No description available.

No description available.

Syftet med denna fenomenografiska studie är att undersöka skillnader och variationer i lärares uppfattningar om social kompetens hos elever i skolan och hur lärare upplever att det kommer till uttryck i deras arbete. Utifrån ett sociokulturellt perspektiv sker lärande genom socialt samspel mellan individer och grupper (Säljö, 2000). De förväntningar som finns i olika sociala kontexterpåverkar ofta individens sätt att agera, men den enskilda individen utgör även en del av den sociala kontexten och kan genom sina handlingar i sin tur påverka de sociala sammanhang den befinner sig i (Säljö,2000).Sammanlagt åtta låg- och mellanstadielärare på två olika skolor intervjuades med en semistrukturerad intervjuform. I resultatet har jag kodat svaren i tre kategorier av uppfattningar: “kunskap, inlärning och tillämpning”, ”förhållningssätt till mig själv och min omgivning” och “lärande i en social kontext”. I kategorin “kunskap, inlärning och tillämpning” framkommer två olika grupper av utsagor kring vad social kompetens är och hur pedagogerna uppger att de arbetar för att lära eleverna social kompetens. I underkategorin ”att agera utifrån förväntningar” beskrivs social kompetens som förmågan att anpassa sig utifrån de förväntningar som finns i olika sammanhang. Läraren beskrivs som förmedlare av dessa förväntningar i form av regler och normer. I den andra underkategorin: ”ett dynamiskt samspel” beskrivs social kompetens utifrån olika sociala färdigheter som till exempel kommunikation och samarbete. Gemensamt för dessa färdigheter är att de syftar till att uppnå ett socialt samspel med andra. I denna underkategori beskriver pedagogerna hur de genom enskilda samtal och gruppdiskussioner stöttar eleverna i perspektivtagning för att de ska hitta och analysera olika sociala strategier. I undersökningen framkommer även uppfattningar som beskriver social kompetens som inre egenskaper och kognitiva processer vilka återfinns i kategorin ”förhållningssätt till mig själv och min omgivning”. En socialt kompetent individ beskrivs här som en person som aktivt försöker ta in och förstå sin omgivning och sig själv. Genom självkontroll och empati kan individen aktivt välja sitt förhållningssätt till andra. I ”lärande i en social kontext” framkommer att lärarnas uppfattning är att social kompetens hos eleverna leder till en tryggare lärmiljö med färre distraktioner och störande moment i undervisningen.

<p>Syftena med denna uppsats är att lyfta fram och beskriva aspekter av varför några pedagoger på en särskola arbetar med att utveckla elevernas sociala kompetens samt beskriva hur de går tillväga. Ett ytterligare syfte är att undersöka vilka sociala färdigheter pedagogerna anser eleverna vara i behov av att utveckla och i vilka sammanhang de blir viktiga. Frågeställningarna fokuserar på vilken innebörd pedagogerna tillskriver begreppet social kompetens och vilka sociala färdigheter som kan anses vara viktiga att utveckla hos särskoleeleverna samt vilka undervisningsmetoder som används för detta ändamål. Ytterligare en frågeställning behandlar i vilka sammanhang social kompetens kan bli viktigt för eleverna.</p><p>Studien är av kvalitativ karaktär där intervjuer var den huvudsakliga metoden vilken kompletterades med observationer. Vår uppsats är en fallstudie där intentionen har varit att nå en djupare förståelse kring ett specifikt ämne.</p><p>Resultatet visar att pedagogerna tillskriver begreppet social kompetens innebörder som samspel, empati, självhävdelse, självkontroll, kommunikation och som ett mått på samhällets normer. Arbetet med att utveckla elevernas sociala kompetens genomsyrar hela verksamheten, där det visar sig både som planerat och strukturerat arbete och vid mer spontana situationer både i och utanför klassrummet. Resultatet visar även att olika övningar och rollspel är viktiga instrument i undervisningen där eleverna får tillfälle att konkret införskaffa sig erfarenheter samt bearbeta olika färdigheter som utvecklar social kompetens. Det framkom att pedagogerna var överens om att det ligger ett stort värde i att eleverna får utveckla sin sociala kompetens. Genom deras medvetenhet om sina elevers svårigheter ser pedagogerna behovet av att eleverna efter sina förutsättningar får träning i social kompetens, för att stärka elevens individuella utveckling både i och utanför skolan.</p>

