Enligt tidigare forskning har tidiga insatser och chefens agerande betydelse för ett framgångsrikt rehabiliteringsarbete av långtidssjukskrivna. Enligt lag har arbetsgivare och chefer skyldighet att organisera en lämplig rehabiliteringsverksamhet, för att strukturera detta arbete uppförs därför dokument och handlingsplaner. Men hur arbetar chefer med det här i praktiken, vilken roll antar de och vilka föreställningar finns om sjukskrivna medarbetare? Vilka hinder och möjligheter finns för att bedriva detta arbete? För att ta reda på detta utfördes en fallstudie där nio chefer deltog i semi-strukturerade intervjuer. Det framkommer att cheferna arbetar efter de processer som finns, dock med vissa undantag. Medarbetare som varit frånvarande från arbete i flera år är svåra att få med i rehabiliteringsprocessen och detta utgör ett hinder. En stödjande roll framkommer som viktig för att få tillbaka sjukskrivna medarbetare, men även ett situationsanpassat ledarskap tillämpas. Vidare är samverkan och stödfunktioner en förutsättning för ett framgångsrikt rehabiliteringsarbete.

Denna uppsats handlar om musikterapi som behandling i psykosocial rehabilitering av vuxna cancerpatienter. Syftet var att undersöka föreställningar och upplevelser som kommuniceras från patienter genom musikaliska gestaltningar eller andra uttryck med anknytning till musikterapin. Uppsatsen beskriver cancersjukdom och rehabilitering ur ett psykosocialt perspektiv. Den beskriver musikterapi, med särskild fördjupning mot musikterapi i cancervård, samt illustrerar arbetet genom kliniska exempel. Undersökningen är kvalitativ, med influenser från fenomenologi och hermeneutik. Underlaget utgörs av empiriska data: arbetsanteckningar från 8 musikterapier. Forskaren deltog själv i den beskrivna verksamheten och materialet präglas av subjektivitet. Bearbetningen har skett med kvalitativ innehållsanalys. I resultatet framträder fem kategorier, nämligen relation, innehåll, intention, tillägnan och musik. Kategorierna beskrivs och förklaras genom exempel ur data. Vetenskapligt perspektiv och metodval diskuteras med avseende på lämplighet och svårigheter. Resultatet diskuteras utifrån ett salutogent perspektiv.

SAMMANFATTNING   Bakgrund: Sömn är grundläggande för att människor ska uppleva hälsa och välbefinnande. Syftet: Att undersöka sömnrutiners och omgivande faktorers betydelse för god sömn hos patienter på rehabiliteringsklinik.                                                                                       Metod: En kvantitativ deskriptiv tvärsnittsstudie genomfördes med hjälp av en enkätundersökning på två rehabiliteringskliniker i Stockholm. Patienterna (n=33) togs ut enligt konsekutiv ordning utifrån att de bedömdes kunna fylla i enkäten (adekvata, orienterade till tid och rum, förstod svenska språket). Enkäten, ett validerat och reliabelt redan befintligt frågeformulär, Karolinska Sleep Questionaire (KSQ) användes efter omarbetning.      Resultat: Den sammanlagda bedömningen av sömnen utifrån de fyra indexen, sömnkvalitetsindex, uppvaknandebesvärsindex, snarkbesvärsindex och sömnighets/trötthetsindex visade att det var 76 % som ansåg sig ha dålig sömn. Sömnrutinernas betydelse bedömdes med hjälp av VAS- skalan. 63 % av patienterna skattade sömnrutinernas betydelse från medel till mycket viktig. I denna studie uppgav 42 % att de blev störda i sin sömn på grund av omgivande faktorer. Ljud var det som upplevdes som mest störande faktorn.                                                                                                                           Slutsats: En sömnanamnes tydliggör patientens sömnrutin och underlättar en god sömnkvalitet för patienten.   Nyckelord: sömnrutiner, sömnkvalitet, patienter, rehabilitering / ABSRACT Background: Sleep is essential to enable people to experience the health and welfare. Aim: To examine sleep routines and surrounding factors relevant for a good sleep in patients in rehabilitation clinic.                                                                                                       Method: A quantitative descriptive cross-sectional survey was carried out by means of a questionnaire survey in two rehabilitation clinics in Stockholm. The patients (n=33) were taken out in consecutive order, on the basis that they were able to complete the questionnaire (adequate, oriented in space and time, understood the Swedish language). The questionnaire was designed based on a validated and reliable questionnaire, Karolinska Sleep Questionaire (KSQ).                                                                                                                                 Result:The overall assessment of sleep based on the four indexes, sleep quality index, awakeningindex, snoringindex and sleepiness/fatigue index showed that it was 76% who believed they had poor sleep. Sleep routine significance was assessed based on the VAS scale. 63% of patients estimated sleep routine the importance of medium to very important. In this study 42 % stated that they were disturbed in their sleep because of the surrounding factors. The sound was seen as the most disruptive factor.                                                            Conclusion: A sleep history clarifies the patient's sleep routine, and facilitate a good sleep quality for the patient.     Keywords: sleep routines, sleep quality, patients, rehabilitation

