Background: There is earlier research in the field of recovery and from a patient perspective. However, it is relatively unexplored if you look within the specific group of patients who suffers from a psychotic disease, and in a context of what support the patient desire from the nurse in the open psychiatric care unit. Aim: To describe what type of support patient with psychotic disease would like from the nurse, in the open psychiatric care unit. Method: The study´s methodology is qualitative and inductive. The study is built on five interviews from patients in a psychiatric open care unit who suffers from psychotic diseases. The interviews have been analysed based on qualitative content analysis. Result: The result indicates that the patients express a desire that the nurse supports them in four areas to focus on health, to get support with its problems, to be able to tell and someone listens and through time given, be able to get to know the nurse, which is the foundation of comfort and stability. Conclusion: The result responds to the purpose of the study, and the result also reveals that it's a difference in what support´s requested between de two groups of patients, one with the severe mental illness and the other who´s studied -patients who suffers from psychotic disease. The conclusion is made by compare the earlier research with the result from this study. / Bakgrund: Det finns tidigare forskning inom området återhämtning och ur ett patientperspektiv. Det är däremot relativt outforskat om fokus riktas mot gruppen psykossjuka och i en kontext av vad de önskar för stöd av just sjuksköterskan inom ramen för den öppna psykiatrin. Syfte: Att beskriva vad patienter med psykossjukdom i den psykiatriska öppenvården önskar för stöd av sjuksköterskan i sin återhämtning. Metod: Studie bygger på fem intervjuade patienter som har kontakt med ett psykiatriskt öppenvårdsteam specialiserat på psykossjukdomar. Studien genomfördes med en induktiv ansats. Insamlade data analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Det framkommer att patienterna uttrycker en önskan om att sjuksköterskan ger stöd inom fyra huvudområden; att ha fokus på det friska, att få stöd med sina problem, att få berätta för någon som vill lyssna och att få tid att lära känna sjuksköterskan är grunden till en trygg och god relation. Slutsatser: Resultatet svarar på studiens syfte, utifrån resultatet i förhållande till tidigare forskning kan också slutsatsen dras att det är skillnad i vilket stöd som efterfrågas mellan gruppen ”svårt psykiskt sjuka”, som bakgrunden i huvudsak utgörs av, mot gruppen av psykossjuka personer.

Bakgrund: Hot och våld i psykiatrisk slutenvård är ett vanligt förekommande fenomen. Hot och våld uppstår av en rad olika anledningar. Det är ett störande moment i sjuksköterskans arbete och väcker negativa känslor, vilket kan avspeglas i sjuksköterskornas interaktioner med patienterna. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda hotfulla och våldsamma patienter i psykiatrisk slutenvård. Metod: En intervjustudie genomfördes med åtta sjuksköterskor på två psykiatriska kliniker vid ett större sjukhus i en storstadsregion i västra Sverige. Materialet analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Fyra kategorier framkommer. Den första är olustkänslor med underkategorierna att känna oro och ångest, att känna stress, att känna sig ledsen samt att känna sig kränkt. Den andra kategorin är rädsla, med underkategorierna rädsla för den hotfulla patienten samt att känna rädsla för andras skull. Den tredje kategorin är maktlöshet med underkategorierna att förlora kontrollen, att känna frustration samt att arbeta med en tickande bomb. Den fjärde kategorin är trygghetsskapande strategier med underkategorierna att sätta sig in i patientens situation samt att våga stå kvar. Slutsats: Ofta kan det aggressiva beteendet hos patienterna associeras till sjukdomsbild och/eller missbruksproblematik, vilket bekräftades i vår studie. I de flesta fall har sjuksköterskorna en djupare förståelse för patientens beteende och har därmed högre tolerans för hot och våld. Sjuksköterskorna betonar att det är viktigt att alltid vara tillgänglig för patienterna, då det skapar trygghet för båda parter samt är en förutsättning för en god vårdande relation. / Background: Inpatient aggression is common as a phenomenon in psychiatric inpatient care. Inpatient aggression arises for several reasons. It disturbs the nurses in their work assignments and causes negative emotions, which can be reflected in the interaction with the patients. Aim: To describe nurse's experiences of caring for aggressive patients in psychiatric inpatient care Method: An interview study was conducted with eight nurses at two psychiatric clinics at a hospital in a big town in Western Sweden. The material was analysed through qualitative content analysis. Results: The analysis resulted in four main categories. The first category is uneasiness, with subcategories: to feel anxiety, to feel stress, to feel sad and to feel offended. The second category is fear, with subcategories: to feel fear for the aggressive patient and to feel fear for others sake. The third category is powerlessness, with subcategories: to lose control, to feel frustration and to work with a ticking time bomb. The fourth category is work to create security policies with subcategories: understanding the patients' situation and courage to remain in an aggressive encounter. Conclusion: Inpatient aggression is often associated to symtoms and/or drug abuse, which also was confirmed in our study. In most scenarios the nurses had a deeper understanding for the patients behavior and thereby a higher tolerance towards inpatient aggresion. The nurses claimed that beeing available to the patients was very important, since that created an atmosphere of security for both parties and it was assumed a presumtion for a good caring relationship.

