I svenska och internationella styrdokument framhålls elevens rätt till inflytande och medbestämmande och att dessa är avgörande för elevens hälsa. Syftet med studien var att beskriva och analysera hur lärare utformar gynnsamma lärmiljöer som främjar elevernas autonomi i träningsskolan. Vad är det som befrämjar elevens möjlighet att påverka, ha inflytande och medbestämmande som i sin tur medverkar till friskare elever? Den kvalitativa studien byggde på elva observationer och elva intervjuer med lärare i träningsskolan. Resultatet analyserades ur ett relationellt- och systemteoretiskt perspektiv. Sammantaget visade resultatet att förutsättningarna i lärmiljön har starka samband med speciallärarnas förståelse både för utformningen av lärmiljön och för att skapa relationer med och runt eleven. Resultatet tyder också på att utformningen av lärmiljön och samspelet påverkas av speciallärarens sensitivitet, lyhördhet, nyfikenhet och uppfinningsrikedom. De slutsatser som vi utifrån studiens resultat drog, visade att det är lätt att man tänker för stort när man arbetar för att främja elevernas autonomi i träningsskolan.

Lärandemålen i skolan är idag formulerade på ett sätt som gör att de språkliga kraven är väldigt höga. För elever i språklig sårbarhet uppstår utmaningarna i mötet mellan de språkliga förutsättningarna och de språkliga kraven. Om de inte får möjlighet att delta kommunikativt, ökar risken för att de inte utvecklas optimalt. Tidigare studier framhäver vikten av språklig tillgänglighet i lärmiljön, och föreslår olika metoder för att öka tillgängligheten. Dock är dessa studier i stor utsträckning baserade på lärarnas perspektiv.I denna studie inkluderar vi även elevperspektivet. Vi intervjuar elever, lärare och specialpedagogiskt team, förkortat SpecTeam för att identifiera hur den språkliga tillgängligheten kan förbättras. Data från eleverna visar att studiero, och mindre grupper är betydelsefullt för lärande, samt att varierande läromedel, och framför allt bildstöd är viktigt för att öka den språkliga tillgängligheten. Sammantaget från alla tre intervjugrupperna, framgår betydelsen av språklig medvetenhet, där nya ord, begrepp och termer befästs. Teoretisk utgångspunkt utgår från det sociokulturella och det relationella perspektivet.Våra resultat visar att tidigare publicerad data är reproducerbar även när elever är inkluderade i undersökningen, vilket stärker de metoder som idag implementeras för att förbättra den språkliga tillgängligheten. / The intended learning outcomes are today written in a way that makes the linguistic requirements very high. For students in linguistic vulnerability, the challenges arise in the encounter between the linguistic prerequisites and the linguistic requirements. If they are not given the opportunity to participate communicatively, the risk that they do not develop optimally increases. Previous studies highlight the importance of linguistic accessibility in the learning environment, and suggest different methods for increasing the accessibility. However, these studies are to a large extent based on the teachers' perspective. In this study, we also include student perspective. We interview teachers, a special education team abbreviated SpecTeam, and students to identify how language availability can be improved. Data based on the students show that a calm study environment and smaller study groups are important for learning, and that varying study material and visual scaffolding is important to increase the linguistic accessibility. Taken together, from all three interview groups, the importance of linguistic awareness is highlighted, where new words, concepts and terms are learned. Theoretical framework is based on the socio-cultural and the relational perspective. Our results show that previously published data are reproducible also when students are included in the study, which strengthens the methods that are currently being implemented to improve the linguistic accessibility.

