Bakgrund: Lag om psykiatrisk tvångsvård innebär att sjukvården har rätt att ta bort självbestämmanderätten från en individ om denne lider av en allvarlig psykisk störning. Restriktioner och tvångsåtgärder som tvångsmedicinering, avskiljning och fastspänning kan förekomma. Syfte: Syftet är att belysa hur patienter upplever tvångsåtgärder inom psykiatrisk vård. Metod: En allmän litteraturstudie baserad på 12 vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Antonovskys Känsla av sammahang har använts som teoretisk referensram. Resultat: Det framkom att patienter generellt upplevde tvångsåtgärderna som negativa. Åtgärderna väckte en rad olika känslor hos patienterna såsom obehag, rädsla och förlorad autonomi, även återuppväckta minnen förknippade med våldtäkt och andra trauman. Det var många patienter som hade svårt att förstå varför dessa åtgärder utfördes, vilket visade sig som brister i kommunikationen mellan patient och sjuksköterska. Patienterna uttryckte önskan om att få utnyttja sin medbestämmanderätt, själva påverka tvångsåtgärderna och eftersökte en närmare relation till vårdpersonalen. Även om tvångsåtgärderna i största utsträckning var en negativ upplevelse så fanns det patienter som förstod att det var för deras eget bästa liksom för andra patienters och personals säkerhet. Slutsats: Patienterna rapporterade att de ville bli informerade, förstådda och bemötta som medmänniskor med respekt och inte behöva känna sig ensamma och övergivna. Tvångsåtgärder och lidande kan lindras genom att personal utvecklar sitt aktiva lyssnande och kunskap genom att ge adekvat information. Klinisk betydelse: Ökad förståelse för patienter som utsatts för tvångsåtgärder kan ge sjuksköterskor möjligheten att stärka patientens känsla av sammanhang vid tvångsåtgärder genom ökad begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Nyckelord: KASAM, tvångsåtgärder, patient upplevelse, psykiatrisk vård & litteraturstudie / Background: The Compulsory Psychiatric Care Act means that healthcare is entitled to remove the autonomy of an individual if he or she suffers from a serious mental disorder. Coercive measures may occur, such as forced medication, isolation and physical restraint. Aim: The aim is to illustrate how patients experience coercive measures in psychiatric care. Method: A literary review based on 12 scientific articles with qualitative approach. Antonovskys Sense of coherence has been used as a theoretical framework. Result: The results show that patients experienced coercive measures as negative. The measures provoked feelings in patients, such as discomfort, fear and loss of autonomy. There were patients who had trouble understanding why these measures were performed, which showed flaws in communication between patient and nurse. The patients expressed the desire to use their right to co-decide, to influence the measures and sought a closer relationship to the caregivers. Although the coercive measures were found to be a highly unpleasant experience, there were patients who understood that it was in their best interests. Conclusion: The patients reported that they wanted to be informed, listened to and treated with respect, and not have to feel alone and abandoned. Coercive measures and the associated suffering could be alleviated by active listening from the staff and the skills to provide adequate information. Clinical Implications: Increased understanding of patients subjected to coercive measures can give nurses the opportunity to strengthen the patients’ sense of coherence when exposed to coercive measures, by increasing their comprehensibility, manageability and meaningfulness.  Keywords: SOC, coercive measures, patient experience, psychiatric care & literature review

