Bakgrund: 1995 års psykiatrireform har inneburit en förändring där den psykiatriska vården numera bedrivs till största del inom primär-/ öppenvården och från patientens hem. Anhöriga till personer med psykisk sjukdom har fått en ny roll, från att ha varit utestängda från psykiatrin ska de numera ses som en resurs och vara en del av sin närståendes vård. Konsekvensen av detta har medfört att anhöriga känner ett stort ansvar för deras nära som är psykiskt sjuk.  Att dela vardagen med en närstående som är psykiskt sjuk kan medföra en påverkan på det dagliga livet i form av konstant oro och stress men även påfrestningar på familjerelationerna. Syfte: Syftet är att belysa upplevelser hos anhöriga till personer med psykisk ohälsa samt deras erfarenheter av kontakten med den psykiatriska vården. Metod: Litteraturöversikt bestående av 12 stycken kvalitativa artiklar granskade enligt Fribergs (2012a) steg för analys. Funna likheter har sammanställts i teman och subteman. Den teoretiska utgångspunkt som valdes är Joyce Travelbees mellanmänskliga relation då den beskriver mötet mellan människor och förklarar etablerandet av en vårdrelation. Resultat: Anhöriga upplevde sig ha ett behov av bekräftelse, få tydlig information, känna delaktighet och bli erbjudna stöd för att lindra bördan. De ville ha ett fungerande samarbete med sjuksköterskan och bli sedda som en resurs. Samarbetet skulle grunda sig i en kontinuerlig kontakt där ömsesidigt utbyte av kunskap tas tillvara. Vid tillfällen då de anhöriga kände sig bekräftade och involverade av sjuksköterskan resulterade det i positiva erfarenheter som ledde till att situationen kändes hanterbar. Diskussion: Sjuksköterskan har en viktig uppgift i att samarbeta med anhöriga och få de att känna sig delaktiga. Känner de anhöriga att de får stöd kan de lättare hantera situationen vilket medför att en återhämtning är möjlig. Då de anhöriga upplever ett utanförskap bör sjuksköterskan hjälpa de anhöriga att finna strategier för att hantera detta och för att göra situationen mer hanterbar och begriplig.

Background: It is part of the nurse's professional responsibility to involve patients indecisions concerning their care. Previous studies show that patients wish to be activeparticipants in care and to be seen and heard. Nurses also express a desire for patients toparticipate. However, there are obstacles linked to the forensic psychiatric care context thatcan make this difficult. Purpose: To describe patients' experiences of participation inSwedish forensic psychiatric care. Method: Data collection was carried out through semistructured interviews with ten participants who were patients at a forensic psychiatrichospital in Central Sweden. To analyze the material, a qualitative content analysis with aninductive approach was used. Results: Through the analysis, three categories emerged,which were The importance of being active yourself, The meaning of being treated as anactive participant and The meaning of feeling powerless. These categories had six associatedsubcategories that describe how participation can be promoted or hindered in different ways.The results showed the importance of the patient feeling seen, but also the importance of thepatient contributing. Conclusion: Participation is influenced by one's own ability andwillingness to actively contribute as well as the commitment and the competence of the staff.Obstructive factors that emerged were feeling vulnerable linked to the forensic psychiatriccare context and experiencing a lack of treatment.Keywords: Forensic psychiatric care, Interview study, Participation, Qualitative, The TidalModel / Bakgrund: Det ingår i sjuksköterskans yrkesansvar att göra patienter delaktiga i beslut somrör deras vård. Tidigare studier visar att patienter önskar ses som aktiva deltagare i vårdensamt bli sedda och hörda. Även sjuksköterskor uttrycker en önskan om att patienter ska varadelaktiga i vården. Dock framkommer hinder kopplat till den rättspsykiatriska vårdkontextensom kan försvåra detta. Syfte: Att beskriva patienters erfarenheter av delaktighet inom denrättspsykiatriska vården. Metod: Datainsamlingen genomfördes med semistruktureradeintervjuer med tio deltagare som vårdades på ett rättspsykiatriskt sjukhus i Mellansverige.För att analysera materialet användes en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats.Resultat: Genom analysen framträdde tre kategorier, vilka var Betydelsen av att själv varaaktiv, Betydelsen av att bli bemött som en aktiv deltagare samt Betydelsen av att känna sigmaktlös. Dessa kategorier presenterades i sex subkategorier som beskrev hur delaktighetkunde främjas respektive försvåras på olika sätt. Resultatet visade att det var viktigt förpatienter att känna sig sedda men också betydelsen av att själva bidra. Slutsats: Delaktighetpåverkas av den egna förmågan och viljan att aktivt bidra samt vårdpersonalens engagemangoch kompetens. Hindrande faktorer som framkom var att känna sig utsatt kopplat till denrättspsykiatriska vårdkontexten och att erfara ett bristande bemötande.Nyckelord: Delaktighet, Intervjustudie, Kvalitativ, Rättspsykiatrisk vård,Tidvattenmodellen

