Bakgrund: Flertalet studier visar på hur sjuksköterskebristen är ett faktum världen över och att detta medför konsekvenser för kvaliteten på vården av patienten. Syfte: Syftet är att sammanställa kunskapsläget om kommunikation mellan patient och sjuksköterska påverkar patientsäkerheten och om sjuksköterskebristen har en inverkan på detta. Metod: En litteraturstudie utfördes för att besvara syftet. Artiklar söktes i databaserna Pubmed, Cinahl och Svemed och granskades sedan utifrån SBU´s kvalitetsmall. Artiklarna som bedömdes ha hög eller medelhög kvalitet användes i arbetet och de artiklar som bedömdes ha en låg kvalitet uteslöts från arbetet.Resultat: Resultatet visade att tung arbetsbelastning och tidsbrist bidrog till att kommunikationen med patienten inte prioriterades. Bristfällande kommunikation visade sig ha en direkt påverkan på patientsäkerheten då missförstånd uppstod, felaktiga diagnoser ställdes varpå patienten även i vissa fall fick fel behandling. Patienterna uppfattade sjuksköterskornas arbetsbelastning och kände sympati för dem samtidigt som många kände sig orättvist behandlade. Trots att många patienter berättade om bristfällande kommunikation samt en påverkad relation mellan sjuksköterskan och patienten var det emellertid några patienter som lyfte positiva möten och även möten som förstärkt patientens vilja att våga prata med sjuksköterskan om allting, inte enbart det medicinska. Slutsats: Resultatet visar på hur en bristfällig kommunikation kan leda till stora konsekvenser för patientsäkerheten. Ytterligare forskning och studier med fokus på patienternas synvinkel anses därav som en viktig aspekt för att visa på hur allvarsamt detta är. / Background: Several studies show how nursing shortage is a fact worldwide and that it implicates the quality of patient care.Aim: The aim is too gather information on wheter the communication between patient and nurse affects patient saftey and if nurse shortage has an impact on this.Method: A literature review was conducted. Articles were searched in the following three databases; Pubmed, Cinahl and Svemed and then reviewed based on SBU´s quality template. The articles that was estimated too a high or medium quality were included in the article and the articles whom were estimated too a low quality were omitted from the essay.Results: The results showed that heavy workload and lack of time contributed to unprioritizd communication with the patient. Defective communication was found to have a direct impact on patient safety when misunderstandings arose, incorrect diagnoses were made and in some cases, the patient received incorrect treatment. Patients perceived the workload of the nurses and felt sympathy for them while many felt unfairly treated. Although many patients talked about inadequate communication and an affected relationship between the nurse and the patient, nonetheless, there were some patients who raised positive meetings and also meetings that reinforced the patient's willingness to dare to talk to the nurse about everything, not just the medical aspects. Conclusion: The result shows what devastating consequences a lack of communication can contribute to. Further research and studies that focus on the patients view is considered an important aspect to show how serious it is.