Bakgrund: Studier visar att hundar har en positiv effekt på den fysiska hälsan. De kan också öka det sociala samspelet, minska depression, öka självförtroende och självbestämmande samt reducera ångest genom hundassisterad aktivitet eller hundassisterad intervention. Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka om hundar inom ramen för omvårdnad på en rättspsykiatrisk avdelning kan påverka patienternas välbefinnande. Metod: För att undersöka patienternas upplevelser användes en kvalitativ studiedesign. För att besvara syfte och frågeställningar gjordes semistukturerade intervjuer som analyserades med en kvalitativ innehållsanalys.   Resultat: Hundar på avdelningen upplevdes både positivt och negativt. De inverkade på välbefinnandet genom att de genererade glädje och välmående men också irritation och ilska. De gav också en känsla av att bli sedd som människa, ökade den fysiska aktiviteten, förbättrade sömnen och påverkade självkänslan och självförtroendet. Vårdmiljön påverkades också genom ett förbättrat klimat på avdelningen. De gav en meningsfullhet i vardagen, en möjlighet till närhet, en känsla av mindre kontrollerande miljö samt att de hade en inverkan på hur patienterna rörde sig på avdelningen. Det identifierades en ståndpunkt för hundar på avdelningen, men också en emot att ha hundar på avdelningen. Slutsats: Resultaten tyder på att det positiva överväger det negativa då majoriteten av resultatet belyser aspekter som ökar välbefinnandet hos patienterna. Hundar inom vården anses därför vara en bra komplementär omvårdnadsform för att som sjuksköterska på en rättspsykiatrisk avdelning. Detta för att kunna utföra god omvårdnad, främja välbefinnande och upprätthålla ett samhällsskydd och samtidigt reducera känslan hos patienten av att vara underordnad och kontrollerad. Det är dock viktigt att beakta olika individers åsikter för att hitta en form som passar. / Background: Studies have shown that dogs have a positive effect on humans physical health. They may also increase social interactions, decrease depression, increase peoples selfconfidence and autonomy and reduce anxiety trough animal-assisted interventions. Aim: The aim of this studie is to investigate if dogs can effect well-being in patients within forensic psychiatric care. Method: To investigate the patients experiences a qalitative reserch method were used. Semi-structured interviews were used to answer to the aim of the studie, and analysed with a content analysis. Result: The patients had both positive and negative experiences regarding the presence of the dogs at the unit. The dogs had an impact on the patients well-being by generating joy as well as anger and irritation. They gave a sense of being perceived as an individual, they increased physical activity, improved quality of sleep and had an inpact on self-esteem and self-confidence. The dogs also had an impact on the health facility environment trough an inprovement of the atmosphere at the unit. The dogs gave sense of mening in the everday life, an opportunity for intimacy, a sense of a less controlling environment and they also had an impact on how the patients moved at the unit. Some where proponents and some opponents to the impementation of dogs at the unit. Conclusion: The results shows that the positive experiences tops the negative because the majority of the results shows aspects of improved well-being. Dogs within healthcare facilities are therefore concidered to be a good complementary form of care for nurses working in forensic psychiatric care. This to perform good nursing care, promote well-being and maintain the civil protection and at the same time reduce feelings of being inferior, subordinated and controlled. It is however important to pay regards to the different idividual opinions and find a resolution that suits best.

This study examines the most vital criteria for being discharged from forensic psychiatric care in 1915-1945. To do so a qualitative oriented comparative text analysis has been made on medical records from the forensic psychiatric departement at Sankt Sigfrids mental hospital in Växjö, Sweden. The result shows that the most vital criteria for the whole period is that a patient proves himself to be diligent, hard-working and that he can return to an environment where he can live and make a living for himself. Furthermore, from 1940 and forward the result shows that the discharge trial has been expanded, which results in that the criteria for being discharged should to a greater extent been showed in the free rather than in the institution. The conclusion of this is that the psychiatry during the later years of the study aimed to create a more socially adapted and producitve citizen out of the patient than it did in the earlier years.

