No description available.

Syftet med studien har varit att undersöka vad ett Pedagogiskt Förhållnings- och Arbetssätt (PFA) kan bidra med inom socialpsykiatrin. Två PFA utbildare har intervjuats och insamlade data har analyserats med det teoretiska perspektivet salutogenes samt teorin Känsla av Sammanhang (KASAM). Resultatet visar att PFA kan bidra med ett salutogent arbetssätt i komplettering till ett patogent behandlingsinriktat synsätt som av PFA utbildare upplevts finnas inom socialpsykiatrin. PFA kan utifrån det PFA utbildare uppger om PFA även bidra med ett kognitivt fokus där brukare anses göra så gott de kan utifrån sina kognitiva förutsättningar. PFA uppges av utbildarna ha som mål att kompensera svårigheter och bygga på intressen och styrkor genom att anpassa omgivningen. PFA kan därför även bidra med ett kognitivt fokus i komplettering till behavioristiska metoder. / The purpose of this study has been to examine what a pedagogical approach and way of work (PFA) can contribute to the municipal psychiatric care. Two PFA educators was interviewed and the empirical data has been analyzed with the theoretical perspectives salutogenesis together with the theory Sense of Coherence (SOC). The result shows that PFA can add a salutogenic practice to a pathogenic treatment focused practice. PFA can also from what is said about PFA in the interview be considered to contribute with a cognitive focus where care takers are considered to do their best from their cognitive prerequisites. PFA is from the educators said to aim for compensation of difficulties and build on interest and strengths by adapting the environment. PFA can therefore with its cognitive focus be considered to add a cognitive perspective to behavioristic methods.

Bakgrund: I Sverige får distriktsköterskor, barnmorskor och sjuksköterskor med särskild utbildning skriva ut ett begränsat antal läkemedel. Forskning visar att förskrivning från sjuksköterska inom somatisk vård har fungerat väl. I flera länder omfattas även psykiatriska läkemedel i sjuksköterskans förskrivningsrätt. Psykiatriska tillstånd har ökat i Sverige under 2000-talet och behandlas i många fall med läkemedel. Svenska psykiatrisjuksköterskor har dock inte förskrivningsrätt. Författarna vill med denna uppsats belysa erfarenheter från de länder där sjuksköterskor inom psykiatrisk vård har förskrivningsrätt.  Syfte: Syftet var att beskriva erfarenheter av psykiatrisjuksköterskors förskrivningsrätt av läkemedel.  Metod: Litteraturöversikt med systematisk. Litteratursökningen genomfördes i PubMed, CINAHL och PsycINFO och sammanlagt 12 vetenskapliga kvalitativa originaltitlar inkluderades i resultatet. Resultat: Förskrivningsrätt för sjuksköterskor inom psykiatri bidrog till att vården och yrkesrollen förändrades vilket ledde till en ökad helhetssyn och personcentrerad vård samt förbättrade tillgängligheten och följsamheten. Relationer inom vården förändrades mellan patient, sjuksköterska och läkare. Patienter upplevde att de var välinformerade när sjuksköterska förskrev och övriga behandlingsalternativ övervägdes i större utsträckning. Handledning från erfarna förskrivare lyftes fram som en framgångsfaktor. Slutsats: Erfarenheter av psykiatrisjuksköterskors förskrivningsrätt visade att vården förändrades ifrån flera perspektiv. Även yrkesrollen förändrades till att bli mer självständig vilket inkräktade på sjuksköterskans vårdande roll och påverkade hierarkier inom vården. / Background: In Sweden district nurses, midwives, and nurses with special training may prescribe a limited number of pharmaceuticals. Research has shown that prescriptive authority for nurses in somatic care has been successful. In several countries, psychiatric drugs are also covered by nurses’ prescriptive authority. Psychiatric conditions have increased in Sweden during the 21st century and are in many cases treated with medication. However, Swedish specialist nurses in psychiatric care do not have prescriptive authority. The authors of this essay want to highlight experiences from countries where psychiatric nurses have prescribing rights. Aim: The aim was to describe experiences of psychiatric nurses' prescription authority. Method: Literature review with a systematic approach. The literature search was conducted in PubMed, CINAHL, and PsycINFO, and a total of 12 scientific qualitative original titles were included in the results. Results: Prescriptive authority for nurses in psychiatric care contributed to changes in healthcare and the nursing profession, which led to an increased holistic approach and person-centered care, as well as improved accessibility and compliance. Relationships within healthcare changed between patients, nurses, and doctors. Patients felt well-informed when nurses prescribed, and other treatment options were considered to a greater extent. Guidance from experienced prescribers was highlighted as a success factor. Conclusion: Experiences of psychiatric nurses' prescription authority demonstrated that healthcare underwent changes from multiple perspectives. The nurses’ professional role also transformed to becoming more independent, which encroached upon the nurse’s caring role and impacted hierarchies within healthcare.

