This study aims to investigate how professional healthcare counselors use conversational methodology to create relationships with patients in clinical practice, as well as how they solve potential obstacles and difficulties that may arise in building a relationship. This area of research is interesting to investigate because of the healthcare counselor license that was introduced back in 2019, and there is considered a need for further research on healthcare counselor’s work with relationship building in a Swedish context. The study is based on an abductive approach and used semi-structured interviews when collecting data. Empirical data has been collected through four interviews with professional healthcare counselors in Sweden. The data has been analyzed using thematic content analysis and the theory of the contextual model. The results of the study show that relationship building, and an empathetic approach are the basis for the work of the healthcare counselor. Healthcare counselors use conversational methodology to create and maintain a good relationship with patients. Highlighted conversational methodology is general such as silence, feedback, confirmation, active listening, finding a common ground and using non-verbal signals to show understanding and empathy for the patient. The interviewed healthcare counselors stated that the obstacles they may experience in building relationships were, among other things, when the patient is going through a crisis, the influence of other external relationships, lack of communication and misunderstanding. In order to resolve said obstacles, the counselors strove to be attentive, listen to the patient's perspective and willing to admit if they acted wrongly or insensitively and take responsibility. The study intends to contribute with additional research in the field of healthcare counselors’ work with relationship building in a Swedish context. / Denna studie ämnar till att undersöka hur yrkesverksamma hälso- och sjukvårdskuratorer använder sig av samtalsmetodik för att skapa relationer med patienter i praktiken, samt hur de löser potentiella hinder och svårigheter som kan uppstå i relationsskapande. Detta område är intressant att undersöka i och med hälso- och sjukvårdskuratorslegitimationen som infördes år 2019, och det anses finnas ytterligare behov av forskning om hälso- och sjukvårdskuratorers relationsskapande i svensk kontext. Studien utgår från en abduktiv ansats och semistrukturerade intervjuer vid insamling av data. Empiri har insamlats genom fyra intervjuer med yrkesverksamma hälso- och sjukvårdskuratorer i Sverige. Data har analyserats med hjälp av tematisk innehållsanalys och teorin om den kontextuella modellen. Studiens resultat visar att relationsskapande och ett empatiskt förhållningssätt är grunden för hälso- och sjukvårdskuratorns arbete. Hälso- och sjukvårdskuratorer använder sig av samtalsmetodik för att skapa och bibehålla en god relation med patienter. Samtalsmetodik som lyfts upp är generella som exempelvis tystnad, återkoppling, bekräftande, aktivt lyssnande, att hitta en gemensam nämnare och användning av icke-verbala signaler för att visa förståelse och empati för patienten. Intervjupersonerna uppgav att de hinder de kan uppleva i relationsskapande var bland annat när patienten genomgår en kris, andra yttre relationers påverkan, brist i kommunikationen och missförstånd. För att lösa eventuella hinder eftersträvade kuratorerna att vara uppmärksamma, lyssna in patientens perspektiv och våga erkänna om de agerat fel eller okänsligt och ta ansvar. Studien ämnar bidra med ytterligare forskning på området av hälso- och sjukvårdskuratorers arbete med relationsskapande i svensk kontext.

One of the purposes with this master’s thesis is to shed light on tacit knowledge in the reference interview. Theoretical starting points are Robert Taylor’s report about question-negotiation and information-seeking in libraries, tacit knowledge, the concept of horizon in human consciousness and conversation methodology. The empirical material has been collected through the qualitative methods shadowing and interview. The thesis has a section that delves into the method of shadowing, as this turned out to be a useful method to perceive tacit knowledge in reference interviews. The study’s second purpose aims therefore to investigate if shadowing can be developed to perceive and describe tacit knowledge in unspoken work situations, like a reference interview. The empirical analysis shows aspects and components of tacit knowledge in the reference interview. It also shows strategies developed and used by librarians to be able to help users to find the information they express that they need. Shadowing was a useful method in the study, as it can capture nuances and non-verbal details in the interplay between librarian and user.  This is a two years master's thesis in Library and information science.