Abstract The aim was to describe the narratives unfolding in cooperative team meetings in acute psychiatric care. The cooperative team meeting is based on cooperative care, in which power and responsibility are shared between the participants. The participants in cooperative team meeting are the patient, her/his significant others and health care professionals. The aim of these meetings is defined based on the patient's need for care. The purpose of the study was to produce new knowledge about cooperative team meetings in psychiatric care. The results can be used to develop psychiatric care and the processes of learning and studying to nurse. The study approach was narrative, and it was focused on narratives in the cooperative team storytelling process. The data consisted of 11 videotaped cooperative team meeting in two acute psychiatric wards. The participants in each case consisted of a voluntary patient, his/her significant others, primary physicians, nurses and other experts. The research was a process. The spoken narratives in cooperative team meetings were approached using the methods of "Categorical-Content" reading and dialogue analysis based on a narrative approach. The unspoken narratives were unfolded using the QRS NVivo computer program and the "Holistic-Content" reading method. In the first phase, the silent narrative "shame" was found. In the second phase, the narratives "active" and "passive participation" based on cooperative care were found. In the third phase, the spoken and unspoken combined narrative "Shared-rhythm cooperation" was found. According to the results, the cooperative team meeting consisted of unspoken narratives. The cooperative team meeting was based on cooperative care if the participants defined and shared the topic of discussion and had eye contact and the authoritarian participant gave space for expression. The cooperative team meetings required open-ended and reasonable questions by the health care professionals. Furthermore, the interpretation was to be based on the patient's or the significant other's narratives and the meanings the events had had for them. The participants were able to introduce their narratives to the storytelling process if they had enough time. Shared understanding was possible if all participants' narratives were in interaction with each other. The cooperative team meeting was expert-initiative, if the storytelling was based on the professionals' narratives. The expert-initiative storytelling consisted of control, monologue, unreadable faces and immobility. The main goal was to elicit information of the patient, and the role of the patient and his/her significant others was to be a passive recipient. / Tiivistelmä Tutkimuksessa kuvataan psykiatrisen yhteistyöneuvottelun keskustelussa rakentuvia kertomuksia. Yhteistyöneuvottelu perustuu yhteistoiminnallisen hoidon lähtökohtiin, jossa valta ja vastuu ovat jaettu siihen osallistuvien kesken. Siten yhteistyöneuvottelu on psykiatrisen potilaan, hänen määrittelemiensä läheisten ja hänen hoitoonsa osallistuvien asiantuntijoiden potilaan tilanteeseen perustuva tapaaminen. Tutkimuksessa on tuotettu uutta tietoa yhteistoiminnallisesta yhteistyöneuvottelusta psykiatrisessa hoidossa. Tulosten perustella voidaan kehittää hoitotyön käytäntöä ja koulutusta. Tutkimuksen lähestymistapa oli narratiivinen ja tutkimuksen kohteena oli yhteistyöneuvottelun kertomistilanteessa rakentuvat kertomukset. Tutkimusaineisto muodostui 11 videoidusta yhteistyöneuvottelusta kahdelta psykiatriselta akuuttiosastolta. Näihin yhteistyöneuvotteluihin osallistuvat olivat vapaaehtoisia potilaita, hänen nimeämiään läheisiä, lääkäreitä, hoitajia ja muita asiantuntijoita. Tutkimus eteni prosessina. Yhteistyöneuvottelun sanallisia kertomuksia rakennettiin narratiivisella "Categorical-Content" - ja dialogianalyysi lukutavoilla. Sanattomia kertomuksia rakennettiin QRS NVivo-tietokoneohjelmalla ja " Holistic-Content"- lukutavalla. Prosessin ensimmäisessä vaiheessa löydettiin yhteistyöneuvottelun kertomaton kertomus "häpeä". Prosessin toisessa vaiheessa rakentui yhteistoiminnallisuutta kuvaavat "aktiivinen-" ja "passiivinen osallistuja"- kertomukset. Kolmannessa vaiheessa rakentui sanallisen ja sanattoman kertomisen yhdistävä "jaettu rytminen yhteistyö"-kertomus. Tulosten mukaan psykiatrinen yhteistyöneuvottelu sisälsi kertomatonta kertomusta. Psykiatrinen yhteistyöneuvottelu oli yhteistoiminnallista, jos siihen osallistujat määrittelivät ja jakoivat yhteisen kertomisen kohteen, osallistujilla oli katsekontakti ja auktoriteetti antoi tasapuolisesti tilaa kaikille osallistujille. Yhteistoiminnallisuus edellytti asiantuntijoilta avoimia ja perusteltuja kysymyksiä. Lisäksi se edellytti, että asiantuntija vahvisti kertomisen seurauksena syntyvän tulkinnan potilaalta. Yhteistoiminnallinen hoito edellytti myös aikaa, jotta kaikki voivat tuoda näkökulmansa yhteisen kertomuksen rakentamiseen. Jaettu ymmärrys potilaan tilanteesta mahdollistui, jos kaikkien osallistujien kertomukset olivat vuorovaikutuksessa keskenään. Psykiatrinen yhteistyöneuvottelu oli asiantuntijalähtöistä, jos yhteistyöneuvottelun sisältöä rakennettiin asiantuntijoiden kertomuksista ja asiantuntijat pitäytyivät omissa kertomuksissaan. Asiantuntijalähtöinen kertominen sisälsi kontrollointia, monologia, ilmeettömyyttä ja eleettömyyttä. Asiantuntijalähtöisen kertomuksen pääpaino oli tietojen keruussa, tällöin potilaan ja hänen läheisensä tehtävänä oli tiedon antaminen.

