Syftet med denna studie är att undersöka hur förskollärares ser på och reflekterar kring estetiska uttrycksformer i mångkulturella förskolor. Genom åtta intervjuer med förskollärare verksamma i förskolor i vad som klassas som mångkulturella områden, vill denna studie belysa hur förskollärare ser på barns kulturella bakgrund i relation till hur barnen förhåller sig till estetiska uttrycksformer. Men även vilket syfte förskollärare har att använda estetiska uttrycksformer i arbetet med barn med olika kulturell bakgrund. Studiens ställs mot litteratur som behandlar olika perspektiv på estetik och lärande i mångkulturella sammanhang samt tidigare forskning som berör de frågeställningar studien utgår ifrån. Resultatet visar på att förskollärarna i studien anser att barnens olika kulturer har betydelse för hur de förhåller sig till de estetiska uttrycksformerna. Dock arbetar de aktivt för att integrera barnens skilda kulturer och genom de estetiska uttrycksformerna ge möjlighet för barnen att uttrycka sig på andra sätt än genom det talade språket.

Syftet med vår studie är att undersöka hur förskollärares syn på lärande i mångkulturella förskolor kan ta sig uttryck, samt att få en tydligare bild gällande vilka hinder respektive möjligheter förskollärareupplever i detta arbete. Med hjälp av totalt sju kvalitativa intervjuer - sex intervjuer med förskollärare och en med en förskolechef - har vi fått en klarare bild över hur förskollärare ser på arbete med lärande i en mångkulturell förskola. Resultatet av studien visar att flertalet förskollärare arbetar med lärande hos barn med annan kulturell bakgrund på ett likartat sätt. De lägger dock en stor tyngd på språket och barns språkutveckling. Likformigheten anges bero på brist på tid och resurser. Men vår tolkning är även att det finns en stor osäkerhet hos förskollärarna gällande hur arbete i en mångkulturell förskola kan bedrivas. Det kan handla om att förskollärarna saknar ett professionellt språk, och därför har svårt att sätta ord på sitt arbete. Det skulle också kunna bero på att de förskolor som deltog i vår undersökning i själva verket är svenska förskolor i vilka det går barn med annan kulturell bakgrund. När det gäller de hinder som kan finnas i arbetet på en mångkulturell förskola är språket och de skilda normer som kan förekomma något som samtliga intervjupersoner beskriver som svårt. Detta visar sig tydligt i kontakten med föräldrarna. Något som merparten av våra intervjupersoner tar upp som möjligheter i arbetet i den mångkulturella förskolan är framförallt det faktum att de får ta del av och lära sig om flera andra kulturer. De menar att arbetet ger så mycket tillbaka, att varje dag är olik den andra och att man somförskollärare får lära sig nya saker hela tiden. De berättar även att en av fördelarna är att man som förskollärare i en mångkulturell förskola måste utmana sig själv, både som pedagog men även som människa.

Detta arbete behandlar huruvida läromedlen Utkik 7-9 Historia och SO direkt historia ämnesboken, som används för historiekunskap i årskurs 7-9, följer läroplanens värdegrundsuppdrag om att främja det mångkulturella samhället eller indirekt motarbetar det. Fokus i den kvalitativa undersökningen av läromedlen är att studera utifrån vilka perspektiv utomeuropeisk historia berättas och om dessa perspektiv öppnar upp eller förhindrar utvecklandet av historiemedvetande och historisk empati, som således bör främja nutida mångkultur. Undersökningen har därför gjorts utifrån de två perspektivbegreppen eurocentrism och interkulturellt lärande, två ytterligheter när det gäller historieframställning och där interkultur arbetar mer i främjandet av mångkultur. Vidare sker en komparativ analys för att se om något av läromedlen gör ett bättre jobb i uppfyllandet av värdegrunden. För att ge bakgrund till arbetet används utdrag från Skolverkets hemsida samt från grundskolans läroplan. Undersökningsfrågorna baseras i olika typer av tidigare forskning utförd av Niklas Ammert, Lars Nyström (med flera), Peter Gran samt Maria Johansson. Resultatet av undersökningen visar att läromedlen inte lever upp till läroplanens krav eftersom de båda till övervägande del präglas av eurocentriska perspektiv snarare än interkulturella. Detta förhindrar således för elever att utveckla ett historiemedvetande och historisk empati. / This essay examines whether or not the textbooks Utkik 7-9 Historia and SO direkt historia ämnesboken, which both are used as teaching materials in compulsory school history (grades 7-9), meet the values of the curriculum concerning the support of a multicultural society. The qualitative study therefore investigates from which perspectives non-European history is described, and if those perspectives enable or prevent the development of historical consciousness and historical empathy, two qualities that benefit multiculturalism. Therefore, the examination has its foundation in the two perspective concepts eurocentrism and intercultural learning, which are each others opposites when it comes to historical representation. In short, intercultural learning has a bigger focus on embracing multiculturalism. A comparative analysis is also carried out to examine if one of the two textbooks do a better job fulfilling the values of the Swedish curriculum. Extracts from the compulsory school curriculum and from Skolverket's website will be used as background for the investigation. The survey questions are based on different research done byNiklas Ammert, Lars Nyström (and others), Peter Gran, and Maria Johansson. The result from the study shows that both textbooks fail to meet the requirements of the curriculum since they are predominantly characterized by a eurocentric perspective rather than an intercultural one. Therefore they also prevent students from developing historical consciousness and historical empathy.

