The technical environment of a radiology department can cause anxiety for a child. The big machine, the narrow, hard bed, confined space, hammering noises, flashing lights, the sight of the needle for contrast injection may seem horrible. It requires knowledge of the child's characteristics, nursing skills and extra time for preparation for a radiology nurse to perform a successful examination. The purpose of this study was to examine children's experiences in a radiology department and the non-pharmacologic methods used in a radiology examination. Two questions were used to achieve this: How do children experience an X-ray examination? What are the non-pharmacological methods that could help to succeed in the examination of children in the radiology department? The study was conducted as a systematic literature review using six of Goodman's seven steps and the current research were sought in three databases and by manual search. Fifteen articles were sorted by seeking and sonsolidating their similarities and differences. The results show that children experience feelings of worry, anxiety and fear in different intensities in different stages of a procedure. However, there are alternative methods shown to be effective to use to calm down a young patient. These are play therapy, practice, distraction strategies, Cognitive Behavioral Therapy (CBT), hypnosis and music. / <p>Validerat; 20130130 (global_studentproject_submitter)</p>

Den rådande vårdstrategin inom barn- och ungdomstandvård är tidig identifiering av riskpatienter för att bryta utveckling av dåliga vanor och istället etablera goda vanor. Trots detta tandhälsoarbete utvecklar vissa barn karies. Syftet med arbetet är att beskriva en grupp femåriga barn på Tandvårdshögskolan i Malmö avseende kariesförekomst, kliniskt och röntgenologiskt, och vilka riskfaktorer dessa barn har. Dessutom analyseras förhållandet mellan riskbedömning vid tre år och senare kariesutveckling vid fem år. Studien är en retrospektiv journalstudie och materialet bestod av barn födda år 2009 på avdelningen för Allmän barn- och ungdomstandvård på Tandvårdshögskolan i Malmö. Ett protokoll upprättades för insamling och granskning av data ur journaler. Kariesdata samt olika riskfaktorer för karies vid tre och fem år insamlades från åren 2012 och 2014. Resultatet visade att 25 procent av barnen hade manifest karies vid fem år. Av dessa barn var åtta (19 %) placerade i låg riskgrupp när de undersöktes vid tre-årsåldern. Kariogen kost var den mest förekommande riskfaktorn vid både tre- och femårsundersökningarna för den gruppen som hade manifest karies vid fem år. I gruppen som uppvisade manifesta kariesangrepp var det fler barn som saknade hjälp med daglig tandborstning/borstade inte dagligen vid fem-årsåldern jämfört med vid tre år. Dock finns ingen statistiskt signifikant skillnad. Karies förekom hos 70 procent av barnen som fick en röntgenundersökning vid fem år. Studiens konklusion är att det inte finns en enskild riskfaktor för att förutse karies och styrker därmed att karies är en multifaktoriell sjukdom. Gällande riskbedömningen är träffsäkerhet inte optimal därför behövs prospektiva studier för att mer grundligt utvärdera riskbedömningar och identifiera vilka riskfaktorer som har störst betydelse för kariesutvecklingen i dagens samhälle. / The current treatment strategy for children and youth dental care is early identification of patients at risk, to inhibit the development of bad habits and instead establish good habits. Despite dental health programmes in place, some children still develop caries. The purpose of this thesis is to describe a group of five-year-old patients at the Faculty of Odontology at Malmö University regarding presence of caries and to examine the risk factors for caries found in these children. Moreover, the relationship between risk assessment at three-year-old and later their caries development at five-year-old is analysed. This study is a retrospective dental record study; the material consists of patients registered at the Department of Pedodontics at the Faculty of Odontology (Malmö University), who were born in 2009. A protocol was established for the collection of data from dental records. Caries records and different risk factors for caries at three and five years of age were collected from year 2012 and 2014 respectively. The results show that 25 percent of the children had developed manifest caries lesions at five years of age. Amongst these children, eight (19 %) were placed in a no-risk group when they were examined at three years of age. Cariogenic diet was the most prevalent risk factor in both three and five-year-olds that had manifest caries lesions at five years of age. In the group with manifest caries, more children lacked help with daily tooth brushing/did not brush their teeth every day during their fifth year of life, compared to at three years or age. However, no statistical significance was found. Caries occurred in 70 percent of the children who were x-rayed at five years of age. The conclusion of this study is that there is not a single factor to predict caries and this confirms that caries is a multifactorial disease. Regarding the risk assessment accuracy, it is not optimal which is why there is a need for prospective studies to thoroughly evaluate the risk assessment and to identify which risk factors have the greatest impact on caries development in present times.