Bakgrund: Inom den psykiatriska heldygnsvården arbetar många grundutbildadesjuksköterskor med omvårdnad som profession. Trygghet, säkerhet och integritetär begrepp som kan hjälpa till att utforma den personcentrerade omvårdnaden somkrävs för ett adekvat tillfrisknande. Trots att dessa ord är välkända inom vårdenrapporterar patienter att det inom den psykiatriska heldygnsvården blir bemötta påett otidsenligt sätt, vilket blir motsägelsefullt och lämnar frågetecken. Därförbehöver patientens egna röst få ta mer plats. Tvångsvården har en betydande roll iakuta situationer när någon exempelvis riskerar att skada sig själv eller intemedverkar till behandling i öppenvård. Syfte: Att belysa patienters upplevelser avtvångsvård. Metod: En litteraturstudie gjordes med innehåll av 10 kvalitativavetenskapliga artiklar som framtagits genom litteratursökningar från databasernaCinahl, PubMed och PsycInfo. Resultat: Två huvudkategorier identifierades: Attvårdas mot sin vilja som resulterade i två underkategorier: När vården togs medacceptans samt negativ syn på vården. Vårdrelationens betydelse blev den andrahuvudkategorin och resulterade i fem underkategorier: En känsla av att tappakontrollen, bemötande, önskan om delaktighet, önskan om information samtönskan om att bli sedd som en människa. Konklusion: Patienterna behövde tidför att skaffa sig insikt i deras egna vårdbehov, men en förståelse för tvångsvårdenväxte till sist fram hos de flesta patienter. Önskan om att få bli mer delaktig i sinegna vård menade patienterna kunde bidra till en mer positiv upplevelse avtvångsvården. Patienter upplevde det problematiskt när de inte fick möjlighet tillen god vårdrelation som främjade goda kontakter. Så fort patienten är i tillståndför en övergång till frivillig vård borde detta ske för att minska den negativaupplevelsen och främja patientens självbestämmande. / Background: Within psychiatric inpatient care many newly graduated nurseswork with nursing as a profession. Safety, security, and integrity are concepts thatcan help shape the person-centered care required for adequate recovery. Despitethe fact that these words are well known in healthcare, patients report that in theround-the-clock psychiatric care they are treated in an old-fashioned way, whichbecomes contradictory and leaves question marks. Therefore, the patients’ ownvoice needs to be given more space. Coercion care has a significant role in acutesituations when, for example, someone is in a risk of harming themselves or doesnot participate in treatment in outpatient care. Aim: To illustrate patients'experiences of involuntary treatment. Method: A literature study was conductedwith the content of 10 qualitative scientific articles produced through literaturesearches from the databases Cinahl, PubMed and PsycInfo. Results: Two maincategories were identified: Being cared for against one's will, which resulted intwo subcategories: When the care was taken with acceptance and a negative viewof the care. The meaning of the relationship within the care became the secondmain category and resulted in five subcategories: A feeling of losing control,treatment in health care, a wish for participation, a wish for information and awish to be seen as a human being. Conclusion: The patients needed time to gaininsight into their own care needs, but an understanding of coercion care eventuallyemerged in most patients. The wish to be more involved in their own care meantthe patients could contribute to a more positive experience of coercion care.Patients found it problematic when they didn’t have the opportunity for a goodrelationship with their caregivers that promoted good contacts. As soon as thepatient is in a condition for a transition to voluntary care this should take place toreduce the negative experience and promote the patients' autonomy.