9 av 10 bränder där personer omkommer inträffar i bostäder, där. Personer i åldersgruppen 80 år eller äldre är överrepresenterade. Visionen för den svenska nationella strategin för att stärka brandskyddet för individen är att “ingen ska omkomma eller skadas allvarligt till följd av brand”. Delmålsättningen för visionen var att antalet omkomna och allvarligt skadade i bränder ska minska med en tredjedel mellan år 2010 och 2020. När individer bor i sina egna hem, så kallat ordinärt boende, förutsätter bygglagstiftningen att personer själva sätter sig i säkerhet i händelse av brand. Då detta är svårt för äldre med funktionshinder, har MSB har publicerat ett exempel på checklista för kommuner att använda som mall vid riskinventering hos brukare. Syftet med rapporten är att undersöka hur kommunal och privat hemtjänst arbetar med brandskyddsarbete. Men även om synen på brandskydd inom hemtjänsten är olika beroende på vart i landet respondenten är verksam och vilken arbetsform hen har. Metoden som valdes för arbetet var enkätstudie samt litteraturstudie. Enkäten delades upp i olika spår, beroende på om respondenten arbetade ute hos brukare eller inte arbetade ute hos brukare. Målet var att alla enhetschefer (chefer över hemtjänstgrupper) i Sverige skulle få förfrågan att delta i studien. Resultatet visar att majoriteten av respondenterna anser att brandskydd inte är hemtjänstens ansvarsområde. Det pekar även på att det var en skillnad på synen på brandskydd beroende på om respondenten arbetade ute hos brukare eller om hen inte gjorde det. Där respondenter som arbetade ute hos brukare i större utsträckning kontrollerade och jobbade med brukarnas brandskydd än de respondenter som inte arbetade ute hos brukare. Dock var antalet respondenter som arbetade ute hos brukare lägre än de som inte arbetade ute hos brukare. Den visar även att respondenternas syn på brandskydd skiljer sig geografiskt. Detta kunde utgöras av exempelvis användandet av en checklista för riksinventering med avseende på brandskydd, som användes mer frekvent inom vissa regioner än andra. De slutsatser som kan dras av arbetet är att ansvaret för de äldre som inte kan se efter sitt eget brandskydd inte är specificerat. Enligt lagen om skydd mot olyckor så är det den enskildes ansvar att se över sitt brandskydd om hen bor i ordinärt boende. Men om personen inte själv kan göra det, exempelvis på grund av demens eller funktionshinder så finns det ingen klar bild om vem som ska göra det. Socialtjänstlagen kan tolkas så att det är kommunernas ansvar att se över den äldre befolkningen inom kommunen. Dock specificeras brandskydd inte inom lagen. / 9 out of 10 fires in which people die occur in their homes, there. People in the age group 80 years or older are overrepresented in deaths caused by fire. The vision of the Swedish national strategy for strengthening fire protection for the individual is that "no one should die or be seriously injured as a result of fire". The sub-goal for the vision was that the number of fatalities and serious injuries in fires should decrease by one third between 2010 and 2020. When individuals live in their own homes, so-called ordinary housing, the building legislation presupposes that people themselves put themselves in safety in the event of a fire. As this is difficult for the elderly with disabilities, MSB has published an example of a checklist for municipalities to use as a template for risk inventory for individuals. The purpose of the report is to investigate how municipal and private home services work with fire protection work. But even if the view of fire protection in the home care service is different depending on where in the country the respondent is active and what form of work he has. The method chosen for the work was a questionnaire study and a literature study. The questionnaire was divided into different tracks, depending on whether the respondent worked out with users or did not work out with users. The goal was that all unit heads in Sweden would be asked to participate in the study.   The results show that the majority of the respondents believe that fire protection is not the home service's area of ​​responsibility. It also shows that there was a difference in the view of fire protection depending on whether the respondent worked out with patients or did not. Where respondents who worked out at users to a greater extent controlled and worked around the users' fire protection than the respondents who did not work out at users. However, the number of respondents who worked out at users was lower than those who did not work out at users. It also shows that the respondents' views on fire protection differ geographically. This could consist of, for example, the use of a checklist for national inventory with regard to fire protection, which was used more frequently in some regions than others.  The conclusions that can be drawn from the work are that the responsibility for the elderly who cannot look after their own fire protection is not specified. According to the law on protection against accidents, it is the individual's responsibility to review their fire protection if they live in ordinary housing. But if the person cannot do it himself, for example due to dementia or disability, there is no clear picture of who should do it. The Social Services Act may indicate that it is the municipalities' responsibility to review the elderly population within the municipality, but nothing is printed out exactly regarding fire protection.

