Syftet med den här studien är att belysa företagssköterskors upplevelser och erfarenheter av rehabiliteringskedjan som introducerades i Sverige 2008. Bakgrund Rehabiliteringskedjan infördes för att ytterligare tidsbegränsa rehabiliteringsprocessen för sjukskrivna personer i Sverige. Studier tyder på att samarbetet mellan berörda aktörer inte fungerar så bra. En aktör, företagssköterskan, nämns inte i studierna. Därför finner vi det intressant att även undersöka deras syn på de nya tidsgränserna inom rehabilitering. Design Semistrukturerade intervjuer analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Metod Metoden som användes var semistrukturerade intervjuer med en intervjuguide på tio frågor. Datainsamling och analys av resultaten genomfördes under april - maj 2013.Studiepopulationen bestod av åtta företagssköterskor inom privat och intern företagshälsovård i Västernorrland. Resultat Tre huvudbudskap framkom i företagssköterskornas upplevelser och erfarenheter av rehabiliteringskedjan. Tidsgränserna har en positiv inverkan på rehabiliteringsarbetet, det finns brister i utformningen och rehabiliteringens utfall är till stor del beroende av aktörerna. Konklusion Rehabiliteringskedjan har lett till förbättringar men ett antal brister kan ses.

<p>Enligt tidigare forskning har tidiga insatser och chefens agerande betydelse för ett framgångsrikt rehabiliteringsarbete av långtidssjukskrivna. Enligt lag har arbetsgivare och chefer skyldighet att organisera en lämplig rehabiliteringsverksamhet, för att strukturera detta arbete uppförs därför dokument och handlingsplaner. Men hur arbetar chefer med det här i praktiken, vilken roll antar de och vilka föreställningar finns om sjukskrivna medarbetare? Vilka hinder och möjligheter finns för att bedriva detta arbete? För att ta reda på detta utfördes en fallstudie där nio chefer deltog i semi-strukturerade intervjuer. Det framkommer att cheferna arbetar efter de processer som finns, dock med vissa undantag. Medarbetare som varit frånvarande från arbete i flera år är svåra att få med i rehabiliteringsprocessen och detta utgör ett hinder. En stödjande roll framkommer som viktig för att få tillbaka sjukskrivna medarbetare, men även ett situationsanpassat ledarskap tillämpas. Vidare är samverkan och stödfunktioner en förutsättning för ett framgångsrikt rehabiliteringsarbete.</p>

Enligt tidigare forskning har tidiga insatser och chefens agerande betydelse för ett framgångsrikt rehabiliteringsarbete av långtidssjukskrivna. Enligt lag har arbetsgivare och chefer skyldighet att organisera en lämplig rehabiliteringsverksamhet, för att strukturera detta arbete uppförs därför dokument och handlingsplaner. Men hur arbetar chefer med det här i praktiken, vilken roll antar de och vilka föreställningar finns om sjukskrivna medarbetare? Vilka hinder och möjligheter finns för att bedriva detta arbete? För att ta reda på detta utfördes en fallstudie där nio chefer deltog i semi-strukturerade intervjuer. Det framkommer att cheferna arbetar efter de processer som finns, dock med vissa undantag. Medarbetare som varit frånvarande från arbete i flera år är svåra att få med i rehabiliteringsprocessen och detta utgör ett hinder. En stödjande roll framkommer som viktig för att få tillbaka sjukskrivna medarbetare, men även ett situationsanpassat ledarskap tillämpas. Vidare är samverkan och stödfunktioner en förutsättning för ett framgångsrikt rehabiliteringsarbete.

