No description available.

Sociala medier är ett ungt och oprövat område där rättsläget ännu inte är helt klart. Det föreligger viss problematik huruvida marknadsföring på sociala medier ska betraktas å ena sidan som redaktionell text och således falla under vår grundlagsskyddade yttrandefrihet. Eller å andra sidan som kommersiell text och därmed falla under marknadsföringslagen (2008:486), MFL. Föreliggande uppsats har för avsikt att försöka klargöra när främst marknadsföringslagen blir aktuell och tillämplig vid framställningar som publiceras på sociala medier. Detta kommer vi att undersöka genom att se vilka krav som ställs på reklamidentifiering enligt MFL och slutligen hur ansvaret mellan parterna vid dold marknadsföring ska fördelas. Utgångspunkten kommer att vara mål PMT 11949-16 (Kissie-målet) samt lagstiftning, praxis, förarbeten och riktlinjer för att med hjälp av en rättsdogmatisk metod försöka klargöra rättsläget för marknadsföring på sociala medier, så kallad influencer marketing. Efter analys av ovan anförda material kan vi konstatera att gränsdragningen mellan kommersiellt och redaktionellt material är fortsatt svårt att fastställa på sociala medier. För att en framställning ska anses vara kommersiell måste ett uttryckligt avtal föreligga mellan influencern och näringsidkaren. Att det föreligger höga krav på framställningar på sociala medier vilket innebär att en tydlig och särskiljande reklammarkering ska dra till sig uppmärksamhet. Denna reklammarkering ska även placeras först. Slutligen har vi i uppsatsen kommit fram till att annonsören alltid har ett huvudansvar och att influencern har ett medverkansansvar. Angående eventuella mellanhänder kan frågan om ansvar bli aktuell om mellanhanden aktivt medverkat i marknadsföringen. Till sist kan plattformen inte anses ha ett ansvar enligt gällande rätt.

Under ett flertal år har det såväl på nationell som internationell nivå pågått en omfattande diskussion gällande den skattemässiga hanteringen av räntor. OECD har lämnat rekommendationer som behandlar internationell skatteplanering med ränteavdrag och EU-kommissionen har presenterat ett direktiv mot skatteundandragande med hjälp av ränteavdrag. Ett direktiv som föranlett en lagstiftningsprocess och Finansdepartementets promemoria Nya skatteregler för företagssektorn. I promemorian föreslås bland annat en insnävning av nuvarande reglering och två olika förslag på hur nya ränteavdragsbegränsningsregler kan komma att utformas i svensk skattelagstiftning. Lagstiftningen föreslås dels eftersom EU:s medlemsstater ska införa en lik-värdig reglering enligt direktivet och att Finansdepartementet vill öka den skattemässiga neut-raliteten mellan finansiering med eget och lånat kapital. I den här framställningen har jag tagit del av promemorian och analyserat huruvida förslagen är förenliga med vad näringslivet kan förvänta sig av en god skattelagstiftning samt hur förslagen skulle kunna justeras för att bidra till en ökad rättssäkerhet och ett konkurrenskraftigt och dynamiskt företagsklimat. I stora drag är en förändring av regelverket välkommen och direktivet öppnar upp för en möjlighet för Sverige att anpassa sig efter internationella standarder. Att Finansdepartementet i sin promemoria föreslår regler med syftet att öka neutraliteten mellan finansiering med eget och lånat kapital är i sig önskvärt. Finansdepartementet bör dock ställa sig frågan: till vilket pris bör den skattemässiga neutraliteten öka? Direktivet förespråkar jämlika regler för medlemsstaterna, men Finansdepartementet föreslår i sin promemoria en förhållandevis hård reglering jämfört med direktivet och andra länder som tillämpar direktivet. Skattelagstiftningen ska bidra till skattemässig neutralitet, men inte i den mån att konkurrenskraften hos de svenska bolagen avsevärt försämras jämfört med internationella bolag. Förslagen i promemorian bör således ses över och enligt den här framställningens resultat bör strävan efter skattemässig neutralitet reduceras till förmån för den internationella konkurrenskraften. Vidare bör den föreslagna ändringen av den nuvarande regleringen i fråga om riktade ränteavdragsbegränsningar inom intressegemenskap utformas utan oklara rekvisit som ger utrymme för egna tolkningar och godtycke. Att önska sig av en justerad reglering är att den ska tillrättaställa de faktiska problem som 2013 års reglering gett upphov till samt att skattelagstiftningen bör öka förutsebarheten och därmed rättssäkerheten.

No description available.

