Denna uppsats belyser hur frekvent de svenska kvällstidningarna Aftonbladet Sportbladet ochSport-Expressen rapporterar kring damfotboll, men även hur gestaltningen i rapporteringenförändrats. För att kunna se denna förändring har åren 2009 och 2013 undersökts för attjämföra dessa två år med varandra. Dessa årtal valdes för att de var mästerskapsår därEuropamästerskapet för damer spelades i Finland respektive Sverige.Den kvantitativa delen i studien genomfördes för att besvara frågan om frekvensen och ivilken gestaltning rapporteringen kring damfotbollen sker. Studien genomfördes genom attundersöka tidningarna från den 1 januari till den 31 oktober under både 2009 och 2013. Denkvalitativa delen i studien skedde genom en samtalsintervju med Sport-Expressens sportchefAnders Nettelbladt, för att få svar på hur hans redaktion tänker kring damfotboll.Undersökningens resultat visar en ökning av bevakningen av damfotboll. Damfotbollen fickmycket större utrymme under 2013 än 2009, framförallt under Europamästerskapet påhemmaplan under sommaren. Rapporteringen år 2013 blev också allt mer personifierad dåmedierna lade stort fokus på Sveriges förbundskapten Pia Sundhage.

<p>Syftet med denna uppsats är att medelst intervjuer lyfta fram vad barn och ungdomar som har medverkat i olika barnprogram i SVT har för synpunkter och tankar på sitt deltagande.</p><p>Genom nio intervjuer med elva informanter i åldrarna 8-17 år belyses aspekter såsom inflytande, känsla av delaktighet och möjligheter till påverkan, betydelsen av att få medverka i TV samt tankar om kändisskap och att bli sedd. Nämnda aspekter sätts sedan i relation till barnrättskonventionen samt till olika barndomsdiskurser och föreställningar om barndom.</p><p>Studiens teoretiska utgångspunkter har makt som övergripande tema och berör tre områden. Först belyses begreppen makt och diskurser, därefter diskuteras hur kulturstudier har försökt synliggöra de maktstrukturer som produceras i samhället genom bland annat media och slutligen presenteras teorier från barndomsforskning där maktordningen mellan barn och vuxna problematiseras.</p><p>Genom intervjuerna framgår att ett vuxet förhandsarbete präglar TV-produktionerna och att de deltagande barnen har liten eller ingen möjlighet att göra några större förändringar i sitt deltagande. Vuxnas planerande av barnens agerande, utseende och repliker kan sägas gå stick i stäv med barnrättskonventionen. Barnen är därmed styrda och kan ses som symboler, eller representanter för en barndom som vuxna anser viktig att förmedla. Det är diskursen om det naturliga, oskuldsfulla barnet tillsammans med diskursen om det kompetenta, duktiga barnet och barnet med rättigheter som ska förmedlas genom rutan, medan de diskurser som kan urskiljas genom informanternas berättelser är diskursen om barnet som symbol eller representant för en passande barndom och diskursen om det onaturligt naturliga barnet.</p><p>Informanterna bekräftar ett vuxet förhandsarbete men anser inte det vara något problem. De menar att det finns möjligheter att påverka produktionen och ser sig som jämlikar till de vuxna, men förmedlar implicit sin underordnade ställning och vuxnas makt och tolkningsföreträde. Vad informanterna framförallt belyser som centralt är den uppmärksamhet och känslan av kändisskap som följer i spåren av att ha medverkat i TV. Även om ett synliggörande av barn kan vara ett steg i rätt riktning mot jämlikhet mellan barn och vuxna krävs ett vidare arbete med reflektioner över varför barnen ska delta, hur de ska delta och att barnen själva ges möjlighet att komma till tals och delges information och beslut. Annars riskerar barnen att bli till rekvisita och statister i sina egna barnprogram.</p>