Syftet med arbetet är att ur ett psykologiskt perspektiv undersöka upplevelsen av rehabiliteringsprocessen vid en idrottsskada, med fokus på ledbandsskador i knäleden. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med sex olika individer. Hur individen hanterar rehabiliteringen samt det sociala stödets betydelse var även teman som arbetet utgick från. Undersökningen analyserades med hjälp av innehållsanalys. I resultatet framkom det att rehabiliteringsprocessen ur ett psykologiskt perspektiv upplevdes som mödosam. För att hantera rehabiliteringsprocessen var målsättning och socialt stöd av stor vikt. Deltagarna betraktade sin vilja för att kunna idrotta som vanligt igen som en drivkraft, vilket påverkade motivationen till det positiva. Det sociala stödet var för många en avgörande faktor för fortsatt rehabilitering, då de ansåg att det sociala stödet bidrog till en ökad motivation. Det framkom också att många upplevde brist på organiserat stöd, men att de trots det kunde genomföra sin rehabilitering. Slutsatsen i arbetet är att idrottare framför allt upplever negativa konsekvenser under rehabiliteringen, men att positiva konsekvenser också förekommer. Socialt stöd betraktades som ett viktigt hanteringssätt för att lyckas med sin rehabilitering, målsättning likaså. Studien har visat på att det finns ett behov av mer organiserat stöd.

No description available.

Bakgrund: Att drabbas av en idrottsskada kan påverka en individ på många sätt och utan rätt hjälp och stöd kan det vara tufft att komma tillbaka till utgångsläget. Motivation kan beskrivas genom självbestämmandeteorin (SDT) som delar in motivation i tre delar, dessa är inre- och yttre motivation. Motivation är viktigt för att genomgå en rehabiliteringsprocess. Syfte: Syftet med studien är att granska vilka faktorer som påverkar och är viktiga för att upprätthålla en god motivation under rehabiliteringsprocessen. Metod: I studien används en kvalitativ metod av semistrukturerade intervjuer som genomfördes med sex individer, som alla genomgått en eller flera rehabiliteringsprocesser från idrottsskada. Resultat: Utifrån intervjuerna utmärktes fem kategorier som alla representerar en viktig motivationsfaktor. Dessa är Att inte kunna göra det man vill, Hjälplöshet och Smärta, Sociala stödet, Vikten av kunskap och kompetens samt Målet att komma tillbaka. Det framgår också att fyra av de sex deltagarna slutat sin idrott på grund av amotivation. Det visade sig också att individerna som var aktiva i lagidrott stannade kvar i sin idrott, medan alla som var aktiva i individuella idrotter slutade sin idrott på grund av skadan och motivationen. Diskussion: För att genomföra en bra rehabiliteringsprocess och upprätthålla en god motivation för att genomgå en rehabiliteringsprocess är det många faktorer som spelar in. / Background: Having a sport injury can affect an individual in many ways and without the right help and support it may be tough to get back to the starting point. Motivation can be described by self-determination theory (SDT), which divides motivation into three parts, these are internal and external motivation. Motivation is important to undergo a rehabilitation process. Purpose: The purpose of the study is to examine what factors affect and are important for maintaining a good motivation during the rehabilitation process. Method: The study uses a qualitative method of semistructured interviews conducted with six individuals, all of whom have undergone one or more rehabilitation processes from sport injuries. Result: Based on the interviews, five categories were identified, each representing an important motivational factor. These are Being unable to do what one wants, Helplessness and Pain, Social Support, The Importance of Knowledge and Skills, as well as The Goal of Coming Back. It is also appears that four out of six participants stopped their sports due to amotivation. It also turned out that the individuals who were active in team sports remained in their sport, while all active in individual sports ended their sports because of the injury and lack of motivation. Discussion: In order to carry out a good rehabilitation process and maintain a good motivation to undergo a rehabilitation process, there are many factors to account to.

