Syftet med denna kvalitativa uppsats är att undersöka genusstereotyper i massmedialt innehåll.Genom att analysera presentationsvideor från realityserien Paradise Hotel Sverige ämnarstudien bidra till en djupare förståelse för hur genusstereotyper (re)produceras och hur dessakan relateras till olika diskurser och maktrelationer kring genus. Metodologiskt har vi använtoss av en multimodal kritisk diskursanalys där lexikala val, visuella- och kroppsliga uttryckanalyseras. Teorierna och begreppen som väglett analysen är genusteori, socialsemiotisk teori,stereotyper med fokus på femininitet och maskulinitet, diskurs och makt. Studiens resultat ärambivalent. Dels visar den på att deltagarna framställs utifrån genusstereotypa föreställningar,dels visar resultaten även på att en del normbrytande företeelser kommer till yta. Kvinnorna ärde som mest frångår den traditionella synen på femininitet medan männen till mestadelsfortfarande framställs genom maskulina attribut och stereotyper.

Syftet med uppsatsen är att identifiera vad tittarna engageras av i reality-serien Wahlgrens värld. Metoden för undersökningen är en analys av avsnittens tematik och struktur med urval av avsnitt: 1, 3, 6 och 13 i säsong 5, baserat på att de täcker centrala delar av säsongen. Serien är uppbyggd på karaktärernas livsstil. Därför valdes huvudtemat ego kontra gemenskap för att kartlägga hur tematiken fungerar i relation till huvudtemat som är har sin grund i teori om själv-identitet i ett socialt sammanhang. Den tematiska strukturen som har analyserats har lett till att uppsatsen har sammanfattningsvis som slutsats: Wahlgrens värld inte enbart är en underhållande reality-serie utan strukturellt berättar, med hjälp av många tematiska faktorer som tittarna kan relatera till.

Syftet med denna uppsats är att undersöka och jämföra hur karaktärer gestaltas i två olika reality-serier. I teorin utgår vi från stereotyper, representation, genus och härskartekniker. Den metoden som används är frågor som vi utformat utifrån Jens Eders karaktärsklocka. Vi har analyserat två karaktärer från Robinson och två karaktärer från Paradise Hotel. Resultatet av undersökningen visar på att karaktärerna från Paradise Hotel ges lite utrymme till att utvecklas som karaktärer och hamnar i stereotypiska fack. I Robinson hamnar karaktärerna tidigt i stereotypiska fack men ges mer utrymme till att utvecklas bortom den första stereotypiska framställningen.

Syftet med denna studie är att undersöka hur det svenska kändisskapet blir konstruerat i subgenren realitysåpa samt att urskilja likheter och skillnader inom genren gällande hur celebritetsskapet skildras. Utifrån syftet ställdes två frågeställningar upp, hur konstrueras det svenska kändisskapet i subgenren realitysåpa samt vilka likheter och skillnader sett till programmens sätt att skildra celebritetskap uppmärksammas. Med avstamp i teorier och tidigare forskningar som berör forskningsområdena celebritetskultur och reality-tv utformades en kvantitativ innehållsanalys. Den kvantitativa innehållsanalysen utgick från ett tidsbestämt urval för tv-serier som sändes på kommersiella tv-kanaler hösten 2018. Materialet består av avsnitt från fyra svenska tv-serier som hör till subgenren realitysåpa om totalt 43 stycken avsnitt som omfattar cirka 26,5 timmar. De tv-serier som denna studie grundar sig på ärCirkus Bagge, Hyséns, Lailaland och Wahlgrens värld. Utifrån olika komponenter i tv- serierna har ett kodschema bildats som omfattar 56 olika variabler inom 12 kategorier; kanal, serie, avsnitt, miljö, personer, centrala teman, medieaktiviteter, konsumtion, celebritetsaktiviteter, vardagsaktiviteter, celebritetens lyxkonsumtion och förnedrings-tv. Resultatet visar att kändisskapet blir till en viss del konstruerat genom lyx och flärd sett till lyxkonsumtion och mycket organiserade upplevelser. Till störst del visar däremot resultatet att subgenren realitysåpa konstruerar det svenska kändisskapet genom fokus på ett mer privatiserat innehåll, det vill säga mer fokus på celebritetens privatliv. Tv-programmens sätt att skildra celebritetsskapet visar på stora likheter vilket tyder på att produktionsbolagen har valt att skildra det svenska kändisskapet på likadant sätt.