Introduktion: Lag (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård (LPT) är den lag som reglerartvångsvård inom psykiatrin i Sverige. År 2021 tvångsvårdades ungefär 12.500 personer ienlighet med denna lag. Under tvångsvården kan en rad olika tvångsåtgärder bli aktuellasåsom; kroppsvisitering/ytlig kroppsbesiktning, tvångsbehandling, mekaniska tvångsåtgärderoch inskränkning i patientens rätt att använda olika kommunikationstjänster. Målet medtvångsvård är att patienten ska må så bra som möjligt och kunna få vård utan att behövatvingas till det. Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka patienters upplevelser av att tvångsvårdasinom psykiatrisk vård. Metod: Till denna studie valdes en deskriptiv design, litteraturöversikt och en kvalitativansats som metod. Tolv artiklar valdes ut för analys efter sökningar i databaserna PubMed ochCINAHL. Katie Erikssons teori om “Den lidande människan” användes som teoretiskreferensram för studien. Resultat: Vid resultatanalysen av de aktuella artiklarna formulerades följandehuvudkategorier: upplevelsen av att bli hjälpt och upplevelsen av lidande samt följandesubkategorier: lidande förvållat av den tvingande behandlingen, lidande förvållat av brister ivårdpersonalens förhållningssätt gentemot patienterna, lidande förvållat av att få sin autonomikränkt och lidande förvållat av att bli utsatt för fördömelse, straff och maktutövning. Slutsats: Patienterna hade både positiva och negativa upplevelser av att tvångsvårdas.Patienterna upplevde att tvångsvården hjälpt dem, dock först efter att de fått sjukdomsinsikt.Vid tillfället för tvångsvården upplevde patienterna istället att tvångsvården skapade ettlidande. / Introduction: Law (1991:1128) of coercive psychiatric care (LPT) is the law that regulatescoercive care in psychiatry in Sweden. In 2021 approximately 12,500 people were treated inaccordance with this law. During coercive care a number of different coercive measures maybe used such as; body searches/superficial body inspections, forced treatment, mechanicalcoercive measures and restriction of the patient's right to use various communication services.The goal of coercive care is for the patients to feel as well as possible so that they are able toreceive care without having to be forced into it. Aim: The aim of this study was to examine how patients experienced coercive care inpsychiatric care. Method: For this study, a descriptive design, literature review and a qualitative approachwere chosen as a method. Twelve articles were selected for analysis after searches on thedatabases PubMed and CINAHL. Katie Eriksson’s theory of “Den lidande människan” wasused as a theoretical framework for this study. Results: When reviewing the results of the articles, the following main categories wereformulated: the experience of being helped and the experience of suffering, as well as thefollowing subcategories: suffering caused by the coercive treatment, suffering caused byshortcomings in the care staff's attitudes towards the patients, suffering caused by having theirautonomy violated and suffering caused by being subjected to condemnation, punishment andexercise of power. Conclusion: Patients with experiences of being in coercive care had both positive andnegative experiences of being subjected to the matter. The patients experienced that thecoercive care helped them, but only when they gained insight into their disease. At the time ofthe coercive care the patients experienced suffering instead.