Fler kvinnor än män är idag långtidssjukskrivna och tidigare forskning har visat att män snabbare och i högre utsträckning än kvinnor återgår i arbete efter en långtidssjukskrivning. Tidigare studier har visat att män och kvinnor tenderar att få olika medicinska insatser trots samma sjukdomssymptom. Män och kvinnor uttrycker och porträtterar sig även olika vid sjukdom vilket kan resultera i att olika behandling erbjuds. En förklaring till den ojämställdhet som råder är att det uppstår en genusbias där missbedömningar görs till följd av stereotypa föreställningar om kön. För arbetsgivare är det inte helt tydligt hur man i en rehabiliteringsprocess ska hantera den genusbias som kan uppstå, därför är det angeläget forskningsfråga att studera rehabiliteringen ur ett genusperspektiv. Syftet med denna studie är att undersöka subjektiva upplevelser och erfarenheter av rehabilitering för personer som varit sjukskrivna på grund av stressrelaterad ohälsa, samt undersöka om kön har betydelse i rehabiliteringen. För att besvara syftet har kvalitativa intervjuer gjorts med fyra män och fyra kvinnor som varit långtidssjukskrivna till följd av utmattningssyndrom. Data har sedan bearbetats med tillämpning av innehållsanalys. Resultatet visade vissa skillnader mellan män och kvinnor dels i hur de beskrev sig själva, sitt sjukdomsförlopp och tillbakagången. Männen var mer aktiva i sin rehabilitering och att komma tillbaka till arbetet var för dem viktigt. En del av kvinnorna hade helst velat vara sjukskriven längre och upplevde i större utsträckning än män att rehabiliteringen gått för fort. Männen upplevde att rehabiliteringen istället gått fort i en positiv bemärkelse, däremot drabbades männen hårdare av bakslag till följd av den snabba återgången. Männen var generellt mer beskrivande av känslor och sjukdomsförlopp än kvinnorna, medan kvinnorna istället gav kortare och mer allmänna beskrivningar.

Syftet med studien var att undersöka enhetschefernas upplevelser och erfarenheter av rehabsamtal utifrån ett makt- och stödperspektiv. Som referensram valdes Foucaults teorier om pastoralmakt och governmentality samt liberalism inom governmentality. Studien är en kvalitativ intervjustudie med semistrukturerade intervjuer. Population bestod av åtta enhetschefer som jobbade inom två mindre kommuner inom äldreomsorgen och LSS-verksamheter. Resultatet visar flera olika uppfattningar som genererat åtta olika utfallsrum; begränsningar, regelstyrning, ansvar för organisationen, möjligheter, yrkesidentitet, dubbla roller, att känna sig i överordnad position och att vara stödjande. Dessa kan placeras under två mer övergripande domäner: organisatoriska förutsättningar för rehabsamtal, och chefens roll i rehabsamtalet. Studien visar att det finns svårigheter i att hantera den dubbla rollen som enhetschef, eftersom de flesta först och främst vill stödja individen. Enhetscheferna är påverkade av olika sanningar och utsatta för styrning genom lagar och rutiner. Rutin och erfarenhet påverkade hur enhetscheferna agerade under rehabsamtalen.

Syftet med studien är att undersöka upplevelsen av rehabiliteringsprocessen ur ett psykologiskt perspektiv hos elitsatsande handbollsungdomar vid en idrottsskada. För att besvara detta syfte fokuserar studien på respondenternas upplevelse- och hantering av rehabiliteringsprocessen ur ett psykologiskt perspektiv samt vilken betydelse det sociala stödet har för deras rehabiliteringsprocess. Studien genomfördes med hjälp av kvalitativa intervjuer och empirin analyserades med hjälp av Self-determination Theory. Resultatet indikerar att rehabiliteringsprocessen upplevs som väldigt lång, tråkig och jobbig vilket skapar frustration. Det sociala stödet som innebär familj, vänner, tränare och lagkamrater upplevde respondenterna som väldigt betydelsefullt för deras välbefinnande och motivation. De värderade sin familj som det absolut största och mest betydelsefulla sociala stödet för sin rehabiliteringsprocess. Respondenterna hanterade rehabiliteringsprocessen genom att sätta upp olika mål som fick dem bli motiverade till att genomföra sin rehabilitering. Ett annat hanteringssätt var visualisering och användning av mentala bilder. De upplevde att målsättning och visualisering var det bästa sättet för dem att ta sig igenom sin rehabilitering. Slutsatsen i den rådande studien är att vid en idrottsskada påverkas idrottaren inte bara fysiologiskt utan även psykologiskt. Skadan medför olika psykologiska responser och ju allvarligare skadan är och ju mer fysiologiskt begränsade idrottaren blir desto mer påverkar skadan dem psykologiskt. Vidare visar studien på att det sociala stödet har en betydande roll för rehabiliteringsprocessen ur ett psykologiskt perspektiv. Emotionellt stöd från familj och lagkamrater samt informativt stöd från en sjukgymnast gör det lättare för idrottaren ta sig igenom rehabiliteringsprocessen på ett framgångsrikt sätt.