Dental radiography is one of the most frequent types of diagnostic radiological investigations performed. The equipment and techniques used are constantly evolving. However, dental healthcare has long been an area neglected by radiation safety legislation and the medical physicist community, and thus, the quality assurance (QA) regime needs an update. This project aimed to implement and evaluate objective tests of key image quality parameters for intra-oral (IO) X-ray images. The image quality parameters assessed were sensitivity, noise, uniformity, low-contrast resolution, and spatial resolution. These parameters were evaluated for repeatability at typical tube current, voltage, and exposure time settings by computing the coefficient of variation (CV) of the mean value of each parameter from multiple images. A further aim was to develop a semi-quantitative test for the correct alignment of the position indicating device (PID) with the primary collimator. The overall purpose of this thesis was to look at ways to improve the QA of IO X-rays systems by digitizing and automating part of the process. A single image receptor and an X-ray tube were used in this study. Incident doses at the receptor were measured using a radiation meter. The relationship between incident dose at the receptor and the output signal was used to determine the signal transfer curve for the receptor. The principal sources of noise in the practical exposure range of the system were investigated using a separation of noise sources based upon variance. The transfer curve of the receptor was found to be linear. Noise separation showed that quantum noise was the dominant noise. Repeatability of the image quality parameters assessed was found to be acceptable. The CV for sensitivity was less than 3%, while that for noise was less than 1%. For the uniformity measured at the center, the CV was less than 10%, while the CV was less than 5% for the uniformity measured at the edge. The low-contrast resolution varied the most at all exposure settings investigated with CV between 6 - 13%. Finally, the CV for the spatial resolution parameters was less than 5%. The method described to test for the correct alignment of the PID with the primary collimator was found to be practical and easy to interpret manually. The tests described here were implemented for a specific sensor and X-ray tube combination, but the methods could easily be adapted for different systems by simply adjusting certain parameters.

Bakgrund: Forskning visar att barn är känsligare för joniserande strålning än vuxna. Röntgenundersökningar får inte utföras i onödan och nyttan med undersökningen skall överstiga dess risker. Det är viktigt att optimera röntgenundersökningar och så långt som möjligt minimera stråldoser utan att påverka det diagnostiska resultatet, då forskning visar att även låga stråldoser kan ge upphov till DNA-skador och i förlängningen orsaka cancer. Syfte: Att beskriva metoder som optimerar röntgenundersökningar och minskar stråldosen till barn vid konventionell röntgen. Metod: Litteraturstudie vars resultat är baserat på 14 vetenskapliga artiklar funna i databaserna PubMed och CINAHL samt via manuell sökning. Resultat: Det fanns ett flertal metoder och tillvägagångssätt som optimerar röntgenundersökningar och minskar stråldosen till barn vid konventionell röntgen. Metoderna berörde åtgärder i undersökningsrummet, parametrar, filtrering och ny teknik. Konklusion: Röntgensjuksköterskor med kunskap om optimering har goda möjligheter att sänka stråldoser till barn vid konventionell röntgen. / Background: Research shows that children are more sensitive to ionizing radiation than adults. X-ray imaging may not be performed unnecessarily and its necessity must exceed the risks. It is important to optimize the imaging and as far as possible minimize the radiation dose without affecting the diagnostic performance negatively. Research shows that even low doses of radiation can cause DNA damage and ultimately induce cancer. Objective: The aim of this paper was to describe methods that optimize the x-ray examination and reduce radiation doses to children in conventional radiography. Method: A literature study whose results are based on 14 scientific articles found in the databases PubMed and CINAHL and manual searches. Results: There were several methods that optimize the x-ray examination and reduce the radiation doses to children in conventional radiography. These methods concern approaches in the examination room, parameters, filtering and new technology. Conclusion: Radiographers’ with knowledge of optimization have good opportunities to lower radiation doses in x-ray examinations of children in conventional radiography.

