Bakgrund: Den vanligaste psykossjukdomen är schizofreni. 0,8% av befolkningen i Sverige riskerar att drabbas av schizofreni. 15 av 100 000 personer insjuknar för första gången varje år. Personer med psykossjukdom har större risk att insjukna i somatiska sjukdomar jämfört med den övriga populationen. Stigmatisering förekommer hos denna patientgrupp på såväl samhällsnivå som individnivå, exempelvis inom hälso- och sjukvården. Detta kan medföra att de får bristande omvårdnad. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt är att belysa sjuksköterskans attityder till patienter med psykossjukdom. Metod: Femton vetenskapliga studier inkluderades i en integrerad litteraturöversikt inom det valda forskningsområdet. Till datainsamlingen användes databaserna CINAHL och PubMed. Inkluderade artiklar relevansbedömdes utifrån syftet. Resultat: Analysen resulterade i en huvudkategori: Attityder hos sjuksköterskan. Arbetsplats, yrkeserfarenhet, ålder, utbildning och positiv direktkontakt visade sig vara viktiga faktorer som påverkar attityderna. Diskussion: Sjuksköterskor har varierande attityder till att vårda patienter med psykossjukdom. Bristande kunskap och erfarenhet avpsykossjukdom kan resultera i negativa attityder vilket kan medföra att patienten blir stigmatiserad och inte får en likvärdig vård som andra patientgrupper. Slutsats: Mer utbildning och positiv direktkontakt behövs tidigt. Handledning, självinsikt om egna attityder och omgivningens attityder kan bidra till att förbättra omvårdnaden för personer med psykossjukdom. / <p>Godkännande datum: 2017-03-20</p>

Abstrakt Schizofreni är den vanligaste diagnosen bland alla psykossjukdomar och är en av de tio mest funktionshindrande sjukdomarna i världen. Individer med schizofreni har ofta funktionshinder så som kontaktskygghet och en benägenhet att isolera sig i sin egen värld. Sjukdomen orsakar viss oförmåga att delta i vardagliga aktiviteter och därför har arbetsterapeuten en stor och betydelsefull roll i arbetet med patientgruppen. Syftet med studien var att beskriva effekten av arbetsterapeuters åtgärder för patienter med schizofrenisjukdom. En systematisk litteraturöversikt valdes som metod. Artiklar hämtades från databaserna Cinahl, Pubmed och Psychinfo.  Åtta kvantitativa originalartiklar som publicerades mellan 2009 och 2019 har granskats, analyserats och sammanställts i fyra kategorier.  För kategorin Arbetsterapiprogram som lär ut nya strategier framkommer att den har god effekt på att förbättra exekutiva funktioner, självskattning av problemlösnings- och prioriteringsförmåga i utförandet av vardagliga göromål, individens autonomi och självständighet i ADL, funktionell kapacitet, kognitiva funktioner samt reducering av schizofrenisymtom. Kategorin Insatser med kreativa aktiviteter visade förbättringar avseende positiva schizofrenisymtom (hallucinationer, vanföreställningar, bisarrt beteende och tankestörningar) men även negativa schizofrenisymtom (affektlöshet, minskad talbarhet, apati och avsaknad av livslust) hos patienten. Insatser med musik och dans visade förbättrad uppmärksamhet, tankehastighet, minnesfunktioner, flyt och spontanitet i de exekutiva funktionerna såsom självständighet i vardagliga aktiviteter och egen problemlösning. Kategorin Arbetsterapi utifrån självvalda aktiviteter visade förbättringar av negativa och positiva symtom, minskad misstänksamhet samt förbättrade psykosociala funktioner. En viktig slutsats utifrån resultatet är att ett systematiskt och tidigt insatt arbetsterapiprogram samt interventioner med självvalda, kreativa aktiviteter med individen i fokus stärker självständighet och förbättrar utförandet av vardagliga aktiviteter hos personer med schizofreni. Det råder ett behov av fortsatt forskning som undersöker effekten av arbetsterapeutiska interventioner för personer med schizofreni. Ytterligare utvecklingsområden för arbetsterapeuters interventioner för personer med schizofreni är även av intresse i dagens utvecklade samhälle.