Background: This study explores the use of storytelling and patient narrative in mental health care. The focus is how the use of storytelling can reduce suffering and support the recovery process for individuals with psychiatric illnesses. The objective is to review research on the role of storytelling in promoting health, mitigating suffering, and fostering recovery in healthcare from a caring perspective. The study aims to answer the question of whether storytelling can reduce suffering in patient care. Design and Method: This study is a systematic literature review of qualitative studies that utilized the method meta-synthesis and thematic analysis. The authors searched for relevant articles, screened them based on inclusion and exclusion criteria, and extracted data using an inductive approach. A total of 15 articles were chosen, and the extracted data were analyzed to identify common themes and subthemes. Results: The main themes that emerged in the analysis of the fifteen articles were suffering, lifestory and the caring relationship and the subthemes were shame and stigma, loss of self and isolation, hope, meaning, growth, and recovery. Conclusion: A significant finding from the study is that the caring relationship between the nurse and the patient is important in order to provide a supportive context for the rewriting of the patient's life story, which in turn can contribute to the relief of suffering.

Tidigare studier visar att arbetsförhållandena för anställda inom psykiatrisk vård i Sverige har tydliga brister. Utifrån krav- och resursmodellen undersöktes hur krav respektive resurser påverkar psykiatripersonals arbetstillfredsställelse och arbetshälsa. Semi-strukturerade intervjuer genomfördes med tre psykiatrisjuksköterskor och fem skötare från sex olika slutenvårdsenheter runt om i Mellansverige. Materialet analyserades tematiskt. Studiens resultat belyser att de krav som påverkar personalens arbetsvillkor är: underbemanning, okunniga kollegor, emotionella krav, vårdtyngd, dokumentationskrav och hot och våld. Studiens resultat om resurser som kan underlätta arbetsvillkoren är: allians med patienter, kollegialt stöd, säkerhet och arbetsutrymme. Resultatet visade på att de krav som ställs på personal inom psykiatrisk vård var övervägande i förhållande till de resurser som fanns till hands. De krav som inte anpassades med adekvata resurser var underbemanning, dokumentationskrav och okunniga kollegor.

Bakgrund: Tvångsåtgärder är en omdiskuterad intervention och leder till att patientens autonomi åsidosätts. Personal kan medvetet eller omedvetet framprovocera situationer som kan leda till tvångsåtgärder. Syfte: Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskans erfarenheter av framprovocerade tvångsåtgärder inom psykiatrisk slutenvård. Metod: En kvalitativ intervjustudie utfördes där nio sjuksköterskor intervjuades. En kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats genomfördes vilket gav tre slutkategorier. Resultat: Resultatet beskrev varför framprovocerade tvångsåtgärder uppstår, hur tvångsåtgärder provoceras fram av personal samt hur framprovocerade tvångsåtgärder kan undvikas. Framprovocerade tvångsåtgärder kunde uppstå när personal inte hade tålamod, kunskap eller tillämpande personalperspektivet. En vårdkultur som präglades av machokultur kunde leda till framprovocerade tvångsåtgärder. Genom att arbeta förebyggande med alternativa lösningar, ha ett lågaffektivt bemötande och ha rätt kompetens och kunskap på avdelningen kunde framprovocerade tvångsåtgärder undvikas. Slutsats: En djupare förståelse för varför och hur framprovocerade tvångsåtgärder uppkommer framkom men även hur preventivt arbete kunde utföras. Framprovocerade tvångsåtgärder är ett område som kan vara svårt att prata om men som är viktigt att belysa. Genom den ökade kunskapen hoppas författarna möjliggöra reflektion på arbetsplatserna och att vidare forskning utförs i syfte att belysa området.