Syfte: Att jämföra patientens totala stråldos och undersökningstid från metoderna konventionell röntgen och genomlysning vid undersökningen belastade knän med artrosfrågeställning. Metod: Datainsamlingen utfördes genom att det delades ut dosprotokoll där röntgensjuksköterskorna på röntgenavdelningen fick skriva upp stråldoser och undersökningstid. Datainsamlingen gjordes under en fyraveckorsperiod på ett medelstort sjukhus i Sverige. Datainsamlingen jämfördes genom en hypotesprövning där det utfördes ett Mann-Whitney U-test med en signifikansnivå på fem procent för att se om nollhypotesen (ingen skillnad i stråldos eller tid) höll. Resultat: Studiens nollhypotes för stråldoserna förkastades som hade medelvärdet 444,37 mGycm² (genomlysning) och 212,24 mGycm² (konventionell röntgen). Nollhypotesen för undersökningstiderna förkastades också som hade medelvärdena 5,08 minuter (genomlysning) och 8,48 minuter (konventionell röntgen). Signifikansnivån för båda faktorerna var lägre än 0,001 och därför behölls mothypoteserna att det fanns en skillnad mellan modaliteterna. Slutsats: Studiens resultat visade att konventionell röntgen är den bäst lämpade metoden att använda stråldosmässigt medan genomlysningen är bäst lämpad tidsmässigt. Vilken metod som är lämpligast att använda som standard beror på olika faktorer som stråldos, undersökningstid, bildkvalité och ergonomi. Därför behövs det fler studier för att kunna sammanställa vilken metod som är bäst att använda för alla dessa faktorer. / Purpose:  To compare the patient's total radiation dose and the examination time from the methods conventional radiography and fluoroscopy during the examination congested knees with osteoarthritis issue. Method:  Data was collected by handing a dose protocol in which the radiographers in the radiology department were asked to write down the doses of radiation and the examination time. Data was collected over a period of four weeks in a medium-sized hospital in Sweden. The data collection was compared by one-tail test where a Mann-Whitney U-test was performed with a significant level of five percent to see if the null hypothesis (no difference in the radiation dose or time) was obtained. Results:  The study's null hypothesis regarding radiation doses was rejected due to that an average of 444.37 mGycm² (fluoroscopy) and 212.24 mGycm² (conventional radiography) was obtained. The study’s null hypothesis regarding the examination times had an average of 5.08 minutes (fluoroscopy) and 8.48 minutes (conventional radiography). As significant levels of both factors was less than 0.001 the alternative hypothesis was retained due to a difference between the modalities. Conclusion:  The study results showed that conventional radiography is the most appropriate method to use regarding radiation dose rate while fluoroscopy is best suited in terms of time. Witch method is most appropriate to use as a standard depends on various factors such as radiation dose, examination time, image quality and ergonomics. Therefore further studies is suggested to compile which method is best to use for all these factors.