Bakgrund: Bakgrunden visar att det behövs ett större fokus på att stödja patienten att finna en mening i tillvaron och att acceptera livet så som det är och utifrån den insikten gå vidare mot nya mål. Forskning visar på att psykisk ohälsa är ett folkhälsoproblem som leder till en ökad risk att dö i förtid. Det framkommer att strävan efter att få uppleva mening i tillvaron, gemenskap och självständighet är viktigt och avgörande för upplevelsen av hälsa. Det framkommer att alla människor kan utvecklas och har en potential som vi kan ta till vara på. Inflytanden och delaktighet är avgörande för en god vård och patienter vill känna att de kan påverka och forma sitt eget liv. Syfte: Syftet var att beskriva hur sjuksköterskor inom psykiatrisk vård stödjer patienter med en psykisk sjukdom att påbörja en förändrande process med sikte mot ett bättre psykiskt mående. Metod: En kvalitativ metod, med intervjuer av fem sjuksköterskor inom psykiatrisk vård. Intervjuerna spelades in och transkriberades. En kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats användes för analysen. Resultat: Hur sjuksköterskorna arbetar för att stödja patienterna presenteras i tre huvudkategorier: Åtgärder som bygger relationer, Att stärka och rusta patienten, Sjuksköterskan som leder, organiserar och tar beslut. Diskussion: Det är sjuksköterskan som är verktyget inte själva modellen i sig. Att mötas som människor och att bygga relationer som är nyckeln till att kunna hjälpa en annan människa att påbörja en förändringsprocess och hitta nya mål i livet. / Background: Research shows that there is a need for greater focus on supporting the patient to find an meaning in life and to accept life as it is and from that insight move on to new goals. Research also shows that mental ill health is a public health problem that leads to an increased risk of dying prematurely. It appears that the search for meaning in life, belonging and independence is important and crucial to the health experience. It appears that all people can develop and have a potential that can be made the most of. Influence and participation are crucial for good care and patients want to feel that they can influence and shape their own lives. Aim: The purpose was to describe how nurses in psychiatric care support patients with mental illness to begin a changing process with a view to a better mental well-being. Method: A qualitative method, with interviews of five nurses in psychiatric care. The interviews were recorded and transcribed. A qualitative content analysis with inductive approach was used for the analysis. Results: How nurses work to support patients is presented in three main categories: Relationship-building actions, Strengthening and fortifying the patient, The nurse as a leader, organizing and making decisions. Discussion: It is the nurse that is the tool, not the model itself. To meet as human beings as well as to build relationships that are the key to helping another person begin a change process and find new goals in life.