Bakgrund: Vård i Sverige ska bedrivas med patientens självbestämmande i fokus. I vissa fall kan patienter inom psykiatrin dock vårdas mot sin vilja. Sjuksköterskor i Sverige ska arbeta för att främja patientens autonomi och delaktighet. Att då använda tvång kan ge upphov till etiska dilemman. Att beskriva hur sjuksköterskor hanterar arbete med tvångsvård anses viktigt för att öka förståelsen för en svår situation i arbetet, och kan i förlängningen öka vårdens kvalitet.   Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser och erfarenheter av att arbeta med tvångsvård i den psykiatriska vården samt beskriva hur utvalda artiklar presenterar sina urvalsgrupper.  Metod: Studien genomfördes som en deskriptiv litteraturstudie. Artiklar söktes i Medline och Cinahl. Totalt valdes 14 artiklar ut och bearbetades till fyra underrubriker och en metodologisk aspekt för att svara på syftet.  Resultat: Resultatet visade att sjuksköterskor upplever mestadels negativa känslor som oro, rädsla och sårbarhet vid arbete med tvångsvård. Användandet av tvång rättfärdigades genom att det beskrevs som en del av sjuksköterskornas jobb. Tvånget beskrevs skada vårdrelationen och gav upphov till etiska konflikter i sjuksköterskorna. Resultatet beskrevs i fyra underrubriker Känslor kring utförandet av tvångsåtgärder, Rättfärdigande av tvångsåtgärder, Tvångets inverkan på vårdrelationen och Etiska konflikter i samband med tvångsåtgärder. Artiklarna varierade i sina beskrivningar av urvalsgrupper, men flertalet beskrev deltagarnas kön, ålder och arbetslivserfarenhet. Majoriteten av artiklarna har 11-50 deltagare.   Slutsats: Föreliggande litteraturstudie har funnit att sjuksköterskor upplever tvångsvård som övervägande negativt. Det har påvisats att utbildningsgraden hos sjuksköterskan har en effekt på utförandet och hanterandet av tvångsmedel. Författarna drar slutsatsen att sjuksköterskor önskar minska på användandet av tvång, och att forskning bör koncentreras på att skapa alternativa behandlingsmetoder. / Background: Health care in Sweden shall be conducted with the patients’ autonomy in center. However, in some cases in the psychiatric care, patients can be treated against their will. A nurse shall work towards increasing patient autonomy and participation. The use of involuntary treatment can due to this cause ethical dilemmas. To describe how nurses cope with using involuntary treatment is important since it can increase the understanding of a complicated situation, and in the long run increase the quality of the health care services. Aim: To describe the experiences of a nurse working with involuntary treatment and to describe how the chosen articles presents their selection groups. Method: The study was conducted as a descriptive literature review. Articles was searched in the databases Medline and Cinahl with a ten-year age limit. A total of fourteen articles was selected and processed into four subcategories and a methodological aspect to answer to the study’s aim. Results: The results show that nurses experience mostly negative feelings like anxiety, fear and vulnerability while working with involuntary treatment. The use of involuntary treatment was justified by the thought that the practice was a part of the nurses’ job and duty. The use of involuntary treatment was describes as damaging on the nurse-patient relationship and caused ethical conflicts. The result was described in four subcategories Feelings about the use of involuntary treatment, Justifying involuntary treatment, Involuntary treatment and the effects on the nurse-patient relationship and Ethical conflicts due to involuntary treatment. The articles varied in their descriptions of their selection groups. Most described the participants gender, age and work experience. Most of the articles had 11-50 participants.    Conclusions: This study has found that nurses experience involuntary treatment as having mostly negative effects. It has been shown that the nurses’ level of education has an effect on both the execution and the handling of involuntary treatment. The writers of this study have come to the conclusion that nurses wish to decrease the use of involuntary treatment, and that research should be focused on finding alternative methods of treatment.