<p>Syftet med denna uppsats har varit att utifrån ett sociokulturellt perspektiv beskriva och analysera vilket lärande som möjliggörs hos två lärare i en mångkulturell skola. Jag har gjort en etnografisk studie där jag under några veckors tid har observerat, haft både formella och informella samtal samt samlat arbetsmaterial i två klasser. Den ena klassen går i årskurs 8 och läser historia under min tid i klassrummet. Den andra klassen går i åk 9 och läser religionskunskap. Min studie pekar mot att den ena klassen riskerar att enbart syssla med memorering och kvantitativ kunskaps­hantering, vilket inte är utvecklande för de högre nivåerna av tänkandet. Det visar sig bland annat i typen av uppgifter som eleverna arbetar med, den okritiska förmedlingen av omvärlden men också i en arbetsprocess som överlåts till eleverna själva. Eleverna riskerar att lära sig en okritisk bild av sin omvärld eftersom det i undervisningen finns en reproduktion av ojämna maktförhållanden i samhället och en stigmatisering av muslimer och islam. I den andra klassen arbetar eleverna med kognitivt krävande uppgifter där de får rikligt med språkligt och kontextuellt stöd för att klara av uppgifterna. Läraren är aktiv i elevernas arbetsprocess vilket möjliggör för eleverna att få jobba inom sin närmaste zon för utveckling, som är en förutsättning för att de högre nivåerna av intellektet ska utvecklas. Det finns kritisk granskning i undervisningen. Emellertid är elevernas modersmål frånvarande och dessutom förbjudet i klassrummet trots att det finns nio modersmål i klassen. Detta komplicerar lärandet som möjliggörs eftersom reproduktionen av maktförhållandena i samhället kommer till uttryck genom de ojämlika förhållandena mellan svenska, de stora världsspråken och elevernas modersmål.</p>

Syftet med denna uppsats har varit att utifrån ett sociokulturellt perspektiv beskriva och analysera vilket lärande som möjliggörs hos två lärare i en mångkulturell skola. Jag har gjort en etnografisk studie där jag under några veckors tid har observerat, haft både formella och informella samtal samt samlat arbetsmaterial i två klasser. Den ena klassen går i årskurs 8 och läser historia under min tid i klassrummet. Den andra klassen går i åk 9 och läser religionskunskap. Min studie pekar mot att den ena klassen riskerar att enbart syssla med memorering och kvantitativ kunskaps­hantering, vilket inte är utvecklande för de högre nivåerna av tänkandet. Det visar sig bland annat i typen av uppgifter som eleverna arbetar med, den okritiska förmedlingen av omvärlden men också i en arbetsprocess som överlåts till eleverna själva. Eleverna riskerar att lära sig en okritisk bild av sin omvärld eftersom det i undervisningen finns en reproduktion av ojämna maktförhållanden i samhället och en stigmatisering av muslimer och islam. I den andra klassen arbetar eleverna med kognitivt krävande uppgifter där de får rikligt med språkligt och kontextuellt stöd för att klara av uppgifterna. Läraren är aktiv i elevernas arbetsprocess vilket möjliggör för eleverna att få jobba inom sin närmaste zon för utveckling, som är en förutsättning för att de högre nivåerna av intellektet ska utvecklas. Det finns kritisk granskning i undervisningen. Emellertid är elevernas modersmål frånvarande och dessutom förbjudet i klassrummet trots att det finns nio modersmål i klassen. Detta komplicerar lärandet som möjliggörs eftersom reproduktionen av maktförhållandena i samhället kommer till uttryck genom de ojämlika förhållandena mellan svenska, de stora världsspråken och elevernas modersmål.

