Att övergå till ett cirkulärt ekonomiskt system har flera påvisade fördelar och har ett starkt stöd från olika håll men den faktiska implementeringen har gått långsamt. Denna studie ämnar undersöka vilka barriärer och pådrivande faktorer som påverkar övergången till en mer cirkulär ekonomi samt när under förändringen de är som mest påtagliga. Tidigare forskning har undersökt vilka barriärer som oftast nämns i övergången och av vilken typ de är men har inget tidsperspektiv som visar när de är som svårast att hantera. Den svenska stål- och järnindustrin producerar stora mängder restprodukter och har en tradition av att hitta användning av restprodukter från sin huvudverksamhet. För att undersöka barriärer och pådrivande faktorer har en kvalitativ undersökning utförts där 6 respondenter på 4 företag inom den svenska stål- och järnindustrin intervjuats. Analysen kombinerar stegen i Kotters (1995) åttastegsmodell med institutionella, kulturella, tekniska och ekonomiska barriärer och pådrivande faktorer för att få in en tidsaspekt i undersökningen. Studien finner att ekonomiska faktorer varit den största pådrivande faktorn för att motivera en ökad cirkularitet hos de undersökta företagen. Ytterligare en slutsats är att de mest påtagliga barriärerna hos fallföretagen är av institutionell karaktär. I övrigt råder en kombination av olika sorters faktorer i de olika stegen där en barriär eller pådrivande faktor inte är den dominerande. Genom att illustrera kopplingarna mellan de olika sorts faktorerna och stegen i Kotters (1995) åttastegsmodell visas när vilka faktorer är som mest påtagliga i de undersökta förändringsprocesserna.

Runtom på den svenska marknaden finns olika strömmar av restmaterial som idag ofta uppfattas som avfall. För att uppnå ett mer cirkulärt samhälle finns förhoppningen om att dessa restmaterial skulle kunna nyttjas i en ny applikation och anses som en resurs istället för ett avfall. Biokol, ett kolrikt material skapat genom pyrolys av biomassa, har potential att innebära en högvärdig avsättning för vissa av dessa restmaterial. För att kunna säkerställa kvaliteten på det producerade biokolet för avsedd användning, har en metod nyttjats som kopplar samman materialets egenskaper, biokolets egenskaper och funktioner och lämpliga applikationer. Utvecklingen av en sådan metod kan innebära ett sätt för potentiella tillverkare av biokol att hitta en ny avsättning för sitt restmaterial och säkra att kunderna får rätt produkt för avsedd applikation. En utvärdering av de potentiella ekonomiska och miljömässiga fördelar som en produkt i form av biokol kan bidra med har även genomförts. Efter en genomförd intervjustudie valdes ett restmaterial ut för fördjupad analys; finfraktionen från utsiktat flis av returträ. Idag hanteras flis av returträ huvudsakligen genom förbränning, men potentiella förändringar i hanteringen av detta material kan uppstå inom en snar framtid. Finfraktionen i materialet medför problem under förbränning både genom slitage och korrosion på utrustning och genom brandrisker vid lagring. På grund av denna problematik förutspås att en utsiktning av denna finfraktion, som kan utgöra upp emot 20% av materialet, kan bli aktuellt. En förändring av kraven från mottagande förbränningsanläggningar kan medföra att ett restmaterial snabbt uppkommer i stora volymer, ett restmaterial som saknar avsättning. Genom att undersöka egenskaperna hos denna returträ-finfraktion kunde uppskattningar göras gällande de egenskaper som det tillverkade biokolet skulle komma att få, vilka funktioner kolet kan fylla och vilka applikationer som skulle kunna vara passande. En koppling kunde därmed göras mellan restmaterialets inneboende egenskaper och de kvalitetskrav som ställs på olika användningsområden. Den egenskap hos materialet som medförde störst problematik var innehållet av tungmetaller, med ursprung ifrån tryckimpregnerat returträ eller de färger som använts vid behandling av materialet. För att kringgå problematiken kopplat till innehåll av metaller föreslogs en tillverkning genom flash-pyrolys där en stor del av ingående restmaterial omvandlas till pyrolysolja. Studier har visat att genom denna tillverkning kan en olja med lågt innehåll av metaller produceras genom att metallerna istället koncentreras i kolet. Detta innebär dock att kolet inte uppfyller de krav som ställs för att kallas biokol, men ger en stor fördel genom att metallerna binds starkt in i kolstrukturen och på så sätt blir mindre biotillgängliga. Genom pyrolys minskar också volymen av materialet som behöver hanteras. Den applikation som ansågs mest lämplig, för kolet producerat ifrån finfraktionen av returträ, var kolfilter vid rening av avloppsvatten, som ersättning för aktivt kol. Då metallerna är starkare bundna i kolet, jämfört med ingående biomassa, anses kolet fortsatt lämpligt som filtermaterial. Vid jämförelse av miljöpåverkan och