Hälsofrämjande insatser är viktigt inom sjukvården och sjuksköterskor har en betydelsefull roll för utveckling och genomförande av dessa. Sjuksköterskor arbetar för patientens bästa dels genom att göra bedömningar och kommunicera på ett effektivt och genomtänkt sätt med patienten, personalen, läkare och närstående samt att förhålla sig korrekt till aktuell lagstiftning, ofta under tidspress. Sjuksköterskans uppgift är att tillsammans med patienten tydliggöra mål för fysisk, psykisk, social och andlig hälsa. Syftet med studien var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att främja fysisk aktivitet hos personer med psykisk ohälsa inom psykiatrisk vård. En systematisk litteraturstudie genomfördes, vetenskapliga artiklar granskades för att få djupare kunskap om det valda fokusområdet. Resultatet bygger på fem artiklar av kvalitativ metod. Följande teman framkom i analysen: Att se effekten av fysisk aktivitet, Att ha en motiverande och stödjande roll samt Att uppmärksamma barriärer för fysisk aktivitet. Sjuksköterskor i omvårdnadsarbetet uppmärksammar effekten av fysisk aktivitet hos personer med psykisk ohälsa. Genom sitt holistiska perspektiv uppmärksammade sjuksköterskor hela människan och genom att främja användandet av kroppen ökade individernas möjlighet till att återfå sin psykiska hälsa. Sjuksköterskor belyste att de hade en motiverande och stödjande roll gentemot personer med psykisk ohälsa. Sjuksköterskor inom psykiatrisk vård identifierade sig som den yrkesgrupp som har störst möjlighet att motivera personer med psykisk ohälsa inom psykiatrisk vård till att integrera fysisk aktivitet i sina dagliga liv. Sjuksköterskor uppmärksammade även barriärer för att främja fysisk aktivitet. För att sjuksköterskans uppdrag, i form av motiverandet och stödjandet av personer med psykisk ohälsa inom psykiatrisk vård, ska kunna utföras med god kvalitet och vara kostnadseffektivt rekommenderas att mer resurser läggs på hälsofrämjande interventioner där fysisk aktivitet ska vara en självklar del. / Health promotion efforts are important in health care and nurses have a significant role in the development and implementation of these. Nurses work for the patient's best by making estimations and communicating in an effective and thoughtful manner with the patient, staff, doctors and relatives, as well as to adhere properly to current legislation, often in time pressure. The Nurse's task is to clarify goals for physical, mental, social and spiritual health together with the patient. The purpose of the study was to highlight nurses' experience of promoting physical activity in mental health patients in psychiatric care. A systematic literature study was conducted, scientific articles examined to gain deeper knowledge about the chosen focus area. The result is based on five articles of qualitative method. The following themes appeared in the analysis: To see the effect of physical activity, To have a motivational and supportive role, as well as Attention to barriers to physical activity. Nurses pay attention to the effects of physical activity in persons with mental health. Through their holistic perspective, nurses alerted the whole person, and by promoting the use of the body, individuals increased the opportunity to regain their mental health. Nurses explained that they had a motivating and supportive role towards people with mental health. Nurses in psychiatric care identified themselves as the occupational group with the greatest opportunity to motivate persons with mental health in psychiatric care to integrate physical activity into their daily lives. Nurses also drew attention to barriers to promote physical activity. In order for the nurse's mission, in the form of motivation and support of psychiatric mental health professionals, to be carried out with good quality and to be cost-effective, it is recommended that more resources be placed on health promotion interventions where physical activity should be an obvious part.