Background: Schizophrenia is a disease that leads to many negative consequences for patients, but also their relatives. As schizophrenia is a disease with varying disease processes, relatives may need to support and care for the patient. Cooperation between healthcare and relatives is often common in the care of people with schizophrenia, which is why the nurse needs to have knowledge of relatives' experiences and what their needs are. Aim: The purpose was to describe relatives’ experiences of living close to and caring for a person with schizophrenia. Method: To answer the purpose a literature review was made. PubMed and Cinahl Complete were the databases that the authors chose to use when they searched for articles. The search resulted in ten qualitative articles which was analyzed and thematized.  Results: The ten articles from the result were divided into four themes; the dynamics within and outside the family, the relatives’ adjustments in life, emotional experiences and experiences of ill health of relatives and sources of support. The articles illuminated relatives’ experiences of living close to and caring for a person with schizophrenia.  Conclusion: Schizophrenia effects the lifeworld of relatives profoundly and constitutes a social, emotional and practical burden. Relatives are in need of support from the healthcare service. The nurse needs to have knowledge of how relatives of patients with schizophrenia may experience their situation in order to provide good treatment. / Bakgrund: Schizofreni är en sjukdom som leder till många negativa konsekvenser för patienter men också för deras anhöriga. Då schizofreni är en sjukdom med varierande sjukdomsförlopp kan anhöriga behöva vara till stöd för, och även vårda, den sjuka. Samarbete mellan sjukvård och anhöriga är ofta vanligt vid vård av personer med schizofreni varför sjuksköterskan behöver ha kunskap om anhörigas erfarenheter och vad de har för behov.  Syfte: Syftet var att beskriva anhörigas erfarenheter av att leva nära och vårda en person med schizofreni. Metod: För att besvara syftet gjordes en litteraturöversikt. PubMed och Cinahl Complete var de databaser som författarna valde att använda vid sökningsarbetet. Sökningen resulterade i tio kvalitativa artiklar som analyserades och tematiserades. Resultat: Resultatartiklarna delades in i fyra teman; dynamiken i och utanför familjen, de anhörigas anpassningar i livet, källor till stöd samt känslomässiga upplevelser och upplevelser av ohälsa hos anhöriga. Resultatartiklarna åskådliggjorde anhörigas erfarenheter av att leva nära och vårda en person med schizofreni.  Slutsats: Schizofreni påverkar anhörigas livsvärld på ett genomgripande sätt och utgör en social, känslomässig och praktisk börda. Anhöriga är i behov av stöd från vården. Sjuksköterskan behöver ha kännedom om hur anhöriga till personer med schizofreni kan uppleva sin situation för att kunna ge ett bra bemötande.

Schizofreni är en psykossjukdom som drabbar flera människor världen över. Syftetmed litteraturstudien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av och attityderpatienter med schizofreni. Metoden är en litteraturstudie med ett resultat innehållande10 vetenskapliga artiklar från databasen PubMed.

Antalet personer med Schizofreni i Sverige uppskattas idag vara ca 30 000–40 000. Insjuknandet sker vanligtvis mellan 18-30års ålder och tillhör en av de tio mest funktionshindrande sjukdomarna i västvärlden. Syftet med studien är att undersöka effekten på självständighet efter träning i sociala och vardagliga aktiviteter för personer med schizofreni och schizofreniliknande tillstånd. Metoden som användes var litteraturstudie med systematik. Litteratursökningen genomfördes i Psychinfo, MEDLINE, Cochrane clinical answer och Cinahl. Efter huvudsökningen genomfördes en sekundärsökning. Tre artiklar inkluderades, analyserades och kvalitetsgranskades innan de sammanställdes i resultatet. Resultatet visar att träning inom sociala och vardagliga aktiviteter ökar självständigheten inom både ADL och IADL. Vidare tyder resultaten på ökad kunskap inom socialt deltagande och minskning av negativa symptom. Ökad självständighet inom både ADL, IADL och socialt deltagande kan i sin tur leda till ett större deltagande i samhället och ökar möjligheten till ett arbete på den öppna marknaden.