Bakgrund: Förlossningsskador och andra besvär postpartum är vanligt förekommande. Fysioterapi har visat sig ha stark evidens för att hjälpa med smärta och funktion för dessa besvär. Trots detta används fysioterapeuter i mycket liten utsträckning inom förlossningsvården. Syfte: Syftet var att kartlägga prevalensen och omfattningen av förlossningsskador och andra besvär samt att ta reda på hur rehabiliteringsprocessen såg ut. Metod: En kvantitativ ansats med empiristisk-atomistisk design användes. Kartläggningen gjordes med hjälp av en digital enkät som delades i allmänna facebookgrupper riktade till mammor och kvinnor. Den insamlade datan analyserades med hjälp av frekvenstabeller, Pearsons korrelationskoefficient samt Chi2-test. Resultat: Över 80% av deltagarna hade fått en bristningsskada vid förlossning, där majoriteten fått grad 2. Av deltagarna uppgav 63% att de haft besvär efter förlossningen och 50% uppgav att de hade kvarstående besvär idag. Majoriteten uppgav att de haft multipla besvär, där inkontinens var vanligast förekommande. Efter återbesök hos barnmorska uppgav 54% att de inte fått någon information om sina besvär och 72% fick ingen information om rehabilitering för dem. Hälften av alla deltagare hade utfört någon form av rehabilitering efter sin förlossning, där bäckenbottenträning var det absolut vanligaste. 62% visste inte om att man kan söka hjälp hos en fysioterapeut för förlossningsrelaterade besvär.  Konklusion: Utbredningen av förlossningsrelaterade besvär är stor och många lever med kvarstående besvär långt efter sin förlossning. Fysioterapi är en outnyttjad resurs och fysioterapeuter bör med fördel kunna användas som en del av den standardiserade förlossningsvården i Sverige idag. Fler högkvalitativa studier behövs för att öka kunskapen inom ämnet. / Background: Childbirth injuries and other postpartum complications are common. Physiotherapy has shown strong evidence for helping with pain and function related to these complications. Despite this, physiotherapists are rarely used in standard maternity care.  Objective: The objective was to map the prevalence and extent of childbirth injuries and other complications, as well as to understand the rehabilitation process.  Method: A quantitative approach with an empiricist-atomistic design was used. The mapping was conducted using a digital survey shared in general Facebook groups targeted at mothers and women. The collected data were analyzed using frequency tables, Pearson’s correlation coefficient, and Chi-square tests.  Results: Over 80% of participants had suffered a perineal tear during childbirth, with the majority experiencing a second-degree tear. Of the participants, 63% reported complications after childbirth, and 50% reported having ongoing issues today. The majority reported multiple complications, with incontinence being the most common. After follow-up visits with a midwife, 54% stated they received no information about their complications, and 72% received no information about rehabilitation for them. Half of all participants had undergone some form of rehabilitation after childbirth, with pelvic floor exercises being the most common. Additionally, 62% did not know that they could seek help from a physiotherapist for childbirth-related complications.  Conclusion: The prevalence of childbirth-related complications is high, and many live with persistent issues long after childbirth. Physiotherapy is an underutilized resource, and physiotherapists should be integrated into the standardized maternity care in Sweden today. More high-quality studies are needed to increase knowledge in this field.