energiåtgång vid tillverkning av de olika alternativen framgick det att kol ifrån returträ har en mindre klimatpåverkan gentemot aktivt kol, samtidigt som adsorptionskapaciteten av olika metaller inte skiljde sig åt markant. För de kunder som skulle köpa in denna produkt finns även en fördel i en minskad inköpskostnad då pris för kol producerat från biomassa är ungefär hälften av priset för aktivt kol. Svårigheter som fortsatt måste hanteras är dock sluthanteringen av produkten efter användning, experimentella studier som bekräftar egenskaper och adsorptionskapacitet, samt en mer djupgående ekonomisk utvärdering för att säkerställa att potentiella tillverkare kan finna en lönsamhet i denna hantering av sitt restmaterial. / In different locations on the Swedish market, streams of residual products exist, which today usually are perceived as waste. To be able to reach a more circular society there is a hope of finding a way to use these residues in a new application, to see the material as a resource instead of waste. Biochar, a material with a high carbon content that is created through pyrolysis of biomass, has a potential to create a high-value outlet for some of these residues. In order to secure the quality of the produced biochar for the designated application, a method has been utilized that links the characteristics of the material, the characteristics and functions of the biochar and potential applications. The development of this kind of method can pose a way for potential manufacturers of biochar to find a new outlet for their residues and secure that the customers receive the right product for the attended application. An evaluation of the potential financial and environmental benefits that a biochar product can contribute with has also been conducted. After a series of interviews had been conducted, a residual product was chosen for further in-depth analysis; the fraction of wood waste that consists of finer particles. Today waste wood chips are generally being handled through incineration, however, possible changes regarding the handling of this material might soon emerge. The finer part of the material causes problems for the incineration through wearing and corrosion of equipment, as well as posing a fire hazard during storage. Due to these problems there are predictions that changed demands regarding the separation of this wood waste fraction, which can make up 20% of the material, could emerge. Changed demands from the recipient of the material can cause this residual stream to quickly appear in large quantities and without suitable outlet. Through examination of the characteristics of the material, assessments could be made regarding the characteristics of the produced biochar, which functions the char could fill and which applications that might be suitable. A connection could be made between the characteristics of the original material and the quality demands that exists for different applications. The most problematic characteristic of the material to overcome was the content of metals, originating from treated wood. To overcome this problem, manufacturing through flash-pyrolysis was suggested, were a large part of the ingoing material is converted into pyrolysis oil. Previous studies have shown that an oil with a low content of metals could be produced through this method, as the metals are instead concentrated in the char. Unfortunately, this means that the produced char does not qualify as biochar, due to a too high content of metals, but gives an advantage since the metals are less bioavailable through their bonds with the char structure. Through pyrolysis the quantity of material that needs to be handled is reduced. The most suitable application, for the char produced from the finer fraction from wood waste, was chosen to be as a carbon filter for cleaning of wastewater, as a substitution for activated carbon. Since the metals are more strongly bonded to the char, compared to the biomass, the char can still be considered suitable for a filter application. By comparison of environmental and energy demands at production of the two materials it was shown that wood waste char had less environmental impacts than activated carbon, while the adsorption capacity for different metals was not remarkably different between the two materials. For the customers, buying this product, there is also an advantage in the financial aspect due to the price of wood waste char being about half the size of the price for activated carbon. Difficulties that still needs to be overcome are the final handling of the product, after it has been used in the application, experimental studies that can confirm the characteristics and adsorption capacity, as well as a more thoroughly conducted financial evaluation to ensure that potential manufacturers can achieve financial gain in this way of handling their residues.