Bakgrund: I Svergie drabbas 1500-2000 personer av psykos varje dag och ca 30-40000 har diagnosen schizofreni som är den sjukdom som främst kopplas till psykoser. Personer som drabbas behöver, specielt initialt, stöd och behandling. anhöriga är en viktig resurs i vårdandet av personer med schizofreni. Syfte: Syftet var att beskriva copingstrategier hos anhöriga till personer med schizofreni. Metod: En litteraturöversikt valdes som metod där både kvalitativa och kvantetativa artiklar inkluderades. Artikelsökningen genomfördes i databaserna CINAHL Copmplete, PsycInfo och Medline. Artiklarna Granskades i enighet med Fribergs (2017) fyra steg Resultat: I resultatet framkom två teman och fem subteman som beskrev anhörigas copingstrategier. Dessav var: Att söka hjälp inom och utanför sig själv som innefattade tre subteman: Socialt stöd, Andlighet och Egentid; Att förstå och förhålla sig till situationen som innefattade två subteman: Fokusera på det positiva och vara flexibel samt Undvika eller tvinga. Diskussion: Diskussione delas upp i två delar: metod och resultat. I metoddelen diskuteras styrkor och svagheter i vald metod. I resultatdelen dikuteras resultatet mot Orems omvårdnadsteori, bakgrunden samt nya artklar.

Bakgrund: Schizofreni är en allvarlig psykisk diagnos som påverkar patientens vardag ochförutsättningar att skapa sociala relationer. Patienter med schizofreni utsätts för stigma bådefrån allmänheten och från sjuksköterskor. Detta påverkar den vård som patientgruppenerhåller. Relationen mellan sjuksköterska och patient är av stor vikt för att sjuksköterskan skakunna ge en god omvårdnad. För att sjuksköterskor ska kunna skapa ett terapeutiskt mötemellan sig själva och patienten behöver sjuksköterskor behärska ett antal färdigheter. Attsjuksköterskan har kunskap, ger trygghet och har ett personcentrerat förhållningssätt ärbidragande faktorer till ett framgångsrikt möte och omvårdnad av patienten. Syfte: Syftet var att undersöka sjuksköterskors upplevelser av att möta patienter medschizofreni inom psykiatrin. Metod: Metoden var en allmän litteraturöversikt med kvalitativ ansats som baseras på elvavetenskapliga artiklar vars resultat analyserades med Fribergs analysmodell. Resultat: Från analysen framkom det tre olika kategorier som handlar om sjuksköterskorsupplevelse av att möta patienter med schizofreni: Betydelsen av det terapeutiska mötet, Huroro och rädslor påverkar mötet och Behov av kunskap och färdigheter. Slutsats: Sjuksköterskor upplevde att det terapeutiska mötet är grundläggande för en godomvårdnad. Hinder för att skapa en god relation med patienten kan vara rädslor och brist påkunskap och färdigheter. Sjuksköterskor upplevde att utbildningstiden har en påverkan på denindividuella sjuksköterskans syn på patienter med schizofreni.

BakgrundSchizofreni är en psykossjukdom, en psykos innebär förvrängd verklighetsuppfattning. Diagnosen medför beteendeyttringar som kan leda till stigmatisering från individen själv och omvärlden. Stigmatisering innebär negativa synsätt och uppfattningar av individen och diagnosen samt felaktiga föreställningar. Stigmatisering kan leda till att individens känsla av värdighet minskar. Känsla av värdighet är unikt för varje individ. Individer med diagnosen schizofreni kan ha svårt att bli accepterade i samhället för att de upplevs annorlunda. SyfteSyftet var att undersöka och beskriva vilka omvårdnadsåtgärder sjuksköterskan använder i sitt arbete för att minska stigmatisering hos individer med diagnosen schizofreni. MetodLitteraturstudie valdes som metod. Sökningar i databaserna Cinahl och PubMed har genomförts samt sökning i litteratur. Sammanlagt valdes 19 artiklar, därefter sammanställdes materialet i en matris och inkluderades i resultatet. ResultatResultatet visade negativa attityder gentemot individer med diagnosen schizofreni samt omvårdnadsåtgärder som sjuksköterskan kunde använda för att minska stigmatisering. Omvårdnadsåtgärderna var förändringar i bemötande, ökad kunskap och information om diagnosen till individen, närstående och yrkesprofessioner i kontakt med individen. Resultatet visade den mellanmänskliga relationens betydelse mellan sjuksköterskan och individen samt betydelsen av individens relation till sig själv, för att stärka upplevelsen av livskvalité. SlutsatsStigmatisering av individer med diagnosen schizofreni visade sig bero på okunskap. För att en god och säker vård skulle kunna ges var förändringar i bemötandet och ökad kunskap om diagnosen nödvändig att delge individen och omgivningen. Även en god relation var betydelsefull för att hjälpa individen att hantera och minska stigmatiseringen.