Under vår utbildning och VFU har frågor kring fritidshemmets arbete rörande barn i behov av anpassningar eller särskilt stöd växt fram, då vi upplever att pedagogernas åsikter på fritidshemmet inte belyses i tillräckligt hög grad. Syftet med detta examensarbete blir därför att öka kunskapen om hur pedagogerna upplever arbetet med barn i behov av extraanpassningar eller särskilt stöd, genom att lyfta tidigare forskning som vi ställer mot vår egna studie. Vår undersökningsmetod består av åtta kvalitativa intervjuer som grundar sig i våra frågeställningar som är baserade på svårigheter, möjligheter och skillnader ur ett fritidshemsperspektiv, i arbetet mot barn i behov av extra anpassningar och särskilt stöd. Detta belyser vi genom att analysera ur ett kategoriskt och relationellt perspektiv hur arbetetskiljer sig mellan olika skolor och arbetslag. Samt vad fritidspedagogerna anser kring olika faktorer som påverkar samarbetet rörande arbetet med barn i behov av särskilt stöd.Resultatet visar att fritidshemmen vi har undersökt ser varandra som resurser där de arbetar tillsammans och kontinuerligt för att skapa en trygg miljö där barn skall utvecklas i rättriktning till självständiga individer. En viss problematik framkom dock, där ramfaktorer som tid och resurser upplevdes otillräckliga för att kunna skapa en god samverkan pedagoger emellan. Arbetet vi presenterar ger en inblick över respondenternas egna åsikter och erfarenheter rörande barn i behov av extra anpassningar eller särskilt stöd ur ett fritidshemsperspektiv.

Elever har jämsides med sin kunskapsinhämtning mycket som de bör behärska och lära sig under sin skolgång. Men vad händer om man inte har en tillräckligt god språklig förmåga för att kunna interagera med andra och har svårt att tillgodogöra sig information? Vilken kunskap om språkstörning harpedagoger idag? Mitt syfte med denna studie var att ta reda på hur pedagogers kunskaper ser ut kring språkstörning och vilka arbetsmetoder som de använder sig utav i sin undervisning. Jag var också intresserad av att få kännedom om vilken hjälp och stöd som erbjuds till pedagoger. Genom fokusgruppsintervjuer visar mitt resultat att pedagogerna har vissa kunskaper kring språkstörning men de efterfrågar mer kompetens kring konkreta arbetsmetoder. Pedagogerna försöker se till varje individs enskilda behov genom att undervisa i mindre grupper och även ge enskild undervisning. De använder sig av alternativa verktyg i sin undervisning och ser styrkor och möjligheterhos eleven för att kunna bemöta dennes behov. Ett inkluderande perspektiv och ett relationellt perspektiv genomsyrar deras arbetssätt med eleverna. Dessa perspektiv skapar, enligt denna studie, ett samspel som gynnar elever med språkstörning i deras lärande och utveckling. En ökad vetenskapligt baserad kunskap utifrån ett elevperspektiv, föräldraperspektiv och ur skolledningens perspektiv skulle kunna ge pedagogerna en bättre förutsättning kring deras arbete med elever med språkstörning.

<p>Denna uppsats syfte har varit att undersöka hur ett antal pedagoger uppfattar och hanterar elevers läs- och skrivssvårigheter. Undersökningen bygger på intervjuer med fyra klasslärare och en specialpedagog. Resultatet visar att läs- och skrivsvårigheter inte definieras på ett enhetligt sätt. Individinriktade åtgärder, så som lästräning och kompensation, anses vara viktigast. Ett bra klassrumsklimat nämns även som en viktig faktor. Mer individuellt stöd önskas till elever med läs- och skrivsvårigheter. Några lärare anser att den bästa lösningen är ökad stödundervisning utanför klassundervisningen. Slutsatserna av undersökningen är att det inte finns en klar koppling mellan synen på elevers läs- och skrivsvårigheter och de åtgärder man anser bör sättas in. Dagens klassystem där en lärare ansvarar för en stor grupp elever är ett hinder för elever med läs- och skrivsvårigheter; en lösning på detta kunde vara att två lärare ansvarar för en större grupp elever så att möjligheter till individuellt stöd inom klassen skapas.</p>

