No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

Uppsatsen behandlar likheter och skillnader mellan svensk och norsk lagstiftning för par i nyligen etablerade förhållanden i Sverige och Norge. Syftet med båda länders lagstiftning är att stoppa att förhållanden ingås med syfte att erhålla uppehållstillstånd. För att utreda om ett förhållande är seriöst eller inte, görs en seriositetsprövning av förhållandet. Tanken bakom en sådan prövning är att avgöra förhållandets seriositet. Genom en seriositetsprövning tittar respektive myndighet i något av länderna på faktorer som exempelvis hur länge paret har känt varandra, hur ofta parterna har kontakt med varandra, samt om de båda har ett gemensamt språk att kommunicera på. Dessa kriterier hjälper myndigheterna i respektive land att fatta beslut om ett uppehållstillstånd ska beviljas eller inte. Problematiken som en seriositetsprövning innebär är att svensk lagstiftning anger vaga begrepp och inte klara rekvisit som ska vara uppfyllda. Exempelvis framgår det inte exakt hur lång tid parterna ska ha känt varandra för att betrakta förhållandet som seriöst.  För ett förhållande mellan en norsk medborgare och en utlänning från ett tredje land, ges ingen möjlighet för dem att bosätta sig i Norge, om inte vissa kriterier har uppfyllts. Det ges ingen möjlighet för utlänningen att bosätta sig i Norge med sin partner, om inte paret tidigare bott tillsammans under en period om minst två år, eller att paret väntar barn eller har barn tillsammans. Sverige har inte liknande krav på att paret ska ha bott tillsammans utomlands i minst två år eller att paret väntar eller har barn tillsammans, för att kunna bosätta sig som ett par i landet. Överlag kan svensk lagstiftning på området sägas vara mer liberal i denna fråga.  Ett problem som kan tänkas uppstå i norsk lagstiftning är när ett förhållande där parterna inte bott tillsammans, inte har eller väntar barn tillsammans. Paret kan då tänkas söka sig till ett land vars nationella lagstiftning inte uppställer liknande krav för att beviljas uppehållstillstånd. Sverige som inte har dessa krav om att paret ska ha barn eller att dem måste ha levt tillsammans sedan tidigare, kan tänkas utgöra ett möjligt val av land att bosätta sig i. Respektive land har skillnader när det gäller tiden för när ett permanent uppehållstillstånd kan beviljas. I Norge rör det sig om en femårs-period, inkluderat tiden som paret ska ha bott tillsammans utomlands, samt en treårs-period när paret väl bosatt sig i Norge, innan ett permanent uppehållstillstånd kan beviljas. Sverige har inte denna långa tid innan ett permanent uppehållstillstånd kan utfärdas, istället är det ett krav att paret levt tillsammans i Sverige under en tvåårsperiod innan ett permanent uppehållstillstånd ges. I praktiken har dock tvåårsperioden utökats till tre år, då migrationsverket har en hög väntetid innan det kan fattas ett beslut i ärendet. Det förs i uppsatsen en analys kring farhågorna att en utlänning tvingas stanna kvar i ett förhållande som karaktäriseras av våld och kränkningar, på grund av rädsla att inte få stanna kvar i landet. När ett förhållande för en utlänning som har uppehållstillstånd med anledning av ex ett samboförhållande upphör, räknas det med att utlänningen lämnar landet och får sitt uppehållstillstånd återkallat. Detta ökar risken för att utlänningen i förhållandet utsätts för övergrepp och våld samtidigt som denne inte vågar anmäla detta till respektive lands polismyndighet. Eftersom att tiden för att bli beviljad ett permanent uppehållstillstånd i de båda länderna utgörs av en period om två till fem år, uthärdar utlänningen tiden trots att det förekommer våld, på grund av att kunna ansöka om permanent uppehållstillstånd efter att tidsgränsen är uppnådd. Det fastslås i uppsatsen att norsk rätt har ett tydligare och lägre beviskrav än svensk rätt för utlänningen när denna utsätts för våld, att fortsatt bli beviljad uppehållstillstånd när våld ägt rum i förhållandet. Likaledes leder detta till att lagstiftaren bör titta på hur utformningen av misshandelsbestämmelsen är utformad i Norge, för att bättre kunna stärka skyddet för utlänningen att bli utsatt för våld i relationen.

