Denna kvalitativa studie berör ett specialpedagogiskt område som handlar om möten och bemötanden utifrån förskollärares och specialpedagogers perspektiv. Undersökningsmetoden bestod av så kallad self report då ett fysiskt möte inte var möjligt på grund av Covid-19. I studien framkom det att förskollärarna eftersökte mer kunskaper och stöd inom det specialpedagogiska området för att alla barn ska ges rätt förutsättningar i förskoleundervisningen. Kunskaper inom lärande miljöer och tillgängliga miljöer var något som efterfrågades av förskollärarna. Specialpedagogerna i studien upplevde detsamma och berättade hur de ofta gav handledning kring olika strategier i möten med barn. Specialpedagogerna belyste även riskerna kring affektsituationer där stigmatisering blir en konsekvens när man inte utgår från bland annat det relationella perspektivet. Studien har tydliggjort delar av specialpedagogers yrkesroll likaså att utbildningen har betydelse för det pedagogiska och specialpedagogiska arbetet då utbildningen bidrar till mer kunskap hos de som är yrkesverksamma jämfört med de som saknar utbildning och är yrkesverksamma.

Syftet med denna studie är att öka kunskapen kring fritidslärarens syn på sociala relationer mellan elever på fritidshem. Studien har genomförts med en kvalitativ metod och utgår från semistrukturerade intervjuer med sex verksamma fritidslärare från fem olika skolor. Empirin har analyserats genom en tematisk analys med utgångspunkt i det relationella teori. Resultatet av studien visar att elevers sociala relationer anses vara centrala i fritidshemmet. Samtliga informanter delade uppfattningen om att trygghet, tillhörighet, förståelse och kommunikation är viktiga aspekter för elevers relationsskapande i fritidshemmet. Informanterna ansåg att elevers sociala relationer skapas, utvecklas, bevaras och gynnas genom olika aktiviteter. Studien visar även att de mest framgångsrika arbetssätten för att motverka social exkludering enligt informanterna är att observera elever, att utgå från regeln att alla får vara med samt att se och bekräfta varje elev. Resultatet visar också att fritidslärarna beskrev att arbetet med elevers sociala relationer sker genom stöttning, vägledning, samtal, planering utifrån elevens intresse och behov, samt fritidslärarens närvaro och deltagande i olika aktiviteter.

Syftet var att utveckla förståelse för hur anmälningsplikten kan praktiseras i förskolan när det gäller icke akuta orosanmälningar. Denna kvalitativa studie gjordes genom att samla in data från semistrukturerade intervjuer. Vi intervjuade åtta förskollärare från två olika kommuner. Studiens resultat visar skillnader i de två kommunerna om handlingsplanen när det handlar om orosanmälningar. Förskollärare i den ena kommunen hade kännedom om handlingsplanen och i den andra kommunen hade inte förskollärare det. I resultatet synliggörs skillnader när det handlar om rektorers samarbete och samsyn med arbetslag. Slutsatsen är att för att säkerställa barnets säkerhet behövs det personal som känner sig trygga i sina beslut samt har stöd ifrån arbetslag och rektor. Rektor behöver tillhandahålla en tydlig handlingsplan som är lättillgänglig för arbetslaget, för att underlätta arbetet med orosanmälningar och minimera risken att barn far illa.

Syftet med studien är att synliggöra hur elever i behov av stöd navigerar sociala relationer i fritidshemmet, samt om och hur fritidshemmets verksamhet stödjer dessa elevers inkludering i gruppgemenskapen för att förhindra utanförskap. Elever i behov av stöd har ofta färre samt mindre tillfredsställande relationer, visar tidigare forskning. Huruvida elever formar goda relationer under sin skolgång har stor påverkan på psykiskt mående i den senare delen av livet. Nio semistrukturerade intervjuer genomfördes med fritidspersonal på fyra olika fritidshem. Studien bygger på en tematisk innehållsanalys och utgår från ett relationelltperspektiv. Resultatet visade att elever i behov av stöd ofta exluderades ur sociala relationer i fritidshemmet. Personalen arbetade ofta på individnivå för att försöka främja de sociala relationerna. Detta arbete lyckades endast inkludera elever i behov av stöd ibland. Ett fritidshem förklarade hur de jobbade på gruppnivå med att skapa en accepterande kultur bland eleverna och detta hade goda resultat som ledde till att elever i behov av stöd blev inkluderade i de sociala relationerna. En tentativ slutsats är att gruppbaserade arbetssätt kan innebära att elever i behov av stöd blir mer inkluderade i gruppgemenskapen i fritidshemmet. För framtida forskning föreslås att undersöka om elever i behov av stöd kan bli mer inkluderade om fritidshemmet ändrar sitt förhållningssätt till ett gruppbaserat arbetssätt. / <p>Ett av författarnamnet på uppsatsen är Pelle Miettinen Vallgren, folkbokförd som Evelina Miettinen Vallgren.</p>