This study examines collaboration between social services, inpatient- and outpatient psychiatric care regarding to discharge from psychiatric inpatient care. The research questions examined in the study were how professionals working in these organizations perceive the discharge process with regards to limiting factors, facilitating factors and their experiences of how the patient have experienced discharge. The study is based on two focus group interviews with professionals working in psychiatric inpatient- and outpatient care and three individual interviews with professionals working in the social services. The results show that facilitating factors for collaboration are clear communication, when patients already have contact with the social services since before, and when the professionals already have an established professional relationship. Poor communication, unclear responsibilities, and lack of respectfor each individual profession, were the main limiting factors. The legislative requirement for a fast discharge process was a limiting factor due to social care efforts long lead time. / Den här studien undersöker samverkan mellan socialtjänst och psykiatrisk sluten- och öppenvård när patienter ska skrivas ut från psykiatrisk slutenvård. Forskningsfrågan för studien är hur professionella som arbetar inom dessa verksamheter ser på utskrivningsprocessen utifrån begränsande och främjade faktorer samt hur de tror att utskrivningarna upplevs av patienterna. Studien bestod av två fokusgrupper med professionella från psykiatrisk sluten- och öppenvård samt tre individuella intervjuer med socialsekreterare. Resultaten visar att främjande faktorer för samverkan är när det finns tydlig kommunikation, när patienter redan har kontakt med socialtjänsten sedan tidigare samt när samverkansaktörerna har upparbetade relationer. Bristande kommunikation, oklara ansvar och brist på respekt för yrkesroller var begränsande faktorer i samverkan. Lagstiftningenskrav på en skyndsam utskrivningsprocess var en begränsande faktor utifrån långa uppstartstider för vissa sociala omsorgsinsatser.

Bakgrund: Transition kan beskrivas som övergången från en fas, tillstånd eller status i livet till ett annat. Transition mellan barn- och ungdomspsykiatrisk och vuxenpsykiatrisk vård är en viktig hälsofråga, där patienters upplevelser är sparsamt belysta. Tidigare studier har framhållit behovet av att utveckla övergångsprocessen och att då utgå från ett personcentrerat perspektiv med förståelse för ungdomarnas förutsättningar. Syfte: Syftet med studien var att utforska unga vuxnas upplevelser av transitionsprocessen från barn- och ungdomspsykiatrisk vård till specialiserad psykiatrisk vård för vuxna. Metod: Åtta unga vuxna som gjort övergången till vuxenpsykiatrisk vård för mellan ett och fem år sedan intervjuades genom en semistrukturerad intervju. Insamlad data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen genererade tre huvudkategorier: Att bli sedd och bekräftad är grund för delaktighet och att känna sig värdefull, att övergången kan visa sig vara en ny möjlighet och att sammanhållet stöd behövs för tillgång till god och jämlik vård. Studien bekräftar tidigare forskning, som beskriver transitionen som en period där behov av stöd från vården och närstående kan vara avgörande. Samtidigt framkommer upplevelsen av övergången som en möjlighet att växa som människa. Kritiska punkter som kan associeras med positiva och negativa utfall i transitionsprocessen går att urskilja, vilket ligger i linje med studiens utgångspunkt i transition som omvårdnadsteori. Slutsats: Transitionen från barnpsykiatrisk vård till specialiserad psykiatrisk vård för vuxna är ett område där samskapande perspektiv och personcentrerad vård har potential att minska hälsorisker och främja personlig utveckling och återhämtning. Genom att utforska upplevelsen för unga vuxna som genomgått denna transition inom den psykiatriska vården kan studien bidra till ökad kunskap om processens möjligheter och hinder. / Background: Transition can be described as a change from a phase, state or status in life to another. Transition between child and adolescent psychiatric care and adult psychiatric care is an important health issue, where patients' experiences are sparsely highlighted. Previous studies have emphasized the needs of developing the transition process, starting from a person-centered perspective with an understanding of young people's conditions. Aim: The aim was to explore young adults' experiences of the transition process from child and youth psychiatric care to specialist psychiatric care for adults. Method: Eight young adults who made the transition to adult psychiatric care one to five years ago were interviewed using a semi-structured interview. Collected data was analyzed using qualitative content analysis. Results: The analysis generated three categories: that being seen and validated is the basis for participation and feeling valuable, that the transition may turn out to be a new opportunity and that cohesive support is needed to gain access to good and equitable care. The study confirms previous research that describes the transition as a period where support from care providers and relatives can be crucial. At the same time, the experience of the transition emerges as an opportunity for personal growth. Critical points that can be associated with positive and negative outcomes in the transition process can be distinguished, which is in line with the study's starting point in transition as a nursing theory. Conclusion: The transition to specialized psychiatric care for adults is an area where co-creative perspectives and person-centered care have the potential to reduce health risks and promote personal development and recovery. By exploring the experience of young adults who has undergone this transition, the study can contribute to increased knowledge of opportunities and obstacles during the process.

