Syftet med denna kvalitativa studie är att ta reda på hur transitionen mellan grundskolan och gymnasiet organiseras och utformas för elever i behov av särskilt stöd. Vi har valt att intervjua två rektorer på gymnasieskolor samt en rektor på en grundskola med årskurs 9 elever. Metoden är en kvalitativ forskningsintervju vars huvudsyfte är att fånga fenomenet transition ur skolledares perspektiv. Anledningen till fokus på skolledare är att det ytterst ärskolledarna som är ansvariga för organisering och utformning av transitionsprocessen för elever i behov av särskilt stöd.Resultatet av vår studie visar att det till stor del är enskilda skolornas normer och traditioner som påverkar transitionernas kvalité för elever i behov av särskilt stöd. Organisering och utformning utgår dels från vilka resurser och kompetenser skolorna har och dels från vilket specialpedagogiskt perspektiv som dominerar verksamheten. / Hamnedalen, Mia & Wibäck, Magnus (2009). Transitionen mellan grundskolan ochgymnasieskolan för elever i behov av särskilt stöd. The transition from nine-year compulsory school to comprehensive upper secondary school for pupils in special needs. Skolutveckling och ledarskap, Specialpedagogik. Lärarutbildningen, Malmö högskola.

Syftet med detta arbete är att studera vilken bild pedagoger har av barns behov av särskilt stöd, i relation till specialpedagogik i förskolan. Vi vill se hur pedagogerna talar om barns behov och under vilka villkor de behoven uppstår. Vi vill även se hur pedagoger talar om oron kring ett barn samt hur pedagogerna beskriver de resurser och stöd som finns på förskolan.Studien bygger på kvalitativa, semistrukturerade intervjuer med sex verksamma förskollärare. Materialet vi samlade in bearbetades utifrån en tematisk narrativt analys och ett socialkonstruktionistiskt perspektiv. Pedagogerna talade om olika varierande behov, men de huvudsakliga problemområdena handlade om språkliga och sociala svårigheter. Pedagogernas oro kring ett barn beskrevs som en känsla de fick, vilket medförde att de därefter arbetade utifrån ett specialpedagogiskt tankesätt. När vi gjorde intervjuerna insåg vi att det handlade om så mycket mer än om specialpedagogik. Det kom fram skildringar om förskolan som fenomen, samhällets utveckling och hur barn har påverkats av det.

Undersökningen är baserad på kvalitativa intervjuer med fem pedagoger om deras arbete för elever i behov av särskilt stöd. Undersökningen gjordes på två grundskolor. Syftet var att bilda en uppfattning samt få en inblick i lärandesituationen för dessa elever utifrån pedagogers perspektiv. Vi undersökte pedagogernas insatser och resurser för att stötta elevers lärande och har även läst forskningslitteratur angående elever i behov av särskilt stöd. Viktiga faktorer för att stötta dessa elever är ett positivt förhållande mellan pedagog och elev, samarbetet mellan skola och hem, ordning och struktur i klassrummet och visuell- och auditiv förmåga. Pedagogers syn på eleven påverkar i betydande omfattning hur eleven blir behandlad samt förstärker eller förminskar elevens eget självförtroende. En del störningsmoment som förorsakar kaos, exempelvis ett oordnat och ostrukturerat klassrum, påverkar inte bara eleven själv som är i behov av särskilt stöd utan även andra klasskamrater och lärare. I undersökningen och även i forskningslitteratur har vi sett att det visuella- och auditiva stödet gynnar majoriteten av eleverna, det vill säga även de som inte är i behov av särskilt stöd. I vår slutsats har vi kommit fram till att pedagoger och elever är de avgörande faktorerna för att stötta elever i behov av särskilt stöd.Nyckelord: behov, pedagog, resurs, samarbete, störningsmoment, särskilt stöd.