Syfte: Att enbart jämföra klinisk undersökning med klinisk undersökning i kombination med bitewingundersökning avseende initial och manifest approximalkaries på premolarer och molarer hos 15-åriga barn i Da Nang, Vietnam. Metod och material: En tvärsnittsstudie. Röntgenbilder har använts som material i denna studie. Studien bygger delvis på kliniskt insamlat material från en randomiserad epidemiologisk studie. Studien bestod av sammanlagt 200 slumpmässigt utvalda 15-åriga deltagare. Undersökningen bestod av fyra röntgenbilder med bitewingteknik. Studien fokuserar på mesiala och distala ytor på premolarer och molarer. Resultat: Vid jämförelse av klinisk undersökning med bitewingundersökning hittades ytterligare 152 approximala initiala kariesangrepp respektive 71 approximala manifesta kariesangrepp vid bitewingundersökningen. Total kariesprevalens på molarer och premolarers alla ytor visar ett medelvärde för initialkaries på 2,1 ytor per barn och vid manifest karies ett medelvärde på 4,6 ytor per barn vid klinisk undersökning i kombination med bitewing. Karies förekom oftast på bettets första molarer vid klinisk undersökning och bitewingundersökning. En statistisk signifikant skillnad, p-värde &lt;0,001 fanns mellan klinisk undersökning och klinisk undersökning i kombination med bitewingundersökning av approximal initial och manifest karies. Slutsatser: En kombinerad undersökningsstrategi (klinisk undersökning och bitewingundersökning) är säkrare som metod vid undersökning av initial och manifest approximal karies. / Title: The importance of radiographic examination (bitewing) combined with clinical examination of 15-year old children in Da Nang, Vietnam. Aim: Comparing only clinical examination with clinical examination combined with radiographic examination (bitewing) in initial and manifest proximal caries on premolars and molars of 15-year-old children in Da Nang, Vietnam. Methods: A cross-sectional study. X-ray images were used as material in this study. This study includes partly data from a randomized epidemiological study. The subjects were 200 children, 15 years old. A set of standard posterior bitewing radiographs was taken. Two surfaces (mesial and distal approximal surfaces) of premolars and molars were noted and recorded. Results: On comparing clinical examination findings with radiographic examination, radiographic examination found an additional 154 approximal initial surfaces and 71 approximal manifest surfaces that were not evident clinically. Caries prevalence of molars and premolars on all surfaces with clinical examination combined with radiographic examination showed a mean value of 6,8 decayed surfaces per child. The proximal surfaces most often affected by caries at the radiographic and clinical examination were the first molars. A statistically significant difference, p-value &lt; 0,001 was when comparing the clinical examination alone and clinical examination combined with radiographic examination of proximal initial and manifest caries lesions. Conclusions: The use of bitewing radiographs combined with careful clinical examination is of great advantage in detection of proximal initial and manifest caries of premolars and molars in children.

Bakgrund: Att besöka en röntgenavdelning kan vara något nytt och skrämmande för många barn. Den nya miljön kan orsaka rädsla, oro och ångest hos barn. Därför är det viktigt att röntgensjuksköterskan har kunskap om barnets behov för att upplevelsen på röntgenavdelningen ska vara så bra som möjligt. Syfte: Syftet med den här studien är att beskriva omvårdnadsåtgärder för att minska rädsla, oro och ångest hos barn 0-18 år i samband med röntgenundersökning. Metod: Detta arbete är en litteraturstudie där 13 kvalitativa- och kvantitativa artiklar har sammanställts och analyserats för att besvara syftet. Resultat: Det framkom två huvudkategorier i resultatet: distraktion och samspel mellan personal och barnet. Med hjälpmedel, färgade uniformer, föräldrar, barnanpassade röntgenrum kunde barnets rädsla, oro och ångest minska. Att förbereda barnet med tydlig och anpassad information och kommunikation var viktigt för att barnet skulle känna sig tryggt. Slutsats: Röntgensjuksköterskan kan ta hjälp av olika hjälpmedel och metoder för att minska rädsla, oro och ångest hos barn vid en röntgenundersökning. Det är röntgensjuksköterskans ansvar att skapa ett band med barnet och få barnet att känna sig tryggt. / Background: To visit a radiology department can be new and frightening for many children. The new environment can cause fear, distress and anxiety among children. Therefore it’s important as a radiographer to have knowledge about children’s needs so they can have as good experience as possible at the radiology department. Purpose: The purpose of this study is to describe nursing care to reduce fear, distress and anxiety in children 0-18 years old undergoing a radiographic examination. Method: This study is a literature review where 13 qualitative- and quantitative articles has been compiled and analysed to answer the purpose. Results: It appeared two categories in the result: distraction and interaction between the staff and the child. With help of distraction, coloured uniforms, parents and child customized radiology room, could children’s fear, distress and anxiety be reduced. To prepare the child with direct and customized information and communication was important to make the child feel safe. Conclusion: The radiographer can use different instruments and methods to reduce fear, distress and anxiety among children undergoing a radiographic examination. It is the radiographer’s responsibility to create interaction with the child and make the child feel safe.