Introduktion: Byggsektorn är en utsatt bransch där många arbetsrelaterade olyckor inträffar, inklusive olyckor med dödlig utgång. Fallolyckor är en av de vanligaste förkommande typerna av olyckor, trots säkerhetsåtgärder som fallskyddsutrustning och säkerhetsrutiner. Totalt nio byggnadsarbetare omkom på grund av fallolyckor 2018 och åtta 2019 i Sverige. Arbetsmiljöverket och Sveriges regering har länge arbetat tillsammans för att motverka dödsolyckor genom deras nollvision. Trots att mycket arbete har gjorts för att förebygga fallolyckor finns det mycket kvar att göra inom arbetsmiljöområdet. Arbetet genomförs i samarbete med Cramo AB, specifikt Cramoskolan, och kommer undersöka yrkesarbetares inställning till fallsäkerhet innan respektive efter ett utbildningstillfälle inom fallskydd. Målet är att utvärdera hur utbildningsinsatser påverkar yrkesarbetares medvetenhet om fallsäkerhet utifrån de fem nivåerna: 1) individen, 2) fysisk miljö, 3) systemet, 4) organisationen samt 5) säkerhetsklimat och säkerhetskultur. Metod: I studien användes en kvalitativ forskningsmetod för att besvara syftet och frågeställningarna. Datainsamling utfördes genom intervjuer och en litteraturgenomgång. Studien innefattade tolv intervjuer totalt, där sex personer från olika befattningar inom byggsektorn intervjuades både före och efter ett utbildningstillfälle. Resultat: Resultatet visade att fallskyddsutbildning hade en effektiv påverkan på yrkesarbetares medvetenhet om fallsäkerhet, däremot i varierande grad beroende på vad deras attityd samt bakgrund var sedan tidigare. De nivåer som yrkesarbetarna ansåg viktigast att arbeta vidare med för att öka fallsäkerheten var individen samt säkerhetsklimat och säkerhetskultur. Analys: Synen på fallsäkerhet förändrades mest hos de yrkesarbetare som inte hade några större erfarenheter kring att arbeta med säkerhet sedan tidigare, i kombination med en allmänt bristfällig syn på fallsäkerhet. Synen på fallsäkerhet förändrades minst hos de yrkesarbetare som dagligen arbetar med säkerhetsfrågor och som generellt har ett gott säkerhetstänk sedan tidigare. Diskussion: Studiens ändamål har uppnåtts med hjälp av undersökningens kvalitativa datainsamlingar. Resultatet från den insamlade empirin ansågs trovärdig eftersom informationen gav en relevant beskrivning som besvarade undersökningens samtliga frågeställningar. Några väsentliga brister som framkom var att några av de intervjuade relaterade till säkerhet generellt i stället för att specifikt anknyta till just fallsäkerhet, samt att vissa inte hade haft tillfälle att omsätta kunskaperna de innefattade från fallskyddsutbildningen i praktiken. Nyckelord: Bygg, byggnadsarbetare, fallolycka, fallsäkerhet, olycka, säkerhet, säkerhetsutbildning, utbildning. / Introduction: The construction sector is a vulnerable industry where many work-related accidents occur, including accidents resulting in fatalities. Fall accidents are one of the most common types of accidents, despite safety measures such as fall protection equipment and safety procedures. In Sweden year 2018, a total of nine construction workers lost their lives due to fall accidents and eight in 2019. The Swedish Work Environment Authority and the Swedish government has long been working to combat this with their zero-tolerance policy towards fatal accidents. Despite much work being done to prevent fall accidents, there is still a lot of work that needs to be accomplished in this field. The work is conducted in collaboration with Cramo AB, specifically Cramo School, and will investigate the attitudes of professional workers towards fall safety before and after training in fall protection. The goal is to evaluate how educational interventions affect professional workers' awareness regarding fall safety based on the five levels: 1) the individual, 2) the physical environment, 3) the system, 4) the organization, and 5) the safety climate and culture. Method: The study utilized a qualitative research method to answer the purpose and research questions. Data collection was carried out through interviews and a literature review. The study included a total of twelve interviews, where six individuals from different positions within the construction industry were interviewed both before and after a training session. Results: The results showed that fall protection training had an effective impact on professional workers' awareness regarding fall safety, but to varying degrees depending on their attitudes and previous backgrounds. The levels considered most important to work on to increase fall safety were the individual and the safety climate and culture, according to the professional workers. Analysis: The perception of fall safety had changed the most among professional workers who had no significant experience working with safety before and had a generally poor perception of fall safety. The perception of fall safety had changed the least among professional workers who had already worked with safety issues and generally had a good safety mindset before. Discussion: The study's purpose was achieved through the qualitative data collection of the survey. The result from the collected data was considered credible because the information provided a relevant description that answered all the survey questions. Some relevant shortcomings that emerged were that some of the interviewees associated safety in general instead of specifically relating to fall safety, and that some had not had the opportunity to apply the knowledge they gained from the fall protection training in practice. Keywords: Accident, construction, construction worker, education, fall accident, fall saftey, fall protection education and saftey.