Hot och våld är vanligt förekommande inom psykiatrisk slutenvård och utgör ett betydande problem både för patienter som vårdas och för de sjuksköterskor som arbetar inom psykiatrisk verksamhet. Det finns ett ansvar hos sjuksköterskor inom psykiatrisk vård att hantera situationer med patienter där inslag av hot och direkt våld är en realitet utan att tillfoga patienten onödigt lidande. Det krävs kunskap och erfarenhet men också en förståelse inför patientens situation och egna upplevelser. Forskning som rör arbetsmiljön inom psykiatrisk slutenvård visar på att förekomst av hot och våld kan innebära relativa arbetsmiljöproblem för de sjuksköterskor som arbetar där. Detta kan resultera i psykosociala problem och med minskad arbetsglädje som följd. Känslor av skuld och självanklagelser drabbar ofta dem som möter hot och våld i sitt arbete. När sjuksköterskor känner bristande förmåga att klara av sitt arbete på grund av hot och våld kan känslan av misslyckande i sin yrkesroll påverka möjligheten till genuina möten med patienter. Denna studie syftar till att försöka beskriva sjuksköterskors upplevelser av ett hotfullt möte mellan dem och patienter. Data har insamlats genom kvalitativa intervjuer. Analysen har gjorts utifrån en innehållsanalys. Försökspersonerna har alla en specialistutbildning i psykiatri och alla arbetar på en allmänpsykiatrisk klinik. Resultatet visar på att sjuksköterskor som har förmågan att visa omtanke och respekt och att kunna vara närvarande under den hotfulla situationen har störst möjlighet att nå fram till patienten. När sjuksköterskorna känner som mest rädsla och osäkerhet har de en tendens att bli som mest påtvingande i sin attityd gentemot patienten. Det hotfulla mötet hotar den betydelsefulla relationen mellan patient och sjuksköterska där sjusköterskan har den svåra uppgiften att få till stånd en dialog som präglas av respekt och närvaro gentemot patienten trots att mötet kan utvecklas till en våldsam situation. En slutsats av studien är att en rädd och osäker sjuksköterska har minskad förmåga att erbjuda en genuin och rak kontakt gentemot patienten. Den andra slutsatsen är att möjligheten att förhindra en hotfull situation är som störst innan ett möte övergår i en hotfull situation mellan en patient och en sjuksköterska. / Threats and violence are common in psychiatric care and are a significant problem for both patients who are under treatment and for the nurses who work within the psychiatric healthcare. The nurses within the psychiatric healthcare has a responsibility to handle the situations with patients were elements of threat and violence are a reality without inflicting unnecessary suffering. It requires knowledge and experience but also an understanding for the patients situation and previous experiences. Research that concerns working environment within the psychiatric care shows that occurrence of threat and violence may result in working environmental problems for the nurses. The consequences that may occur among the nurses are psycho social problems with a result of demised work pleasure. Nurses who face threat and violence at their jobs has often feelings of guilt and self accusations. The feelings of failure affect the possibility of a genuine contact with the patient when nurses feel a lack of ability of coping with their jobs. This study is aimed to try to describe psychiatric nurses’ experiences of threatening meetings between them and patients. Data has been collected through qualitative interviews. The analysis has been done on the basis of a content analysis. All the subjects of the interviews have a specialist education within psychiatric care and works on a psychiatric clinic. The result shows that nurses who have the ability to show care and respect and also being able to be present in threatful situations have the best possibility to achieve a genuine dialog with the patient. When nurses are feeling fear and insecurity at its most they tend to be even more forced in their attitude against the patient. The threatful meeting threatens the important relation between the patient and the nurse who has the difficult task to achieve the dialog which is based on respect and presence towards the patient despite the fact that the meeting can evolve into a threat full meeting. One conclusion of the study is that a frightened and insecure nurse has a diminished capability to offer a genuine contact with the patient. The second conclusion is that the best possibility to prevent a threatful situation is before a meeting turns into a threatful situation between the patient and the nurse.