Syftet med denna studie är att undersöka hur lärare i svenska som andraspråk (SVA) och specialpedagoger ser på sitt uppdrag när det gäller elever med utländsk bakgrund, i behov av särskilt stöd. Studien baseras på sex intervjuer med tre SVA-lärare och tre specialpedagoger, från tre olika skolor i en kommun. Intervjuerna transkriberades och analysen, som är gjord utifrån det kategoriska och relationella perspektivet att förhålla sig till specialpedagogik, utgår från studiens tre frågeställningar vilka handlar om uppdrag, kompetens samt om möjligheter och hinder. Resultatet visar att samtliga intervjupersoner, både SVA-lärare och specialpedagoger, känner att deras uppdrag är otydligt när det gäller arbetet med elever med utländsk bakgrund, i behov av särskilt stöd. Trots en formell behörighet och ett stort engagemang anser de sig inte heller ha den kunskap som krävs för att kunna bedöma elevernas behov eller vilka insatser som bör göras. Resultatet visar också att SVA-lärarna och specialpedagogerna är medvetna om att elever med utländsk bakgrund, på grund av att ledningen och personalen generellt saknar kunskap, är underrepresenterade i den specialpedagogiska verksamheten. Intervjupersonerna ser här adekvat kartläggningsmaterial, samarbete och fortbildning i olika kulturer, som möjligheter för att kunna upptäcka och sätta in rätt sorts stöd i tid. Samtliga intervjupersoner är dessutom ense om, att eftersom skolan fortfarande inte är redo att inkludera alla elever, är ämnet SVA och den lilla stödgruppen några av förutsättningarna för att elever med utländsk bakgrund, i behov av särskilt stöd, så småningom ska kunna känna sig inkluderade i den ordinarie klassrumsundervisningen.

Utbildning skapar de grundläggande förutsättningarna för invandrare att integreras ekonomiskt och socialt i ett samhälle. Denna uppsats undersöker vilken roll integrationspolitisk inriktning  har i integrationsprocessen inom utbildning genom att jämföra två länder där frågan om integration ständigt är aktuell, Sverige och Australien. Studien följer en mest-lika design som bygger på att Sverige och Australien antas vara mycket lika vad gäller integrationspolitiken inom utbildning men trots detta påvisar olika integrationsutfall. Syftet med uppsatsen är att undersöka eventuella skillnader i ländernas integrationspolitiska inriktning som kan tänkas förklara de olika integrationsutfallen. Som metod för att fullgöra syftet används både kvalitativ textanalys och intervjuer. Uppsatsen når slutsatsen att Australien i en högre grad en Sverige tycks fokusera på integrationspolitik avseende interkulturellt lärande och att detta i sin tur utgör en möjlig förklaring till att Australien påvisar bättre integrationsutfall än Sverige.

