Syftet med denna kvalitativa studie är att genom fyra semistrukturerade intervjuer av förskollärare få en inblick i hur de ser på utemiljön som lärmiljö med inspiration av ett relationellt perspektiv. Följande frågeställningar ligger till grund för studien:   Hur talar förskollärarna om förskolans utomhusmiljö? Hur används utemiljön i den dagliga verksamheten?   Resultatet av studien visar att det finns en medvetenhet om utemiljöns potential som lärmiljön men att det skiljer sig i om den ses som ett komplement till inomhusmiljön eller som en del av verksamheten. Flertalet förskollärare ser sig själva som ett redskap att använda i barnens lärande och utveckling och att deras roll i att erbjuda utforskande och lärande miljöer är att tolka och skapa. Resultatet visar också att det krävs närvarande och engagerade pedagoger för att uppmärksamma vad varje nytt möte med miljö eller andra personer innebär och vilka möjligheter det i sin tur skapar.  Utemiljön är ett begrepp som innefattar både gården, skogen, närmiljön och ibland ännu längre bort. Gården ses som en bra miljö för barnen att använda hela sitt rörelsespektra i och vår tolkning av studien är att den tillskrivs mer pedagogiskt värde än vad miljön bortom staketet gör.

Syftet med studien är att undersöka hur fem elever i grundsärskolan upplever formativt lärande och relationellt perspektiv. I studien görs ett försök att upprätthålla en fenomenologisk ansatts. Merleau-Ponty är en erkänd forskare inom teorin som menar att livsvärlden bygger på att vi människor påverkas av varandra. Enligt den svenska skollagen vänder sig grundsärskolan till eleven med en utvecklingsstörning som behöver en anpassad skolgång (SFS 2010:800). Eleverna som har en intellektuell funktionsnedsättning har svårigheter som gör det svårt för individen att komma i kontakt med omvärlden. Formativt lärande kan beskrivas som att både lärare och elev vet vad målet är för eleven och att det är uppställt i proportion till de bakgrundskunskaper som eleven har. Genom självbedömning och kamratbedömning utvecklar eleven sin syn på sitt lärande. För att synliggöra elevens mål är återkopplingen den viktigaste delen för elevens utveckling och förbättring av sitt skolresultat. Det är viktigt att själva återkopplingen är kopplad till det som eleven gör. Denna studie pekar på att det är viktigt för eleverna med en utvecklingsstörning, att de får sin återkoppling omgående. Vidare är det relationella perspektivet en viktig del av skolan där fokus ligger på relationen mellan olika aktörer. Eleven och läraren vill kunna bekräfta den förtroendefulla relationen mellan varandra. Det är viktigt att läraren visar att han eller hon bryr sig och lyssnar på eleverna.

No description available.

<p>Mitt examensarbete handlar om vilka strategier pedagoger kan använda sig av, i undervisningen, när det handlar om barn med ADHD. Jag har tittat på forskning om ADHD angående utgångspunkterna arv och miljö. Vidare har jag studerat vad konsekvenserna blir om pedagogerna utgår från ett relationellt eller ett kategoriskt perspektiv i undervisningen av barn med ADHD. Syftet, med arbetet, är att kritiskt granska forskning om ämnet, undersöka om relationellt och/eller kategoriskt perspektiv är utgångspunkten samt vilka strategier och orsaker för undervisningen som lyfts, genom de olika utgångspunkterna arv och/eller miljö på bästa sätt. En litteraturstudie har använts som utgångspunkt samt relevant litteratur och avhandlingar om ämnet. I mitt resultat framkom det att den absolut största skillnaden mellan det medicinsk/biologiska (arv) och psykologiska (miljö) perspektivet handlar om orsakerna till att barn får ADHD. Alla forskare är överrens om att det är ett samspel mellan arv och miljö, men de finns en del motstridigheter om vilket som väger tyngst. Ytterligare ett resultat som kom fram är att det kategoriska perspektivet är vanligast hos lärare idag, på grund av att det finns för få resurser på skolorna. Enligt min studie har jag funnit att både det relationella och det kategoriska perspektivet ska användas samtidigt, beroende på elevens problem.</p>

<p>Detta examensarbete ger en bild av hur högstadielärare ser på specialpedagoger och deras arbete på högstadiet. Det visar också lärarnas inställning till specialpedagoger och deras arbete. Resultatet visar att inställningen hos lärarna varierar men man har tillit till specialpedagogernas kompetens. Lärarna använde sig av de specialpedagogiska resurserna i varierande grad, där lärarna i kärnämnena använde sig mer av den specialpedagogiska resursen än övriga lärare.</p>

