Syftet med föreliggande studie är att belysa lärares möjligheter att utforma och genomföra riktade insatser gällande taluppfattning, av sig själva eller av speciallärare/specialpedagog. Syftet är vidare att belysa hur elever med svårigheter i matematik identifieras och hur lärarna ser på resultaten av de riktade insatserna. Studien har en kvalitativ metodansats och bygger på semistrukturerade intervjuer med åtta erfarna lärare, verksamma i årskurs ett och två, som undervisar i matematik. Resultatet visar att lärarna pekar ut viktiga områden inom grundläggande taluppfattning och ger uttryck för taluppfattningens betydelse för matematisk förståelse. Lärarna beskriver olika faktorer som kan ligga bakom matematiksvårigheter som bristande läsförståelse, kognitiva svårigheter, dålig självkänsla eller enbart allmänna levnadsförhållanden. Laborativt materiel, tydliga strukturer och instruktioner samt ett tillåtande samtalsklimat lyfts fram i deras arbetssätt. Kartläggningen av elever sker främst med hjälp av Skolverkets bedömningsstöd (Skolverket, 2022b) och lärarnas egna observationer. Resultatanalys av bedömningsstödet och vilka insatser som tas därefter är inte lika tydligt i denna studie. Riktade insatser tycks främst ske av undervisande lärare i form av extra övningar som lärarna menar hjälper eleverna framåt. Bara några lärare får hjälp av en speciallärare. Lärarna uttryckte därför en önskan av ett ökat stöd i form av en speciallärare som undervisar direkt till eleven eller som kan vara ett stöd i klassrummet. Slutsatsen är att identifiering av elever i behov av stöd sker allmänt ute på skolorna i denna studie. Men de riktade insatserna tycks ske utan någon specificerad struktur utifrån resultatet av bedömningsstödet.

Syftet med följande rapport är att ta reda på om och hur elevers aritmetiska och numeriska förmågor utvecklas med hjälp av Mathematics Recovery Programme (MRP), Wright et al (2000). För att kunna besvara syftesfrågan har fyra elever undervisats enskilt under en sjuveckorsperiod i enlighet med detta program. Eleverna har observerats och intervjuats i undervisningssituationerna med hjälp av metoderna teaching experiment (Steffe och Thompson, 2000) och flexibla intervjuer (Ginsburg et al, 1998). MRP har sin teoretiska grund i radikalkonstruktivistiska teorier och vår studie har en deduktiv ansats då vi utgick från dessa teorier i vår undervisning och i efterföljande analys. Enligt konstruktivistiska teorier konstruerar eleverna själva sin kunskap i för dem meningsfulla sammanhang, i interaktion med andra. Undervisningen måste utgå från och bygga på elevernas tidigare erfarenheter och kunskaper, för att eleverna ska kunna vidareutveckla sin matematiska förståelse. Studiens resultat visar att de fyra eleverna gör framsteg. Bidragande orsaker till detta var lärarens observationer och reflektioner av arbetet under lektionerna och den efterföljande analysen av de videoinspelningar som gjordes under lektionerna. På detta vis kunde läraren utmana elevernas tankar på den nivå där de befann sig. Materialets utformning och möjligheten till mikrojustering var även det en bidragande orsak till elevernas framsteg. I dialog med läraren synliggjordes det som eleverna visste och kunde, både för dem själva och för läraren. Vår slutsats är att enskild strukturerad undervisning under en begränsad tid av välutbildade lärare/speciallärare hjälper elever i deras matematiska utveckling. Specialläraren i matematik spelar här en viktig roll i att utforma undervisning för elever i matematiksvårigheter som bygger på och vidareutvecklar deras aritmetiska förmågor.

Forskning har visat att den psykiska ohälsan bland unga i Sverige har ökat och det är viktigt att problematik uppmärksammas tidigt så att rätt hjälp och stöd kan ges. Ungdomar spenderar en stor del av sin tid i skolan och det finns inte mycket tidigare forskning i Sverige som studerar hur gymnasiekuratorer upplever sitt handlingsutrymme när det gäller att göra insatser. Syftet med denna uppsats var därför att undersöka gymnasiekuratorers upplevelse av handlingsutrymme samt möjlighet till att göra generella och riktade insatser i ett tidigt stadium. För att uppnå syftet med uppsatsen har åtta kvalitativa intervjuer gjorts med kuratorer som är verksamma inom gymnasieskolan i en mellanstor svensk stad. Uppsatsen har en socialkonstruktionistisk ansats och empirin har analyserats med grundad teori som metod. För att nå en djupare förståelse av gymnasiekuratorernas upplevelser av handlingsutrymmet har en teoretisk begreppsram bestående av formellt, informellt och reellt handlingsutrymme samt yrkesgruppens autonomi utifrån jurisdiktion och autonomi använts. Studiens resultat visar att gymnasiekuratorerna har en hög grad av autonomi, och därmed ett till synes stort handlingsutrymme. Däremot måste de förhandla fram handlingsutrymmet delvis med andra professioner inom skolan, och delvis med utomstående organisationer så som socialtjänsten och grundskolan. Bristfälliga relationer till övriga professioner och utomstående organisationer begränsar gymnasiekuratorers handlingsutrymme när det gäller generella och riktade insatser. Genom att utveckla dessa relationer ökar gymnasiekuratorernas handlingsutrymme, vilket leder till bättre tillgång till information, som i sin tur leder till möjligheter till riktade och generella insatser för elever i ett tidigt stadium. Studien visade dessutom att gymnasiekuratorer i hög utsträckning ägnar sig åt riktade insatser, trots att tidigare forskning visat att generella insatser har bättre effekt. Enligt denna studie måste gymnasiekuratorerna prioritera de riktade insatserna delvis på grund av tidsbrist, och således är deras handlingsutrymme begränsat när det gäller de generella insatserna.