No description available.

Bakgrund: Sjuksköterskor och omvårdnadspersonal arbetar tillsammans i hemsjukvårdens organisation. Sjuksköterskan är arbetsledare och delegerar ut arbetsuppgifter samt handleder omvårdnadspersonalen i arbetet. Det är viktigt med ett bra samarbete mellan sjuksköterskan och omvårdnadspersonalen för att skapa en patientsäker vård. Det är dock brist på forskning som visar hur samarbetet mellan sjuksköterskan och omvårdnadspersonalen ser ut i hemsjukvården. Syfte: Syftet var att undersöka vad sjuksköterskor i hemsjukvården har för erfarenheter av samarbetet med omvårdnadspersonal. Metod: Kvalitativ metod med induktiv ansats. Tio semistrukturerade intervjuer genomfördes och analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i fyra huvudkategorier och nio underkategorier. Den första huvudkategorin handlar om hur organisationen och dess uppbyggnad påverkar samarbetet mellan sjuksköterskan och omvårdnadspersonalen. Den andra huvudkategorin handlar om skillnader i omvårdnadspersonalens kunskap och erfarenheter och hur det påverkar samarbetet och patientsäkerheten. I den tredje huvudkategorin beskrivs sjuksköterskornas erfarenhet av ledarskapsrollen och hur den ses som otydlig och komplex. Den fjärde och sista huvudkategorin beskriver sjuksköterskans erfarenheter av skriftlig och muntlig informationsöverföring och de brister som finns. Slutsats: Informationsöverföringen ökade mellan sjuksköterska och omvårdnadspersonal när de hade dagliga träffar. Sjuksköterskor erfor att det fanns brister i patientsäkerheten när samarbetet med omvårdnadspersonalen inte fungerade. Resultatet kopplades till systemteori där alla delar i systemet påverkade varandra och varje del var viktig för en fungerande hemsjukvård. / Background: Nurses and home help personnel works together in the home healthcare. The nurse is the leader of the daily work and delegates tasks and supervises the home help personnel. The collaboration between the nurse and the home help personnel is important in creating patient-safe care. However, there is a lack of research that shows what the collaboration between the nurse and the home help personnel looks like in home health care. Aim: The aim of the study was to examine what nurses in home health care have for experiences of cooperate with home help personnel. Method: Qualitative method with inductive approach. Ten semi-structured interviews where conducted and analyzed through qulitative content analysis. Result: The analysis resulted in four main categories and nine subcategories. The first main category deals with how the organisation and it’s structure affect the collaboration between the nurse and the home help personnel. The second main category is about differences in the home help personnel knowledge and experience and how it affects collaboration and patient-safety. The third main category discribes the nurses experience of their leadership role and how it is seen as unclear and compex. The fourth and last main category discribes the nurses experience of written and verbal information transfer and the shortcomings that exist. Conclusions: The information transfer increased between the nurse and the home help personnel when they had daily meetings. Nurses found that their was a lack of patient-safety when the collaboration with the home help personnels did not work. The result was linked to system theory. All parts of the system affected eachother and each part was important for a functioning home health care.