This essay has studied how successful women are portrayed in the reality show Swedish power women. The purpose was to examine if stereotypes and gender norms are reproduced or challenged. Theoretical perspectives such as gender, gender norms, stereotypes and the male gaze were used to investigate the portrayal of successful women. To analyze the empirical material, consisting of three episodes from the first season, a semiotic analysis was used. Using the analytical tools of semiotics, such as denotation, connotation, stereotypes, and camera angles, the research purpose was analyzed and answered. The result showed that the successful women usually were depicted from a camera angle at eye level. The women had an active role in the series which contributes to the fact that the male gaze rarely occurs. The women’s characteristics were described as hardworking, driven, and enterprising but also as insecure and challenged by performance anxiety. Their lifestyle was described as a stressful everyday life where they balance work, love life, and family. The women were often portrayed in superficial environments which contributes to a focus on appearance fixation. Finally, the relations between women and men were portrayed as an equal relationship where no one has a higher status than the other. The main findings showed that stereotypes and gender norms are both reproduced and challenged. The essay suggests that in the long run, this kind of portrayal can contribute to a more neutral way of portraying women and blur the lines between masculine and feminine qualities.

This study examines how hegemonic gender norms are reproduced and resisted in the seventh season of the Swedish reality show Gift vid första ögonkastet. Through the lens of Butler's theory of performativity, the study uses Fairclough’s critical discourse analysis to uncover the hidden ideologies in the language used in the show.  The show’s material consists of the contestants and their discussions, as well as a panel of experts who guide both the audience and the contestants in their relationship struggles. The language analyzed is that of both the contestants and the experts. With a selection of fourteen scenes, the study aims to analyze how the language used can establish and reproduce hegemonic gender norms as well as reject and resist said norms.  The results show that the reproduction of hegemonic gender norms is mainly achieved by differentially ascribing certain attributes to women and others to men. Resistance against hegemonic gender norms by contestants is almost exclusively enacted by the show’s women, mainly by pointing out to the men their use of heterosexist language and demanding them to participate in traditionally feminine behavior. This demand leads to a new masculine gender norm in the studied context, a norm which differs from the one the show’s men usually participate in. The results also show that the panel of experts have an amplifying function: As part of the production apparatus, they elevate certain subjects and disputes to create particular narratives.

This thesis investigates how gender norms are reproduced and/or challenged in Swedish reality-TV. Using Mästarnas Mästare, a reality game show featuring Swedish athletes, as a case study, we critically examine the gender performances of participating athletes as well as the production of the show. The data material consisted of six transcribed episodes, alongside freeze frames from selected scenes, which were analyzed through a theoretical frame based on feminism, gender studies and semiotic image analysis. Our findings suggest that each participant, as well as the production, reproduce and challenge gender norms throughout the show, though there is more evidence of how the participants do this than the production. Notably, female participants challenge gender norms through performing stereotypical male characteristics, whereas male participants not as frequently show stereotypical female characteristics. We argue that the thesis provides tools for viewers as well as producers of similar shows to more critically review material that they take part of.

