Orientador: Márcio Ajudarte Lopes / Dissertação (mestrado) - Universidade Estadual de Campinas, Faculdade de Odontologia de Piracicaba / Made available in DSpace on 2018-08-21T04:41:03Z (GMT). No. of bitstreams: 1 Sabino-Bezerra_JoseRibamar_M.pdf: 706707 bytes, checksum: b8506aa0a1421e51da4a54f078ea6623 (MD5) Previous issue date: 2012 / Resumo: O câncer bucal é responsável por elevados índices de mortalidade e morbidade na população brasileira. Apesar dos avanços científicos, não houve melhora na sobrevida ao longo de décadas, fato relacionado principalmente ao diagnóstico em estágios avançados. Campanhas de prevenção têm sido realizadas com o intuito de melhorar este cenário. O objetivo deste trabalho foi comparar duas estratégias de prevenção vigentes: a Campanha de Prevenção e Detecção Precoce do Câncer Bucal, preconizada pelo Ministério da Saúde, e o Projeto Busca Ativa de Lesões Bucais, Lesões Malignas e Potencialmente Malignas da Cavidade Bucal FOP-UNICAMP. Os resultados demonstraram que a população examinada na Campanha de Prevenção e Detecção Precoce do Câncer Bucal, foi predominantemente composta por mulheres, que não fumavam ou bebiam, que, desta forma, não se enquadravam no grupo de risco para o câncer de boca. Já a população estudada no Projeto de Busca Ativa de Lesões Bucais, Lesões Malignas e Potencialmente Malignas da Cavidade Bucal da FOP-UNICAMP foi composta principalmente de homens, fumantes e ex-fumantes e etilistas. Com relação ao diagnóstico de lesões malignas observou-se 1,80% (Campanha de Prevenção e Detecção Precoce do Câncer Bucal) vs 4,11% (Projeto Busca Ativa de Lesões Bucais, Lesões Malignas e Potencialmente Malignas da Cavidade Bucal FOP-UNICAMP). Entretanto, as duas estratégias foram capazes de detectar inúmeras outras lesões bucais, contribuindo para melhor promover saúde nestas populações. Sendo assim, conclui-se que para diagnóstico de lesões malignas, o Projeto Busca Ativa de Lesões Bucais, Lesões Malignas e Potencialmente Malignas da Cavidade Bucal FOP-UNICAMP parece ser mais eficiente / Abstract: Oral cancer is responsible for high rates of morbidity and mortality in Brazilian population. Despite scientific advances, there was no improvement in survival over decades, fact mainly related to the diagnosis in advanced stages. Prevention campaigns have been carried out in order to improve this scenario. The objective of this study was to compare two existing prevention strategies: the Campaign for Prevention and Early Detection of Oral Cancer, Department of Health, from Piracicaba and region, and the Project Active Search of Benign, Malignant and Potentially Malignant Lesions of the Oral Cavity FOPUNICAMP. The results showed that the population examined in the Campaign for Prevention and Early Detection of Oral Cancer was mainly composed of women, who did not smoke or drink, consequently not fit at risk-group for oral cancer. On the other hand, the population studied in the Project Active Search of Benign, Malignant and Potentially Malignant Lesions of the Oral Cavity FOP-UNICAMP was mainly composed of males, smokers and former smokers, and active alcoholics. Regarding the diagnosis of malignant lesions it was observed 1.80% (Campaign for Prevention and Early Detection of Oral Cancer) vs 4.11% (Project Active Search of Benign, Malignant and Potentially Malignant Lesions of the Oral Cavity FOP-UNICAMP). However, both strategies were able to detect many other oral lesions contributing for better promote health to these populations. Thus, we concluded that for diagnosis of malignant lesions, the Project Active Search of Benign, Malignant and Potentially Malignant Lesions of the Oral Cavity FOP-UNICAMP seems to be more efficient / Mestrado / Patologia / Mestre em Estomatopatologia

The thesis deals with the prevention of dependencies for pupils with hearing disabilities. The work describes the specifics of primary, secondary and tertiary prevention and focuses on the State of awareness and of preventive measures on the individual schools for the hearing impaired in Prague. The work is divided into two parts. The theoretical part, which is processed primarily on the basis of the study of literature, contains a general treatise on the auditory disability, a description of the different kinds of dependencies with their consequences and an overview of the possible types of prevention. The practical part is devoted to research through interviews and a questionnaire, which is focused on finding, comparing and quantitative evaluation of the awareness of pupils of various dependencies and their prevention in schools for the hearing impaired in Prague. In the final part of the thesis are given recommendations applicable in practice. KEYWORDS Hearing disability, addiction, primary prevention, secondary prevention, tertiary prevention