<p>Ambulanssjukvård bedrivs både på hämtplats och under transporten till mottagande enhet. Detta medför att personalen utför vårdåtgärder i vårdutrymmet under transporten enligt tidigare forskning sker detta ofta utan att personalen använder sig av bilbältet.</p><p>Syftet med denna studie var att undersöka ambulanspersonalens upplevelser av trafiksäkerheten i vägburna ambulanser.</p><p>Metoden har varit intervjuer med semistrukturerade frågor samt en öppen fråga. Intervjuerna har genomförts med ambulanspersonalen i deras arbetsmiljö, det vill säga ambulansens vårdutrymme. Intervjuerna har sammanställts och en innehållsanalys har gjorts på den öppna frågan.</p><p>Resultatet visar att personalen inte använder säkerhetsutrustningen i den utsträckning som de borde och vill göra. Arbetsmiljön och patientens tillstånd var helt avgörande. Personalen satte sin egen säkerhet åt sidan och fokuserade helt på patienten och dennes behov. Personalen upplevde dock att patienterna var trygga i vårdutrymmet.</p><p>Enligt flera forskare så har problemet med bilbältesanvändning i vårdutrymmet uppmärksammats under flera år. Men inga nya metoder eller idéer har anammats. Denna studies resultat förväntas öka förståelsen för den problematik som finns med att arbeta i ambulansens vårdutrymme på ett för personalen säkert sätt.</p> / <p>Prehospital care is carried out on the scene and during transport to a reciving unit. Thus, the ambulance staff is performing care assignment in the patient compartment during transport. According to prior research, the care is often made by the attending personal not using the seatbelts.</p><p>The aim of this study was to examine the ambulance staff´s experiences of traffic saftey in the patient compartment in a road ambulance.</p><p>The method used was semi structured interviews and one open question. The interviews have been carried out in the ambulance staff own working environment, the patient compartment. The interviews were put together and the open question was analysed by means of a qualitative content analysis.</p><p>The result shows that the ambulance staff did not use the saftey equipment in the patient compartment to the extent they should and whished to do. The working environment and the patient´s condition were the reason for not using seatbelts. The ambulance staff put their own saftey a side, and focused completley on the patient and his or her needs. However, the ambulance staff felt that the patient was safe in the patient compartment.</p><p>Several studies have previously shown that there is a problem with the lack of use of seatbelts in the patient compartment. However, no new ideas or method for consistent use of seatbelts has been adopted. The result of this study should increase awareness for the complex problems concerning work saftey for ambulance staff in the patient compartment.</p>

Ambulanssjukvård bedrivs både på hämtplats och under transporten till mottagande enhet. Detta medför att personalen utför vårdåtgärder i vårdutrymmet under transporten enligt tidigare forskning sker detta ofta utan att personalen använder sig av bilbältet. Syftet med denna studie var att undersöka ambulanspersonalens upplevelser av trafiksäkerheten i vägburna ambulanser. Metoden har varit intervjuer med semistrukturerade frågor samt en öppen fråga. Intervjuerna har genomförts med ambulanspersonalen i deras arbetsmiljö, det vill säga ambulansens vårdutrymme. Intervjuerna har sammanställts och en innehållsanalys har gjorts på den öppna frågan. Resultatet visar att personalen inte använder säkerhetsutrustningen i den utsträckning som de borde och vill göra. Arbetsmiljön och patientens tillstånd var helt avgörande. Personalen satte sin egen säkerhet åt sidan och fokuserade helt på patienten och dennes behov. Personalen upplevde dock att patienterna var trygga i vårdutrymmet. Enligt flera forskare så har problemet med bilbältesanvändning i vårdutrymmet uppmärksammats under flera år. Men inga nya metoder eller idéer har anammats. Denna studies resultat förväntas öka förståelsen för den problematik som finns med att arbeta i ambulansens vårdutrymme på ett för personalen säkert sätt. / Prehospital care is carried out on the scene and during transport to a reciving unit. Thus, the ambulance staff is performing care assignment in the patient compartment during transport. According to prior research, the care is often made by the attending personal not using the seatbelts. The aim of this study was to examine the ambulance staff´s experiences of traffic saftey in the patient compartment in a road ambulance. The method used was semi structured interviews and one open question. The interviews have been carried out in the ambulance staff own working environment, the patient compartment. The interviews were put together and the open question was analysed by means of a qualitative content analysis. The result shows that the ambulance staff did not use the saftey equipment in the patient compartment to the extent they should and whished to do. The working environment and the patient´s condition were the reason for not using seatbelts. The ambulance staff put their own saftey a side, and focused completley on the patient and his or her needs. However, the ambulance staff felt that the patient was safe in the patient compartment. Several studies have previously shown that there is a problem with the lack of use of seatbelts in the patient compartment. However, no new ideas or method for consistent use of seatbelts has been adopted. The result of this study should increase awareness for the complex problems concerning work saftey for ambulance staff in the patient compartment.

