<p>Den psykosociala arbetsmiljön har inverkan på vår psykiska och fysiska hälsa. Fysiska hälsobesvär kan vara i form värk från nacke och rygg. Psykiska hälsobesvär kan bland annat handla om trötthet, sömnproblem eller oro. Syftet med föreliggande studie var främst att bedöma hur omvårdnadspersonal inom psykiatrisk vård upplevde sin psykosociala arbetsmiljö och hälsa, men även att beskriva eventuella samband mellan dessa. Studien är av tvärsnittskaraktär och bygger på enkätsvar från 395 personer (sjuksköterskor n= 166, skötare n= 229) från en nationell studie. Resultatet visade att sjuksköterskorna i högre grad uppgav stöd från kollegor, inflytande över arbetstider och hur arbetet skulle utföras jämfört med skötarna. Skötarna skattade lägre angående psykisk trötthet, lärande samt arbetstid vid datorn än sjuksköterskorna. Värk från nacke förekom oftare hos sjuksköterskorna. Signifikanta samband fanns mellan att ha värk i nacken och att känna sig psykiskt trött. Inga samband sågs mellan besvär från nacken och krav på att arbeta fort eller arbetstid vid datorn. Konklusioner som kan dras av resultatet är att sjuksköterskorna uppgav mer kontroll, lärande, stöd och inflytande på arbetet än skötarna samt upplevde de oftare psykisk trötthet och värk från nacken. Skötarna rapporterade värk i lägre utsträckning trots att de skattat lägre på inflytande, krav och stöd.</p>

Den psykosociala arbetsmiljön har inverkan på vår psykiska och fysiska hälsa. Fysiska hälsobesvär kan vara i form värk från nacke och rygg. Psykiska hälsobesvär kan bland annat handla om trötthet, sömnproblem eller oro. Syftet med föreliggande studie var främst att bedöma hur omvårdnadspersonal inom psykiatrisk vård upplevde sin psykosociala arbetsmiljö och hälsa, men även att beskriva eventuella samband mellan dessa. Studien är av tvärsnittskaraktär och bygger på enkätsvar från 395 personer (sjuksköterskor n= 166, skötare n= 229) från en nationell studie. Resultatet visade att sjuksköterskorna i högre grad uppgav stöd från kollegor, inflytande över arbetstider och hur arbetet skulle utföras jämfört med skötarna. Skötarna skattade lägre angående psykisk trötthet, lärande samt arbetstid vid datorn än sjuksköterskorna. Värk från nacke förekom oftare hos sjuksköterskorna. Signifikanta samband fanns mellan att ha värk i nacken och att känna sig psykiskt trött. Inga samband sågs mellan besvär från nacken och krav på att arbeta fort eller arbetstid vid datorn. Konklusioner som kan dras av resultatet är att sjuksköterskorna uppgav mer kontroll, lärande, stöd och inflytande på arbetet än skötarna samt upplevde de oftare psykisk trötthet och värk från nacken. Skötarna rapporterade värk i lägre utsträckning trots att de skattat lägre på inflytande, krav och stöd.

Bakgrund : Schizofreni är en psykisk sjukdom som har symtom som hallucinationer, vanföreställningar, tankestörningar, kognitiva och motoriska symtom. Att drabbas av denna sjukdom ger sociala svårigheter, svårigheter att behålla jobb och därmed ekonomiska besvär. Syfte : Att belysa hur personer med schizofreni upplever bemötandet inom den  psykiatriska vården. Metod : Studien genomfördes utifrån en kvalitativ ansats som utgår från sex självbiografier. Dessa biografier analyserades via Graneheim och Lundmans (2004) innehållsanalys. Resultat : I studiens resultat framkommer det att personer med schizofreni upplever både positiva och negativa upplevelser av bemötandet inom den psykiatriska vården. De positiva upplevelser som beskrivs är när vårdpersonalen är engagerad, bekräftar sin patient och ger patienten trygghet. Det negativa bemötandet som personerna upplever beskrivs som att vårdpersonalen inte ger av sin tid, de är arroganta och inte bryr sig. De ger inte det stöd som dessa patienter har behov av. Vidare beskrivs att patienterna upplever vårdpersonal som missbrukar sin makt och är hotfulla. Slutsats : Personer med schizofreni har behov av stöd från vårdpersonalen, att bli sedda som människor. Dock förekommer det fortfarande diskriminering mot denna patientgrupp som leder till vårdlidande, vilket kan leda till svårigheter att acceptera diagnosen.

