Syftet med denna studie är att synliggöra vårdnadshavarnas perspektiv på delaktigheten mellan förskolan och vårdnadshavare när det kommer till deras barn i behov av särskilt stöd. För att på så vis skapa en förståelse för vårdnadshavarnas delaktighet i förskolans verksamhet. Studiens frågeställning ämnas ge svar till hur vårdnadshavare upplever delaktigheten med förskolan, när det kommer till deras barn i behov av särskilt stöd. Den metod som har använts i studien är semistrukturerade intervjuer med fyra vårdnadshavare. Resultatet visar att vårdnadshavarna känner sig delaktiga i sitt barns vardag på förskolan. De är överlag nöjda med förskolans insats, dock beskriver vårdnadshavarna att det är viktigt att de står på sig för att förskolan ska anpassa sig efter deras barns behov.

Specialpedagogik är en stor del del av förskolans dagliga verksamhet och i styrdokument betonas alla barns rätt till en likvärdig förskola. Men trots att specialpedagogiken finns i styrdokumenten kan det utföras på olika sätt och med hjälp av olika perspektiv i verksamheterna. Det centrala temat i denna forskningsstudie är pedagogers uppfattning om specialpedagogik och arbetet kring det, samt de stödjande åtgärder som finns att tillgå. För att kunna besvara studiens frågeställningar genomfördes semistrukturerade intervjuer med tio förskollärare från olika verksamheter. Dessa intervjuer har sedan analyserats med hjälp av det kategoriska, kompensatoriska, relationella och dilemma perspektivet. Studiens resultat visar att förskollärarna uppfattar specialpedagogik som ett viktigt men komplext område som de anser sig ha bristfälliga kunskaper om. Alla de teoretiska perspektiven användes i skilda pedagogers arbetssätt. Pedagogerna anser även att de inte får tillräckligt med stöd och känner sig otillräckliga och stressade i arbetet kring den specialpedagogiska undervisningen. Detta särskilt beträffande barn som inte har någon diagnos.

Syftet med denna studie var att öka kunskapen kring speciallärares uppfattning om och erfarenheter av samverkan mellan speciallärare och lärare i läs- och skrivundervisningen samt identifiera påverkningsfaktorer för samverkan. Studien hade en kvalitativ forskningsansats med semistrukturerade intervjuer där tio speciallärare verksamma på olika grundskolor i två olika kommuner deltog. Resultaten analyserades tematisk med stöd av det teoretiska ramverk som bestod av: samverkan och relationer i arbetet, specialpedagogiska perspektiv, samt teorier om läs- och skrivinlärning. Resultatet visade att faktorer som tillgänglighet, speciallärarnas organisation av specialundervisningen, relationer och yrkesrollen påverkade samverkan med lärare kring läs- och skrivundervisning. De slutsatser vi drar utifrån denna studie är att speciallärarens fysiska placering på skolan, tid för strukturerade samtal samt en tydlig rollfördelning kan möjliggöra att samverkan sker mellan speciallärare och lärare, samtidigt som det behöver finnas en flexibilitet och lyhördhet för varandras yrkesroller.

Denna studie har som syfte att bidra med nya kunskaper om specialpedagogiska stödinsatser som ges till nyanlända elever på gymnasieskolans introduktionsprogram språkintroduktion. För att göra det har en kvantitativ studie genomförts i vilken åtgärdsprogram har samlats in och granskats. En motivering till att göra studien var dels att det inte finns så mycket tidigare forskning inom området, dels att vissa studier visar att denna målgrupp av nyanlända inte får stödinsatser som är specifika för varje individ utan åtgärderna är generella. Då åtgärdsprogrammen var insamlade kartlades stödåtgärderna och rangordnades utifrån vilka som var mest frekvent förekommande. 40 åtgärdsprogram samlades in från sju utvalda gymnasieskolor. Antalet elever som läser på introduktionsprogram språkintroduktion har sjunkit och är i en stadig nedåtgående trend, vilket bekräftas i gymnasieskolornas statistik. Utifrån sammanställningen visar det sig att de specialpedagogiska insatser som är mest dokumenterade i åtgärdsprogrammen är anpassat schema och extra lektioner i svenska som andraspråk, därefter stöd av speciallärare i svenska och språkstöd av modersmålslärare. De förändringar av insats som dokumenterats i samband med uppföljning och utvärdering av åtgärdsprogrammen presenteras i uppsatsen. Slutsatsen är att de dokumenterade åtgärderna tyder på att elever på språkintroduktion behandlas som en homogen grupp med kollektiva lösningar vilket visar på ett kategoriskt perspektiv. Däremot visar analysen av förändringar av insatser på ett relationellt perspektiv på individens behov. Nyckelord: IMS språkintroduktion, nyanlända, specialpedagogiska stödinsatser, särskilt stöd, åtgärdsprogram.