The purpose: This study is meant to explore the perceptions of social workers from the municipalsocial services within the cooperation with the regional healthcare, focusing on the psychiatric careunits, and if there are any power relations within this cooperation. Method: A qualitative study with a deductive approach based on semi structured interviews with fivesocial workers in the greater Stockholm area compiled by a thematic analysis of the interviews. Theory: The studies theoretical approach originates from Contingency theory and a power perspectivefrom Theory of Collaborative Advantages Results: The results are presented in four themes; Faults in cooperation, Fragmented welfare, Powerrelations within cooperation and When cooperation is successful. These are summarized by how mostcooperation is successful but certain problems occur such as a lack of communication between theorganizations, vague laws and rules regarding cooperation, a lack of mutual trust and understandingfor each other and an uneven power structure between doctors and social workers. Conclusion: The lack of cooperation is emblematic of the Swedish welfare system's highspecialization and fragmentation meant to cut cost and increase efficiency. It instead leaves clientswith dual diagnosis with no clear direction of who to turn to for help.

Bakgrund: Transition kan beskrivas som övergången från en fas, tillstånd eller status i livet till ett annat. Transition mellan barn- och ungdomspsykiatrisk och vuxenpsykiatrisk vård är en viktig hälsofråga, där patienters upplevelser är sparsamt belysta. Tidigare studier har framhållit behovet av att utveckla övergångsprocessen och att då utgå från ett personcentrerat perspektiv med förståelse för ungdomarnas förutsättningar. Syftet: Syftet med studien var att utforska unga vuxnas upplevelser av transitionsprocessen från barn- och ungdomspsykiatrisk vård till specialiserad psykiatrisk vård för vuxna. Metod: Åtta unga vuxna som gjort övergången till vuxenpsykiatrisk vård för mellan ett och fem år sedan intervjuades genom en semistrukturerad intervju. Insamlad data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen genererade tre huvudkategorier: Att bli sedd och bekräftad är grund för delaktighet och att känna sig värdefull, att övergången kan visa sig vara en ny möjlighet och att sammanhållet stöd behövs för tillgång till god och jämlik vård. Studien bekräftar tidigare forskning, som beskriver transitionen som en period där behov av stöd från vården och närstående kan vara avgörande. Samtidigt framkommer upplevelsen av övergången som en möjlighet att växa som människa. Kritiska punkter som kan associeras med positiva och negativa utfall i transitionsprocessen går att urskilja, vilket ligger i linje med studiens utgångspunkt i transition som omvårdnadsteori. Slutsats: Transitionen från barnpsykiatrisk vård till specialiserad psykiatrisk vård för vuxna är ett område där samskapande perspektiv och personcentrerad vård har potential att minska hälsorisker och främja personlig utveckling och återhämtning. Genom att utforska upplevelsen för unga vuxna som genomgått denna transition inom den psykiatriska vården kan studien bidra till ökad kunskap om processens möjligheter och hinder. / Background: Transition can be described as a change from a phase, state or status in life to another. Transition between child and adolescent psychiatric care and adult psychiatric care is an important health issue, where patients' experiences are sparsely highlighted. Previous studies have emphasized the needs of developing the transition process, starting from a person-centered perspective with an understanding of young people's conditions. Aim: The aim was to explore young adults' experiences of the transition process from child and youth psychiatric care to specialist psychiatric care for adults. Method: Eight young adults who made the transition to adult psychiatric care one to five years ago were interviewed using a semi-structured interview. Collected data was analyzed using qualitative content analysis. Results: The analysis generated three categories: that being seen and validated is the basis for participation and feeling valuable, that the transition may turn out to be a new opportunity and that cohesive support is needed to gain access to good and equitable care. The study confirms previous research that describes the transition as a period where support from care providers and relatives can be crucial. At the same time, the experience of the transition emerges as an opportunity for personal growth. Critical points that can be associated with positive and negative outcomes in the transition process can be distinguished, which is in line with the study's starting point in transition as a nursing theory. Conclusion: The transition to specialized psychiatric care for adults is an area where co-creative perspectives and person-centered care have the potential to reduce health risks and promote personal development and recovery. By exploring the experience of young adults who undergone this transition, the study can contribute to increased knowledge of opportunities and obstacles during the process.