Arbetsterapeuter som leder gruppterapier måste ha goda kunskaper om gruppteorier, hur aktivitet kan användas i grupp samt de faktorer som gör terapin effektiv. De måste ta hänsyn till vilka faktorer klienterna värdesätter för att terapin ska uppfylla klienternas behov och därmed bidra till en positiv förändring i deras dagliga liv. Syftet är därför att, genom en litteraturstudie, beskriva vad arbetsterapi i grupp innebär för vuxna personer inom den psykiatriska vården, utifrån klienters och arbetsterapeuters perspektiv. Studien påvisar att både arbetsterapeuter och klienter anser gruppterapi som en framgångsrik behandlingsform. De har liknande syn på vilka faktorer som är effektiva med gruppterapi, men från olika perspektiv. Klienterna anser att det är sammanhållningen i gruppen och interaktionen med andra människor som är de mest betydande faktorerna medan arbetsterapeuterna lägger större fokus på aktiviteten. Det framkom även att gruppterapi har en positiv effekt på klienternas dagliga liv.

Syfte: Denna studie undersöker uppfattningar och förväntningar på den specialistutbildadesjuksköterskan från övriga professioner inom det psykiatriska teamet.Metod: Strukturerad kvalitativ och kvantitativ enkätstudie utförd på två öppna psykiatriskakliniker. Data analyserades med en deskriptiv ansats.Resultat: Resultatet visade att knappt 50 procent av respondenterna uppger sig veta vad somskiljer i formell kompetens mellan en specialistutbildad och en grundutbildad sjuksköterska.Ändå uppger samtliga respondenter att det är viktigt att det finns specialistutbildadesjuksköterskor på arbetsplatsen. Nästa alla förväntar sig att den specialistutbildadesjuksköterskan har högre kompetens än den grundutbildade. Den ökade kompetens somförväntades gällde psykiatriska sjukdomar/diagnoser samt läkemedel. Inga skillnader iarbetsuppgifter rapporterades mellan den specialist- och den grundutbildade sjuksköterskan.En osäkerhet kring specialistsjuksköterskans roll och kompetens finns både utifrån och frånsjuksköterskan själv.Slutsats: För att särskilja arbetsuppgifter mellan grundutbildade och specialistutbildadesjuksköterskor bör kännedomen om skillnaderna klargöras menar författarna. För omverksamheten inte känner till kompetensen, uppskattas den inte och därmed används intekompetensen i det kliniska arbetet.Vidare behöver ett förtydligande göras av vilken kompetens som behövs i det kliniska arbetet.

I psykiatrisk vård är handledning i olika former etablerat med syfte att vårdare därmed ska kunna ge patienten en god vård. Reflekterande team i den form som beskrivs i denna studie är ännu en relativt ny företeelse i psykiatrisk vård. Gemensamma nämnare för båda dessa är reflektion och utveckling. Syftet med denna studie har varit att undersöka vårdares uppfattningar av skillnad mellan handledning och reflekterande team i psykiatrisk vård. Detta har gjorts genom en empirisk studie där vårdare med erfarenhet av både reflekterande team och handledning intervjuats. Intervjuerna analyserades enligt fenomenografisk metod. Skillnaderna kunde indelas i tre kategorier: Olika fokus, olika kompetenser, samt olika relation mellan bekräftelse och krav. Diskussionen berör betydelsen av bekräftelse som en faktor för vårdares upplevelse samt behovet av implementering av forskning i den kliniska psykiatriska vården. Slutsatserna är att handledning och reflekterande team kan komplettera varandra och öka vårdares förutsättningar att ge bättre vård med olika fokus och därmed olika utvecklingsområden.