<p>Bakgrund: Tidigare forskning visar att röntgensjuksköterskor som gör patienterna delaktiga genom att tillhandahålla information gör det möjligt för patienterna att förstå och själv ta aktiv roll i sin undersökning vilket leder till mindre oro. Med kunskaper och erfarenheter kunde röntgensjuksköterskorna stödja patienterna i samband med undersökningen vilket skapade förtroende och säkerställde trygg atmosfär. Dock kunde sjuksköterskorna även visa brist på känslomässigt engagemang samt bristande förmåga att kommunicera när de var upptagen med praktiska arbetsuppgifter.</p><p>Syfte: Syftet med studien var att beskriva patientens upplevelse av det korta mötet inom vården, med tanken att finna överförbarhet till möte med en röntgensjuksköterska.</p><p>Metod: Litteraturstudie med en kvalitativ ansats och med en kvalitativ innehållsanalys. Studien inkluderade tio vetenskapliga artiklar, som beskriver möten med vården på röntgen, akut- och operationsavdelning.</p><p>Resultat: Resultatet speglar patienternas upplevelser av korta möten, med tonvikten lagd på möten med röntgensjuksköterskor. I resultatet kan referens till källmaterial och dess kontext, såsom röntgen-, akut- och operationsavdelning, utläsas. Dataanalysen resulterade tre huvudkategorier: <em>att bli bekräftad</em>, <em>att uppleva</em> <em>trygghet</em> och <em>att känna</em> <em>maktlöshet</em>. I kategorierna finns totalt sju subkategorier inkluderade. Patienterna kände sig respekterade och bekräftade som individer när sjuksköterskan lyssnade på dem samt tog deras klagomål och önskemål på allvar. Patienterna upplevde trygghet när sjuksköterskan uttryckte intresse och gav dem relevant information. Patienterna upplevde däremot maktlöshet när det var svårt att få kontakt med sjuksköterskan samt göra sina åsikter hörda.</p><p>Slutsats: Studiens resultat visar att patienternas upplevelser av korta möten med röntgensjuksköterskor är allmängiltiga i den bemärkelsen att de kan sägas gälla för verksamheter såsom röntgen-, akut- och operationsavdelning. Dock är det viktigt att poängtera att varje möte med en patient är unikt, vilket innebär att varje patient ska bemötas på ett sätt som skapar förutsättningar för ett välbefinnande.</p>

Einleitung: Der frühzeitigen Detektion pulmonaler Rundherde kommt eine Schlüsselrolle bei neoplastischen Erkrankungen von Hund und Katze zu, indem sie maßgeblich Prognose und Behandlungsoptionen beeinflusst. Ziel unserer ersten Studie war, die aktuelle diagnostische Wertigkeit und mögliche Limitationen der klassischen Röntgenuntersuchung bei der Detektion pulmonaler Rundherde darzustellen. Unsere zweite Untersuchung beschäftigt sich mit dem Ziel der computerassistierten Detektion (CAD) und deren Einsatz in der Tiermedizin. Material und Methoden: Der Untersuchungszeitraum umfasste die Jahre 2005–2011. In die erste Studie wurden Hunde und Katzen mit pulmonalen Rundherden aufgenommen, an denen zunächst eine klassische Röntgenuntersuchung und anschließend innerhalb von 14 Tagen eine computertomographische Untersuchung (CT) durchgeführt wurde. Neben der Darstellung möglicher Limitationen der klassischen Röntgenuntersuchung wurde auch deren Sensitivität hinsichtlich des Vorliegens pulmonaler