Bisher existiert keine nicht-invasive/ nicht-operative Therapie der Aortenklappenstenose. Als wichtiger Zeitpunkt für eine präventive Maßnahme, zur Verhinderung der Ausbildung einer hömodynamisch relevanten Aortenklappenstenose, kann das Stadium der Aortenklappensklerose angesehen werden. Dieses frühe Erkrankungsstadium verfügt über zahlreiche pathophysiologische Parallelen zur Atherosklerose, für die eine positive Rolle der Prävention durch körperliche Aktivität erwiesen ist. Ziel dieser Arbeit war die Durchführung der Sekundärprävention der kalzifizierenden Aortenklappenerkrankung durch körperliches Training. Um mögliche Effekte dieser Intervention zu eruieren, wurden LDLR-/--Mäuse mit bereits bestehenden pathologischen Aortenklappenveränderungen über einen Zeitraum von 16 Wochen körperlichem Training unterzogen. Durch morphologische, serumanalytische, immunhistochemische und Genexpressionsanalysen konnte abschließend eine Quantifizierung der Effekte körperlichen Trainings - in der Zielsetzung der Sekundärprävention - realisiert werden.

Bakgrund. Hjärt- och kärlsjukdomar är den ledande dödsorsaken på en global nivå. Hjärtinfarkt är en vanligt förekommande komplikation till hjärt- ochkärlsjukdom vilket kan leda till tidig mortalitet. Efter en hjärtinfarkt rekommenderas det att patienter ändrar ohälsosamma livsstilsvanor då detta kan minska prevalensen och risken för återinsjuknande. Syfte. Att belysa patienters upplevelse av livsstilsförändringar efter en hjärtinfarkt. Metod. En litteraturstudie där 14 kvalitativa artiklar granskades och analyserades. Resultat. Fyra teman identifierades: En vändpunkt i livet, vilket innefattar det individuella synsättet samt målsättning. Genomförande av livsstilsförändring, som representeras av motivering till förändring, konkreta förändringar, utmaningar med förändring samt oförmåga till förändring. Faktorer som påverkar livsstilsförändringar, inkluderade psykiska, fysiska samt sociala faktorer. Förändring över tid, tyder på att förändring är en dynamisk process som konstant pågår. Slutsats. Studien tyder på en komplexitet kring individens upplevelse av livsstilsförändringar samt belyser behovet av personcentrerad vård. / Background. Cardivascular disease is the leading cause of death globally. Myocardial infarction is a common complication of cardiovascular disease which may lead to an early death. Patients are recommended to change unhealthy lifestyle choices after a myocardial infarction to prevent the risk of suffering another myocardial infarction. Objective. To explore patients experiences oflifestyle changes after a myocardial infarction. Method. A literature overviewthat analyzes and review 14 qualitative articles. Findings. Four main themeswere identified: A turning point in life, which include the individual approach,objective, and goal. Implementation of lifestyle changes, describes the motivationto change, specific changes, challenge to change and the inability to change. Factors that affect lifestyle changes, include psychological, physical, and social factors. Change over time, suggests that change is a dynamic process that is ongoing. Conclusion. This literature review suggests that there's a complexity surrounding the individual perception of lifestyle change and highlights the need for person-centered care.