Bakgrund: Inom psykiatrisk vård är det vanligt att avdelningen är låst även för de patienter som vårdas frivilligt enligt hälso- och sjukvårdslagen (HSL). Restriktionerna medför en begräsning av patientens autonomi vilken inte kan berättigas mot bakgrund av HSL. För sjuksköterskan som arbetar inom denna tvingande vårdkultur krävs det en medvetenhet om detta för att inte skapa vårdlidande. Syfte: Syftet är att undersöka hur patienter som vårdas frivilligt på en psykiatrisk vårdavdelning upplever autonomi. Metod: Litteraturstudie med kvalitativ innehållsanalys av elva studier, både kvalitativa och kvantitativa. Litteratursökning gjordes via CINAHL, PubMed och PsycInfo. Resultat: Patienter som vårdas enligt HSL upplever sig vara utlämnade till en vårdkultur som medför inskränkningar av deras autonomi genom att avdelningen är låst och patienten känner sig beroende av personalen. Patienten kämpar därför för att återfå kontrollen över sina symtom. Patienten får även på eget initiativ söka kunskap om sin vård för att kunna utöva sitt inflytande då information om behandling och vårdform sällan delges patienten. Slutsats: Den psykiatriska vårdkulturen är ofta på flera sätt tvingande, vilket även innebär att omvårdnaden sker under dessa premisser. Sjuksköterskan som ansvarar för omvårdnaden av patienter som vårdas enligt HSL inom psykiatrisk vård, utför och accepterar att utföra denna omvårdnad trots att detta från går sjuksköterskans etiska kod och patientens lagliga rätt.

Bakgrund: Sjuksköterskeprofessionen har genomgått stora förändringar från 1950-talet tills idag.  Sjuksköterskan i psykiatrisk vård har en central roll i omvårdnaden av patienten, så varför inte vidareutbilda sig? I litteraturen beskrivs specialistsjuksköterskans roll ofta som mångfacetterad och komplex men samtidigt otydlig, men hur ser specialistsjuksköterskor i psykiatrisk själva på sin roll idag? Syfte: Syftet med studien var att belysa hur specialistsjuksköterskan upplever sin roll i psykiatrisk vård. Metod: En kvalitativ beskrivande design användes. En fokusgrupp och individuella intervjuer genomfördes med en intervjuguide med semistrukturerade frågor. Urvalet bestod av elva specialistsjuksköterskor i psykiatrisk vård. Samtliga deltagare var kvinnor mellan 31-59 år. Materialet analyserades med manifest innehållsanalys inspirerad av Graneheims och Lundman (2004). Resultat: Fyra kategorier framkom: (O)specifika arbetsuppgifter, Svag forskningstradition, Helhetssyn samt Förmedlar sin kunskap. Resultatet visade att specialistsjuksköterskans roll är självständig men den verkar sakna väl definierade arbetsuppgifter. Specialistsjuksköterskan har utökade kunskaper i psykiatri men upplever en avsaknad av egna termer som beskriver professionen. Specialistsjuksköterskan har ofta en positiv inställning till forskning, men tar inte del av det i så stor utsträckning. Specialistsjuksköterskan anser sig också ha en förmåga till helhetssyn på patienten dennes situation och beskrev en samordnande- och en utbildande roll.  Slutsats: Specialistsjuksköterskerollen i psykiatrisk vård ser sig själv som betydelsefull och innehavare av en hög kompetens samtidigt som de upplever att det finns en otydlighet i rollen.  Klinisk betydelse: I den allt mer specialiserade hälso- och sjukvården behövs den specialistutbildade sjuksköterskan i psykiatrisk vård, därför bör lärosäten och arbetsgivare förtydliga rollen så att kompentensen tas tillvara och sjuksköterskor stimuleras till att vidareutbilda sig. / Background: The nursing profession has been through huge changes from 1950th until today. The nurse in psychiatric care has a central role in caring of the patient, so why not get further educated? The literature describes the specialist nurse role often as multifaceted and complex but at the same time unclear, but what does the specialist nurse in psychiatric care think of their role today? Aim: The aim of the study was to illuminate how the specialist nurse experienced her role in psychiatric care. Method: A qualitative descriptive design. Manifest content analysis was made according to Graneheim and Lundman (2004). The sample consisted of eleven specialist nurses in psychiatric care. All participants were women between the age of 31-59 years. One focus group and six individual interviews were performed by using an interview guide containing semi structured questions.  Results: Four categories emerged: (Non)specific tasks, Lack of scientific tradition, Holistic view, Pass on the knowledge. The result shows that the specialist nurse role is independent, lack of specific tasks, has expended knowledge in psychiatric care and lack of terms in the profession. The specialist nurse had a positive attitude towards science but did not take partition in it that much. The specialist nurse had an ability to see the patient in a holistic view and described a collaboration- and an educational role. Conclusion: The specialist nurse role in psychiatric care regard themselves as important and having a high level of competence and at the same time an unclear role. Clinical significance: In health care, that is more specialized than ever the specialist nurse in psychiatric care is needed, therefore the academy and the employer should clarify the role so that the competence is taken care of and nurses stimulates to get further education.