No description available.

Syftet med utvecklingsarbetet är att tillämpa aktionsforskning som ett när- och deltagarorienterat arbetssätt för att implementera planerade utomhuspedagogiska aktiviteter. Detta för att studera huruvida utomhuspedagogiska aktiviteter kan gynna en bättre inkludering samt försöka få en uppfattning av inkludering från elever i behov av särskilt stöd på fritidshemmet. Metodmaterialet har testats på en av de tre fritidsavdelningar som finns i en mångkulturell skola i södra Sverige. Aktionsprocessen av studien har utförts under fem veckors period som innehåller tre genomförda planerade utomhuspedagogiska aktiviteter som har erbjudits till totalt 32 inskrivna elever på fritidsavdelningen. Efter genomförandet av aktionen presenteras i denna studie en analys av två semistrukturerade gruppintervjuer med fem elever med särskilda behov. Resultaten visar att eleverna har varit delaktiga under aktiviteterna och fått möjligheten att upptäcka, testa och lära sig i en social kontext. Genom elevernas uppfattning av aktionen visas de motivation att komma till aktiviteterna. Det nya sättet som har föreslagits under aktionsprocessen tillförs att tillägga visuella redskap såsom bild på skolgården och namn på aktiviteten innan och under aktiviteternas utförande. Därtill har testats en ny tid att erbjuda planerade utomhuspedagogiska aktiviteter i fritidsavdelningen som anses positiv respons från eleverna, att komma ut direkt efter skolan och delta i utomhusaktiviteter. Sammanfattningsvis har elevernas uppfattning visat att de inkluderades i aktiviteterna, lärde och samlade på goda minnen genom att utforska, skapa och vila tillsammans med andra elever på fritidshemmet.

Syftet med studien var att ge en bild av hur yrkesprofessionerna förskollärare respektivespecialpedagoger resonerar kring kartläggningens roll i förskolan. Den teoretiskautgångspunkten var Nilholms tre perspektiv på specialpedagogik som benämns detkompensatoriska-, kritiska- och dilemmaperspektivet. Studien utgick ifrån fyraforskningsfrågor och genomfördes med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Sammanlagtgenomfördes åtta intervjuer som inkluderade fyra förskollärare och fyraspecialpedagoger. Data i respektive delstudie analyserades enskilt med stöd av tematiskanalys. Resultatet visade att förskollärare och specialpedagoger hade svårt att formulera endefinition av begreppet barn i behov av särskilt stöd. Utifrån pedagogernas resonemangframkom det att samtliga specialpedagogiska perspektiv cirkulerar i förskolan. Det blevsynligt att det är svårt för förskollärarna att identifiera barn i behov av särskilt stöd utan attde bedöms. En slutsats är att bedömningar är nödvändiga men att de kräver ett etisktförhållningssätt för att undvika negativa konsekvenser. Förskolans läroplan behöver ocksåbli tydligare för att identifieringen av vem eller vilka som är i behov av särskilt stöd ska blimer likvärdig.