Bakgrund: Tidigare forskning visar på att relationen mellan sjuksköterska och patient i allra högsta grad påverkar patientens mående. Genom vårdrelationen kan sjuksköterskan stärka patientens förmåga till egenvård, hälsa och välbefinnande. Specialistsjuksköterskan inom psykiatrisk vård har ett ansvar för att personcentrerad vård bedrivs, där en bra vårdrelation är av vikt för att personcentrerad vård ska kunna utföras. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av vårdrelationen inom vuxen psykiatrisk öppenvård. Metod: En strukturerad litteraturstudie med inslag av metodologi för systematisk litteraturöversikt. Integrerad analys enligt Whittemore och Knafl valdes som analytisk strategi. Resultat: Fyra huvudkategorier formulerades i resultatet: kompetens, återhämtningsprocessen, terapeutisk relation och dubbla relationer. Huvudkategorin kompetens hade underkategorierna färdigheter och förmågor, personliga egenskaper och attityder samt kompetensutveckling. Återhämtningsprocessen hade underkategorierna återhämtning samt personcentrerad vård. Terapeutisk vårdrelation hade underkategorierna allians samt partnerskap. Huvudkategorin dubbla relationer hade underkategorierna gränser i relationen samt privata relationer. Slutsats: Sjuksköterskor behöver ett flertal olika färdigheter för kunna skapa en god vårdrelation. Målet med vårdrelationen är att främja återhämtning. En bra vårdrelation skapar möjligheter en personcentrerad vård. / Background: Previous research shows that the relationship between nurse and patient affects the patient's well-being to the greatest extent. Through the caring relationship, the nurse can strengthen the patient's ability to self-care, health and well-being. The specialist nurse in psychiatric care has a responsibility to ensure that person-centred care, where a good caring relationship is important for person-centred care to be carried out. Aim: To describe nurses' experiences of the caring relationship within adult psychiatric outpatient care. Method: A structured literature study with elements of methodology for systematic literature review. Integrated analysis according to Whittemore and Knafl was chosen as the analytical strategy. Result: Four main categories were formulated in the result: competence, recoveryprocess, therapeutic relationship and dual relationships. The main category competence had the subcategories skills and abilities, personal characteristics and attitudes, competence development. Recoveryprocess had the subcategories recovery and person-centred care. Therapeutic relationship had the subcategories alliance and partnership. The main category dual relationships had the subcategories boundaries in the relationship and private relationships. Conclusion: Nurses need several different skills to be able to create a good caring relationship. The goal of the caring relationship is to promote recovery. A good caring relationship creates opportunities for person centered care

The aims of this thesis are to illuminate the meaning of being cared for and treated by nurses and physicians, as narrated by psychiatric suicidal in-patients; the meaning of taking care of and treating patient at risk of committing suicide, as narrated by nurses and physicians; and the meaning of being met and having one’s suicidal relative taken care of by health personnel, as narrated by relatives. Narrative interviews were conducted with 42 adult patients at risk of committing suicide in an in-patient psychiatric unit, 19 RNs, 19 physicians, and 15 relatives at a hospital in Norway. The tape-recorded and transcribed interviews were interpreted using a phenomenological hermeneutic method. Nurses’ relations to patients at risk of committing suicide were illuminated via the dimension ‘Distance- Closeness’ (I). The relation of the suicidal patient to the nurses was illuminated via the dimension ‘Confirming- Lack of confirming’ (II). The relation of physicians to patients was illuminated via the dimension ‘Power to - Power over’. (III). The relation of suicidal patients to physicians was illuminated via the dimension ‘Participating approach-Observing approach’ (TV). Results from the relatives’ experiences of being met by health personnel of suicidal patients reveal that the context of being met was characterized by ‘being helpless-powerless’, and that the meaning of the experiences of ‘being met’ was reflected in six themes: ‘Being seen as a human being’; ‘Participating in an I-Thou relationship with personnel’; ‘Trusting personnel, treatment and care’; ‘Being trusted by personnel’; ‘Being consoled’; and ‘Entering into hope’ (V). The interpreted meanings of the experience of being cared for as a person at risk of committing suicide were illuminated as confirmation, communion, consolation and hope. Threaded through these meanings is the relation with self and others. Thus, the essence of the results that emerged from this study indicates the presence of a relational view of the care received by people at risk of committing suicide. / <p>Diss. (sammanfattning) Umeå : Umeå universitet, 2001, härtill 5 uppsatser</p> / digitalisering@umu

No description available.