Le soin est indissociable de la relation de confiance et de la mobilisation de la capacité du patient à exprimer librement ses décisions, aptitude centrale dans la relation de soins. Si les objectifs d’accès aux soins et de protection des droits du patient sont clairement posés, la question de la liberté de choix du malade mental reste sujette à caution. En France, les textes législatifs ne spécifient pas de claire délimitation de l’incapacité à consentir aux soins et il revient au médecin d’en authentifier le bien fondé. Le consentement, valorisé par notre moderne démocratie sanitaire, est contesté par le besoin de sécurité mentale mais conforté par la recherche d’alliance thérapeutique. La permanence d’une telle situation conflictuelle rend compte d’un affrontement entre la défense des droits de l’homme, ici et maintenant, et l’affirmation du « libre choix » de la société. / We cannot separate a relationship’s care based on trust from the raising of patient’s ability to freely express his decisions, the core capability of health relationships. If the goals in access of care and patient’s rights protection are clearly laid down, the issue about the freedom of choice of the mentally ill person is still subject to caution. The French legislative texts do not specify a clear boundary about the inability to consent to the care and it is up to the doctor to approve of its validity. The consent, valued by modern sanitary democracy, is disputed by the need for mental security but is consolidated by the search for a therapeutic alliance. The permanence of a conflicting situation explains the confrontation between a defense of the human Rights, hic and nunc, and a free choice assertion by the society

Delaktighet är viktig för patientens livskvalité, självkänsla, egenmakt samt känsla av kontroll och inflytande. Patienter inom rättspsykiatrisk vård har en minskad autonomi till följd av de begränsningar som tvångslagarna innebär. Forskning samt litteratur kring patienters delaktighet i den rättspsykiatriska vården är bristfällig och behöver utforskas vidare. Syftet med studien var att belysa hur sjuksköterskor upplever att patienters delaktighet möjliggörs inom den rättspsykiatriska vården. Studien har en omvårdnadsvetenskaplig utgångspunkt och kvalitativa intervjuer med nio sjuksköterskor från rättspsykiatriska avdelningar i södra Sverige har genomförts. I resultatet framkom att sjuksköterskorna upplever att delaktighet är en viktig del i omvårdnaden men att personal och patienter ibland ser olika på begreppet. Delaktigheten finns hela tiden med i arbetet med patienterna men den kan skifta beroende på vilket brott patienten vårdas för dock finns det en framtidstro om att den rättspsykiatriska vården ska fortsätta att utvecklas och att vården i framtiden kommer att bli ännu mer individanpassad. ”Vi försöker” blev det övergripande temat som visar att sjuksköterskorna försöker att få patienterna delaktiga i den rättspsykiatriska vården. / Participation is important for the patient's quality of life, self-esteem and sense of control and influence. Patients in forensic psychiatric care have reduced autonomy as a result of the constraints imposed by the compulsion laws. Research and literature on patient participation in forensic psychiatric care are inadequate and need further research. The purpose of the study was to highlight how nurses experience patient participation in forensic psychiatric care. The study has a nursing science starting point and qualitative interviews with nine nurses from forensic psychiatric departments in southern Sweden have been carried out. The results show that nurses feel that participation is an important part of the nursing, but that staff and patients sometimes view the concept differently. Participation is always included in the work with patients, but it may change depending on the custody of the patient, however, there is a belief that the forensic psychiatric care will continue to develop and that future care will be even more individualized.” We are trying” became the overall theme and shows that nurses try to get patients involved in forensic psychiatric care.