<p><strong><p>Syftet med undersökningen är att fånga upp förskollärares uppfattning om hur utemiljön kan bidra till att minska förekomsten av konflikter i förskoleverksamheter. Vi belyser att utemiljön kan nyttjas mer än vad den vanligtvis gör och vad man som pedagog behöver vara medveten om i arbetet med att förebygga konflikter. Undersökningen visar flera olika aspekter som påverkar förekomsten av konflikter. Den kommer även att ge förklaringar till varför färre konflikter uppstår i utemiljön. Det framkommer också att utemiljön kan ha stor betydelse för barns samspel och det enskilda barnets utveckling av sociala förmågor som påverkar hur det kan fungera tillsammans med andra. Ett urval gjordes av förskolor med olika inriktning för att få bredd på vår undersökning. Den empiriska undersökningen omfattar en kvalitativ metod genom intervjuer med undervisande pedagoger i förskoleverksamheten. Resultatet i undersökningen visar en positiv inställning till utomhuspedagogiken. Informanterna påtalar att många av konflikterna som förekommer inomhus, upplöses utomhus och mycket tyder på att utemiljöns fördelar påverkar barn positivt. De menar också att det inte uppstår lika många konflikter i utomhusmiljöer. Det visar sig att utomhusmiljöns fördelar gynnar både barn och vuxna, både fysiskt, psykiskt. Pedagogerna talar för en god utveckling hos barngruppen genom att vara utomhus och använda sig av det som naturen erbjuder, tillexempel utvecklar barnen sin lek, sociala färdigheter, lärande och samspel. Vår slutsats är att utomhusmiljön kan bidra till en fredligare vardag på förskolan.</p></strong></p>

Syftena med denna uppsats är att lyfta fram och beskriva aspekter av varför några pedagoger på en särskola arbetar med att utveckla elevernas sociala kompetens samt beskriva hur de går tillväga. Ett ytterligare syfte är att undersöka vilka sociala färdigheter pedagogerna anser eleverna vara i behov av att utveckla och i vilka sammanhang de blir viktiga. Frågeställningarna fokuserar på vilken innebörd pedagogerna tillskriver begreppet social kompetens och vilka sociala färdigheter som kan anses vara viktiga att utveckla hos särskoleeleverna samt vilka undervisningsmetoder som används för detta ändamål. Ytterligare en frågeställning behandlar i vilka sammanhang social kompetens kan bli viktigt för eleverna. Studien är av kvalitativ karaktär där intervjuer var den huvudsakliga metoden vilken kompletterades med observationer. Vår uppsats är en fallstudie där intentionen har varit att nå en djupare förståelse kring ett specifikt ämne. Resultatet visar att pedagogerna tillskriver begreppet social kompetens innebörder som samspel, empati, självhävdelse, självkontroll, kommunikation och som ett mått på samhällets normer. Arbetet med att utveckla elevernas sociala kompetens genomsyrar hela verksamheten, där det visar sig både som planerat och strukturerat arbete och vid mer spontana situationer både i och utanför klassrummet. Resultatet visar även att olika övningar och rollspel är viktiga instrument i undervisningen där eleverna får tillfälle att konkret införskaffa sig erfarenheter samt bearbeta olika färdigheter som utvecklar social kompetens. Det framkom att pedagogerna var överens om att det ligger ett stort värde i att eleverna får utveckla sin sociala kompetens. Genom deras medvetenhet om sina elevers svårigheter ser pedagogerna behovet av att eleverna efter sina förutsättningar får träning i social kompetens, för att stärka elevens individuella utveckling både i och utanför skolan.

Syftet med undersökningen är att fånga upp förskollärares uppfattning om hur utemiljön kan bidra till att minska förekomsten av konflikter i förskoleverksamheter. Vi belyser att utemiljön kan nyttjas mer än vad den vanligtvis gör och vad man som pedagog behöver vara medveten om i arbetet med att förebygga konflikter. Undersökningen visar flera olika aspekter som påverkar förekomsten av konflikter. Den kommer även att ge förklaringar till varför färre konflikter uppstår i utemiljön. Det framkommer också att utemiljön kan ha stor betydelse för barns samspel och det enskilda barnets utveckling av sociala förmågor som påverkar hur det kan fungera tillsammans med andra. Ett urval gjordes av förskolor med olika inriktning för att få bredd på vår undersökning. Den empiriska undersökningen omfattar en kvalitativ metod genom intervjuer med undervisande pedagoger i förskoleverksamheten. Resultatet i undersökningen visar en positiv inställning till utomhuspedagogiken. Informanterna påtalar att många av konflikterna som förekommer inomhus, upplöses utomhus och mycket tyder på att utemiljöns fördelar påverkar barn positivt. De menar också att det inte uppstår lika många konflikter i utomhusmiljöer. Det visar sig att utomhusmiljöns fördelar gynnar både barn och vuxna, både fysiskt, psykiskt. Pedagogerna talar för en god utveckling hos barngruppen genom att vara utomhus och använda sig av det som naturen erbjuder, tillexempel utvecklar barnen sin lek, sociala färdigheter, lärande och samspel. Vår slutsats är att utomhusmiljön kan bidra till en fredligare vardag på förskolan.