Bakgrund: I Sverige vårdas cirka 3000 patienter inom tvångsvården i enlighet med lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT) eller lagen om rättspsykiatrisk vård (LRV). Detta gäller personer med allvarliga psykiatriska tillstånd där vård bedöms som absolut nödvändigt. Tvångsvården skapar etiska dilemman för vårdpersonalen, eftersom vård ska bota och lindra samtidigt som tvånget hotar patientens integritet och autonomi och skapar ett vårdlidande. Med teorier kring lidande som referensram, undersöktes i denna litteraturöversikt psykiatrisk tvångsvård utifrån patienternas perspektiv. Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelser av tvångsvård inom psykiatrisk vård. Metod: Litteraturöversikten är uppbyggd på tio kvalitativa vetenskapliga original artiklar. Artiklarna söktes i databaserna Cinahl Complete och PubMed och analyserades tematiskt enligt Fribergs modell med fyra steg. Resultat: Fyra teman framkom: “Positiv och negativ syn på tvångsvården”, “Upplevelser av trauman och tvångsvård”, “Terapeutiska relationer” och “Upprätthållande av autonomi”. Sammanfattning: Resultatet av denna litteraturöversikt visar att patienter har både en positiv och negativ syn på tvångsvården. Viktiga behov som patienter uttryckte var terapeutiska relationer med vårdpersonalen, att hållas informerade samt att bli hörda och sedda som människor och inte som en diagnos. / Background: In Sweden, approximately 3,000 patients are cared for in compulsory care in accordance with the Act on Compulsory Psychiatric Care (LPT) or the Act on Forensic Psychiatric Care (LRV). This applies to people with serious psychiatric conditions where care is deemed absolutely necessary. Coercive care creates ethical dilemmas for the care staff, because care is supposed to cure and relieve at the same time that the coercion threatens the patient's integrity and autonomy and creates suffering in care. Using theories about suffering as a frame of reference, in this literature review compulsory psychiatric care was examined from the patients' perspective.Aim:The aim was to describe patients' experiences of involuntary treatment in psychiatric care. Method: The literature review is based on ten qualitative scientific original articles. The articles were retrieved in the databases Cinahl Complete and PubMed and analysed thematically according to Friberg's four-stage model. Results: Four themes emerged: “Positive and negative view of compulsory care”, “Experiences of trauma and compulsory care”, “Therapeutic relationships” and “Maintenance of autonomy”. Summary: The results of this literature review show that patients have both a positive and a negative view of involuntary care. Important needs that patients expressed were therapeutic relationships with the healthcare staff, to be kept informed and to be heard and seen as people and not as a diagnosis.

Bakgrund: Psykisk ohälsa bland barn och unga utgör ett allvarligt folkhälsoproblem. Vuxenblivandet innebär förväntningar på att bli ekonomiskt oberoende, förmåga att fatta självständiga beslut och ansvarstagande. Övergången från barn till vuxen kan ses som en avgörande händelse i en ung persons liv. För unga vuxna med psykisk ohälsa spelar barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) och vuxenpsykiatrin (VUP) en central roll i att hantera psykisk ohälsa hos unga vuxna. Specialistsjuksköterskor inom psykiatrisk omvårdnad kan underlätta denna övergång genom en positiv och stödjande attityd. Syfte: Att beskriva unga vuxnas upplevelser av övergången mellan barn- och ungdomspsykiatrin och vuxenpsykiatrin. Metod: Kvalitativ litteraturöversikt med ett systematiskt tillvägagångssätt. För litteraturöversikten har databaserna Pubmed, Cinahl och PsycInfo använts då dessa databaser är inriktade på forskning inom omvårdnad och psykologi. Induktiv tematisk resultatanalys utifrån Bettany-Saltikov och McSherrys (2016) innehållsanalys bestående av nio steg har applicerats. Samtliga artiklar har kvalitetsgranskas enligt CASP.  Resultat: Resultatet presenteras i följande teman; “De känslomässiga aspekterna av övergången”, “Vårdutmaningar under övergången”, "Patientcentrerad vård och vårdrelation under övergången”,  med tre respektive två subteman under varje huvudtema.  Betydelse:Författarna vill med denna studie identifiera kunskapsluckor, vilket förhoppningsvis kan bidra till en utveckling av omvårdnaden för unga vuxna med psykisk ohälsa under en period i livet som kantas av övergång och förändring. / Background: Mental health issues among children and youth constitute a serious public health problem. The transition to adulthood involves expectations on financial independence, the ability to make independent decisions, and taking responsibility. The transition from childhood to adulthood can be seen as a crucial event in a young person's life. For young adults with mental health issues, Child and Adolescent Mental Health Services (CAMHS) and Adult Mental Health Services (AMS) play a central role in managing mental health. Psychiatric nursing specialists can facilitate this transition through a positive and supportive attitude. Purpose:To describe young adults' experiences of the transition between child and adolescent psychiatry and adult psychiatry. Method: Literature review of qualitative research with a systematic approach. For the literature review, the databases PubMed, Cinahl and PsycInfo have been used, as these databases focus on nursing research and psychology. Inductive thematic result analysis based on Bettany-Saltikov and McSherry's (2016) content analysis consisting of nine steps has been applied. All articles have been quality-assessed according to CASP. Results: The results are presented in following themes; “The emotional aspects of the transition”, “Care challenges during the transition”, "Patient-centred care and the care relationship during the transition”, with three respectively two sub-themes under each main theme.  Meaning:The authors aim to identify knowledge gaps in this study, which hopefully can contribute to the development of care for young people with mental health issues during a period in life marked by transition and change.