No description available.

A non-corrupt judiciary is a fundamental condition for the endorsement of rule of law and the ability to guarantee basic human rights in society. The judiciary must therefore be an independent and fair body that fights corruption, not the other way around. This essay systematizes different binding and non-binding international, and to some extent regional, norms and standards regarding corruption in the judiciary and judicial independence, and presents potential factors and effects of judicial corruption, through an inventory of documents recognized by organizations such as the United Nations and the Council of Europe. Further, the essay presents different anti-corruption strategies and the dilemma of implementing such strategies with regard to judicial independence. The advantages and disadvantages of different anti-corruption strategies are reviewed through the study of some successful and unsuccessful examples. There are several definitions of corruption, this essay emanates from the definition of ‘abuse of office for personal or private gain’, a definition that is wide but yet well recognized. The factors of judicial corruption are many and often overlapping, but they vary from state to state and must hence be analyzed individually to find the factual reasons for what generates corruption. The effects are detrimental and break down the very core of rule of law and corrupt judges neglect fundamental principles such as equality, impartiality, propriety and integrity. With regard to the different factors and effects, the norms and standards, and the anti-corruption strategies, a discussion follows about how to rid the judiciary from corruption with preservation of the respect of judicial independence. The discussion also raises the predicament that malpractice of various fundamental principles e.g. judicial independence can occur and further distort unhealthy judiciaries. The main conclusion regarding anti-corruption strategies is that they must be carefully weighed against the principle of independence.

No description available.

En normkonflikt försätter rättssubjektet i en svår sits. Vissa normkonflikter medför till och med att ett rättssubjekt inte på något sätt kan agera helt och hållet lagenligt, så länge konflikten inte är löst. Detta innebär bland annat brister i rättssäkerhet samt att rättsreglerna inte lyckas guida rättssubjektets beteende, vilket brukar anses vara en av lagens viktigaste egenskaper. I uppsatsen har diskuterats frågor om uppkomst av, problem med samt hantering av normkonflikter inom miljörätten. Två fallstudier har använts för att diskutera olika typer av normkonflikter som förekommer i miljörättslig lagstiftning. Det har i uppsatsen konstaterats att det ena fallet är ett exempel på att lagen både förbjuder och tillåter samma beteende, och att det andra fallet är ett exempel på att lagen både förbjuder och föreskriver samma beteende. Vidare har det i uppsatsen föreslagits att motstridiga etiska antaganden som kan tänkas ligga bakom bestämmelserna kan utgöra delförklaringar till att normkonflikterna uppstår, och att det kan vara rimligt att använda etiska teorier vid tolkning av lagen i fall där det förekommer oklara till synes etiska uttryck i lagen. / A conflict of norms puts the legal subject in a difficult position. As a consequence of some conflicts of norms, a legal subject cannot act legally correct in any way, as long as the conflict is not solved. This brings about a lack of rule of law and also that the legal rules do not succeed to guide the legal subject’s actions, which is often regarded as one of the most important properties of the law. In the essay, questions about the emergence of, problems with and solutions to conflicts of law within the field of environmental law have been discussed. Two cases have been used to discuss different kinds of conflicts of norms that can be found in environmental legislation. It has been found in the essay that one of them is an example of the law both prohibiting and permitting the same behaviour, and that the other case is an example of the law both prohibiting and prescribing the same behaviour. Furthermore, it has been suggested in the essay that conflicting ethical assumptions that might underlie the rules can be partial explanations to why the conflicts of norms emerge, and that it can be reasonable to use ethical theories when interpreting the law in cases where unclear and seemingly ethical expressions occur in the law.