En hälsosam kosthållning minskar risken för kardiovaskulär sjukdom och bidrar till en minskad risk för akut koronart syndrom. De nordiska näringsrekommendationerna innehåller riktlinjer för att förebygga kardiovaskulär sjukdom, och dessa har vidare kvantifierats av Livsmedelsverket. Trots de stora hälsofördelar som en sådan kosthållning medför når få svenskar de uppsatta målen och kunskapen om hur kostvanorna ser ut hos gruppen av personer som genomgått akut koronar händelse är begränsad. Syftet var att undersöka hur kosthållningen hos patienter som vårdades för akut koronart syndrom stämmer överens med de nordiska näringsrekommendationerna. För att svara på syftet användes en kvantitativ metod i form av en enkätstudie. Fyrtiotvå personer som genomgått akut koronart syndrom rekryterades genom konsekutivt urval på tre hjärtmottagningar i södra Sverige. Svarsfrekvensen var 76 procent, vilket antyder att studien har god generaliserbarhet. Samband undersöktes genom Students t-test test och Fishers exakta test. Resultatet visade att enbart två procent av patienterna nådde kostrekommendationerna gällande frukt och grönsaker, och lika stor andel nådde det rekommenderade intaget av fullkornsprodukter. För konsumtion av rött kött och charkuteriprodukter åt 88 procent i enlighet med näringsrekommendationerna. Tjugosex procent åt den rekommenderade mängden nötter och frön medan 64 procent av studiedeltagarna nådde det uppsatta målet för intag av fisk. Enbart en liten andel av studiedeltagarna hade helt uteslutit feta mejeriprodukter och smörbaserade matfetter från sin kost i enlighet med rekommendationerna. Slutsatsen kunde dras att patienter som genomgått akut koronar händelse har en kosthållning som i liten grad överensstämmer med de Nordiska Näringsrekommendationerna. Med ökad kunskap om kostintagets betydelse finns det förbättringspotential för denna grupp patienters kostförändringar och hur personcentrerade kostinterventioner kan bidra till ökad kardiovaskulär hälsa. / Adhering to a healthy diet reduces the risk of cardiovascular disease and contributes to a lower risk of acute coronary syndrome. The Nordic Nutrition Recommendations includes a set of nutritional guidelines aimed at preventing cardiovascular disease and these have been further quantified by the Swedish National Food Agency. Despite the big health improvements that such a diet entails, few Swedes meet the recommended daily intakes. Little is known about how the dietary patterns of the specific subgroup of people who have experienced an acute coronary event compares to the Nordic Nutrition Recommendations. The aim was to investigate to what extent patients whom have been treated for acute coronary syndrome adhere to the latest nutritional guidelines given by the Nordic Nutrition Recommendations 2012. To answer the aim of the study a quantitative method was used through a survey study. Forty-two people were enrolled by consecutive sampling from three different heart polyclinics in southern Sweden. The study had a response rate of 76 percent, which suggests that the study had a high generalisability. Correlations between independent variables were controlled with Student’s t-test and Fisher’s exact test. The results showed that only two percent of the patients reached the guidelines dietary reference level when it comes to fruits and vegetables. The same result was shown when it comes to wholegrain dietary intake among this population, only two percent reached the recommended level. Looking at the dietary intake of red meat the result showed that 88 percent eat according to The Nordic Nutrition Recommendations. Looking at the intake of nuts and seeds, 26 percent of the patients ate as suggested in the guidelines. Sixty-four percent of this studies participants reached the recommended intake of fish per week. Only a low rate of the patients had completely excluded fat dairy products and butter-based products. The conclusion was made that patients who went through an acute coronary event have a dietary consumption that to a low extent correspond to The Nordic Nutrition Recommendations. There are room for improvement in this area. With the help of further studies in this subject would illuminate greater understanding about the dietary patterns among this patient group and how patient participatory dietary interventions could contribute to cardiovascular health.

The purpose of this study was to discern the effectiveness of Cardiac Rehabilitation/ Secondary Prevention Programs (CR/ SPP’s) by evaluating increased functional capacity in the form of MET (metabolic equivalent) scores post-myocardial infarction (MI) or heart attack. The Duke Activity Status Index (DASI) survey is administered as part of the Standard Operating Procedure (SOP) for participation in the Secondary Prevention Program. Criterion for the research included patients 65 and older, with a history of one myocardial infarction, and had completed all 36 sessions of CR. The scores from 11 SPP surveys were analyzed and compared in three time increments from sessions 1-18 (initial, or “pre”), sessions 19-36 (“pan”), and sessions 1-36 (“post”). A total of 11 (n=11) surveys were collected and analyzed at The Computing and Statistical Technology Laboratory in Education (CASTLE) in the Teaching Academy on UCF Main Campus. Results from the data showed mean MET scores of 6.21 at session 1, 7.59 at session 18, and 8.15 at session 36. The mean changes over time represented in METs were 1.38 (1), .56 (18), and 1.93 (36). Percent changes over time were 27% (1), 8% (18), and 36% (36). This study showed increased functional capacity over time and will improve program design in terms of frequency and duration.