<p>Studier om elever i behov av särskilt stöd domineras av lärarperspektivet, få studier har ett elevperspektiv. Den här studiens syfte är att beskriva och förklara uppfattningar som elever i behov av särskilt stöd har av det särskilda stödet, vad det gäller vari problematiken ligger, stödåtgärdernas utformning generellt sett, det egna lärandet och på de specifika åtgärderna utvecklingssamtal och åtgärdsprogram.</p><p> </p><p>För att beskriva elevers uppfattningar har metoden i studien en fenomenografisk ansatts. Data har insamlats via intervjuer med 11 elever i grundskolans senare år.</p><p> </p><p>Resultatet visar att eleverna uppfattar särskilt stöd i tre dimensioner, individ dimension, gemensam dimension och yttre dimension. I individ dimensionen är elevernas uppfattningar fokuserade på individnivå, eleven har problem med ett eller flera skolämnen. Lärandet är inriktat på att nå målen för godkänt utan att reflektera över nyttan av kunskaper. Även utvecklingssamtal och åtgärdsprogram är inriktade på att eleven ska nå betygsmålen. Yttre dimensionen speglar elevernas uppfattningar det som omsluter dem i skolan, material, pedagoger och andra resurser. Dimensionen befinner sig utanför det som eleverna har möjlighet att påverka. Problem orsakas av det som inte eleven har möjlighet att påverka. Särskilda stödet handlar om att få rätt material av pedagogerna för att kunna arbeta med lärandet på egen hand. I utvecklingssamtalet uppfattar eleven ingen möjlighet att påverka innehållet. Åtgärdsprogrammen skrivs utan delaktighet och inflytande för eleven. Gemensam dimension är området där individ dimension och yttre dimension går i varandra. Inom denna dimension sker samverkan och dialog i ett möte på likartade villkor, i ett lärande möte. Problem uppstår i mötet med en uppgift och i särskilt stöd söker eleverna kamratinlärning och samarbetsinlärning. Lärandet är inriktat på en djupare inlärning där eleven reflekterar över det inlärda och hur han/hon lär. Åtgärdsprogrammen är ett pedagogiskt stöd för eleven och eleven är väl medveten om innehållet och nyttan av det.</p>

Detta är en studie av åtgärdsprogram för elever i läs- och skrivproblematik med respektive utan diagnosen dyslexi. Syftet med studien är att undersöka hur åtgärderna i åtgärdsprogram för elever i läs- och skrivproblematik på högstadiet är utformade. Jag vill undersöka huruvida det finns några skillnader i ordinerade åtgärder för elever i läs- och skrivproblematik utan dyslexidiagnos respektive elever med diagnostiserad dyslexi. Detta för att se vilken roll en eventuell diagnos har i sammanhanget för att ändamålsenliga åtgärder ska sättas in för elev i behov av särskilt stöd. Undersökningen syftar till att skönja vilket specialpedagogiskt perspektiv som tycks ligga till grund för åtgärderna och huruvida åtgärderna har någon förankring i tidigare forskning/litteratur och styrdokument rörande arbetet med åtgärdsprogram. Urvalet består av 20 avkodade åtgärdsprogram från sex olika skolor och metoden består av en kvalitativ innehållsanalys med kategorier baserade på tidigare forskning/litteratur. Resultatet visar att åtgärdsprogrammen ofta brister i tydlighet gällande vad åtgärderna innebär samt vem som är ansvarig för specifika åtgärder men också att de i endast i få fall visar hänsyn till Skolverkets (2008) rekommendationer gällande arbetet med åtgärdsprogram. Därtill visar det sig att skillnaderna mellan åtgärdsprogrammen för elever med dyslexi respektive utan dyslexi är relativt få. Alla utom ett av åtgärdsprogrammen i studien visar sig vara formulerade ur ett kategoriskt/kompensatoriskt perspektiv.