Bacterial contamination of platelet concentrates (PCs) poses the highest transfusion-associated infectious risk with skin flora, such as Staphylococcus epidermidis and Staphylococcus capitis, being the predominant contaminants. These bacteria are able to form surface-attached aggregates or biofilms, which are present in the skin of healthy blood donors and can subsequently be isolated from contaminated PCs. Disinfection of the venipuncture area before donation with a combination of 2% chlorhexidine-gluconate and 70% isopropanol is used at Canadian Blood Services. However, not all bacteria are eliminated during skin disinfection since contaminated PCs are still captured during routine PC screening. In this thesis, the ability of biofilm-forming S. epidermidis and S. capitis to resist the currently used disinfectants was explored. It was demonstrated that although a combination of chlorhexidine and isopropanol has a bactericidal effect, it is unable to completely eradicate skin flora biofilms. Several countries have implemented Pathogen Inactivation Technologies (PITs) as a measure to help control transfusing bacterially-contaminated PCs by exposing PC units to ultra violet light. However, no investigations have been done to evaluate the ability of PITs against bacterial biofilms, which was one of the objectives of this thesis. Data revealed that the efficacy of a currently used PIT, the Mirasol® system, is similar for S. epidermidis present in PCs produced from whole blood inoculated with biofilm or non-biofilm cells. However, treatment effectiveness was strain dependent. In conclusion, further investigation to improve donor skin disinfection and PITs should be considered. Surveillance at Canadian Blood Services shows that contamination rates in single-donor apheresis PCs (Aph-PCs) is generally higher than in four-donor buffy coat platelet pools (BC-PCs). This study investigated whether the BC-PC production method contributes to this observation as BC-PCs are derived from WB that is left to rest overnight while Aph-PCs are collected directly from the donor. Data showed that WB hold during BC-PC production does not have a broad-spectrum bactericidal effect and therefore other factors contribute to low rates of contamination in BC-PCs. The work presented in this thesis provides an insight to bacterial residence and persistence during blood product manufacturing and makes suggestions for PC safety improvements.

No description available.