Sammanfattning Flickor med autism är som elevgrupp underrepresenterade i forskning vilket gör att det finns ett behov av att synliggöra deras förutsättningar för att lyckas i skolarbetet. Vi har därför genomfört en kvalitativ studie där syftet var att få en fördjupad bild av hur lärare och flickor med autism upplever olika arbetssätt inom läsförståelse. Studien utgår från sociokulturell teori och det kategoriska och relationella perspektivet. Med hjälp av semistrukturerade intervjuer har lärare beskrivit sina erfarenheter, metoder och arbetssätt inom läsförståelse som de anser vara framgångsrika och utvecklande för flickor med autism. Flickor med autism har beskrivit sina erfarenheter och arbetssätt som de menar är gynnsamma för läsning och läsförståelse. En jämförelse gjordes för att se om det fanns en samstämmighet mellan resultaten. Åtta lärare som undervisade i låg- och mellanstadiet samt sex flickor med autism eller autismsymtom intervjuades. Därefter följde en tematisk analys. Resultatet visar på att lärare anger metoder och arbetssätt som är explicita, där läraren modellerar visar och där man arbetar gemensamt eller i mindre grupper som framgångsrika. Undervisningen behöver vara tydlig och innehålla stödstrukturer på en generell nivå som fångar upp flickornas behov. Flickorna menar att tydliga instruktioner, ökad tid och uppdelning av material och att få möjlighet att arbeta enskilt, snabb feedback, och att lärmiljön är sensoriskt anpassad underlättar läsning och läsförståelse. Gemensamma uppfattningar är att undervisningen behöver vara tydlig och konkret där läraren visar och förklarar moment. Olika uppfattningar finns i fråga om att arbeta i grupp och i fråga om högläsning. Slutsatsen utifrån resultatet visar på att ett relationellt förhållningssätt hos läraren behöver användas för att möta flickornas behov.

Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om faktorer i skolans lärmiljö och vad i dessa som varit framgångsrikt samt vad som bidragit till ett skolmisslyckande i grundskolan ur ett elevperspektiv. Det är viktigt för alla som arbetar i skolan i allmänhet och för specialpedagoger i synnerhet eftersom ett av specialpedagogens uppdrag är att arbeta för att alla elever ska ges möjlighet att lyckas i skolan och en viktig del i detta arbete är att arbeta förebyggande kring lärmiljöns utformning samt att undanröja hinder och svårigheter i olika lärmiljöer. Tidigare forskning visar att elevperspektivet för tillgänglig lärmiljö är underrepresenterat. Vår metod för insamling av data till studien är att intervjua vuxna som läser in grundkurser på vuxenutbildning för att få deras syn på vad de hade behövt i grundskolans lärmiljöer för att undvika skolmisslyckande. Detta är en urvalsgrupp som vi inte sett i den tidigare forskningen och bidrar därmed till ett nytt perspektiv till området. Resultatet som framkommer i studien är relationernas betydelse för lärande och att läraren är den viktigaste aspekten för tillgänglig lärmiljö. Det handlar om lärarens förmåga att bygga relationer som kännetecknas av tillit och trygghet samt förmåga att planera en varierad och differentierad undervisning utifrån ett elevperspektiv där alla elevers möjligheter och styrkor tas till vara. Mindre viktiga aspekter är den fysiska miljöns utformning. Något som föll utanför ramen för studiens syfte, men som ändå framkom som en viktig aspekt var den externa miljöns påverkan på elevers skolprestationer då den visade sig ha stor betydelse för elevens förmåga att ta till sig kunskaper i skolan.

I denna studie ville vi undersöka skolhundars medverkan i pedagogisk verksamhet. Vi riktar oss främst till förskolan, men i avsaknaden av forskning på området har vi även lyft in grundskolan i studien. Detta då arbetet med grundskolans yngsta barn kan tänkas gälla även för barn i förskoleåldern. Vi har intagit ett relationellt perspektiv utifrån Aspelin och Persson (2011), Aspelin (2013) samt Aspelin och Johansson (2017) perspektiv på relationell pedagogik. Syftet var att förstå hur skolhundspedagoger uppfattar hur skolhundar kan användas som en resurs i förskolans värdegrundsarbete, och då särskilt när det gäller arbetet med att utveckla barns empatiska förmågor. Vi intervjuade sju pedagoger som ligger till grund för denna studie, såväl förskollärare som grundskollärare. Vi har använt oss av begreppet mellanrum för bearbetning och analys av det insamlade materialet. I resultatet uttrycker skolhundspedagogerna att skolhundar kan skapa relationer till barn och pedagoger i en pedagogisk verksamhet. Det har också visat sig att skolhundspedagogerna delar uppfattning om att skolhundens närvaro kan främja utvecklandet av barns empati. I diskussionen diskuterar vi vilka effekter det har visat sig ge med en skolhund i pedagogisk verksamhet. Vi lyfter också aspekter så som pälsdjursallergi som kan tänkas tala emot skolhundar i förskola och skola. Studiens slutsatser säger att skolhundens förhållningssätt upplevs vara ett framgångsrikt verktyg för att främja relationer som, sett ur ett relationellt perspektiv, i sin tur skapar ett lärande. Skolhunden har vidare visat sig ha positiva effekter på barns empatiska förmåga enligt de skolhundspedagoger som medverkat i studien. / <p>Betyg i Ladok 2022-06-05.</p>