Die Frage nach negativen Wirkungen durch die Rezeption des sogenannten Realitätsfernsehens (Realtiy-TV) steht seit nahezu 30 Jahren immer wieder auf der Agenda verschiedenster Gruppen und Verbänden (vgl. Gölz & Niemann, 2015). So gibt es beispielsweise Befürchtungen, dass sich die Rezipienten an den gezeigten Inhalten ergötzen oder gar die gezeigte Medienrealität übernehmen könnten, in letzterem Fall spricht man von sogenannten Kultivierungseffekten. In der Kultivierungsforschung geht man davon aus, dass eine im Vergleich zur Realität verzerrte Medienrealität zu einer verzerrten Realitätswahrnehmung auf Seiten der Rezipienten führt. Dabei wird zwischen Effekten erster Ordnung (verzerrte Einschätzung von Häufigkeitsverteilungen) und Effekten zweiter Ordnung (Veränderung von Einstellungen und Wertvorstellungen) unterschieden (vgl. zum Überblick Meltzer, 2019). Der Forschungsstand in Hinblick auf Kultivierungseffekte durch das Realitätsfernsehen ist allerdings durchwachsen. Es gibt nur wenige Studien, die sich den Formaten innerhalb des Reality-TV sowie den gezeigten Medieninhalten im Detail annehmen. Gleichzeitig lassen sich langfristige Effekte auf Seiten der Rezipienten nur schwer nachweisen. Erschwerend kommt bei der Untersuchung der gezeigten Medieninhalte, deren Rezeption durch Jugendliche und Erwachsene sowie möglichen Medienwirkungseffekten hinzu, dass unter dem Deckmantel der Genrefamilie Reality-TV viele verschiedene Genres zusammengefasst werden. Auch werden Begriffe nicht einheitlich verwendet und die darunterfallenden Formate entwickeln sich stetig weiter (vgl. Gölz & Niemann, 2015).

Hotell Romantik is a new reality dating show in Sweden where people aged 65 or above seek love. The TV program has gained a lot of media attention and raised voices about the way in which the elderly are represented in light of their sexuality. Therefore, the aim of this study is to examine how the sexuality of elderly is represented in the TV program Hotell Romantik, as well as how this representation relates to stereotypes about older people. In order to answer this, we conducted a MCDA with semiotic tools on the TV program, and analyzed the results using a theoretical framework based on Stuart Hall’s Representation Theory, stereotypes and ageism. Three overarching themes of representation could be revealed: verbalized desires, tenderness and romance and cheeky banter and ironic distance. Our findings show that the sexuality of elderly is represented, but in two separate ways. On the one hand it is daring and cheeky in its expression, but on the other hand it is more gentle and thoughtful. In terms of how the representation relates to stereotypes about the elderly, contradictions can be discerned in the material, where the representation mostly reinforces prevailing stereotypes, but to some extent also fights against stereotypes. The study has contributed to a greater understanding of how older peoples’ sexuality is represented in the context of Swedish reality dating shows, and the ways in which this representation relates to stereotypes about elderly.

This thesis expands the discussion of the mass appeal and sustained success of reality TV by initiating an examination of the direct connections between reality TV and cinematic and written fiction. As reality TV has firmly established itself as a successful genre of entertainment over the last two decades, scholarship has been slow to follow. The majority of existing scholarship focuses on reality TV as a descendant of the documentary and emphasizes the role of the non-professional, the average person, as the star. Reality TV's appropriation of structural elements from general fiction is acknowledged only briefly and the use of specific techniques borrowed from fiction is largely unexplored. Although reality TV is a variation of the documentary, this thesis explores reality TV's creation of its voyeuristic appeal through the appropriation of key elements that come directly from fiction. Specific techniques used to create a voyeuristic appeal in reality programs, such as the morally ambiguous character and the confession, can be traced, respectively, to the surprising sources of Alfred Hitchcock and Edgar Allan Poe. Reality TV, in appropriating these techniques from Hitchcock and Poe, has a similar formula for entertainment: the thrill of voyeurism as a sublime experience. The consistent appeal of reality TV cannot be fully understood without an awareness of its connections to these two great artists.