Syftet med denna uppsats är att medelst intervjuer lyfta fram vad barn och ungdomar som har medverkat i olika barnprogram i SVT har för synpunkter och tankar på sitt deltagande. Genom nio intervjuer med elva informanter i åldrarna 8-17 år belyses aspekter såsom inflytande, känsla av delaktighet och möjligheter till påverkan, betydelsen av att få medverka i TV samt tankar om kändisskap och att bli sedd. Nämnda aspekter sätts sedan i relation till barnrättskonventionen samt till olika barndomsdiskurser och föreställningar om barndom. Studiens teoretiska utgångspunkter har makt som övergripande tema och berör tre områden. Först belyses begreppen makt och diskurser, därefter diskuteras hur kulturstudier har försökt synliggöra de maktstrukturer som produceras i samhället genom bland annat media och slutligen presenteras teorier från barndomsforskning där maktordningen mellan barn och vuxna problematiseras. Genom intervjuerna framgår att ett vuxet förhandsarbete präglar TV-produktionerna och att de deltagande barnen har liten eller ingen möjlighet att göra några större förändringar i sitt deltagande. Vuxnas planerande av barnens agerande, utseende och repliker kan sägas gå stick i stäv med barnrättskonventionen. Barnen är därmed styrda och kan ses som symboler, eller representanter för en barndom som vuxna anser viktig att förmedla. Det är diskursen om det naturliga, oskuldsfulla barnet tillsammans med diskursen om det kompetenta, duktiga barnet och barnet med rättigheter som ska förmedlas genom rutan, medan de diskurser som kan urskiljas genom informanternas berättelser är diskursen om barnet som symbol eller representant för en passande barndom och diskursen om det onaturligt naturliga barnet. Informanterna bekräftar ett vuxet förhandsarbete men anser inte det vara något problem. De menar att det finns möjligheter att påverka produktionen och ser sig som jämlikar till de vuxna, men förmedlar implicit sin underordnade ställning och vuxnas makt och tolkningsföreträde. Vad informanterna framförallt belyser som centralt är den uppmärksamhet och känslan av kändisskap som följer i spåren av att ha medverkat i TV. Även om ett synliggörande av barn kan vara ett steg i rätt riktning mot jämlikhet mellan barn och vuxna krävs ett vidare arbete med reflektioner över varför barnen ska delta, hur de ska delta och att barnen själva ges möjlighet att komma till tals och delges information och beslut. Annars riskerar barnen att bli till rekvisita och statister i sina egna barnprogram.

The purpose of this study is to show how the Swedish newspapers Aftonbladet andDagens Nyheter reported on and described Dag Hammarskjöld as a man and a symbolat the time of his death in 1961. The method for the research has been a qualitativethematic analysis of the content in the articles published from the date ofHammarskjöld´s death to the day after the funeral. The study has been based on theoriesabout newspapers roles in the construction of imagined communities, the use of mythsand the objectifying of abstract ideas in news texts.I have found that the investigated newspapers described Dag Hammarskjöld assynonymous with the United Nations, the world peace and a hope for the future. He wasalso described as a link between the present and the past in the Swedish history at thesame time as he was described as a man of the people. He was representing“Swedishness” in an international context and the cosmopolitan. The Swedish peoplewere described as a silent anonymous group mourning a great man and a fellowcountryman.The study shows that Dag Hammarskjöld became a complex figure thatrepresented not only him self but also Swedish qualities and norms.

Syftet med denna studie är att undersöka hur det svenska kändisskapet blir konstruerat i subgenren realitysåpa samt att urskilja likheter och skillnader inom genren gällande hur celebritetsskapet skildras. Utifrån syftet ställdes två frågeställningar upp, hur konstrueras det svenska kändisskapet i subgenren realitysåpa samt vilka likheter och skillnader sett till programmens sätt att skildra celebritetskap uppmärksammas. Med avstamp i teorier och tidigare forskningar som berör forskningsområdena celebritetskultur och reality-tv utformades en kvantitativ innehållsanalys. Den kvantitativa innehållsanalysen utgick från ett tidsbestämt urval för tv-serier som sändes på kommersiella tv-kanaler hösten 2018. Materialet består av avsnitt från fyra svenska tv-serier som hör till subgenren realitysåpa om totalt 43 stycken avsnitt som omfattar cirka 26,5 timmar. De tv-serier som denna studie grundar sig på ärCirkus Bagge, Hyséns, Lailaland och Wahlgrens värld. Utifrån olika komponenter i tv- serierna har ett kodschema bildats som omfattar 56 olika variabler inom 12 kategorier; kanal, serie, avsnitt, miljö, personer, centrala teman, medieaktiviteter, konsumtion, celebritetsaktiviteter, vardagsaktiviteter, celebritetens lyxkonsumtion och förnedrings-tv. Resultatet visar att kändisskapet blir till en viss del konstruerat genom lyx och flärd sett till lyxkonsumtion och mycket organiserade upplevelser. Till störst del visar däremot resultatet att subgenren realitysåpa konstruerar det svenska kändisskapet genom fokus på ett mer privatiserat innehåll, det vill säga mer fokus på celebritetens privatliv. Tv-programmens sätt att skildra celebritetsskapet visar på stora likheter vilket tyder på att produktionsbolagen har valt att skildra det svenska kändisskapet på likadant sätt.