Utifrån stundande lagkrav gällande specialpedagog eller speciallärares deltagande i elevhälsoteamets arbete ställde vi oss frågan om hur detta arbete ser ut idag. Då lagändringen ämnar öka förekomsten av förebyggande och främjande arbete i elevhälsan, är detta vår huvudfokus. Studiens syfte är att undersöka hur specialpedagoger erfar sin egen roll för att skapa förebyggande och främjande arbete i samarbete med de andra professionerna i elevhälsoteamet. Studiens teoretiska utgångspunkter är de specialpedagogiska perspektiven och det salutogena perspektivet. Med interpretativ fenomenologisk analys (IPA) som metodansats har vi genomfört semistrukturerade intervjuer med specialpedagoger som är verksamma inom grundskolan. Urvalet har gjorts utifrån två medelstora kommuner i södra Sverige med kriterierna att vara utbildad specialpedagog och aktiv i skolans elevhälsoteam. Resultatet utgår från en tematisk analys, vilket IPA föreskriver och resulterar i två överordnade teman med sju underordnade teman. Resultatet visade att det förebyggande och främjande arbetet saknades i elevhälsoteamet trots att specialpedagogen deltog på elevhälsans möten. Genom att föra det relationella perspektivet i samtal med rektor och övrig personal försökte specialpedagogerna påverka verksamheten. Vår studie visar att samverkan och samsyn i en salutogen och relationell riktning är framgångsfaktorer för att lyckas med att driva det förebyggande och främjande arbetet. Den största möjligheten till förändring är att samverka med rektor om hur arbetet ska utföras. Specialpedagoger önskar beslut om samverkan för att utveckla en gemensam salutogen elevsyn samt ett relationellt arbetssätt med tydliga rutiner. Detta arbete förutsätter goda relationer, delaktighet och en gemensam målbild.

Syftet med arbetet är att undersöka vad lärare anser utmärker en god relation till elever och hur lärare upplever att relationer påverkar elevers lärande. Vidare syftar arbetet till att undersöka hur lärarna arbetar relationsskapande i och utanför klassrummet. Undersökningen genomfördes genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer med åtta verksamma lärare från olika gymnasieskolor i Sverige. Resultatet analyserades med hjälp av sociokulturella teorin.   Respondenter var eniga om att goda relationer är viktiga. En god relation handlar om förmågan att se alla elever, om respekt, tillit och förmågan att ha kul. I klassrummet upplevde respondenterna att många elever vill att man är nyfiken på dem. En god relation skapas när det finns ett intresse för eleverna, när de är delaktiga och när det finns en kommunikation. Det är okej att vara personlig men relationen ska inte vara privat. Goda relationer utanför klassrummet var av lika stor vikt. Det relationella mötet startar redan i korridoren menar respondenterna. Mentorskapet är en viktig del i relationsskapandet då det handlar om att vara tillgänglig för eleverna. Relationen lärare har till sina elever påverkar inte betyget men påverkar möjligheten till att prestera och därigenom visa att man kan nå högre betyg.

Syftet med vårt examensarbete är att undersöka förskolepedagogers förhållningssätt till habilitering. Studien bygger på kvalitativa intervjuer och omfattar sju stycken intervjuer med både barnskötare och förskollärare. Vi har analyserat vårt empiriska material med hjälp av olika analytiska begrepp samt ur ett relationellt och kategoriskt perspektiv. Ett relationellt perspektiv kan förenklat uttryckas genom att pedagoger beskriver barn som att befinna sig i svårigheter till skillnad från ett kategoriskt perspektiv som beskriver barn med svårigheter. Vårt resultat visar att pedagogernas förhållningssätt ger uttryck för att stödet från habiliteringen var värdefullt men blir otillräckligt när kommunikationen och samverkan mellan olika aktörer ej fungerar. Pedagogerna behövde känna sig delaktiga i samverkansprocessen och överlät ansvaret till föräldrarna att information om barnet kommunicerades mellan de olika aktörerna pedagogerna förhåller sig olika till begreppet inkludering när det handlar om att se inkludering som en resurs eller ej.