Rundherde im Vergleich zur CT als Goldstandard untersucht. Gemäß den Einschlusskriterien wurden 50 Hunde und 20 Katzen in die erste Studie aufgenommen. Die zweite Untersuchung beschäftigt sich mit der Sensitivität eines computerassistierten Detektionssystems sowie dessen möglichen Mehrgewinns für den Radiologen bei der Detektion pulmonaler Rundherde in der Tiermedizin. Darüber hinaus wurden die möglichen Limitationen eines solchen Systems untersucht. In die Untersuchung wurden nicht nur Tiere mit Rundherden eingeschlossen, sondern auch solche mit Massen (Herde größer 3 cm). Ausgeschlossen waren Patienten mit mehr als 50 Rundherden pro Lungenhälfte sowie Rundherde/Massen, die vollständig in Atelektasen eingebettet waren. Gemäß den Einschlusskriterien wurden bei 51 Hunden und 16 Katzen insgesamt 586 Rundherde als Referenzwert für die CAD zugrunde gelegt. Ergebnisse: Als ein Ergebnis aus der vorliegenden ersten Studie zeigt sich für die Projektionsradiographie eine Detektionsrate von insgesamt 61 % (64 % für Hunde und 55 % für Katzen) verglichen mit der CT als Goldstandard. Gründe für eine fehlende Detektion liegen vor allem darin, dass die Röntgenuntersuchung im Ergebnis ein Summationsbild liefert. Daneben spielt auch die Rundherdgröße eine (untergeordnete) Rolle. Das in der zweiten Studie eingesetzte Detektionssystem zur computerassistierten Detektion pulmonaler Rundherde wies für die Tiermedizin eine Sensitivität von 69,4 % auf. Gleichzeitig wurde eine hohe Anzahl falsch positiver sowie falsch negativer Befunde durch die CAD verzeichnet. Dennoch ließ sich durch den Einsatz der CAD die Sensitivität von Untersucher 1 von 89,2 % auf 94,7 % steigern, die von Untersucher 2 von 87,4 % auf 90,8 %. Schlussfolgerungen: Aufgrund der engen Einschlusskriterien dieser Studie kann für die Detektion pulmonaler Rundherde in der Projektionsradiographie als Mindestwert die hier ermittelte durchschnittliche Sensitivität von 61 % zugrunde gelegt werden. Die klassische Röntgenuntersuchung eignet sich weiterhin als erstes bildgebendes Verfahren für die pulmonale Rundherddetektion, für ein genaues Staging sollte allerdings die CT angewandt werden. Für eine fehlende Rundherddetektion war nicht primär die geringe Größe der Rundherde ursächlich, sondern vielmehr Begleiterkrankungen, die mit einer Transparenzminderung der Lunge einhergingen. Daher sollte insbesondere dann die CT zum Einsatz kommen, wenn zusätzliche Veränderungen wie beispielsweise ein Pleuraerguss vorliegen. Für die Detektion pulmonaler Rundherde in der CT-Untersuchung gilt, dass die Sensitivität des Radiologen grundsätzlich durch ein automatisches Detektionssystem gesteigert werden kann. Somit eignet es sich insbesondere dann, wenn kein zweiter radiologischer Befunder vorhanden ist. Allerdings weist die CAD eine sehr hohe Anzahl falsch positiver sowie einige falsch negative Befunde auf, so dass sich für ihren routinemäßigen Einsatz in der Tiermedizin derzeit noch Limitationen ergeben. / Introduction: The early detection of pulmonary nodules plays a key role in neoplastic conditions of dogs and cats substantially influencing prognosis and therapy options. The aim of our first study was to outline the actual diagnostic value as well