<p>Vårt syfte med denna studie var att kartlägga gymnasielärares uppfattning om och nyttjande av specialpedagogens kompetens och yrkesfunktion samt om det förelåg några likheter/skillnader bland gymnasielärarnas uppfattning om den specialpedagogiska verksamheten utifrån skoltillhörighet, undervisningsämne och yrkesverksamma år som lärare. För att nå vårt syfte genomförde vi en enkätstudie bland samtliga gymnasielärare på två gymnasieskolor i en mellanstor kommun i Norrland. Det framkom en skillnad mellan gymnasielärarnas uppfattning om vilka insatser de anser bäst och vilka insatser de använder till elever som riskerar att inte nå godkänt i sina kurser. I vår studie visar resultatet, att den enskilde gymnasieläraren har makten när det gäller nyttjandet av specialpedagogens kompetens. Vi har även konstaterat att skolledningen har betydelse för hur den specialpedagogiska verksamheten utformas på respektive skola.</p>

Mitt examensarbete handlar om vilka strategier pedagoger kan använda sig av, i undervisningen, när det handlar om barn med ADHD. Jag har tittat på forskning om ADHD angående utgångspunkterna arv och miljö. Vidare har jag studerat vad konsekvenserna blir om pedagogerna utgår från ett relationellt eller ett kategoriskt perspektiv i undervisningen av barn med ADHD. Syftet, med arbetet, är att kritiskt granska forskning om ämnet, undersöka om relationellt och/eller kategoriskt perspektiv är utgångspunkten samt vilka strategier och orsaker för undervisningen som lyfts, genom de olika utgångspunkterna arv och/eller miljö på bästa sätt. En litteraturstudie har använts som utgångspunkt samt relevant litteratur och avhandlingar om ämnet. I mitt resultat framkom det att den absolut största skillnaden mellan det medicinsk/biologiska (arv) och psykologiska (miljö) perspektivet handlar om orsakerna till att barn får ADHD. Alla forskare är överrens om att det är ett samspel mellan arv och miljö, men de finns en del motstridigheter om vilket som väger tyngst. Ytterligare ett resultat som kom fram är att det kategoriska perspektivet är vanligast hos lärare idag, på grund av att det finns för få resurser på skolorna. Enligt min studie har jag funnit att både det relationella och det kategoriska perspektivet ska användas samtidigt, beroende på elevens problem.

Detta examensarbete ger en bild av hur högstadielärare ser på specialpedagoger och deras arbete på högstadiet. Det visar också lärarnas inställning till specialpedagoger och deras arbete. Resultatet visar att inställningen hos lärarna varierar men man har tillit till specialpedagogernas kompetens. Lärarna använde sig av de specialpedagogiska resurserna i varierande grad, där lärarna i kärnämnena använde sig mer av den specialpedagogiska resursen än övriga lärare.

Vårt syfte med denna studie var att kartlägga gymnasielärares uppfattning om och nyttjande av specialpedagogens kompetens och yrkesfunktion samt om det förelåg några likheter/skillnader bland gymnasielärarnas uppfattning om den specialpedagogiska verksamheten utifrån skoltillhörighet, undervisningsämne och yrkesverksamma år som lärare. För att nå vårt syfte genomförde vi en enkätstudie bland samtliga gymnasielärare på två gymnasieskolor i en mellanstor kommun i Norrland. Det framkom en skillnad mellan gymnasielärarnas uppfattning om vilka insatser de anser bäst och vilka insatser de använder till elever som riskerar att inte nå godkänt i sina kurser. I vår studie visar resultatet, att den enskilde gymnasieläraren har makten när det gäller nyttjandet av specialpedagogens kompetens. Vi har även konstaterat att skolledningen har betydelse för hur den specialpedagogiska verksamheten utformas på respektive skola.

Syftet med denna studie är att undersöka hur lärare i förskolan tänker kring att arbeta med utvärderingsinstrumentet individuell utvecklingsplan, IUP. Studien utgick från följande frågeställningar: Varför väljer läraren att använda IUP som bedömningsverktyg? Varför väljer läraren att avstå från arbete med IUP? samt Hur tänker pedagogerna kring möjligheten att utveckla verksamheten vidare utefter varje enskild IUP? För att vinna kunskap om lärarnas tankar vilar studien på ett kvalitativt perspektiv där enkätfrågor legat till grund för insamlingen av empirin. Resultatet av lärarnas tankar analyserades utifrån de relationella och punktuella perspektiven som beskrivs av Wright. Vad som framkommer av resultatet är att lärarna i studien har olika syn på att använda IUP som bedömningsverktyg i sin verksamhet. De olika tankarna kring materialet är beroende av om läraren väljer att inta ett relationellt eller punktuellt perspektiv. Studiens resultat visar att lärarna som förespråkat IUP intar ett postmodernt och relationellt sätt att arbeta med IUP då de ser arbetsverktyget som ett sätt att utvärdera och utveckla verksamheten, men även som en bra utgångspunkt vid utvecklingssamtal. Studiens resultat visar även att lärarna framhåller tankar om att IUP kan begränsa den pedagogiska verksamheten och att bedömning av det enskilda barnet är en bidragande faktor till att läraren väljer att inte använda IUP i sin verksamhet. Vad samtliga lärare i studien påvisar är att ett relationellt arbetssätt är att föredra när man väljer utvärderingsinstrument till sin verksamhet. Diskussionen visar på slutsatser som att lärarens grundsyn speglar hur IUP som utvärderingsinstrument används i förskolan verksamhet.