Denna uppsats syfte har varit att undersöka hur ett antal pedagoger uppfattar och hanterar elevers läs- och skrivssvårigheter. Undersökningen bygger på intervjuer med fyra klasslärare och en specialpedagog. Resultatet visar att läs- och skrivsvårigheter inte definieras på ett enhetligt sätt. Individinriktade åtgärder, så som lästräning och kompensation, anses vara viktigast. Ett bra klassrumsklimat nämns även som en viktig faktor. Mer individuellt stöd önskas till elever med läs- och skrivsvårigheter. Några lärare anser att den bästa lösningen är ökad stödundervisning utanför klassundervisningen. Slutsatserna av undersökningen är att det inte finns en klar koppling mellan synen på elevers läs- och skrivsvårigheter och de åtgärder man anser bör sättas in. Dagens klassystem där en lärare ansvarar för en stor grupp elever är ett hinder för elever med läs- och skrivsvårigheter; en lösning på detta kunde vara att två lärare ansvarar för en större grupp elever så att möjligheter till individuellt stöd inom klassen skapas.

Studier om elever i behov av särskilt stöd domineras av lärarperspektivet, få studier har ett elevperspektiv. Den här studiens syfte är att beskriva och förklara uppfattningar som elever i behov av särskilt stöd har av det särskilda stödet, vad det gäller vari problematiken ligger, stödåtgärdernas utformning generellt sett, det egna lärandet och på de specifika åtgärderna utvecklingssamtal och åtgärdsprogram.   För att beskriva elevers uppfattningar har metoden i studien en fenomenografisk ansatts. Data har insamlats via intervjuer med 11 elever i grundskolans senare år.   Resultatet visar att eleverna uppfattar särskilt stöd i tre dimensioner, individ dimension, gemensam dimension och yttre dimension. I individ dimensionen är elevernas uppfattningar fokuserade på individnivå, eleven har problem med ett eller flera skolämnen. Lärandet är inriktat på att nå målen för godkänt utan att reflektera över nyttan av kunskaper. Även utvecklingssamtal och åtgärdsprogram är inriktade på att eleven ska nå betygsmålen. Yttre dimensionen speglar elevernas uppfattningar det som omsluter dem i skolan, material, pedagoger och andra resurser. Dimensionen befinner sig utanför det som eleverna har möjlighet att påverka. Problem orsakas av det som inte eleven har möjlighet att påverka. Särskilda stödet handlar om att få rätt material av pedagogerna för att kunna arbeta med lärandet på egen hand. I utvecklingssamtalet uppfattar eleven ingen möjlighet att påverka innehållet. Åtgärdsprogrammen skrivs utan delaktighet och inflytande för eleven. Gemensam dimension är området där individ dimension och yttre dimension går i varandra. Inom denna dimension sker samverkan och dialog i ett möte på likartade villkor, i ett lärande möte. Problem uppstår i mötet med en uppgift och i särskilt stöd söker eleverna kamratinlärning och samarbetsinlärning. Lärandet är inriktat på en djupare inlärning där eleven reflekterar över det inlärda och hur han/hon lär. Åtgärdsprogrammen är ett pedagogiskt stöd för eleven och eleven är väl medveten om innehållet och nyttan av det.

I skolan finns många barn med ADHD-diagnos eller koncentrationssvårigheter. Som lärarekan det vara en utmaning att ge dessa barn de bästa förutsättningarna för kunskapsutveckling.Inom specialpedagogiken talas det om två perspektiv för att som lärare möta dessa elever.Dels kan det handla om ett mer kategorisk förhållningssätt till eleverna vilket kopplar sammansvårigheter med individen. En lösning på problemet kan då vara en utredning ochmedicinering för att råda bot på elevens bekymmer. Dels kan läraren inta ett mer relationelltförhållningssätt som tar hänsyn till individens omgivande miljö. Här handlar det om att seöver kvaliteten på verksamheten och hitta passande pedagogiska metoder för eleven iklassrummet. I examensarbetet intervjuas ett antal lärare för att på så sätt utreda vad dessaanser fungera i fråga om pedagogiska metoder. Detta för att presentera tänkbara tips förarbetet i framförallt klassrummet och diskutera dessa i relation till perspektiven.