Under de senaste decennierna har vi i Sverige upplevt hur tjänstesektorn brett ut sig och fått en allt större betydande del i den nationella ekonomins utveckling. I samband med tjänstesektorn har även de immateriella resursernas betydelse för organisationers värdeskapande ökat. Parallellt med tjänstesektorns utveckling kan de kommunala och offentliga verksamheternas utveckling ses. I dag råder höga krav på att kommunala verksamheter skall klara av att leverera det de säger att de ska göra. Det är hänger dock ytterst på personalen som utför tjänsterna eftersom tjänsternas kvalitet i hög grad är beroende av personalens kunskap och förmåga att utföra tjänsterna. Historiskt har det ofta funnits ett stort kunskapsglapp vad gäller personalrelaterade åtgärder – kunskapen om organisationens viktigaste resurs har i många fall varit bristfällig. En orsak är enligt vissa forskare att de ansvariga har accepterat myten om att personalaktiviteter inte kan värderas i kvantitativa termer. Det är här, i bakvattnet av den personalekonomiska forskningen, som syftet med uppsatsen ligger. Syftet har varit att påvisa Omsorgsförvaltningens kostnader för ohälsa, kopplad till en undersköterska inom en enhet vid Kalmar kommuns Omsorgsförvaltning. Min intention med uppsatsen har varit att synliggöra hur en ekonomisk argumentation kan föras kring ohälsa bland en undersköterska inom enheten. I ett vidare perspektiv är min vision att öka kunskapen och medvetenheten om hur personella resurser kan hanteras mer effektivt inom kommunens organisation. Uppsatsen har grundat sig på en kvalitativ inriktning med en abduktiv forskningsansats. Undersökningarna har genomförts genom personliga intervjuer och genom en enkätundersökning med berörd personal inom Kalmar kommuns Omsorgsförvaltning. Kostnader som diskuterats i uppsatsen kan främst ses kopplade till tre huvudområden. För det första, den ohälsa som leder till att personal är sjuknärvarande på arbetsplatsen. För det andra, den ohälsa som leder till att personalen är sjukfrånvarande och för det tredje, den ohälsa som leder till att någon form av rehabiliteringsåtgärd måste initieras. Uppsatsen mynnar ut i en figur som sammanställer de kostnader som analyserats och beräknats i uppsatsen.