Utbildning skapar de grundläggande förutsättningarna för invandrare att integreras ekonomiskt och socialt i ett samhälle. Denna uppsats undersöker vilken roll integrationspolitisk inriktning  har i integrationsprocessen inom utbildning genom att jämföra två länder där frågan om integration ständigt är aktuell, Sverige och Australien. Studien följer en mest-lika design som bygger på att Sverige och Australien antas vara mycket lika vad gäller integrationspolitiken inom utbildning men trots detta påvisar olika integrationsutfall. Syftet med uppsatsen är att undersöka eventuella skillnader i ländernas integrationspolitiska inriktning som kan tänkas förklara de olika integrationsutfallen. Som metod för att fullgöra syftet används både kvalitativ textanalys och intervjuer. Uppsatsen når slutsatsen att Australien i en högre grad en Sverige tycks fokusera på integrationspolitik avseende interkulturellt lärande och att detta i sin tur utgör en möjlig förklaring till att Australien påvisar bättre integrationsutfall än Sverige.

Syftet med studien är att undersöka vilken inverkan försörjningskravet har på familjers möjlighet gällande att återförenas i Sverige och vilka konsekvenserna blir av att tvingas leva ofrivlligt splittrad från sin familj på grund av en restriktiv migrationspolitik. Vidare undersöker studien hur ett teoretiskt perspektiv på familjesplittring kan bidra till att till att identifiera behovet av stöd under separationen och i förlängning utveckla det sociala arbetet avseende gruppen splittrade. Det empiriska materialet utgår ifrån en kvalitativ ansats och består av fem intervjuer med civilsamhälleliga aktörer som jobbat med personer som lever splittrade från sina familjer på grund av den rådande migrationspolitiken och empirin har analyserats ur ett intersektionellt och transnationellt perspektiv.  Resultatet har visat att försörjningskravet präglas av samhällets exkluderande och inkluderande mekanismer vilket gör det svårt för personer med flyktingbakgrund att nå upp till kravet och därmed få återförenas med sin familj. Att tvingas leva ofrivilligt splittrad från sin familj har visat sig en negativ inverkan på den psykiska hälsan, integrationen samt relationerna inom familjen. Studien visar hur oron för familjen genomsyrar individernas liv och hur stressen av att nå upp till kravet är påtaglig vilket även hämmar den integration regeringen menar försörjningskravet ska resultera i. Analysen av empirin har utifrån de valda teoretiska ansatserna visat på ett behov av stöd bland gruppen splittrade som inte identifierats av välfärdsstatens organisationer och det sociala arbetet. / The purpose of the study is to investigate what impact the maintenance requirement has on refugee families' ability to reunite in Sweden and what the consequences of being forced to live involuntarily separated from their family due to a restrictive migration policy are. Furthermore, the study examines how a theoretical perspective on family separation can contribute to identifying the need for support during the separation and in the long run develop the social work regarding the affected members of the family. The empirical material is based on a qualitative approach and consists of five interviews with civil society actors who have worked with people living involuntarily separated from their families due to the current migration policy and the empirical data have been analyzed from an intersectional and transnational perspective. The results have shown that the maintenance requirement is characterized by society's exclusive and inclusive mechanisms, which makes it difficult for people with a refugee background to reach the requirement and thus be reunited with their family. Being forced to live involuntarily separated from one's family has been shown to have a negative impact on mental health, integration and family relationships. The study shows how concern for the family permeates the lives of individuals and how the stress of reaching the requirement is palpable, which also hampers the integration the government believes the maintenance requirement should result in. Based on the chosen theoretical approaches, the analysis of the empirical data has shown a need for support among the group of people having been separated which has not been identified by organizations and civil society actors in the welfare state.