De senaste åren har statistiken för barn som får diagnosen ADHD skjutit i höjden. (Danielsson 2011). I takt med att diagnoserna hos barn ökat har kraven för att få extra resurs i förskolan också ökat (Lindgren 2012). Det blir därför en utmaning för pedagoger och lärare när dessa extra resurser för barn i behov av särskilt stöd blir svårare att få i verksamheten. Utifrån denna bakgrund är huvudsyftet med studien att undersöka vad som händer i förskoleverksamheten efter att ett barn fått en ADHD-diagnos. Studiens syfte är att ta reda på hur förskolans personal möter barn med främst ADHD-diagnos men även andra särskilda behov och hur förskolans personal kan underlätta vardagen för dessa barn.Studien utgår från intervjuer med två specialpedagoger som arbetar i förskola. Resultatet visar att barn med ADHD-diagnos behöver en strukturerad vardag där de vet vad som kommer hända härnäst. Men det är även viktigt att vardagen går att anpassa efter varje enskilt barns behov då varje enskilt barn kan behöva olika struktur för att förenkla vardagen. Resultatet visar också på olika sätt som man kan arbeta på för att underlätta dagen för barn med ADHD.

Arbetet handlar om hur föräldrar till barn i behov av särskilt stöd känner sig förstådda och bemötta av personal i förskola/skola. Fokuset är på hur föräldrar har blivit bemötta av personal och pedagoger i förskolan/skolan. Föräldrar beskriver en skola som inkluderar alla, ur deras synvinkel. För att få svar på frågeställningarna har åtta föräldrar som har barn i behov av särskilt stöd intervjuats.Syfte: Syftet med arbetet är att försöka förstå hur föräldrar upplever att personal och pedagoger bemöter deras barn i förskola/skola, samt hur föräldrar tänker kring en skola som inkluderar alla barn.Metod: Kvalitativa forskningsintervjuer är den metod som har använts i arbetet. Efter intervjuerna är empirin sammanställd och analyserad. Resultat: De flesta föräldrarna i studien har varit missnöjda med bemötandet någon gång under deras barns tid på förskolan/skolan. Föräldrar efterlyser mer kunskap hos pedagoger om barn i behov av särskilt stöd. Nyckelord: Bemötande, en skola för alla, barn i behov av särskilt stöd, kunskap, föräldraperspektiv / Rothoff, Pia & Tidfält, Therese (2009) Responding to children with special needs - from a parental perspective. Malmö: Teacher Education, Malmö University The work is about how parents of children with special needs feel understood and treated by staff in the preschool / school. The focus is on how parents have been treated by staff and teachers in preschool / school. Parents describe a school that includes all, in their view. To get answers to questions, eight parents who have children with special needs were interviewed. Purpose: This work is to try to understand how parents feel that staff and teachers treat their children in preschool / school, and how parents think about a school that includes all children. Method: Qualitative research interviews are the method used in this work. After the interviews are empirical compiled and analyzed. Results: Most parents in the study were dissatisfied with the response at some time during their child's time at preschool / school. Parents call for more understanding among educators of children with special needs. Keywords: Responding, a school for all children in need of special support, knowledge, parents' perspective

Syftet med den här studien är att utifrån ett sociokulturellt perspektiv och diskursbetydelse belysa hur pedagoger uppfattar skolsvårigheter och de påverkande faktorer i arbetet med åtgärdsprogram samt att undersöka om de vidtagna åtgärderna leder till inkludering av elever i behov av särskilt stöd. I undersökningen ingår pedagoger från tre olika skolor som har behörighet att undervisa i de tidiga skolåren.Vi har gjort en kvalitativ undersökning som innehåller litteraturgenomgång, intervjuer och dokumentanalys. Studien är baserad på tio öppna intervjuer och analys av 48 åtgärdsprogram som har upprättats av de tio pedagogerna. I intervjuerna har vi utgått från tre frågeområden; Skolsvårigheter, Betydelsefulla faktorer och Inkludering.Vår hypotes handlade om att pedagoger tenderar att beskriva skolsvårigheter utifrån den förförståelse de har och den kultur som råder i skolan samt att sättet att beskriva svårigheter präglar de vidtagna åtgärderna. Resultatet visar att hypotesen håller men visar ytterligare ett perspektiv på skolsvårigheter. Utsagorna visar att pedagogerna har en strävan att alla elever ska inkluderas i sin ordinarie grupp. De arbetar för inkludering men vidtar ändå exkluderande insatser av olika skäl.