Stroke är den vanligaste orsaken till neurologisk funktionsnedsättning hos vuxna. Upp till ca 65 % får någon form av kognitionsnedsättning. Den kognitiva förmågan är avgörande för hur man klarar av att utföra dagliga aktiviteter, delta i sociala sammanhang och för känslan av livskvalitet. Arbetsterapi spelar en viktig roll för rehabilitering och förbättring av ADL-utförande samt delaktighet.Syfte: Att kartlägga arbetsterapeutiska interventioner för personer med kognitiva funktionsnedsättningar efter stroke. Metod: En systematisk litteraturstudie genomfördes med genomsökning av databaserna Amed, Cinahl, Medline och PsycINFO. Tio engelska peer review artiklar publicerade mellan år 2000-2011, med interventioner riktade till personer med kognitiva funktionsnedsättningar till följd av stroke inkluderades. Resultat: Kartläggningen resulterade i interventioner utifrån tre huvudkategorier, datorbaserade program, holistiska rehabiliteringsprogram och strategier för förbättring av aktivitetsförmåga och delaktighet samt minne. Nedsättningar som behandlades var uppmärksamhet, minne, medvetenhet, unilateralt neglekt, generell kognitiv funktionsnedsättning samt svår kognitionsnedsättning. Interventionerna innefattade både remediala och kompensatoriska element samt en kombination av de två. Samtliga studier visade positiva resultat, en del signifikanta, andra kliniskt relevanta och några med marginell signifikans.Slutsats: Det finns interventioner för behandling av personer med kognitiva nedsättningar efter stroke, som visar positiva resultat för förbättring av nedsättningar och på aktivitetsnivå. Arbetsterapeuter bör uppmärksamma, behandla och utvärdera kognitiva nedsättningar under hela rehabiliteringsprocessen. Evidensen är begränsad och mer arbetsterapeutisk forskning behövs inom området för att guida arbetsterapeutisk praxis.

Aim and questions: The purpose of this paper is to clarify the responsibilities employers have for rehabilitation and to explore how it conforms to an employers' actual condi-tions. Furthermore, the intention is to increase knowledge of how employers interact with other partners in the rehabilitation process and what affects sick people to return to work. The following three questions form the basis of this paper: What are employers’ responsibilities for rehabilitation under the law and how is it consistent with an employer's actual conditions? What is the role of employers in the rehabilitation co- operation with other actors? What factors influence sick people to return to work? Method: The paper has used a true scientific and a legal sociological method to examine how the regulated employer responsibility for rehabilitation relates to what is practical in re-ality. To achieve the purpose, four empirical interviews were conducted with Örebro Municipality, Insurance, occupational health Previa and a doctor, which all of them have an important role in the rehabilitation process. The interviewees received questionnaires in advance so they knew what was requested. Results: Sickness absence rates increased in Sweden during 2000-´s which has brought more attention to rehabilitation. Previous research shows that a dysfunctional workplace often has more sick leave than a well-functioning workplace and that employer’s incentives to improve working conditions differ. Employers have statutory occupational health and rehabilitation responsibilities, but the question is how it is fulfilled? The results show that Örebro Municipality has several documents that describe how they should proceed with their occupational health and rehabilitation work, and that they have introduced a so called health package. It is hoped that this preventative approach will lead to a reduction in sickness absence. The statistics also show that the proportion of long-term sickness has subsided, which they among other things think may be due to the rehabilitation chain introduced in 2008 with fixed time limits. Conclusion: Prevention and health promotion is essential to reduce the risk of sick leave and that earlier rehabilitation measures, the better. The rehabilitation chain has led to an earlier and more structured rehabilitation program and that more cases of illnesses are concluded more quickly. However, the rehabilitation interaction needs further improvement, in hopes that ongoing efforts will bring.

The purpose of this essay is using theories about labeling and social bonds to study whether a measure of rehabilitation for the psychically disabled contributes to a return to a normal status as not-labeled. Partly we examine whether the activities organized by the regulation-ruled authorities during the work of rehabilitation lead to shame or pride, and partly how these activities are organized regarding the processes that lead to the emotions pride or shame among the participants. Method: qualitative semi-structured face-to-face interviews with professional rehabilitation-actors at the Public Employment Office (PEO), the Social Insurance Office (SIO), the Social Service (SOS), the Psychiatry and the Division of Labour Market (AME).Conclusions: the Psychiatry clients are treated with respect, may participate, and communication is characterized by attunement, therefore strong social bonds can be built. On the contrary, among the other examined activities, we found many elements that arouse shame. Since these are more ruled by regulations, the result is engulfment and demands on conformity, because the compromise-possibilities are almost non-existent. Psychically disabled persons are met by prejudice, ignorance, disrespect and a non-solidarity-language. To get help, the individual has to accept a label in form of a diagnosis, and this labeling leads to a negative self-image. Furthermore the psychically disabled persons are falling between two chairs because of a weak cooperation between the rehabilitation-actors. Bimodal alienation and triangulation contributes to the difficulties in cooperation.Result: the social bonds are not strong enough to achieve a rehabilitation-effect. Even if the treatment from each administrator is important, we find the explanation-level primarily in laws, rules and government, because the structure rules the rehabilitation-measures, with shame as a consequence. Since we found elements of shame institutionalized in the way of working at PEO, SIO, SOS and AME, it means that social bonds can never reach a level good enough for achieving pride and normalization from a deviance or labeled identity.