Bakgrund Schizofreni är en psykossjukdom med långvarig duration som kommer och går i skov. Det är oftare män än kvinnor som drabbas och de insjuknar vanligtvis i övre tonåren, kvinnor något senare. Gränsen mellan schizofreni och andra psykoser är svårdragen. Gemensamt för schizofreniformerna är en bristande kontakt med omvärlden, affektiva störningar, tankestörningar och "jag-störning", hallucinationer, vanföreställningar och autism. Psykisk sjukdom drabbar både patient och de som står dem nära. Personer med schizofren diagnos har ofta svårt att klara vardagen, närstående behöver finnas till hands för att ge såväl praktiskt som emotionellt stöd. De blir på detta sätt vårdare för den sjuke och hjälper genom vardagen. Syfte Att utifrån ett närståendeperspektiv beskriva upplevelser och behov för närstående till personer med schizofrenidiagnos. Metod En litteraturstudie har använts för att besvara frågeställningar och syfte. Sökningar i databaserna PubMed, CINAHL och PsycINFO har gjorts samt manuell sökning. Sammanlagt har 18 artiklar inkluderats i resultatet. Resultat Utifrån artiklarna fann författarna fyra olika huvudteman: Närståendes upplevelse av insjuknandet. Närståendes upplevelse av förändrade relationer och behov av stöd i dessa. Närståendes behov av stöd. Närståendes behov av information och utbildning. Närstående känner att de inte blir hörda eller tagna på allvar av vårdpersonal. De känner ofta stor börda och samhällets fördomar. Relationerna inom närmaste familjen förändras och omdefinieras med risk för överdrivet engagemang av någon närstående. Närståendevårdare känner oro för framtiden och upplever att de inte får tillräckligt med stöd och information. Slutsats Resultatet av studien visar att närstående upplever bemötandet i vården som bristfälligt. De känner sig åsidosatta och att vårdpersonal inte tar dem på allvar. De upplever även att de blir skuldbelagda av vårdpersonal för sjukdomens utbrott. De önskar utbildning för egen del men även för samhället i stort. De vill ha kunskap för att lättare kunna hantera vardagen.

Detta är en studie om personer med dubbeldiagnos, ett begrepp som kan betyda mycket men som i vår uppsats betyder psykossjukdom kombinerat med ett missbruk. Det vi främst ville få reda på var vad det innebär för individen att ha en dubbeldiagnos. För att få reda på det fick vi först studera litteraturen som behandlar psykossjukdomar, främst schizofreni, och missbruk/beroende. Det vi också ville få reda på var om dessa patienter har några specifika behov och vilka behandlingar som erbjuds dem, detta ville vi få svar på genom ett tjänstemannaperspektiv. Vi genomförde således en kvalitativ studie med fem intervjuer på verksamheter där denna patientgrupp finns representerad.Vad vi i slutresultatet såg, och som vi förstod redan på vägen, var att det är otroligt individuellt hur denna problematik påverkar patienten. Något som de flesta emellertid har gemensamt är en social utsatthet och många har inget hem och har förlorat kontakt med familj och vänner. Många saknar även arbete och sysselsätter sig istället med ett desperat sökande efter droger. Det var definitivt en allmän uppfattning bland våra respondenter att ett tryggt boende är a och o för att en behandling ska göra någon nytta.Något annat som lyftes vid ett flertal tillfällen var en integrerad behandling. Våra respondenter var överens om att att man behöver samordna alla vårdgivare runt patienten för att underlätta så mycket som möjligt för individen. Tätt samarbete i personalgruppen kan också ge lyckade resultat och ett icke-konfrontativt arbetssätt får patienten att känna sig trygg, vilket är otroligt viktigt för behandlingen.