Denna studie handlar om förskollärarnas upplevelser om arbetet med barn i behov av särskilt stöd i förskolan. Syftet med studien är att bidra med kunskap om vilka förutsättningar förskollärarna upplever att de har för att arbeta med barn i behov av särskilt stöd. Studien utgår från förskollärarnas perspektiv kring vilka kunskaper de har med sig och upplever att de fått samt vilka förutsättningar de upplever att de erbjuds och anser vara centrala i arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Studien genomfördes som en kvalitativ analys vilket innebär att data samlades in genom intervjuer med sex förskollärare som spelades in och som sedan transkriberades. För att synliggöra eventuella variationer i förskollärares upplevelser deltar förskollärare som arbetar på förskolor som har kommunala respektive fristående huvudmän. Av resultatet framgår vikten av att erhålla tillräcklig kunskap för arbetet med barn i behov av särskilt stöd vilket upplevs otillräcklig av förskollärarna. Studiens resultat kan leda till vidare implikationer där förskolor kan se över specialpedagogisk kompetens samt vilka fortbildningar som behövs för att förskollärarna ska få uppleva mer kunskaper kring området. Då resultatet även synliggör vilka kunskaper förskollärare får genom sin förskollärarutbildning kan även detta leda till vidare implikationer. Högskolor kan se över förskollärarutbildning och upplägget för att de blivande förskollärarna ska få möjlighet till en förändrad upplevelse kring sina kunskaper inom området.

Vi ville ta reda på hur specialpedagoger och speciallärare resonerar kring dilemmat att elever i behov av särskilt stöd riskerar att exkluderas istället för att inkluderas vid upprättandet av åtgärdsprogram samt huruvida kartläggningsprocessen och därpå beslutade åtgärder präglas av ett kategoriskt/kompensatoriskt, kritiskt, dilemmaperspektiv eller ett relationellt perspektiv.Vi valde att intervjua åtta specialpedagoger och speciallärare. Intervjun är en kvalitativ undersökningsmetod som är lämplig i empiriska undersökningar med syftet att synliggöra människors erfarenheter. Vi använde en semistrukturerad intervjuguide och materialet analyserades utifrån tematisk analys. Resultatet visar vikten av att utveckla ett mer inkluderande arbetssätt där stöd istället ges i elevens klassrum samt att samtliga av de fyra specialpedagogiska perspektiven förekommer men att det kategoriska/kompensatoriska perspektivet dominerar. Den teoretiska utgångspunkten för vårt arbete är Bronfenbrenners utvecklingsekologi. Den växelverkan som beskrivs, inom samt mellan de olika nivåerna och hur detta påverkar ett barns utveckling, förstärker betydelsen av god samverkan mellan alla parter när en elevs behov ska kartläggas.Gemensamt för våra respondenter är uppfattningen om att mycket arbete återstår innan alla elever erbjuds en tillgänglig lärmiljö i och utanför sina ordinarie klassrum och att vägen dit kantas av möjligheter såväl som hinder när det gäller kunskap och attityder bland skolans aktörer.

Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare uttrycker sina funderingar och tankar kring hur barngruppers sammansättning i förskolan påverkar barn i behov av särskilt stöd. Studien bygger på kvalitativ metod och består av fyra intervjuer med verksamma förskollärare. Materialet analyseras utifrån ett specialpedagogiskt och sociokulturellt perspektiv. Centrala begrepp i analysen är inkludering och den proximala utvecklingszonen, vilka understryker förskolans uppdrag att erbjuda goda lärandemiljöer för alla barn oavsett förut-sättningar. Studiens resultat visar att förskollärarna anser att barn i behov av särskilt stöd påverkas negativt av barngruppernas sammansättning. Bland annat framkommer en önskan om mindre barngrupper och högre personaltäthet samt bättre tilldelning av resurser utan krav på diagnos. Detta skulle gynna barn i behov av särskilt stöd eftersom förskollärarna på så vis får bättre förutsättningar att bemöta alla barn. Stressen, bland såväl personal som barn, tros kunna minska vilket ger en bättre arbetsmiljö. Koncentration, ljudvolym och kvalité kan förbättras. Fokus kan flyttas från problem till möjligheter och barnens förmågor kan stärkas.