I denna uppsats kommer den muslimska kvinnans ställning i religionsundervisningens läromedel i gymnasieskolans att granskas ur ett genusperspektiv. För att studera detta kommer den generella bilden av kvinnans status som troende muslim i det svenska samhället att belysas. Även den negativa bilden som media ger när det kommer till muslimer har påverkat islamofobi i samhället, vilket har en betydelse i skolans miljö när det kommer till undervisning i religionskunskap. Skolans uppgift är att undervisa eleven med en tolerant och demokratisk syn. Fokus är att bredda förståelsen när det kommer till genusforskning och varför skolmaterial fortfarande representerar kvinnan som underordnad. Frågeställningarna som uppsatsen utgår ifrån är hur den muslimska kvinnan framställs i kapitlet islam samt om islamkapitlen uppnår styrdokumentens mål gällande jämställdhet. Analysen i uppsatsen baseras på en enkätundersökning och en läromedelsanalys ur ett genusperspektiv där vi analyserar tre aktuella läromedel i religionsundervisningen 1 på utvalda gymnasieskolor i Sverige. Syftet med läromedelsanalysen är att undersöka hur läromedlen uppnår styrdokumentens jämställdhetsmål. För att få en förståelse om jämställdhetsmålet i skolan samt en syn på hur läraren arbetar med jämställdhet i undervisningen har vi gjort en anonym kvalitativ intervjufrågeställning till ett flertal religionslärare på gymnasienivå. Den valda metoden i uppsatsen är en kvalitativ innehållsanalys där metoden diskursanalys används för att i textinnehållets språkanvändning studera hur kvinnan framställs.   Analysen visar utifrån enkätundersökningen att begreppet jämställdhet är ett svårarbetat område. Utifrån läromedelsanalysen visar det sig att litteraturmaterialet inte följer styrdokumentets mål samt att textinnehållet utgår från en mansnorm där kvinnan framställs som underordnad. För att litteraturen ska uppnå skolans jämställdhetsmål behöver läromedelsförfattarna ha ett könsneutralt språk och en genusmedvetenhet.

Syftet med detta examensarbete är att ta reda på hur lärare i f-3 utövar interkulturell pedagogik, vad de har för föreställningar kring bejakandet av kulturellt mångfald samt hur de ser på kulturell bakgrund hos eleverna som en berikande faktor i tematisk SOundervisning. De teorier som agerar analysverktyg i studien utgörs av John Deweys progressiva pedagogik och Lev Vygotskijs sociokulturella perspektiv på lärande. Dessa två är användbara i analysen då de båda styrker det kommunikativa, aktiva och sociala i lärande och utveckling. Det empiriska materialet har samlats in med hjälp av kvalitativa intervjuer, närmre har intervjuerna en semistrukturerad karaktär. Fyra yrkesaktiva lärare på en mångkulturell grundskola i Malmö har intervjuats kring ämnet studien rör. Resultatet av studien tyder på att lärare, till viss del, brister i sin interkulturella pedagogik. Det är flera komponenter i det analyserade materialet som tyder på detta. Övergripande verkar lärarna ha reflekterat över sin egna kulturella bakgrund men inte problematiserat hur den påverkar deras interkulturella pedagogik. Vidare har lärarna även skilda uppfattningar om vad kulturell bakgrund innebär hos en individ. Det i sin tur påverkar även deras syn på inkludering av elevernas kulturella bakgrund i undervisningen. Slutligen tyder studiens resultat på att lärarna på en mångkulturell skola värderar svensk kultur högt samt ser religion som den största kulturella faktorn vilket också sätter prägel på deras interkulturella pedagogiska verksamhet.

Studien har, utifrån en kvalitativ metod med halvstrukturerade intervjuer, undersökt historielärares förutsättningar, mål och strategier gällande undervisning anpassat till ett globaliserat samhälle. Undersökningens utgångspunkt tas i de analytiska begreppen interkulturalitet, interkulturell pedagogik och lärande. Studiens material utgörs av sex historielärare och deras utsagor. Resultatet visar att begreppet interkulturalitet är stort och svårdefinierat. Historielärare upplever att lärarutbildningen och läroplaner proklamerar för att en interkulturell undervisning ska erhållas, dock inte hur det ska göras. Digitala läromedel, jämfört med fysiska läroböcker, upplevs mer anpassade till en globaliserad värld och en mångfald av utmaningar framkommer gällande det interkulturella uppdraget.   Slutsatsen är att det saknas en gemensam referensram angående begreppet interkulturalitet. Det går inte att förlita sig på att historielärare överlag är medvetna om ett interkulturellt uppdrag, även om undersökningens historielärare visar sig vara det. Historielärare får varierade förutsättningar för att hantera heterogena klassrumsmiljöer och intervjuerna visar att förutsättningar, vad gäller tillvägagångssätt med en interkulturell undervisning, inte kommer från lärarutbildningen, läroplaner, läroböcker eller den egna skolan. Det är snarare historielärares livserfarenhet och övergripande förståelse av historieämnet som avgör om undervisningen blir interkulturell. Om skolan ska kunna påstås vara likvärdig så bör det svenska utbildningssystemet göra mer för att förbereda blivande lärare till en heterogen lärandemiljö.