Bakgrund: Forskning visar att personer med psykisk sjukdom löper ökad risk för fysisk ohälsa men erhåller inte likvärdig vårdkvalité som övriga patientgrupper. Syfte: Litteraturöversiktens syfte var att beskriva faktorer av betydelse för vårdpersonalens upplevelse av att vårda patienter med psykisk sjukdom inom somatisk respektive psykiatrisk vård samt att beskriva faktorer av betydelse för upplevelsen av att som patient med psykisk sjukdom vårdas inom somatisk respektive psykiatrisk vård. Metod: Litteratursökning utfördes i databaserna PubMed, ScienceDirect, Cinahl och PsycInfo. Efter urval utifrån inklusions- och exklusionskriterier samt kvalitetsgranskning återstod 22 artiklar som analyserades genom innehållsanalys. Resultat: Enligt litteraturöversiktens resultat var attityder och fördomar, yrkeserfarenhet, kunskap och kompetens samt arbetsmiljö faktorer av betydelse för upplevelsen av att vårda patienter med psykisk sjukdom inom somatisk vård. Inom psykiatrisk vård var attityder och fördomar, erfarenhet samt kön faktorer av betydelse. Enligt litteraturöversiktens resultat var vårdrelation och personcentrering faktorer av betydelse för upplevelsen av att som patient vårdas inom somatisk vård. Inom psykiatrisk vård var vårdrelation samt självbestämmande och delaktighet faktorer av betydelse. Konklusion: Resultatet talar för att det råder brist på personcentrering inom såväl somatisk som psykiatrisk vård och att personcentrerad vård är en förutsättning för att kravet om god hälsa och vård på lika villkor ska kunna uppnås. / Background: Research shows that individuals with mental illness have an increased risk of somatic diseases, yet won’t receive equal care as other patients. Aim: The aim was to describe factors relevant to nursing staff’s experience of caring for patients with psychiatric disorders within somatic and psychiatric care respectively, and to describe factors of importance for the experiences of patients with psychiatric disorders who receive care within somatic and psychiatric care respectively. Method: Literature search was conducted in PubMed, ScienceDirect, Cinahl and PsycInfo. After a selection using inclusion and exclusion criteras as well as a quality review 22 articles remained which were analysed using content analysis Results: According to the result of the literature review attitudes and prejudice, professional experience, knowledge and competence and work environment were factors relevant to the experience of caring for patients with psychiatric disorders within somatic care. Within psychiatric care attitudes and prejudice, experience and gender were relevant factors. According to the result of the literature review care relation and person-centered care were factors relevant to the experiences of patients with psychiatric disorders receiving treatment within somatic care. Within psychiatric care, care relation and self-determination and involvement were relevant factors. Conclusion: The results indicate a lack of person centered care in both somatic and psychiatric care and that person-centered care is a prerequisite for the achievement of good health on equal terms.

Bakgrund: Forskning har visat att det förekommer brister i vårdpersonalens bemötande till patienter med psykisk ohälsa. Negativa attityder och beteenden är faktorer som kan påverka patienters förtroende för vården. Ett gott bemötande och en förtroendefull relation kan vara avgörande för patientens tillfredsställelse, behandlingsresultat och hälsa. Syfte: Syftet är att beskriva patienters upplevelse av vårdpersonals bemötande inom psykiatrisk vård vid psykisk ohälsa samt hur vårdpersonals bemötande kan påverka patienten i psykiatrisk vård. Metod: Designen är en litteraturöversikt. Datainsamling har skett i databaserna Cinahl, PubMed och PsycINFO som resulterade i 15 kvalitativa artiklar. Resultat: Teman som påvisades i resultatet var att bemötas som människa och behandlas lika, positiva och negativa upplevelser av attityder och beteenden, kommunikation, dialog, samtal, att bli lyssnad till och uppleva närvaro. Även interaktion, kontakt och fysisk kontakt framkom. Slutligen framkom temat relation som inkluderade bemötande, respekt, tillit, att bry sig samt att bli sedd. Slutsats: Denna litteraturöversikt redogör för att patienter med psykisk ohälsa upplever både ett gott och ett bristfälligt bemötande hos vårdpersonal. Detta kan ha en påverkan på patienters behandlingsresultat och hälsa. / Background: Research has shown that there are faults in the health care staffs treatment for patients with mental illness. Negative attitudes and behaviors are factors that can affect patients confidence in healthcare. A good treatment and a trusting relationship can be crucial to patient satisfaction, treatment outcomes and patient health. Purpose: The purpose of this study is to describe mental health care staffs treatment in psychiatric care to patients with mental illness and how the mental health care staffs treatment affects the patient in psychiatric care. Method: The design is a literature review. Data collection occurred in the databases CINAHL, PubMed and PsycINFO which resulted in 15 qualitative articles. Results: Themes that were detected in the results were to be treated as a human being and equal treatment, positive and negative experiences of attitudes and behaviors, communication, dialogue, conversation, to be listened to and experience presence. Also interaction, contact and physical contact appeared. Finally, the themes relationship that included treatment, respect, trust, caring and being seen was detected. Conclusion: This literature review describes that patients with mental illness experience both good and inadequate treatment of mental health care staff. This can affect patients' treatment results and health.