The aim of this essay is to examine the legal regulation of the Labour laws regarding the psychosocial work environment for employees, as well as the responsibility that the employer has regarding this. The essay also aims to examine how, in the future, the new regulation from the Swedish Work Authority regarding the organization and social work environment can change the responsibility of the employer. The methodology of the study includes a juridical and a legal sociology method to analyze the material. This, in turn, will answer the research questions. The laws of the work environment act are based on the directive from the EU about the work laws. Besides there are regulations complementing this stating the responsibility of the employers regarding the employees. Throughout the essay, the aim continues to examine what changes the new regulation can make. It also continues to examine how this could change women’s psychological health. The analysis of the essay points out the different ways of how the new relegation can change the laws and secondly, the outcome of the work environment today. The analysis discusses how this can change the responsibility of the employer in regard to the work environment laws. The conclusions are that there is a regulation through the work environment law regarding the psychosocial environment. What there are not are examples of different concrete measures for the Employer to take action, in order for it to improve. There may be changes in the future regarding the psychosocial environment, especially for women. But before the new regulation is made valid, and because there are not any cases of this to date, it is hard to make a solid conclusion.

Uppsatsen kommer att behandla den relativt nya marknadsföringsmetoden influencer marketing. Influencer marketing innebär att en person å en näringsidkares vägnar marknadsför en viss produkt på sina sociala medier, till exempel en blogg. Denna metod har på senare tid vuxit och blivit ett framgångsrecept för många näringsidkare då de, med hjälp av influencern, kan nå ut direkt till en önskad målgrupp. I och med att Influencer marketing är en ny marknadsföringsmetod, innebär det att stor oklarhet råder kring det aktuella rättsläget på området. I Sverige finns idag ingen praxis avseende influencer marketing, det finns inte heller mycket skrivet om det som kan underlätta för näringsidkare som tar sig an influencer marketing. Eftersom denna typ av marknadsföring sker på plattformar där marknadsföring inte tidigare skett, ställs högre krav på samtliga inblandade parter vad gäller tydligheten i annonsmärkningen, sändarangivelse och sättet på vilken marknadsföringen utformas rent text- och innehållsmässigt. Vidare gäller att antalet inblandade parter innebär svårigheter i att avgöra vem eller vilka som kan anses ha varit bidragande i marknadsföring i såpass stor omfattning att denna eller dessa, kan anses ha handlat otillbörligt.

No description available.

No description available.

No description available.

Civilrättsliga tvister om karaktärisering av rättshandlingar är vanligt förekommande i svensk rätt, då särskilt angående syftet med förmögenhetsrättsliga överföringar mellan parterna. För sådana dispositiva tvister är domstolen bunden av parternas respek­tive framställningar. Det kan dock tänkas uppstå en del bevissvårigheter för parterna att styrka det bakomliggande syftet med exempelvis en överföring mellan dem. Det inne­bär att tvistens utgång ofta blir avgörande av vem av parterna som ska bära risken för att ens framställda rättsfaktum inte kan bevisas, eller med andra ord vem som åläggs bevisbördan. Högsta domstolen (HD) har behandlat frågan i en rad rättsfall varav ett, NJA 2014 s. 364, har väckt en del frågor kring vad som faktiskt gäller i bevis­börde- och beviskravssammanhang. Detta problem blir särskilt aktuellt om parterna som tvistar med varandra är makar. När två personer ingår äktenskap med varandra sker ingen direkt ändring i makarnas förmögenhet. Det inträder dock en del rättigheter och skyldigheter. I portalparagraferna i äktenskapsbalken (ÄktB) 1:2 och 1:4 förklaras att makarna har en äktenskaplig lojalitetsplikt mot varandra som omfattar såväl ekonomiska som sociala hänseenden. Samtidigt förklaras det i ÄktB 1:3 att vardera maken råder över sin egendom och svarar för sina skulder. Makarna kan även träffa förmögenhetsrättsliga avtal med varandra och företa rättshandlingar sinsemellan. Eftersom makar har ekonomiska skyldigheter mot varandra uppkommer särskilda bevissvårigheter när rättshandlingar som företagits mellan just makar ska karaktäriseras. Med tanke på att makar ofta lever i nära relation till varandra och ofta har en gemensam ekonomi, kan det tänkas vara vanligt att makarna företar rättshandling utan att säkerställa någon bevisning om rättshandlingens faktiska innebörd. Dessutom finns ytterligare en aspekt att beakta vid överföringar mellan makar som inte finns mellan andra avtalsparter, nämligen den äktenskapliga underhållsplikten som ofta kan vara svår för en part att styrka.