Den här uppsatsen handlar om samtalet i musikterapi, ett ämne som är sparsamt beskrivet i litteraturen. En kort beskrivning av musikterapi som klinisk och aka- demisk disciplin ges, och en litteraturgenomgång görs av några böcker kring sam- talsmetodik och det lilla som finns skrivet om samtal i musikterapi. Studien byg- ger på tre musikterapisessioner arrangerade speciellt för studien och intervjuer med de tre musikterapeuterna. Sessionerna filmades och intervjuerna spelades in och skrevs ut. Det är en kvalitativ studie upplagd som en experimentell, instru- mentell, flerfaldig fallstudie. Det teoretiska perspektivet är hermeneutik och ana- lysmetoden hermeneutisk tolkningsanalys. Analysen av filmerna är inspirerad av fenomenologi. I uppsatsen ges en beskrivning i kondenserad form av de tre mu- sikterapisessionerna och intervjuerna sammanfattas. Därefter redogörs för analys- resultatet som framstår som tvådelat. Första delen är en tematisering av de verbala interventioner som förekommer under de studerade sessionerna. Interventionerna tematiseras som frågor, andra interventioner, tystnad, paradoxer och omformule- ringar, metaforer och tolkningar. Hur de talar om musik lyfts fram i ett särskilt avsnitt. Andra delen är ett utforskande av vilka funktioner samtalen tycks ha un- der dessa sessioner. Tanken prövas att de kan; leda till ökad trygghet, som i sin tur kan leda till att ett verkligt möte kan uppstå; fördjupa klientens upplevelse; tyd- liggöra klientens livsberättelse. / This thesis is about verbal dialogue in music therapy, a subject which is seldom discussed in the literature. A short description of music therapy as a clinical and academic discipline is presented, and a survey is made of some of the literature on methodology in professional dialogues and what little has been written about dia- logue in music therapy. The study is based on three music therapy sessions ar- ranged especially for the purpose and interviews with the three therapists. The sessions were filmed and the interviews were recorded and copied out. It is a qualitative study, constructed as an experimental, instrumental, multiple case study. The theoretical perspective is hermeneutic and the method of analysis used was hermeneutic interpretation analysis. The method used to analyze the films was inspired by phenomenology. In the thesis the three music therapy sessions are described in condensed form and the interviews are summarized. This is followed by an analysis of the result which appears to fall into two parts. The first section is a thematisation of the verbal interventions that occur during the sessions. The interventions are thematised as questions, other interventions, silence, paradoxes and rephrasings, metaphors and interpretations. A special section is devoted to theway the therapists talk about music. The second part of the analysis explores the functions that the verbal dialogues seem to have had during the sessions. The the- ory tested is that they can; lead to a greater feeling of security, which in its turn can lead to a genuine encounter; deepen the client’s experience; clarify the cli- ent’s life story.

En del socionomer kan uppleva obehag att samtala med människor som är i kris eller mår dåligt. Skolkuratorer är en av de som kan uppleva en osäkerhet huruvida de ska samtala med barn och ungdomar. Syftet med denna studie är att undersöka vilka metoder skolkuratorer från Malmös grundskolor använder i sina samtal med elever, men även hur skolkuratorerna beskriver sina kompetenser i samtalsmetodik. Vi har utgått ifrån en kvalitativ metod där vi har intervjuat sex skolkuratorer med olika långa anställningar inom skolkuratorsyrket. Studiens resultat visar att skolkuratorer inte följer någon metod på hur de ska förhålla sig i samtal med elever. Det finns ingen mall på hur skolkuratorer ska utföra sitt arbete vilket innebär att de arbetar väldigt olika och utvecklar olika sätt att utföra samtalen som de själva anser ger bäst resultat. Istället för en metod så blir det en “plock” av alla möjliga metoder för att anpassa elevernas behov. Däremot såg vi flera likheter i modeller som de nämnde att de utgår ifrån, såsom motiverande samtal och empatiskt förhållningssätt där olika faktorer spelar en väsentlig roll för samtalets utveckling såsom ett gott bemötande. I enlighet med learning by doing visar resultatet på studien att skolkuratorerna får mer kunskap på hur man samtalar desto fler samtal de genomför. För att få bättre kompetenser i samtalsmetodik önskar skolkuratorer mer praktik och djupare kurser i samtalsmetodik från socionomutbildningen. / Some social workers can experience discomfort when speaking with people in a state of crisis or who are mentally unwell. School counselors are among those who can experience insecurity on how they should talk with children and teenagers. The purpose of this study is to examine what models school counselors from Malmö’s elementary schools use in their conversations with students and how the school counselors describe their speech methodic competences. We used a qualitative method where we interviewed six school counselors with varying lengths of employments within the profession. The result of the study shows that school counselors do not follow any model on how to act in conversations with students. There is no template on how school counselors should conduct their work which means that they work very differently and develop different ways to conduct conversations according to what they themselves believe give the best results. Instead of one method it becomes a pick of all sorts of different methods to adapt to the student’s needs. We did, however, see many similarities in models that they mentioned they use as a foundation, such as motivating talks and an empathic approach, where different factors play an essential part for the development of the conversations, such as a good reception. Furthermore, the result shows that school counselors learn to converse the more conversations they have, in accordance with learning by doing. To achieve better competences in conversation methodics, school counselors wish for more internships and more in-depth courses in conversation methodics from the social worker education.