Sammanfattning/AbstractFranzén, Lena och Lindahl, Annika (2019). Barn i samspelssvårigheter i förskolan. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.Förväntat kunskapsbidragMed denna studie vill vi bidra med ökad kunskap om specialpedagogers tankar och hur förskollärare i förskolan kan arbeta för att främja leken för barn i samspelssvårigheter. Syfte och frågeställningarSyftet är att bidra med kunskap om hur specialpedagoger kan stödja förskollärarna i förskolan i mötet med barn i samspelssvårigheter i leken. I undersökningen ingår både specialpedagoger och förskollärare inom förskolan.Frågeställningar•Hur kan specialpedagoger stödja förskollärarna i förskolan i deras arbete med att få barn i samspelssvårigheter delaktiga i leken?•Vilken betydelse anser specialpedagoger och förskollärare att bemötande och förhållningssätt har i arbetet med barn i samspelssvårigheter?•Vilken betydelse anser specialpedagoger och förskollärare att leken har för barn i samspelssvårigheter i förskolan?TeoriDenna studie har sin teoretiska utgångspunkt i systemteori, anknytningsteori och ett sociokulturellt perspektiv. MetodStudien bygger på halvstrukturerad kvalitativa forskningsintervjuer. Intervjupersonerna är tre specialpedagoger och fyra förskollärare som arbetar i olika socioekonomiska områden i tre olika kommuner. Förskollärarna är verksamma på förskolor med barn mellan 1–5 år. Intervjuerna ägde rum på informanternas arbetsplatser i ostörda miljöer. ResultatResultatet visar att specialpedagoger kan stödja förskollärare i deras arbete med barn i samspelssvårigheter i leken genom ex. handledning, ge förslag på hjälpmedel, uppmuntra till ett helhetstänk samt ett salutogent perspektiv på barnet.I samtalen med informanterna framkom att den tidigare tysta kunskapen spelar stor roll i hur pedagogerna ser på bemötande och förhållningssätt mot barnen vilket även tidigare forskning belyser.Leken har en stor roll på förskolorna enligt specialpedagogerna och förskollärarna, men förskollärarna upplever att tid till att vara en närvarande pedagog i leken är begränsad.Specialpedagogiska implikationerSpecialpedagoger stödjer pedagogerna genom handledning, regelbundna observationer samt ger förslag på anpassningar och hjälpmedel i förskolans lärmiljö som kan underlätta för barn i samspelssvårigheter. Specialpedagogerna förväntas stödja förskollärarna genom att i dialog med förskollärarna arbeta systemteoretiskt, förebyggande och driva lösningsfokuserat förändringsarbete. Nyckelord:Förskola, lek, samspel, samspelssvårigheter, sociala färdigheter, socialkompetens.

Barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar har nedsatta kognitiva förmågor och bristande interaktions- och kommunikationsförmågor, vilket leder till svårigheter i aktiviteter ihop med andra i skolmiljön. Kognitiva dysfunktioner leder till delaktighetsinskränkning och påverkar aktivitetsutförande i vardagsaktiviteter samt skolaktiviteter. Skolmiljön och skolaktiviteter är inte individanpassade vilket skapar problem i aktivitetsutförande för elever med olika funktionshinder. Syftet var att undersöka vilka interventioner som påverkar aktivitetsutförandet i skolan för barn med ADHD eller AST. Datainsamlingen utfördes i databaserna Web of science, PsycInfo, ERIC, PubMed och AMED och resulterade i 17 vetenskapliga artiklar. Efter analys skapades tre teman som benämns kognitiva interventioner, sensoriska interventioner samt utbildning och samverkan. I resultatet beskrivs att interventioner i skolan fokuserar på att förbättra elevernas kognitiva strategier, förändra beteenden och vikten av samverkan och utbildning. Hjälpmedel och miljöanpassningar ger i kombination med strategier och beteendeförändringar förbättrat aktivitetsutförande och en ökad delaktighet i skolaktiviteter.

Studien syfte är att få en djupare kunskap om hur fritidslärare arbetar med utomhusundervisning i främjandet av elevers sociala färdigheter. Genom semistrukturerade intervjuer med sex fritidslärare på två olika fritidshem i södra Sverige, synliggjordes fritidslärarnas upplevelser om vilka sociala förmågor elever utvecklar via utomhusundervisning. Studien belyser även vilka typer av utomhusaktiviteter fritidslärare använder i utomhusundervisningen samt hur fritidslärarna beskriver kopplingen mellan sociala relationer och elevers lärande. Studien består av tre frågeställningar; Hur beskriver fritidslärare utomhusundervisningens möjligheter att främja elevers sociala färdigheter i fritidshemmet? Vilka sociala förmågor anser fritidslärare utvecklas främst av undervisning som är baserad på utomhusundervisning? Hur beskriver fritidslärare kopplingen mellan sociala relationer och elevers lärande? Respondenterna för studien valdes ut genom ett subjektivt urval, då de innehar kunskaper om utomhusundervisning. Studiens resultat analyseras och diskuteras utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Resultatet visar att fritidslärarna använder sig av organiserade rastaktiviteter, rörelse till musik, skogs- och fiskeutflykter, friluftsteknik och friluftslivsutbildning. Vidare visar resultatet att fritidslärare främst ansåg att elevers sociala färdigheter i form av samarbete, kommunikationsförmågor och en gemenskap i elevgruppen utvecklas genom utomhusundervisningen. Slutligen visar resultatet att fritidslärarna tycker sig se att de sociala färdigheterna utomhus utvecklar elevers lärande i deras respektive utvecklingszoner, genom samspel mellan åldersgrupper samt lärandet av normer och regler via lekar. Intentionen är att bidra med kunskap till fältet inom forskningsämnet fritidspedagogik och dess kunskapsområden inom lärande, utveckling och omsorg.