Syfte: Syftet var att belysa patienters upplevelser av tvångsåtgärder i form av fastspänning samt isolering inom den psykiatriska tvångsvården. Bakgrund: Lagen om psykiatrisk tvångsvård innebär att samhället har förmågan att beröva en individ sin frihet om denne lider av en allvarlig psykisk störning. Det förekommer tvångsåtgärder så som fastspänning och isolering, dessa ska utövas med så stor hänsyn som möjligt till patienten. Metod: Denna studie är en systematisk litteraturstudie som är baserad på 11 vetenskapliga artiklar som är begränsade mellan 2002 och 2014. Resultat: En del patienter ansåg att fastspänning är en nödvändig åtgärd men ändå är det många som har negativa erfarenheter av dessa. Fastspänning och isolering gav en känsla av ensamhet och skapade depressiva känslor hos vissa. Patienter upplever att vårdpersonalens närvaro har en positiv effekt.  Slutsats: Många patienter upplever fastspänning och isolering som bestraffning och inte som vård. Vårdpersonal kan stödja Känslan av sammanhang vilket kan ha betydelse för hur patienter hanterar stressorer som de utsätts för.  Implikation: Inom den psykiatriska vården är patienters upplevelser ett outforskat område. Genom att undersöka patienters upplevelse finns det möjlighet att utföra åtgärder på ett mindre integritetskränkande vis. Forskning behövs kring hur det går att minska på tvångsåtgärder då dessa ger upphov till känsla av skam och ensamhet.

Abstrakt Bakgrund: Tvångsåtgärder, som avskiljning och fastspänning, har under lång tid varit en del av den psykiatriska vården. Dessa åtgärder är underlag för etisk kontrovers i relation till både autonomiprincipen och pliktetiken. Grundutbildade sjuksköterskor utgör en stor del av den psykiatriska vården samtidigt som de enligt tidigare studier upplever sin kunskap inom psykiatri som otillräcklig.   Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskors perspektiv på avskiljning och fastspänning av patienter inom den psykiatriska heldygnsvården.   Metod: En litteraturstudie av åtta vetenskapliga artiklar.   Resultat: Resultatet sammanställdes under tre kategorier: Inte alltid rättfärdigat att använda tvång, Uppfattningar kring användandet av tvång samt Utbildning, erfarenhet och tvångsåtgärder. Det framkom i resultatet dessa åtgärder ansågs berättigade i situationer där patienter var våldsamma eller aggressiva, samtidigt som de upplevdes vara oförenliga med principerna för personcentrerad vård. Tillika påpekades en brist på alternativa åtgärder, samt att utbildning inom området var otillräcklig för både nya och erfarna sjuksköterskor.   Slutsatser: Dessa åtgärder medför en etisk problematik, både i relation till autonomiprincipen och pliktetiken. Denna etiska problematik blir mer framträdande till följd av den upplevda bristen på kunskap och utbildning. Även i mötet med patienter som tvångsvårdas enligt LPT har sjuksköterskor ett ansvar i att bevara patientens autonomi.