AbstractBauer, Petra, Johansson, Petra (2012). Handlingsplan som pedagogiskt verktyg i förskolan – ur ett specialpedagogiskt perspektiv (Actionplan as a pedagogical tool in pre-school - from a special education perspective). Specialpedagogprogrammet, Skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö högskola. BakgrundKravet på dokumentation i förskolan synliggörs i Lpfö- 98, rev. 2010. Vi ser att det i förskolan idag finns mer eller mindre standardiserade verktyg att använda sig av. Handlingsplanen är en form av dokumentation. Vi är intresserade av om handlingsplanen är ett verktyg som främjar inkluderande miljöer, eller om de leder till en normaliserande syn på barn och barns utveckling. SyfteSyftet är att studera om handlingsplaner leder till verksamhetsutveckling som möter alla barn där de befinner sig i sin utveckling. Vi vill studera om och hur organisationen av verksamheten påverkas av hur vi ser på och bemöter barnet. Utifrån de specialpedagogiska perspektiven kan vi synliggöra hur samtalet inverkar på våra bilder av barnet. Vi vill studera på vilket sätt rådande perspektiv påverkar val av åtgärder. Likaså vill vi synliggöra specialpedagogens möjligheter att bedriva ett proaktivt arbete utifrån arbetet med handlings- planer. Ett arbete där barnets behov ses i relation till den förskolemiljö det befinner sig i.Teoretisk ramStudiens teoretiska inramning utgörs av det sociokulturella perspektivet som sätter samspelet i fokus. För att ytterligare synliggöra och förstärka det sociokulturella perspektivet tar vi stöd av de specialpedagogiska perspektiven.MetodDå vi vill undersöka specialpedagogers erfarenheter och upplevelser har vår studie en kvalitativ ansats. Den består av semistrukturerade intervjuer med åtta specialpedagoger. Som ett led i att öka vår egen förståelse, inledde vi studien med en materialinsamling. Materialet består av 21 handlingsplaner som vi studerat. Resultat med analysVårt resultat visar att arbetet med handlingsplaner inte är en isolerad företeelse, utan en lång process. Vidare ser vi att samtalet är ett betydelsefullt verktyg för specialpedagogerna. Det visar sig framför allt när pedagoger ska göras delaktiga och när svårigheter ska identifieras. Det finns omständigheter som har betydelse för om handlingsplanen leder till verksamhetsutveckling som möter alla barn. En viktig aspekt handlar om specialpedagogerna får möjlighet att samtala med hela arbetslag, och inte enbart en ansvarspedagog. Andra aspekter handlar om utbildningsnivån hos pedagogerna och om hur stor personalomsättningen är. Handlingsplaner som är tydliga, konkreta och bygger på pedagogers kunskaper och delaktighet är mest verkningsfulla.KonklusionDen specialpedagogiska forskningen, både gällande verksamhet och specialpedagogens roll, inom förskolan är begränsad. Vi ser därför vår uppsats om handlingsplanen som verktyg som ett betydelsefullt bidrag. ImplementeringMed utgångspunkt i vår studie ser vi möjligheter för specialpedagoger att bedriva ett proaktivt arbete som en del i processen med handlingsplaner. Genom att bedriva utvecklingsarbete och kontinuerlig handledning, ser vi möjligheter med att höja kvaliteten på verksamheten. En allmän kvalitetshöjning ser vi gynna hela verksamheten, och framför allt barn som anses vara i behov av särskilt stöd. Nyckelord: Barn i behov av särskilt stöd, dokumentation, förhållningssätt, förskola, handlingsplan, inkludering, specialpedagogiska perspektivPetra BauerExaminator: Kristian LutzPetra JohanssonHandledare: Anna-Karin Svensson