Under hösten 2022 infördes en ny läroplan i den svenska grundskolan, i vilken undervisning om och för hållbar utveckling får ett större utrymme än tidigare. Dagligen uppstår spill i form av textila rester i slöjdundervisningen och vi ställer oss frågan om dessa kan fungera som en resurs i hållbarhetsundervisningen inom slöjdämnet. Syftet med studien är att få kunskap om hur textila restmaterial hanteras inom slöjdundervisningen, samt i vilken grad lärares hantering av textila restmaterial kan kopplas till olika dimensioner av hållbar utveckling. Studien presenterar resultat från en enkätundersökning med både kvantitativa och kvalitativa inslag där 169 deltagare medverkat, samt fyra kvalitativa intervjuer. Resultatet visar att deltagarna i stor utsträckning sparar textilt restmaterial och att deras motiv och lärandemål kopplat till förhållningssättet kan relateras till hållbar utveckling. Avslutningsvis diskuteras slöjdämnets tradition kring sparsamhet och traditionens bakomliggande motiv, samt skillnaden mellan att spara och att faktiskt ta tillvara textilt restmaterial.

Detta arbete handlar om vad ett väletablerat företag skulle kunna göra med sitt restmaterial. Vi vet att det idag finns en mängd företag som jobbar för att minska sitt restmaterial och här presenteras förslag på vad man kan göra med det som ändå uppkommer. I arbetet presenterar vi först hur vi gått till väga för att samla in vår information, alltså hur vår forskning gjorts. Då arbetets syfte utgår ifrån Kasthall Mattor & Golv AB, har vi valt att presentera fakta kring företaget och hur deras syn ser ut på miljöarbete idag. För att förstå hur ett ökat miljöarbete påverkar ett företag har vi valt att fördjupa oss i CSR, Cradle to cradle, materialfakta och avfallshantering. Med hjälp av detta vill vi att läsaren lättare skall kunna följa vara tankar då förslagen presenteras samt diskuteras. I diskussionen analyseras detta sedan vidare med våra egna funderingar. Det tas också upp vad vi tycker om de olika förslagen och vilka fördelar respektive nackdelar vi ser att de har. I slutsatsen knyter vi samman arbetet med våra slutgiltiga tankar.This paper is about what a well-established company could do with their waste materials. We are aware of that today there are many companies working to reduce its waste materials and this paper presents suggestions for what to do with it. Firstly we present how we proceeded to gather our information. The purpose is based on Kasthall Mattor & Golv AB ́s waste problem and we have chosen to present the facts about the company and how they work with environmental questions today. To understand how an increased environmental work impacts a company we have chosen to immerse ourselves in CSR, Cradle to cradle, material facts, and waste management. Using this, we want to help the reader follow our thoughts when the proposals are presented and discussed. In the discussion we further analyze this with our own thoughts. It also looks at what we think about the various proposals and what advantages and disadvantages we find. In the conclusion we summarize the paper with our thoughts. / Program: Textil produktutveckling med entreprenörs- och affärsinriktning

För att världen ska bli mer socialt, ekonomiskt och miljömässigt hållbar till år 2030 skapade FN de globala målen. En omställning till cirkulär ekonomi är nödvändig för att nå de globala målen. Cirkulär ekonomi innebär att resurser används i effektiva cirkulära flöden och ersätter jungfruligt material. Cirkulära flöden kan minska den stora materialkonsumtionen och utsläppen av växthusgaser som byggsektorn och industrisektorn är ansvariga för. Sveriges ekonomi är i dagsläget linjär, där bara cirka 3% av allt material som nationen konsumerar återinförs in i ekonomin. Det finns en stor materialtillgång från industriavfall i urbana områden som i dagsläget kasseras men som fortfarande har ett potentiellt värde att återbrukas. Syftet med studien är att inventera materialflöden i region Norrbotten som är klassade som utdömda av företag och industrier utanför byggsektorn. Studien inriktar sig särskilt på att inventera restmaterial i städerna Luleå, Boden och Piteå och analysera om materialen kan återbrukas som ytskiktsmaterial för fasad och tak på ett miljöhus. Analyserna ska resultera i gestaltningsförslag för de restmaterialen med störst potential till återanvändning för att väcka inspiration för återbruk. Studien undersöker också de vanligaste utmaningarna med återbruk inom byggsektorn. Datainsamlingen har skett genom en litteraturstudie och en inventering av lokala restmaterial. Inventeringen har utförts med hjälp av metoden Harvest Map, semistrukturerade intervjuer och studiebesök. Analysen av restmaterialen har baserats på