<p>Entitetupplevelser (upplevelser med väsen och spöken) kan bestå av närvarokänslor, starka lukter, ljud, apparitioner, fysiska förnimmelser eller tillsynes oförklarlig förflyttning av föremål. Entitetupplevelsernas karaktär samt tolkningarna är mycket individuella. Ulf Sjödins undersökning om vilka människor som tror på entiteter har visat att det främst är ensamma människor och/eller människor med en allmän oro inför framtiden. Syftet med uppsatsen var att med jungianska teorier visa på hur man kan tolka entitetupplevelser, samt belysa en eventuell interaktion mellan percipient och entitetupplevelse. Ett ytterligare syfte med uppsatsen var att pröva Sjödins teorier om vilka människor som tror på entiteter. Uppsatsen är baserad på sju personers entitetupplevelser och förhållanden kring upplevelserna. Slutsatsen är att entitetupplevelser består av primära och sekundära upplevelser och till synes är en interaktion mellan vissa förutsättningar på platsen och percipienten. Beroende på percipientens personlighetstyp kan upplevelsen leda, eller inte leda, till personlig utveckling. Vidare verkar en tro på entiteter främst vara grundade på människors erfarenheter av självupplevda entitetupplevelser.</p>

<p>Uppsatsen är skriven för att ge några tankar om hur man kan förbereda sig för en av de svåraste situationer vi som lärare eller skolpersonal kan hamna i, när det gäller dödsfall eller svåra kriser i skolan. Under mina år på Högskolan i Gävle/Sandviken har jag funnit väldigt lite litteratur och fått ringa undervisning i ämnet krishantering. Det kändes därför angeläget för mig att fördjupa mig i ämnet. Under mitt examensarbete har jag valt att studera olika författares tankar kring ämnet, ”skolan och döden”.</p><p>Författaren Atle Dyregrov har föredömligt tagit upp hur man kan lägga upp en krishanteringsplan och hur man kan gå tillväga vid det första samtalet tillsammans med barnen. En annan författare, Theresa Huntley, berör i sin bok hur barn kan reagera i krissituationer.</p><p>Genom att studera ämnet har jag fått en djupare kunskap och insikt i hur viktigt det är att vi som lärare förbereder oss inför en av de svåraste uppgifter vi kanske möter någon gång under vår lärartjänst.</p> / Examensarbete på Grundskollärarprogrammet 1-7 vt 1998.

<p>Jag har skrivit ett arbete som handlar om barn och döden. Syftet med mitt arbete har varit att dels öka min egen kunskap om hur jag i mitt framtida yrke bör möta barn som sörjer någon som har dött, dels att jag vill visa att döden är något naturligt som vi inte kan gömma undan för barnen.</p><p>Mitt arbete bygger till stor del på litteratur som jag har läst och på en intervju som jag har gjort med en sjuksköterska.</p><p>Jag har kommit fram till att vi vuxna inte kan skydda barnen från, som vi tycker, svåra saker som död och sorg. Om vi låter barnen naturligt vara med vid dödsfall och begravningar underlättar vi mer för dem än om vi försöker ”skona” dem från det som är jobbigt.</p><p>När man ska tala med barnen om döden är det viktigt att man är så ärlig som möjligt och inte döljer någonting för dem. Barnens fantasier om vad som sker skapar mer rädsla och ångest hos dem än vad sanningen och sorgen gör.</p><p>Jag har under arbetets gång också märkt att det är ett svårt ämne att tala om för många.</p> / Examensarbete på Barn- och ungdomspedagogiska programmet vt 1999.

<p>Den här uppsatsen handlar om döden, främst ur baras synvinkel. Jag redogör för vad olika författare kommit fram till, vidare för en intervju med några barn och slutligen för vad jag själv upplevt. Döden är en av de naturligaste delarna i ”livet”, fast den är för många något väldigt tabubelagt. Vi kommer alla ändå på något sätt att beröras av den. Som vuxen kanske man ofta lämnar barnen utanför, därför att man själv har svårt att hantera döden.</p><p>Jag har läst litteratur inom detta område och försökt påvisa hur viktigt det är att skolan tar upp ämnet död med eleverna. En slutsats är att lärarna bör vara väl förberedda när de tar upp ämnet död. Så att lärarna bl a genom litteraturstudier ”fått mer kött på benen” och lärt sig hur barn tänker, känner och funderar över döden. Det viktigaste är att man vågar prata med varandra om döden, inte ta upp det när ”det händer”. Det är alltid lättare att hantera det man möter i livet om man är förberedd.</p> / Examensarbete på Grundskollärarprogrammet 1-7 ht 1998.