Syftet med vår studie var att undersöka hur den specialpedagogiska kompetensen tas tillvara i förskolan samt förskolepedagogernas förväntningar på denna. Vi valde att göra en kvalitativ undersökning i form av fokusgruppsamtal som metod. Underlaget bestod av fyra fokusgrupper vilket gjorde att tolv pedagoger sammanlagt deltog i studien. Vårt resultat visade att specialpedagogen har en viktig funktion i förskolan och då främst gällande enskilda barn i behov av särskilt stöd. Det framkom att bristen på tid till reflektion för pedagogerna kunde utgöra en av orsakerna till ett utökat behov av specialpedagogisk kompetens. Pedagogernas upplevelse av brist på tid gav dem en känsla av otillräcklighet gällande möjligheten att uppmärksamma alla barn utifrån deras enskilda behov. För att få till stånd en fungerande samverkan mellan pedagoger och specialpedagog visade resultatet på vikten av en tillitsfull relation dem emellan. De förväntningar som pedagogerna lyfte fram var att specialpedagogen skulle bidra med en fördjupad och bred kompetens angående barn i behov av särskilt stöd. Det framkom vidare att pedagogerna anser att ett regelbundet och närmare samarbete med specialpedagogen skulle ge förutsättningar för ett mer förebyggande arbete.

Praktiskt estetiska ämnena anses som viktiga för lärandet för alla elever och i synnerhet för de elever som har svårt för teoretiskt lärande eller är i behov av särskilt stöd. Att lära ut praktisk ligger naturligt inbyggt i praktiska estetiska ämnen, som textilslöjd och hemkunskap, där eleverna ges möjlighet att utveckla sina färdigheter och åstadkomma konkreta resultat.Syftet med denna uppsats är att belysa hur några lärare och elever upplever läromiljön, lärande och de praktiskt estetiska ämnenas betydelse för elever i behov av särskilt stöd. Uppsatsen belyser också hur eleverna själva upplever sitt lärande i dessa ämnen.Studien är en kvalitativ fallstudie och ansatsen är explorativ. De ämnen som ingår i studien är textilslöjd, trä - och metallslöjd, musik, hemkunskap och bild. Materialet består av tre intervjuer med elever på grundskolans högstadium vilka har långvarigt behov av särskilt stöd, fem intervjuer med lärare samt fem observationer i praktiskt estetiska ämnen samt en intervju och en observation under lektion med en speciallärare.Resultaten redovisas utifrån de centrala begreppen, läromiljö, lärande och praktiskt estetiska ämnen, som belyses med hjälp av underteman. Slutsatserna är att praktiskt estetiska ämnen passar elever i behov av särskilt stöd, då de får möjlighet att tillfredställa sina rörelsebehov och att genomföra arbetsuppgifter med konkreta resultat som de själva är nöjda med. Under dessa förutsättningar får de även möjligheten att samarbeta med sina klasskamrater på ett naturligt sätt genom samtal och diskussion kring sina arbeten. Att känna att man klarar av någonting och kan slutföra en uppgift stärker dessa elever och ger dem självförtroende att även klara andra mer teoretiska ämnen. Nyckelord: läromiljö, lärande, praktiskt estetiska ämnen, barn i behov av särskilt stöd och kvalitativ metod

Bokstavsdiagnosen ADHD/ADD är omdiskuterad i Sverige. Neuropsykiatrerna och sociologerna kommer inte överens. Men, vad tycker pedagoger när de arbetar med barnen? Vad tycker barnen? I detta arbete behandlar jag två pedagogers, två föräldrars och två barns syn på diagnosen ADHD/ADD. Syftet med arbetet är att synliggöra problemet med att ha ADHD/ADD för att kunna undersöka och diskutera åtgärderna samt få en större beredskap att arbeta med olikheter. Min frågeställning blir således: Hur uppfattas situationen för barn med ADHD/ADD i skolan? Vilka resursmöjligheter har skolan när det gäller barn med ADHD/ADD? Vilka åtgärder finns för dessa barn? Hur ser samarbetet ut mellan skolan - och hem? Jag gör en beskrivning av problemområdet utifrån det historiska perspektivet på diagnosen samt definierar grundläggande begrepp som är viktiga för mitt arbete. På detta följer tidigare forskning på området, en introduktion till olika teorier och deras relevans till min undersökning samt en redovisning av skolans syn på barn med ADHD/ADD. Jag redogör för mitt metodval i undersökningen, urval av undersökningsgrupp och undersöknings genomförande för att sedan analysera materialet utifrån teorier inom psykiatri, utifrån skolans roll, det pedagogiska syn och pedagogiska åtgärder. Avslutningsvis för jag en diskussion om min studie och möjliga vägar för fortsatt forskning på området.