Studien innefattar hur Aftonbladet och Expressen har framställt två kända kriminella svenska män, Clark Olofsson och Lars-Inge Svartenbrandt, i sina artiklar. I studien undersöks mediebilden av Clark Olofsson och Lars-Inge Svartenbrandt, har de blivit framställda som brottslingar och som kändisar? Artiklar om Clark Olofsson är hämtade från år 1972, 1979, 2008 samt 2009. Artiklarna om Lars-Inge Svartenbrandt är hämtade från 1979, 1995,1996 samt från 2016. Studien genomförs genom en kvantitativ innehållsanalys och en kvalitativ textanalys för att kunna undersöka ett stort antal artiklar och även djupdyka i några utvalda texter. Studien analyserar artiklar från tre historiska nedslag för varje individ, vilket skapar ett bredare perspektiv om hur Clark Olofsson och Lars-Inge Svartenbrandt har framställts i kvällstidningarna. Årtalen som granskas är valda utefter vilka år som media rapporterat mest om Clark Olofsson och Lars-Inge Svartenbrandt. Materialet är hämtat från Kungliga Biblioteket i Stockholm. Studien innefattar gestaltningsteorin som grundteori, dagordningsteorin, nyhetsvärderingsteorin och the thrill. Tillsammans skapar teorierna en helhetsbild av relationen mellan media och brott. Studiens resultat visar att framställningen av Clark Olofsson och Lars-Inge Svartenbrandt skiljer sig åt beroende på vilket årtal som granskas. I kvällspressen har en omfattande del av all rapportering handlat om Lars-Inge Svartenbrandts och Clark Olofssons kriminella handlingar, men många artiklar är även vinklade åt deras privatliv. Kvällstidningarnas intresse för Clark Olofsson och Lars-Inge Svartenbrandt är synligt genom de årtal som har granskats. Resultatet pekar på att även om de oftast framställs som brottslingar i artiklarna så leder den massiva rapporteringen om Clark Olofsson och Lars-Inge Svartenbrandt till att de får en kändisstatus.

Följande arbete är en studie kring mediers reproduktion av könsstereotypa framställningar inom reklam. Genom att låta tidigare discipliner såsom medie- och kommunikationsvetenskap, genusvetenskap, feminism och sociologi inneha en central roll, ämnar studien komma närmare en förståelse för hur djupt rotade och kulturella koder kring kvinnlighet och manlighet bidrar till en rådande könsmaktsordning. Där normer för kvinnligt och manligt mode anknyts till förgivettagna könsroller, vilka reproduceras och upprätthålls av reklambranschen. Syftet med arbetet är således att undersöka på vilka sätt Åhléns, självuttalat, ifrågasätter dessa könsnormer och utmanar dem genom sin modekampanj ”Bryt klädmaktsordningen”. Frågeställningar som besvaras rör på vilka sätt Åhléns genom sin modekampanj ifrågasätter varför manlig klädsel förknippas med mer status och makt än traditionellt kvinnlig, vad som talar för att modekampanjen är normbrytande. Vad i modekampanjen, beroende på vår kulturella kontext, blir normbrytande ifråga om maktstrukturer kring kön? Samt hur Åhléns val av kända profiler i modekampanjen kan motiveras och används som symboler för normbrytande i relation till kön och mode. Dessa frågeställningar besvaras med hjälp av tidigare forskning och teoretiska ramverk tillsammans med en semiotisk analys av Åhléns modekampanj i film och tryckt format. Vidare diskuteras resultatet av studien som visar att Åhléns modekampanj endast ifrågasätter könsnormer ur hänsyn till ett konsumtionsmål. De normbrytande budskapet är diffust, men framgår genom text och tal. Rent visuellt framgår de kända profilerna som normbrytande klädda endast jämte varandra. Resultatet visat att det krävs stereotypt manliga män och stereotypt manliga kvinnor för att våga sig över könsgränserna ur en kapitalistisk agenda. Med följande arbete vill vi bidra till det genusvetenskapliga fältet inom medie- och kommunikationsvetenskapen. Arbetet är menat att belysa hur reklam som medium användas för att påverka samhället; makten att influera människans förhållande till könsnormer och hur budskapsförmedlingen av detta är kontextuellt bunden.