No description available.

Bakgrund: Att använda sig av vårdhund blir allt mer vanligt i dagens vård, framförallt vid rehabilitering av patienter. Hundar har fysiologisk och psykologisk effekt på människor och förskrivning av vårdhund är något all legitimerad vårdpersonal kan göra. Trots de positiva effekterna som vårdhunden ger så finns ett visst motstånd att införa hund i vården. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva upplevelser och effekter hos patienter av att använda vårdhund i sin rehabilitering. Metod: En litteraturstudie gjordes utifrån tio vetenskapliga artiklar, med både kvalitativ och kvantitativ metod. Resultat: Fyra domäner kunde identifieras: vårdhundens fysiska hälsoeffekter, vårdhundens effekter på psykisk hälsa och humör, vårdhundens effekter på kommunikation samt upplevelser av vårdhund. Dessa domäner består av flera kategorier. De flesta artiklar som sammanställdes visade positiva resultat vid användandet av vårdhund medan två studier inte beskrev någon skillnad mellan behandling med vårdhund eller traditionell rehabilitering. Inga studier visade någon negativ effekt eller upplevelse. Diskussion: Patienterna fick bland annat förändrat humör, minskad aggression, de blev mer avslappnade och deras kommunikation ökade generellt, vilket är viktiga aspekter vid införandet av vårdhund i rehabilitering som ett arbetsterapeutiskt verktyg. Vårdhunden kunde få patienterna att byta fokus från det negativa till något positivt när de umgicks med vårdhunden. Slutsats: Vårdhunden kan underlätta i vården på olika sätt, både för personal och patienter. Detta gör att vårdhunden kan vara värdefull vid rehabilitering av patienter i olika kontexter.

Aim: The aims of this essay were first to see if there were any factors that could have an inpact on participating in supportive care groups and activities after a prostatic cancer diagnosis. The second aim was to examine what kind of support the patients would chose.   Methods: Data was collected with a survey handed out to the prostate cancer patients visiting the urologist reception at the hospital in Uppsala, during two weeks in the fall of 2011.   Main Results: Men show very little interest in participating in supportive care groups and activities. When asked to chose which kind of support they could consider, individual sessions and group sessions were the most common choice.   Conclusion: Men diagnosed with prostate cancer chose not to participate in supportive care. Further studies are required to determine what may be the reason to that. / Syfte: Syftet med detta arbete var att se om olika faktorer kunde påverka deltagande i stödverksamhet efter att patienten fått diagnosen prostatacancer, samt vilken form av psykosocialt stöd patienterna föredrar.    Metod: Metoden som använts var en enkätstudie med både kvantitativ ansats, som delades ut under hösten 2011 till prostatacancerpatienter på urologmottagningen, Akademiska sjukhuset.   Huvudresultat: Män anger att de inte är intresserade av att delta i stödverksamhet efter diagnos och eventuell behandling. Vid behov ansåg de att enskilda eller gruppsamtal var mest relevanta som stödverksamheter. Informanterna ansåg att rehabilitering med samtal och yoga hade minst relevans.   Slutsats: Män som drabbats av prostatacancer väljer att inte delta i stödverksamhet. Behov finns därför av att utföra mer studier för att klargöra orsakerna till detta.