Syftet med denna studien är att identifiera vad som kan utgöra utvecklingshinder för elever, studerande på Estetiska programmet med musikinrikting, att uppnå godkända betyg i sina instrumentkurser. I studien identifieras flera orsaker till utvecklingshinder och dessa kategoriseras i resultatet som: diagnostiserade inlärningssvårigheter, undervisningens struktur och anpassning, ämnessyn, elevens livssituation, förkunskapers betydelse, förståelse av kunskapskrav och slutligen motivation och ambition. En samtalsgrupp bestående av instrumentallärare med erfarenhet av ovan nämnda elevdemografi användes vid informationsinsamlingen. Resultatet av studien visar på ett brett spektrum av orsaker som kan utgöra grund för utvecklingshinder. Studien visar även på att undervisningssituationen påverkas olika utifrån vilket hinder som upplevts.

<p>Syftet med denna studie var att undersöka om medverkan i Ellen-projektet i Linköping hade någon betydelse för tjejer i årskurs åtta med avseende på deras self-efficacy, deras självkänsla samt deras kroppsuppfattning och då närmare bestämt kroppsmissnöje.</p><p>Sammanlagt ingick 42 tjejer i studien, vilka hade anmält intresse att medverka i Ellen-projektet. Experimentgruppen utgjordes av 25 tjejer som deltog i projektet, de resterande 17 fungerade som kontrollgrupp. Studien var av kvantitativ karaktär och tre självskattningsskalor användes för att mäta self-efficacy (GSES), självkänsla (RSES) och kroppsmissnöje (FRS). En för- respektive eftermätning genomfördes med åtta veckors mellanrum.</p><p>Resultaten visar på en ökad grad av self-efficacy samt självkänsla för experimentgruppen. För kroppsmissnöje uppnåddes inga signifikanta skillnader mellan experiment- och kontrollgrupp. Studien visar att medverkan i Ellen kan ha betydelse för tjejer i årskurs åtta med avseende på self-efficacy och självkänsla. För att kunna avgöra resultatens generaliserbarhet behövs dock ytterligare forskning.</p>

Syftet med denna studie var att undersöka om medverkan i Ellen-projektet i Linköping hade någon betydelse för tjejer i årskurs åtta med avseende på deras self-efficacy, deras självkänsla samt deras kroppsuppfattning och då närmare bestämt kroppsmissnöje. Sammanlagt ingick 42 tjejer i studien, vilka hade anmält intresse att medverka i Ellen-projektet. Experimentgruppen utgjordes av 25 tjejer som deltog i projektet, de resterande 17 fungerade som kontrollgrupp. Studien var av kvantitativ karaktär och tre självskattningsskalor användes för att mäta self-efficacy (GSES), självkänsla (RSES) och kroppsmissnöje (FRS). En för- respektive eftermätning genomfördes med åtta veckors mellanrum. Resultaten visar på en ökad grad av self-efficacy samt självkänsla för experimentgruppen. För kroppsmissnöje uppnåddes inga signifikanta skillnader mellan experiment- och kontrollgrupp. Studien visar att medverkan i Ellen kan ha betydelse för tjejer i årskurs åtta med avseende på self-efficacy och självkänsla. För att kunna avgöra resultatens generaliserbarhet behövs dock ytterligare forskning.

<p> </p><p><strong>Sammanfattning</strong> </p><p>Denna studie har genererats av två parallella syften, dels att undersöka om livsutvecklingsgrupper för äldre kan stimulera gruppdeltagarna till en gerotranscendent utveckling, dels att undersöka hur en sådan gruppverksamhet generellt påverkar deltagarna. Jag har valt att definiera en livsutvecklingsgrupp som en liten grupp äldre individer som under vägledning i ett livsloppsperspektiv samtalar och reflekterar kring gerotranscendensteorins särdrag. Den livsutvecklingsgrupp som utgör empirin i denna C-uppsats består av sex personer, tre kvinnor och tre män, i åldern 80-90 år. Gruppen har träffats vid 12 tillfällen under ett halvår. </p><p>Såväl kvalitativa som kvantitativa metoder har använts i undersökningen. Resultaten visar att det inom gruppen redan innan kursstart fanns ett visst igenkännande av de gerotranscendenta kännetecknen, men också att kursen i sin helhet tycks ha stimulerat gruppen att känna igen sig i än större omfattning i gerotranscendensteorin. Resultaten visar vidare att deltagarna generellt har uppskattat verksamheten, till och med i ganska hög grad, samt uttryckt värdet av att få samtala och reflektera kring sig själva, sina liv och existentiella frågor. Dessutom tycks gruppverksamheten ha inverkat positivt på deltagarnas självmedvetande och livstillfredställelse.</p><p> </p>

Sammanfattning  Denna studie har genererats av två parallella syften, dels att undersöka om livsutvecklingsgrupper för äldre kan stimulera gruppdeltagarna till en gerotranscendent utveckling, dels att undersöka hur en sådan gruppverksamhet generellt påverkar deltagarna. Jag har valt att definiera en livsutvecklingsgrupp som en liten grupp äldre individer som under vägledning i ett livsloppsperspektiv samtalar och reflekterar kring gerotranscendensteorins särdrag. Den livsutvecklingsgrupp som utgör empirin i denna C-uppsats består av sex personer, tre kvinnor och tre män, i åldern 80-90 år. Gruppen har träffats vid 12 tillfällen under ett halvår.  Såväl kvalitativa som kvantitativa metoder har använts i undersökningen. Resultaten visar att det inom gruppen redan innan kursstart fanns ett visst igenkännande av de gerotranscendenta kännetecknen, men också att kursen i sin helhet tycks ha stimulerat gruppen att känna igen sig i än större omfattning i gerotranscendensteorin. Resultaten visar vidare att deltagarna generellt har uppskattat verksamheten, till och med i ganska hög grad, samt uttryckt värdet av att få samtala och reflektera kring sig själva, sina liv och existentiella frågor. Dessutom tycks gruppverksamheten ha inverkat positivt på deltagarnas självmedvetande och livstillfredställelse.