The purpose of this study is to contribute with a sociological understanding of how Swedish news media contribute to “doing” and maintaining gender in society as a result of their choices in the media around high profile people (“celebrities”). Previous research has studied gender and the media from other angles, but mostly focused on the fact that women are subordinate to men, rather than questioning how that is maintained by the media. These inturn strengthen the argument about existing differences between women and men in the Swedish media supply. However, unlike previous studies, this study will focus on how the media’s choice of news and ways to contribute to “doing” gender can be affected by celebrity. This type of issue can generate knowledge about the mutual relationship that exists between society’s view on gender and the reproduction of gender roles as a result of media representations.To answer this, the study will analyze two Swedish cases, around two famous people, CissiWallin and Paolo Roberto. The study was conducted through a qualitative content analysisbased on material from the databases Mediearkivet and Pressreader. In total, the materialconsists of eight articles on each case, spread over the past five years. The analysis showed that news media play a central role in society's views on gender as a result of mediareporting. The journalists behind the media often took a male perspective where Paolo Roberto and other men in the articles appeared positive, while Cissi Wallin and other female actors who appeared were attributed a disparaged role. Judging from the analysis, there are differences in the journalists' presentation between women and men in the Swedish newsmedia that contribute to strengthening gender normative roles and maintaining gender insociety. This study argues that this can be explained by theories about power and gender. One of the most central results is that the journalists behind the media add to the normalization of female subordination by their choices of media reports. For example by exploiting the readers' interest in celebrities, which thus results in the media reaching a larger audience that absorbs the content and reproduces the current gender power structure. / Syftet med denna studie är att förmedla en fördjupad sociologisk förståelse rörande hur nyhetsmedia bidrar till “att göra” kön och upprätthålla genus i samhället till följd av sina val i media rörande högprofilerade personer (“kändisar”). Tidigare forskning har studerat genus och media från andra infallsvinklar, men har mestadels fokuserat på det faktum att kvinnor är underordnade männen, snarare än hur media är en bidragande faktor till att upprätthålla denna typ av könsmaktsordning. Dessa stärker i sin tur argumentet om existerande skillnader mellan kvinnor respektive män inom det svenska medieutbudet. Men, till skillnad från tidigare studier kommer denna undersökning att fokusera på hur medias val av nyheter och sätt att bidra till att ”göra kön” kan påverkas av att det handlar om ’högprofilerade personer’ (såkallade ”kändisar”). Denna typ av frågeställning kan generera kunskap om den ömsesidiga relation som existerar mellan samhällets synsätt på genus och reproducerandet av könsroller till följd av medierepresentationerna.För att besvara detta kommer den föreliggande undersökningen att analysera medialaställningstaganden vid rapporteringen om Cissi Wallin och Paolo Roberto. Undersökningen har genomförts genom en kvalitativ innehållsanalys baserad på material från databaserna Mediearkivet och Pressreader. Sammantaget består materialet av åtta artiklar som behandlar vardera fall, fördelade över de senaste fem åren. I analysen framkom att nyhetsmedia spelar en central roll vad gäller samhällets synsätt på genus till följd av medierapporteringen. Journalisterna bakom medierapporteringen intog ofta ett manligt perspektiv där Paolo Roberto och andra män i artiklarna framstod positivt, medan Cissi Wallin och andra kvinnliga aktörer som förekom tillskrevs en nedvärderande roll. Från analysen att döma förekommer skillnader i hur journalisternas väljer att framställa högprofilerade kvinnor respektive mäninom svensk nyhetsmedia, vilket bidrar till att stärka könsnormativa föreställningar och upprätthålla genus i samhället. Denna studie argumenterar för att detta kan förklaras genom teorier om makt och kön. Ett av de mest centrala resultaten är att journalisterna genom sina val av nyheter i media spär på normaliseringen av kvinnlig underordning. Exempelvis genom att utnyttja läsarnas intresse för kändisar, vilket således resulterar i att medierna når ut till en större publik som tar till sig innehållet och reproducerar den rådande könsmaktsordningen.