Background: A person with a serious mental disorder who commits a crime can be sentenced to forensic psychiatric care. Forensic psychiatric care is permeated by a high sense of security, while patients are expected to follow a predetermined treatment plan. This restrictive environment, where patients are forcibly cared for during indeterminate time leads to a complex ethical dilemma. Patients are treated for their mental illness whilst the restrictive nature of the care environment deprives them of the opportunity for full autonomy, which can affect their overall experience of the care period. Aim: The aim was to describe patients' experience of their care in forensic psychiatry. Method: A general literature review based on ten scientific articles with a qualitative approach that were analyzed with a content analysis. Results: Three main categories were identified: Being locked up and supervised, The importance of interpersonal encounters and Rehabilitation process in forensic psychiatry. Mentioned main categories were divided into six subcategories. Conclusion: The strict requirements of the forensic psychiatric care form require an adaptation of the admitted patients. Patients' experience the lack of meaningful activities and autonomy. Central are the relationships between care recipients and care providers to evoke a sense of safety and meaningfulness for the patients. A therapeutic approach is important and seeing the human behind the crime. Suggestions for further research: The results show the absence of therapeutic roles in forensic psychiatry. The need for guidelines regarding the therapeutic treatment of forensic psychiatric patients should thus be considered to be developed. This to create a safe and empathetic existence that contributes to a health-promoting environment for forensic psychiatric patients. / Bakgrund: Personer med en allvarlig psykisk störning som begår ett brott kan dömas till rättspsykiatrisk vård. Rättspsykiatrisk slutenvård genomsyras av strikta riktlinjer kring säkerhet samtidigt som patienterna förväntas följa en förutbestämd behandlingsplan. Denna restriktiva miljö där patienterna tvångsvårdas under en obestämd tid bidrar till ett komplext etiskt dilemma, då personer behandlas för sin psykiska ohälsa samtidigt som vårdmiljöns restriktiva natur fråntar deras möjlighet till full autonomi, vilket kan påverka deras helhetsupplevelse av vårdtiden. Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelse av vården inom rättspsykiatrin. Metod: En allmän litteraturöversikt baserat på tio vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats som analyserades med en innehållsanalys. Resultat: Tre huvudkategorier identifierades: Att vara inlåst och övervakad, Betydelsen av mellanmänskliga möten och Rehabiliteringsprocessen inom rättspsykiatrin. Nämnda huvudkategorier delades in i sex underkategorier. Slutsats: Den rättspsykiatriska vårdformens strikta krav kräver en anpassning av de inlagda patienterna. Patienterna upplever avsaknad av meningsfulla aktiviteter och autonomi. Centralt är relationerna mellan vårdtagare och vårdgivare för att framkalla en känsla av trygghet samt meningsfullhet hos patienterna. Terapeutiska förhållningssätt identifieras som viktiga samt att se människan bakom brottet. Förslag på fortsatt forskning: Resultatet visar frånvaron av terapeutiska roller inom rättspsykiatrin. Behovet av riktlinjer kring terapeutiskt bemötandet av rättspsykiatriska patienter anses således behöva utvecklas. Detta för att skapa en trygg och empatisk tillvaro som bidrar till en hälsofrämjande miljö för rättspsykiatriska patienter.