No description available.

<p>Syftet med det här examensarbetet var att undersöka samtalsgrupper i skolan. Vi ville veta om de är ett fungerande verktyg, för att ge barnen en plattform i deras utveckling av värderingar och social kompetens. Vidare ville vi veta hur grupputveckling fungerar ur ett psykologiskt perspektiv, för att därmed kunna möta de fenomen som uppstår när en grupp agerar.</p><p>Vi har använt oss av facklitteratur med skolan som utgångspunkt för att skaffa oss kunskap om grundläggande grupputveckling. I den undersökande delen har vi valt att studera tjej- och killsnacksverksamheten. Vi har intervjuat sex gruppledare, två barn och gjort elevenkäter på tre skolor.</p><p>Med detta material som grund, har vi funnit ett starkt intresse bland barn och personal för samtalsgrupper. Barn och vuxna har tillfört vår undersökning tänkvärda och kloka synpunkter, både vad beträffar form och innehåll.</p><p>De slutsatser vi har kunnat dra från våra studier i ämnet, är att samtalsgrupperna är värdefulla för barnens personlighetsutveckling och deras möjligheter att förstå sina medmänniskor och sin omvärld. I en viss ålder (runt puberteten) är många barn besvärade av att samtala med sina föräldrar om t ex kroppens utveckling, sex och kärlek. Då är gruppen med en annan betydelsefull vuxen och de jämnåriga barnen ett lämpligt forum för deras frågor.</p> / Examensarbete på Grundskollärarprogrammet 1-7 ht 1999. Anne Sjöström har senare bytt efternamn till "Sjöström Kolsberg".

Syftet med det här examensarbetet var att undersöka samtalsgrupper i skolan. Vi ville veta om de är ett fungerande verktyg, för att ge barnen en plattform i deras utveckling av värderingar och social kompetens. Vidare ville vi veta hur grupputveckling fungerar ur ett psykologiskt perspektiv, för att därmed kunna möta de fenomen som uppstår när en grupp agerar. Vi har använt oss av facklitteratur med skolan som utgångspunkt för att skaffa oss kunskap om grundläggande grupputveckling. I den undersökande delen har vi valt att studera tjej- och killsnacksverksamheten. Vi har intervjuat sex gruppledare, två barn och gjort elevenkäter på tre skolor. Med detta material som grund, har vi funnit ett starkt intresse bland barn och personal för samtalsgrupper. Barn och vuxna har tillfört vår undersökning tänkvärda och kloka synpunkter, både vad beträffar form och innehåll. De slutsatser vi har kunnat dra från våra studier i ämnet, är att samtalsgrupperna är värdefulla för barnens personlighetsutveckling och deras möjligheter att förstå sina medmänniskor och sin omvärld. I en viss ålder (runt puberteten) är många barn besvärade av att samtala med sina föräldrar om t ex kroppens utveckling, sex och kärlek. Då är gruppen med en annan betydelsefull vuxen och de jämnåriga barnen ett lämpligt forum för deras frågor. / Examensarbete på Grundskollärarprogrammet 1-7 ht 1999. Anne Sjöström har senare bytt efternamn till "Sjöström Kolsberg".

Samtalsgrupper anordnas av PatientForum tillsammans med olika vårdavdelningar på UMAS och vänder sig till personer som blivit nydiagnostiserade med en kronisk sjukdom. Reumatoid Artrit, RA är en autoimmunsjukdom och det finns idag inget botemedel mot den. Data inhämtades genom sju intervjuer med samtalsdeltagare. Syftet med studien var att undersöka vad det betyder för en individ med RA, att delta i en samtalsgrupp samt hur deltagaren upplever det att få diagnosen RA.Resultatet visade att deltagarna tyckte att samtalsgruppen kan vara en positiv aspekt i behandlingen av RA. I samtalsgruppen fann deltagarna en trygghet och gemenskap. Tillsammans kunde man bearbeta och förstå sin sjukdom. Gemenskapen var en stor del som bidrog till att deltagarna tyckte att samtalsgruppen var bra. I gemenskapen kände den enskilda individen sig starkare och tillsammans med andra fick han/hon en bättre förståelse över sin egen situation. / Support groups are arranged by Patient’s Forum in cooperation with different units at UMAS (Malmö University Hospital). The opportunity of participating in this support group was given to patients recently diagnosed with a chronic disease. The purpose of this study was to investigate how patients who have been given the diagnosis Rheumatoid Artritis, RA, experience the participation in a support group and how the participator felt when he received the diagnosis RA. Data was collected by the use of interviews with seven patients. The results illuminated how patients experience the participation of support group as a positive aspect in the treatment of RA. The patients felt safe and developed a fellowship within the group. Participating in the support group also seemed to develop a better understanding of the situation. Using Antonovsky´s conception sense of coherence, this seems to be strengthened by participating in the support group.