Globally, approximately 1.2 million people die each year due to traffic accidents. Upper extremity injuries account for 18% to 25% of all car accident injuries. In order to be able to analyze these crash-related injuries, Human body models(HBMs) are used as a complement to FE simulations. An example of a HBM is the THUMS SAFER that is based on a 50 percentile American male. The aim of this study was to improve the upper extremity of the THUMS SAFER with respect to Autoliv's requirements to better predict fractures. In addition, this was validated against the Forman experiment(Forman, et al., The journal of trauma and acute care surgery, vol. 77, 2014) where human cadavers of the upper extremity were axially impacted to replicate a car collision. This was done by generating the upper extremity geometry with segmentation of medical images of a right human hand in combination with the complete STL-geometry of the forearm from the Piper project. The STL-geometry of the segmented human hand and Piper forearm was integrated and a complete STL-geometry of the upper extremity was obtained. Based on the complete STL-geometry, the FE-arm HEX 4.0 was built with modelling of bones, ligaments, soft tissue and skin with corresponding material choice in accordance with Autoliv's requirements. The model HEX 4.0 was improved considering an increased mesh density from an average of 94% to 98%. HEX 4.0 was also validated against the data from the Forman experiment for experiments 5, 6 and 15. It showed a good correlation with the acceleration curves between the simulated and experimental values for the three experiments. The reaction force in the elbow was compared for experiment 15, where the simulated value 5.7 kN divided by a factor of 1.4 from 4 kN for the experiment. Furthermore, the fi rst principal strains that occurred in HEX 4.0 were analysed by 17 ms were the highest acceleration was achieved for experiments 5 and 6. Both experiments were shown to be close to the failure threshold of bones. However, the highest value e5=9.8E-03 occurred in the radius for experiment 5, while e6=9.3E-03 in a ligament for experiment 6. In addition, the failure threshold for experiment 15 exceeded 5 ms in lunate, schapoid and triquetrum. This indication of fractures is in good agreement with the experimental results where the corresponding bones resulted in fractures in experiment 15. HEX 4.0 was an improved upper extremity of the THUMS SAFER considering an increased mesh density. It is also capable of indicating fractures and corresponding positions in the form of analyzes of occurring stresses and strains. Nevertheless, improvements and further validation of HEX 4.0 has been proposed in the future work section. / Globalt, dör varje år ungefär 1.2 miljoner personer på grund av trafi kolyckor. Skador på övre extremitet utgör 18% till 25% av alla skador inom bilolyckor. För att kunna analysera dessa krockrelaterade skador används humanmodeller(HBM) som komplement för FE-simuleringar. Ett exempel på en HBM är THUMS SAFER som är baserad på en "50 percentile" amerikans man. Målet med denna studie är att förbättra över extremiten av THUMS SAFER med avseende på Autolivs krav för att bättre kunna förutspå frakturer. Dessutom validerades detta mot Forman experiment(Forman, et al., The journal of trauma and acute care surgery, vol. 77, 2014) där övre extremitet av människokadaver blev axiellt påverkade för att replikera en bilkollsion. Detta gjordes genom att generera STL-geometrin av en övre extremitet med segmentering av medicinska bilder av en höger människohand i kombination med färdig STL-geometri av underarmen från Piper projektet. STL-geometrin av den segmenterande människohanden och Piper underarmen integrerades och en komplett STL-geometri av övre extremiteten erhölls. Baserad på den kompletta STL-geometrin byggdes FE-armen HEX 4.0 med modellering av ben, ligament, mjukvävnad samt hud med motsvarande materialval i enighet med Autolivs krav. Modellen HEX 4.0 förbättrades i form av en ökad mesh densitet från medelvärdet 94% till 98%. Den validerades även gentemot data från Forman experimentet för experiment 5, 6 och 15. Det påvisade en god korrelation på accelerations kurvorna mellan de simulerade och experimentella värdena för de tre experimenten. Reaktionskraften i armbågen jämfördes för experiment 15 där den simulerade värdet 5.7 kN skiljde sig med en faktor 1.4 från 4 kN för experimentet. Ytterligare analyserades första huvudtöjningarna som uppkom i HEX 4.0 vid 17 ms, då den högsta accelerationen uppnådes för experiment 5 och 6. Det visades att båda experimenten låg nära gränsen för benfraktur, däremot uppkom det högsta värdet e5=9.8E-03 i radius för experiment 5, samt e6=9.3E-03 i ett ligament för experiment 6. Dessutom överskred gränsen för benfrakturer för experiment 15 efter 5 ms i lunate, schapoid och triquetrum. Denna indikation av frakturer stämmer väl med resultatet av experimentet där motsvarande benen resulterades i frakturer i experiment 15. HEX 4.0 är en förbättrad övre extremitet av THUMS SAFER i form av förbättrad meshdensitet. Den är även kapabel att indikera frakturer och motsvarande position i form av analyser på förekommande spänningar och töjningar. Förbättringar och ytterligare validering av HEX 4.0 föreslås för framtida arbete.