as the potential limitations of projection radiography for detection of pulmonary nodules. Our second study addresses the newer aspect of computer assisted detection (CAD) and its possible application in veterinary medicine. Materials and methods: The investigation period was between 2005 and 2011. In our first study we included those dogs and cats with pulmonary nodules that underwent a radiographic examination as well as a computed tomographic examination (CT) within a period of 14 days. Aside from the description of possible limitations of projection radiography, we also evaluated its sensitivity for detection of pulmonary nodules compared to CT as gold standard. According to the inclusion criteria 50 dogs and 20 cats were admitted to this study. The second study dealt with the sensitivity of a computer assisted detection system and its potential benefit for radiologists for the detection of pulmonary nodules in veterinary medicine. Furthermore, we outlined possible limitations of the detection system. This study not only comprised dogs and cats with pulmonary nodules, but also those with pulmonary masses (i.e. nodules > 3 cm). We excluded patients with more than 50 nodules either in the right or the left lung as well as nodules/masses embedded in a massive atelectasis. According to our inclusion criteria, we determined 586 nodules in total, distributed on 51 dogs and 16 cats used as reference value for the CAD. Results: As one result of our first study, we found a detection rate of 61 % (64 % for dogs and 55 % for cats) for projection radiography in comparison to CT as gold standard. Reasons for a missing detection of pulmonary nodules are predominantly limitations that come along with superimpositions using projection radiography; apart from that, nodule size is of some subsidiary meaning. The detection system for the computer assisted detection of pulmonary nodules used in the second study showed a sensitivity of 69.4 % in veterinary medicine. Additionally a high number of false positive findings as well as false negative findings was detected by CAD. However, due to the use of CAD the sensitivity of examiner 1 increased from 89.2 % to 94.7 %, the sensitivity of examiner 2 increased from 87.4 % to 90.8 %. Conclusions: Based on the strict inclusion criterion in this study the average sensitivity of 61 % can be used as a minimum for the detection of pulmonary nodules using radiographs. Projection radiography is suitable as first line diagnostic tool for the detection of pulmonary nodules. For accurate tumor staging CT should be used. Since predominant reasons for a missing detection of pulmonary nodules consisted of limitations that come along with superimpositions (like pleural effusion) CT is especially recommended in those cases. In general, the sensitivity of radiologists can be improved by an automatic detection system concerning the detection of pulmonary nodules using CT. Especially in those cases, when no second reader is available, CAD is suitable. However, the CAD system we used herein yielded a high number of false positive findings as well as false negative findings; therefore, its use in veterinary medicine on a routine basis still has some limitations.