Bakgrund: Olika uppfattningar av återhämtningsbegreppet finns i psykiatrisk vård och det är oklart vilken typ av återhämtning som sjuksköterskor ska främja. Syfte: Syftet med studien var att beskriva vilka uppfattningar sjuksköterskor inom psykiatrisk vård har av begreppet återhämtning. Metod: En intervjustudie med manifest innehållsanalys genomfördes med elva sjuksköterskor från psykiatrisk vård. Resultat: Utifrån det analyserade materialet framkom tre kategorier: Begrepp som ringar in en livsprocess, Behövs en främjande miljö samt Innefattar olika resurser för att förhålla sig till livet. Sjuksköterskor inom psykiatrisk vård hade uppfattningen att återhämtningsbegreppet kan ringa in en omvårdnad som förutsätter en viss inställning till livet som föränderligt och där relationer med ens omgivning blir avgörande för hur återhämtningen utvecklas för patienten. Slutsats: Återhämtning erbjuder sjuksköterskor ett begrepp som innefattar ett etiskt ansvar att rikta den psykiatriska vården mot ett tydligare patientperspektiv och därmed stärka den personcentrerade vården. Inom psykiatrisk vård bör den personliga, i motsats till den kliniska, återhämtningen främjas av sjuksköterskor. Tidvattenmodellen ringar in hur psykiatrisk omvårdnad kan främja återhämtning genom att fokusera på patienters livsberättelse. / Background: Different perceptions of recovery as a concept exist within psychiatric care and it is unclear which kind of recovery nurses are supposed to encourage. Aim: The aim of this study was to describe perceptions nurses in psychiatric care have of the concept of recovery. Method: A manifest content analysis was conducted in this interview study with eleven nurses from psychiatric care. Result: Three categories emerged through the analysed material. Concept that encompasses a life process, Needs an encouraging surrounding and Includes different resources to relate to life. Nurses in psychiatric care had the perception that the concept of recovery can encompass nursing that requires a certain attitude towards life as ever changing and where relations with your surroundings become crucial for how the recovery develop for the patient. Conclusion: Recovery offer nurses a concept that includes an ethical responsibility to aim the psychiatric care towards a more direct patient perspective and thereby strengthen the person-centered care. The personal, as opposed to the clinical, recovery should be encouraged by nurses in the psychiatric care. The Tidal Model encompasses how psychiatric nursing can encourage recovery through focusing on the personal story of patients.

Background: The covid-19 pandemic has put great pressure on healthcare globally. Healthcare had to adapt to a new disease and its consequences. Initially the covid-19 pandemic made no difference to somatic care or psychiatric care, which lead to new problems and approaches to psychiatric care.  Aim: The aim of the literature study was to investigate challenges for patients and nursing staff in psychiatric care during the covid-19 pandemic. Method: A literature study with qualitative analysis was performed where the scientific articles were collected in the databases, CINAHL, PsycInfo and PubMed. Twenty-two articles were included in the results, the articles were published during the years 2020-2022. Analysis and quality review were based on Polit and Beck’s nine-step model and their battery of questions for quality review of quantitative, qualitative and mixed method articles. Results: Twenty-two articles were analyzed, and two main themes were crystallized. The first main theme was the Pandemic a threat to mental health with the sub-theme increased mental illness during the pandemic and increased vulnerability during the pandemic. The other main theme were a Changed healthcare with the sub-theme patients perspective, the nursing staff’s perspective and the work situation for psychiatric nursing staff during the pandemic. Conclusion: Periodically, patient safety may be threatened for mentally ill patients during times of crisis such as a pandemic. Psychiatric care has managed to adapt during the covid-19 pandemic, primarily through digital care services, but problems remain to be solved. There are differences between the diagnostic groups in how they understand and interpret information about restrictions and attitudes, which places high demands on the personcentered care. Psychiatric nursing staff will quickly be worn-out and feel worse mentally, which the employer must consider by promoting a good work environment and recovery. / Bakgrund: Covid-19 pandemin har satt stor press på vården globalt. Hälso- och sjukvården har blivit tvungen att försöka anpassa sig till en ny sjukdom och dess konsekvenser.  Syfte: Beskriva utmaningar för patienter och omvårdnadspersonal inom psykiatrin under covid-19 pandemin Metod: En litteraturstudie med kvalitativ analys utfördes där de vetenskapliga artiklarna hämtades i databaserna, CINAHL, PsycInfo och PubMed. Tjugotvå artiklar inkluderades i resultatet, artiklarna publicerades under år 2020–2022. Analys och kvalitetsgranskning utgick ifrån Polit och Becks niostegsmodell samt frågebatteri för kvalitetsgranskning av kvantitativa, kvalitativa artiklar och mixed method artiklar.  Resultat: Tjugotvå artiklar analyserades och två huvudteman utkristalliserades. Första huvudtemat var Pandemin ett hot mot psykisk hälsa med undertema ökad psykisk ohälsa under pandemin och ökad utsatthet under pandemin. Andra huvudtemat var en Förändrad vård med underteman patienternas perspektiv, omvårdnadspersonalens perspektiv samt arbetssituationen för psykiatrisk omvårdnadspersonal under pandemin. Slutsats: Periodvis kan patientsäkerheten vara hotad för psykiskt sjuka patienter under tider av kris likt en pandemi. Psykiatrisk vård har behövt anpassa sig under covid-19 pandemin framför allt genom digitala vårdtjänster men problem kvarstår att lösa. Skillnader finns mellan patienter med olika psykiska sjukdomar och diagnosgrupp i hur de förstår och tolkar information om restriktioner och förhållningssätt vilket ställer krav på personcentrerad vård via psykiatrin. Vårdpersonal blir snabbt utarbetad och mår sämre psykiskt vilket arbetsgivaren måste ta hänsyn till genom att främja god arbetsmiljö och återhämtning.