Ashbys materialvalsmetod. Metoden innebär bestämning av kriterier, uteslutning av material samt rangordning av material. Rangordning av material har genomfört med hjälp av en multikriterieanalys. Enligt Ashbys materialvalsmetod definierades tolv kriterier. Av sju företag som inventerades exkluderades tjugosex av trettiosju restmaterial från studien. Elva restmaterial uppnådde de kriterier som var nödvändiga för att återbruka som ytskiktsmaterial och rangordnades enligt multikriterieanalysen. De tre material som rangordnades högst var rostfri plåt från värmeväxlare, plåt från sandwichelement och gabionvägg av masugnsslagg. Fallscenario för fasad- och takytskikt gestaltades för dessa tre material och som påvisar att det finns goda möjligheter för de inventerade restmaterialen att återbrukas som ytskiktsmaterial. Inventeringen hos de få företag som gjordes visade att det finns en stor materialtillgänglighet i region Norrbotten som har potential att återbrukas. Det framgick också att det finns intressanta materialflöden hos industrier som byggsektorn kan dra nytta av. Återbruk av material kräver samarbete mellan de involverade parterna. Samarbetet innebär bland annat att dela med sig information om tillgängliga resurser i materialflöden, materialens egenskaper och ursprung. Detta är nödvändigt för att underlätta inventeringen av potentiella material att återbruka. Samarbetet kan hindras av företagens och industriernas integritet och konkurrens mellan företagen. En tänkvärd aspekt som upptäcktes under studien var att låta restmaterialen återbrukas till andra funktioner hos byggnaden. Detta i kombination med att utföra en storskalig materialinventering vore intressant för fortsatta studier. / In order for the world to become more socially, economically and environmentally sustainable by the year 2030, the UN created the global goals. A transition to a circular economy is necessary to reach the global goals. Circular economy means that resources are used in efficient circular flows and replace virgin material. Circular flows can reduce the large material consumption and emissions of greenhouse gases that the construction and industrial sectors are responsible for. Sweden's economy is currently linear. Only 3% of all the material that the nation consumes is reintroduced into the economy. There is a large supply of material from industrial waste in urban areas that is currently discarded but still has potential value to be reused. The purpose of the study is to inventory material flows in the Norrbotten region that are classified as condemned by companies and industries outside the construction sector. The study focuses in particular on inventorying residual materials in the cities of Luleå, Boden and Piteå and analyzing whether the materials can be reused as surface layer material for facade and roof of an environmental house. The analysis should result in use case scenarios for the residual materials with the greatest reuse potential to inspire for reuse. The study also examines the most common barriers for reuse in the construction sector. According to Ashby's material selection method, twelve criteria were defined. Of seven companies that were inventoried, twenty-six out of thirty-seven residual materials were excluded from the study. Eleven residual materials fulfilled the criteria necessary for reuse as surface layer material and were ranked according to a multi-criteria decision analysis. The three materials with the highest rank were stainless steel plate from heat exchangers, plate from sandwich elements and gabion wall of blast furnace slag. Use case scenarios for facade and roof surface layers were designed for these three materials. This showed good opportunities for the inventoried residual materials to be reused as surface layer material. The inventory of the few companies that was made showed that there is a large availability of material in the Norrbotten region that has the potential to be reused. The analysis showed that there are interesting material flows in industries that the construction sector can benefit from. Reuse of materials requires cooperation between the parties involved. The collaboration involves, among other things, sharing information on available resources in material flows, the properties and origin of the materials. This is necessary to facilitate the inventory of potential material to reuse. Integrity and competitiveness of companies and industries can affect the cooperation. A conceivable aspect that was discovered during the study was to allow the residual materials to be reused for other functions on the building. This, in combination with carrying out a large-scale material inventory, would be interesting for further studies.