Abstract Medical x-ray imaging is used to visualise patients’ anatomical structures and in some cases their physiology. X-rays are ionizing radiation, thus their use needs to be optimised, as stochastic effects are assumed to increase linearly with the exposure dose. Imaging protocols need to be optimised to a radiation dose level that follows the as low as reasonably achievable principle without compromising the diagnostic value of the image. Different methods can be used to help in the optimisation process, such as simulations, radiation dose and image quality assessments with dosimeters and phantoms and utilising the latest technology in the most efficient way. The purpose of this doctoral thesis was to investigate the applicability of metal-oxide-semiconductor-field-effect-transistor (MOSFET) dosimeters for dose determinations in conventional x-ray and computed tomography (CT) examinations. Additionally, dose optimising methods were investigated in dental panoramic imaging using radiophotoluminescence (RPL) dosimeters. Anthropomorphic phantoms were used in every study to simulate patients, as their structures enable dosimeters to be positioned at locations that correspond to different organs. The MOSFET’s properties for dose determinations were evaluated against the reference dosimeter in a conventional x-ray set-up. Comparisons of absorbed and effective doses in thorax x-ray imaging were made between RPLs, MOSEFTs and Monte Carlo simulations. The effect of the organ-based tube current modulation and bismuth shields were compared against the reference imaging method in a chest CT with one scanner model. Absorbed doses and quantitative image quality were evaluated using each method. Possible dose reduction from segmented dental panoramic tomography (sDPT) imaging was compared against full DPT. Dose measurements were done using RPL dosimeters in pediatric and adult set-up using phantoms. MOSFETs are accurate enough to be used in conventional x-ray and CT, but they require a careful calibration before use as their reproducibility is limited with low doses. Bismuth shields provided the best dose reduction, but with a negative impact on quantitative image quality, especially when metal artefact removal software was used. The final study showed that the use of sDPT programmes and pediatric protocols enable a notably dose reduction compared to the full DPT adult protocol. / Tiivistelmä Lääketieteellisessä kuvantamisessa käytetään röntgensäteilyä potilaan anatomian ja joissain tapauksissa fysiologian visualisointiin. Röntgensäteily on ionisoivaa ja stokastisten vaikutusten kasvaessa oletettavasti lineaarisesti säteilyn funktiona, tulee säteilyn olla kokonaisvaltaisesti optimoitua. Kuvauksissa käytetyn röntgensäteilyn käytön tulee noudattaa ALARA-periaatetta, minkä vuoksi kuvauksessa tulee käyttää niin vähän säteilyä kuin vain mahdollista, diagnostiikan vaarantumatta. Optimoinnin apuna voidaan käyttää esim. simulointeja, annos- ja kuvanlaatumäärityksiä dosimetreilla ja fantomeilla, tai laitevalmistajien tuomia uusia teknologioita. Tämän väitöskirjan tarkoituksena oli tutkia metallioksidi-puolijohdekanavatransistorien (MOSFET) soveltuvuutta natiiviröntgentutkimuksissa ja tietokonetomografiassa (TT). Lisäksi työssä tutkittiin hammaskuvauksissa käytettyjä annossäästömenetelmiä radiofotoluminesenssidosimetreilla (RPL). Potilasvasteena työssä käytettiin antropomorfisia fantomeita, minkä ansiosta säteilyannoksia voidaan mitata eri elimiä vastaavilta kohdilta. MOSFET annosmittarin ominaisuuksia arvioitiin natiiviröntgenasetelmassa referenssimittariin nähden. Absorboituneiden ja efektiivisten annosten eroa MOSFET:tien, RPL:ien ja simulointien kesken tutkittiin keuhkoröntgentutkimuksessa. Pintakudoksia säästävän putkivirranmodulointimenetelmän ja vismuttisuojien vaikuttavuutta verrattiin TT:ssä referenssimetelmää vasten. Vaikuttavuutta arvioitiin absorboituneiden annosten ja kvantitatiivisen kuvanlaadun avulla. Segmentoidun hammaspanoraamakuvauksen (sDPT) annossäästömahdollisuuksia verrattiin tavalliseen panoraamakuvaukseen. Annosmääritykset tehtiin käyttäen RPL dosimetreja lapsi- ja aikuisfantomeissa. MOSFET dosimetreja voidaan käyttää annosmäärityksiin natiiviröntgenkuvauksissa ja TT:ssä, mutta niiden kalibrointi ja toistettavuus matalilla annoksilla aiheuttaa kuitenkin rajoituksia niiden käytölle. Vismuttisuojat tuottivat parhaan annossäästön, huonontaen kuitenkin kuvanlaatua. Kuvanlaadun huonontuminen oli erityisen huomattavaa, kun metallista aiheutuvien kuvavirheiden poistamiseen suunniteltua ohjelmaa käytettiin. Viimeinen tutkimus osoitti, että sDPT ohjelmat ja lapsille suunnatut protokollat mahdollistavat huomattavan annossäästön verrattuna aikuisten kokopanoraamaan.