No description available.

No description available.

Alla människor drabbas förr eller senare av kris och/eller förlust. Hur vi hanterar svårigheter varierar dock från person till person och tillvägagångssätten är många. I denna studie undersöktes den funktion och betydelse som en tro/religiös uppfattning kan ha för den drabbade i samband med krisupplevelser. Syftet var att undersöka på vilka sätt en tro kan fungera som resurs och/eller hinder för människor i samband med kris och förlust. Studiens syfte uppfylldes genom intervjuer med tolv personer, fyra män och åtta kvinnor i åldrarna 22-63 år, som alla hade erfarenheter av kris och/eller förlust. Det var alltså informanternas egna uppfattningar och erfarenheter av tro som resurs och hinder som uppsatsen utgick ifrån. Resultatet visar att en tro till största del fungerar som en resurs för människor i samband med svårigheter. En tro kan uppfylla önskningar eller andra behov genom en omedelbar verkan eller på längre sikt. Den kan också exempelvis medföra hopp, tröst och trygghet för den drabbade. En tro kan även vara ett problem på så sätt att den hindrar den drabbade från att sörja och bearbeta de känslor som uppkommer. Den kan även medföra känslor av ångest, övergivenhet och svek. Det visar sig att innehållet i tron är mindre betydande i sammanhanget. Det mest väsentliga för att man i huvudsak ska uppleva tron som en resurs är att den passar in på ens personlighet och att individen känner sig trygg och tillfreds med den.

Syftet med uppsatsen är att genom att jämföra Jungs religionspsykologiska teori, speciellt den process han kallat ”individuationsprocessen” med handlingen i Alkemisten och kunna göra en tolkning av boken Alkemisten utifrån Jungs teori för att se vilka psykiska processer boken kan sägas beskriva. Kan berättelsen sägas spegla en individs genomgående av denna process i vår tid?

Syftet med uppsatsen är dels att klargöra synen på det kvinnliga och manliga könet samt synen på sexualitet i rådgivningslitteraturen, dels att spegla svaren från analysen med tre kontrasterande synsätt för att se likheter och skillnader. Detta kommer jag att göra genom att studera två böcker med kristen rådgivningslitteratur från 1948 som heter Kärlekslivets och äktenskapets etik skriven av Arvid Runestam och Trivsel och trassel i äktenskapet skriven av Erik Arbin. Under studiet av rådgivningslitteraturen kommer jag att besvara dessa frågor: Vilka egenskaper tillskrivs kvinnan respektive mannen i litteraturen? Vilken anses vara den rådande livsnormen när det gäller sexualitet? Vad anses hota kristendomens livsetik/värld? Jag kommer sedan att spegla rådgivningslitteraturen i tre kontrasterande synsätt; Nina Björks tankar kring feminism, kvinnligt och manligt och sexualitet i Björks roman Under det rosa täcket, Sigmund Freuds syn på religion, tabu och sexualitet där jag främst utgår från hans roman Totem och Tabu, och slutligen studerar jag könsrollerna i den skönlitterära romanen Thérèse Raquin skriven av Émile Zola. Med spegla, menar jag att jag kommer att söka efter likheter och skillnader mellan de tre synsätten och rådgivningslitteraturen.

Uppsatsen handlar om unga kvinnor (födda mellan 1970-75) som socialiserats in i frikyrkan som barn. Vid vuxen ålder bestämmer de sig för att inte längre delta. Deras föräldrar är fortfarande aktiva i församlingsgemenskapen. Uppsatsen bygger på fyra djupintervjuer med unga kvinnor som alla är uppvuxna i Stor-Stockholm. Samtliga berättar om sitt engagemang som barn och orsakerna till att de drog sig ifrån kyrkan. Resultatet är sedan uppdelat i tre kategorier: Värderingar, omsorg och gudsbild. Varje kategori har en teori knuten till sig. Till kategorin värderingar är det Thorleif Petterssons förklaring av Ronald Ingleharts teori om ”Den tysta revolutionen” som används. När det gäller omsorg är det Carol Gilligans teori att omsorg är mognad. Gudsbild, här är det Ana-Maria Rizzutos förklaring till uppkomst och användning av gudsrepresentation. Resultatet är att samtliga kvinnor anser att man måste vara ärlig mot sig själv trots att det kommer att innebära kompromisser när det gäller relationen till föräldrarna och kyrkan.