Empatitrötthet knackar på  Abstrakt Bakgrund: Begreppet empatitrötthet beskrivs som ett successivt och tilltagande slitage på vårdarens förmåga att engagera, känna med och bry sig om sina patienter. Ett biologiskt, psykologiskt och socialt tillstånd av utmattning och dysfunktion som kommer av långvarig exponering för andras lidande. Empatitrötthet kan skapa negativa känslor som skam, sorg, skuld, irritation, otålighet, otillräcklighet och ökad rädsla. Andra faktorer i privatlivet som sitt eget mående, hälsa eller missnöje kan också öka risken för empatitrötthet. Motiv: Empatitrötthet är ett problem i vården. Förhoppningen för studien är att det kan belysa kunskapsluckor i hur personalen upplever empatitrötthet och vad som kan förbättras för att minska risken. Syftet med studien var att utforska personals upplevelser av empatitrötthet, belyst från deras erfarenheter av att arbeta på en psykiatrisk slutenvårdsavdelning.  Metod: Studien genomfördes med semistrukturerade intervjuer och materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Samtliga deltagare i studien arbetar som vårdpersonal på en sluten psykiatrisk vårdavdelning. Tio individuella intervjuer genomfördes med fem sjuksköterskor samt fem undersköterskor. Resultat: Resultatet visade att Empatitrötthet skapar processer i arbetsgruppen, Patientmötet påverkas, Empatitrötthet går under radarn och Frustration leder till likgiltighet. Konklusion: Empatitrötthet finns inom den psykiatriska vården, det är något som de flesta upplever och som hämmar personalen i sitt dagliga liv. Det leder till frustration och irritation mot både kollegor och patienter. Med hjälp av varandra och insatser och strategier från arbetsledning kan det minskas eller hållas i schack. Genom att uppmärksamma hur viktig gruppdynamiken är i kampen mot empatitrötthet kan omvårdnaden och bemötandet förbättras. Denna studie kan bidra till en djupare förståelse för empatitrötthet och vad som anses viktigt av vårdpersonal när man hamnar i det. Eventuellt kan det även leda till att man pratar mer öppet och uppmärksammar det i arbetsgruppen. / Compassion fatigue comes knocking  Abstract Background: The term compassion fatigue as a successive and increasing wear on the staff’s ability to engage, feel and care with its patient. Biological, psychological and social condition of exhaustion and dysfunction that comes from a prolonged exposion of others suffering. Compassion fatigue can create negative feelings of guilt, shame, sorrow, irritation, impatience, inadequacy and increased fear. Other factors are problems in the private life and that health or dissatisfaction can increase compassion fatigue. Motive: Compassion fatigue is a problem in health care. Our hope is that the study can enlighten the knowledge gap on how the staff experience compassion fatigue. Aim: The aim of the study was to explore staff's experiences of compassion fatigue, highlighted from their experiences of working in a psychiatric inpatient ward. Methods: The study was conducted with interviews and the data vas analyzed with qualitative content analysis. All participants work as staff in an inpatient psychiatric ward. Ten individual semi-structured interviews were conducted with five registered nurses and five undergraduated nurses. Result: The result shows that Compassion fatigue creates processes in the work group, The patient meeting is affected, Compassion fatigue goes under the radar and Frustration leads to indifference. Conclusion: Compassion fatigue exists in the psychiatric care, and is hampering the staff’s social life. It leads to frustration and irritation towards booth patient and colleagues. With the help of each other and strategies from the work management, it can be reduced. By paying attention to how important group dynamics are in the fight against compassion fatigue, care and treatment can be improved. This study can contribute to a deeper understanding of compassion fatigue. It can also lead to talking more openly and paying attention to it in the work group.