Bakgrund: All hälso- och sjukvård är så långt som möjligt frivillig. Personer som är allvarligt psykiskt sjuka inser dock inte alltid att de är i behov av vård och kan därför vårdas med stöd av tvångslagar. Att vårdas under tvång kan dock upplevas som värdighets- och integritetskränkande och därmed skapa vårdlidande. Det är samtidigt sjuksköterskans, som leder och utför tvångsåtgärder, professionella ansvar att lindra lidande vilket kan ses som ett dilemma. Det finns därför ett behov av ökad kunskap för att bättre förstå tvångsåtgärdernas konsekvenser för att kunna utveckla och förbättra denna vårdåtgärd. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelse av tvångsåtgärder i psykiatrisk vård. Metod: En litteraturöversikt med systematisk ansats valdes som metod. Femton kvalitativa artiklar inkluderades och analyserades med Thomas och Hardens metod för tematisk analys. Analysen gjordes i tre steg och resulterade i fyra teman, med två tillhörande subteman var. Resultat: Sjuksköterskans upplevelse av tvångsåtgärder präglades av en emotionell stress som grundas i en inre konflikt samtidigt som tvångsåtgärder anses vara ett nödvändigt verktyg för en säker vårdmiljö. Utförandet och utfallet av tvångsåtgärder påverkas av sjuksköterskornas färdigheter och erfarenheter och det finns därför ett behov av omvårdnadshandledning. Slutsats: Den emotionella stressen skapar ett lidande hos sjuksköterskor, som i sin tur kan leda till vårdlidande hos patienterna. Ökad stöttning, omvårdnadshandledning och kunskap om sjuksköterskornas lidande är därmed av essens för att utveckla den psykiatriska vården i riktning mot en god tvångsvård. Nyckelord: Psykiatrisk tvångsvård, sjuksköterskor, upplevelser, tvångsåtgärder, lidande / Background: All health care is as far as possible voluntary. People who are seriously mentally ill do not always realize that they are in need of care and can therefore be cared for with the support of coercive laws. Being cared for under compulsory care can be perceived as a violation of dignity and integrity and thereby create care suffering. At the same time, it’s the nurse's responsibility, who leads and performs coercive measures, to alleviate suffering, which can be seen as a dilemma. There is therefore a need for increased knowledge to better understand the consequences of coercive measures in order to develop and improve this care measure. Aim: The aim was to describe registered nurses' experience of coercive measures in psychiatric care. Method: A literature review with a systematic approach was chosen as the method. Fifteen qualitative articles were included and analyzed using Thomas and Harden's method for thematic analysis. The analysis was done in three steps and resulted in four themes, with two associated sub-themes each. Results: The nurse's experience of coercive measures was characterized by an emotional stress based on an internal conflict, at the same time as coercive measures are considered a necessary tool for a safe care environment. The execution and outcome of coercive measures are affected by the nurses' skills and experiences and there is therefore a need for nursing guidance. Conclusion: The emotional stress creates suffering in nurses, which in turn can lead to care suffering in the patients. Increased support, nursing guidance and knowledge of nurses' suffering are thus of essence for developing psychiatric care in the direction of good compulsory care. Keywords: Compulsory psychiatric care, registered nurses, experiences, coercive measures, suffering

Bakgrund: Sjuksköterskans åtagande är att vårda patienten med hänsyn till dennes autonomi och rätt att vara delaktig. Vid psykisk ohälsa kan situationer uppstå där beslut behöver fattas utan patientens medgivande. Psykiatrisk tvångsvård innebär att patienten vårdas mot sin vilja då hen utgör en fara för sig själv eller andra.  Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelser av psykiatrisk tvångsvård.  Metod: Den valda metoden var en litteraturöversikt som sammanfattar det aktuella forskningsläget. Denna litteraturöversikt utgår ifrån totalt tio kvalitativa vetenskapliga artiklar som därefter analyserats för att generera gemensamma teman.  Resultat: Patienters upplevelser av psykiatrisk tvångsvård var starkt kopplade till hur de upplevt bemötandet från vårdpersonal. Det var också viktigt för patienterna få information om sin vård och att få känna sig delaktiga i sin behandling.  