdefullt att få en fördjupad kunskap om vilka erfarenheter föräldrar har av att delta i familjebaserad ätstörningsvård. Ett antal kvalitativa studier finns genomförda på området men sammanställd kunskap saknas i dagsläget. Syfte: Syftet med föreliggande litteraturstudie var att undersöka vilka erfarenheter föräldrar har av att delta i familjebaserad ätstörningsvård. Metod: Kvalitativ litteraturstudie som genomförts enligt Thomas och Hardens (2008) modell för   tematisk syntes av kvalitativ forskning. Resultat: Studien resulterade i fyra deskriptiva teman; Upplevelse av den familjebaserade   ätstörningsvårdens upplägg, Förändring av förhållandet till ätstörningen, Förändringar inom familjen, Att träffa andra i samma situation samt tre analytiska teman; Minskad ensamhet, Att känna sig misslyckad och dömd som förälder samt Att känna att man gör det rätta för sitt barn. Diskussion: Resultatet diskuterades utifrån Dorothea Orems teori om egenvårdsbalans samt i relation   till annan aktuell forskning som berör familjebaserad vård och ätstörningar hos barn och ungdomar. / Background: About 1-2 percent of all women fulfil the criteria for anorexia nervosa at some point of their life. The disorder, which entails elevated mortality and might result in serious somatic and   psychiatric long-term complications, often becomes apparent during the teenage years. Today, the prevailing view is that children and youths with eating disorders should be treated together with their parents as far as possible. During the last decade different types of family-based care, were the parents play a central role in their child's recovery, have become more common in step with growing research evidence. Research has also shown how an eating disorder in a child causes a big strain on the rest of the family members. Regarding this, it would be valuable to achieve deeper knowledge about parents’ experiences of engaging in family-based eating disorder care.  A number of qualitative studies concerning this topic exists, but more compiled knowledge is still missing. Aim: The aim of the study was to investigate parents’ experiences of engaging in family-based eating disorder care. Method: A qualitative literature review on the subject was conducted according to Thomas and Hardens (2008) model of thematic synthesis of qualitative research. Results: The study resulted in four descriptive themes; The experience of the setup of the family-based eating disorder care, A change in the approach to the eating disorder, Changes within the family and To meet other parents in the same situation and three analytic themes; To feel less alone, To experience failure and feel judged as a parent and To feel confident that you are doing the right thing for your child. Discussion: The findings were discussed based on Dorothea Orem’s self-care-deficit theory and in relation to other relevant research concerning family-based care and eating disorders in children and youths.