Slutsats: Patienter som vårdas inom psykiatrisk tvångsvård är i en mycket utsatt situation. För att upplevelsen ska bli så bra som möjligt för patienten är det viktigt att personalen är kunnig, ger ett gott bemötande och adekvat information. / Background: The undertaking of the nurse is to care for the patient with regard to its autonomy and right to participate. In the case of mental illness, situations may arise where decisions need to be made for the patient. Compulsory psychiatric care means that the patient is cared for against his/her will as he/she poses a danger to herself or others.  Aim: The aim was to describe patients' experiences of psychiatric involuntary treatment.  Method: The method used was a literature review which summarizes the current research field. This literature review was based on ten qualitative articles which were analysed to generate common themes.  Results: The patients’ experiences of compulsory psychiatric care were strongly connected to how they had experienced the personal treatment by the care personnel. The patients also valued being informed about their care and involved in their treatment.  Conclusion: Patients in involuntary psychiatric care are in a highly exposed situation. To make their experience as good as possible it is important that care personnel are knowledgeable, gives a good personal treatment and provides the patient with adequate information.

Sammanfattning Bakgrund: Patienter som är i behov av psykiatrisk slutenvård ska kunna förvänta sig ett gott bemötande från sjuksköterskan då bemötandet är avgörande för vilken relation patienten får till sjuksköterskan samt hur patienten upplever sin vårdtid. Psykiatrisk slutenvård bör fokusera på att ge patienten en känsla av sammanhang och värdighet under vårdtiden då det kan påverka patientens upplevda hälsa positivt. Syfte: Att undersöka patientens upplevelse av sjuksköterskans bemötande inom psykiatrisk slutenvård och hur det påverkar patienten. Metod: En beskrivande litteraturstudie med tio kvalitativa artiklar. Resultat: Resultatet visar att patienter känt sig väl bemötta av sjuksköterskorna då de har tagit sig tiden att prata med patienterna och hjälp dem med deras individuella behov. Andra patienter har upplevt sjuksköterskornas bemötande som negativt då de uppvisat olika former av maktmissbruk samt haft en bristande närvaro. Då sjuksköterskans bemötande har haft en negativ inverkan på relationen till patienten så har patienten valt att inte öppna sig om sina problem. Sjuksköterskans bemötande har varit avgörande för relationen till patienten och hens upplevda känsla av psykisk hälsa. Slutsats: Sjuksköterskan bör bemöta varje enskild patient med respekt, omtanke och engagemang. Patienternas upplevelser av sjuksköterskans bemötande har påverkat patienternas psykiska mående och därmed även deras upplevda hälsa och välbefinnande. Sjuksköterskans bemötande gentemot patienterna speglar sig även i patienternas upplevelse av vården och dess kvalitet. / Abstract Background: Patients in need of psychiatric inpatient care should be able to expect a good treatment from the nurse as the treatment is decisive for the relationship the patient gets to the nurse and how the patient experiences his care. Psychiatric inpatient care should focus on giving the patient a sense of context and dignity during the care period because it can positively affect the patient's perceived health. Aim: To examine the patient's experience of the nurse's treatment in psychiatric inpatient care and how it affects the patient. Method: A descriptive literature review with 10 qualitative articles. Results: The results showed that patients felt well treated by the nurses as they took the time to talk to the patients and helped them with their individual needs. Other patients have experienced the nurses' treatment as negative as they have shown abuse of power in different ways and had a lack of presence. When the nurse's treatment has had a negative impact on the relationship with the patient, the patient has chosen not to open up about her problems. The nurse's treatment has been decisive for the relationship with the patient and her perceived feeling of mental health. Conclusion: The nurse should treat each individual patient with respect, care and commitment. The patients 'experiences of the nurse's treatment have affected the patients' mental state and thus also their perceived health and well-being. The nurse's treatment of patients is also reflected in the patients' experience of the care and its quality.