Kranskärlssjukdom är den vanligaste hjärt- och kärlsjukdomen och orsakas av ateroskleros i hjärtats kranskärl. Riskfaktorer för att utveckla kranskärlssjukdom är till stor del modifierbara med läkemedel eller livsstilsförändringar. Sjukdomen kan yttra sig som angina, hjärtinfarkt och hjärtsvikt. Efter den akuta behandlingen krävs livslång behandling med sekundärpreventiva läkemedel. Målet är ökad livskvalitet, minskad progress av sjukdom och minskad mortalitet. Trots god evidens för läkemedelsbehandlingen visar flertal studier att följsamheten på lång sikt är dålig. Syftet med den litteraturstudien var att beskriva erfarenheter som kan påverka individers följsamhet till sekundärpreventiva läkemedel vid kranskärlssjukdom. Metoden som användes för att besvara syftet var allmän litteraturöversikt med systematisk sökstrategi och 16 orginalartiklar inkluderades. Studierna kvalitetsgranskades enligt Sophiahemmets högskolas mall och den kvalitativa datan analyserades med utgångspunkt i en tematisk analys. Det sammanvägda resultatet presenteras i temat Inre erfarenheter som kan påverka individens följsamhet till läkemedelsbehandling med underteman Tankar och attityder samt Anpassningsförmåga. Samt i temat Yttre erfarenheter som kan påverka individens följsamhet till läkemedelsbehandling med underteman Vårdrelationer och kunskap om sjukdom och läkemedel, Stödsystem samt Läkemedelsrelaterade hinder. En rädsla för att insjukna på nytt och önskan att hålla sig frisk stärkte följsamhet medan nedstämdhet kunde minska följsamhet. En anpassningsförmåga till att skapa rutiner i vardagen var viktig för följsamheten. En bra relationen till vårdgivare och närstående stärkte följsamhet. Upplevda biverkningar var negativt för följsamheten. Kunskap om sjukdom, riskfaktorer och läkemedel hade en inverkan och efterfrågades. Resultatet diskuteras gentemot personcentrad vård. Vår slutsats är att inre eller yttre erfarenheter kan påverka följsamheten positivt eller negativt. Sekundärpreventiv uppföljning med personcentrerat förhållningssätt kan leda till att erfarenheter som påverkar följsamheten till läkemedel uppmärksammas. Därmed ges en möjlighet att arbeta aktivt med dessa för att förbättra följsamhet till läkemedelsbehandling. / Coronary heart disease is the most common form of cardiovascular disease and is caused by atherosclerosis in the coronary arteries of the heart. Risk factors for developing coronary heart disease are in greater part modifiable with medication or lifestyle changes. The disease can manifest itself as angina, myocardial infarction and heart failure. After the acute treatment phase lifelong treatment with secondary preventive medication is required. The goal is increased quality of life, reduced progression of disease and reduced mortality. Despite good evidence for medication treatment, several studies show that long-term adherence is poor. The aim of this literature review was to describe experiences that can influence individuals' adherence to secondary preventive medication for coronary heart disease. The method used to adress the aim was a general literature review with a systematic search strategy. 16 original research articles were included. The studies were critically appraised according to Sophiahemmet University's template and the qualitative data was analyzed based on a thematic analysis. The result is presented through the theme Inner experiences that can affect the individual's adherence to medication treatment with the subthemes Thoughts and attitudes and Adaptability. As well as the theme External experiences that can affect the individual's adherence to drug treatment with the subthemes Relationships with caregivers and knowledge of illness and medication, Support systems and Medication-related obstacles. A fear of recurrent illness and the desire to stay healthy strengthened adherence, while depression could decrease adherence. An ability to adapt to creating routines in everyday life was important for adherence. A good relationship with caregivers and relatives strengthened adherence. Perceived side effects were negative for adherence. Knowledge of disease, risk factors and medication had an impact and was requested. The result is discussed in relation to personcentered care. Our conclusion is that different inner or external experiences can affect adherence positively or negatively. Secondary preventive follow-up with a person-centred approach can lead to experiences that affect adherence to medication being noticed. This favours an opportunity to work actively with them to improve adherence to medication treatment.

Background: Ischaemic heart disease is a diagnostic and therapeutic challenge to most general practitioners. We sought to identify diagnostic characteristics and prognoses of patients in primary care that received exercise electrocardiography (ECG). We compared the ECG test results with respect to probability of subsequent cardiologist referrals. We also aimed to identify determinants for pre-hospital delays and lack of statin treatment before a first-time myocardial infarction (MI). Methods: Setting: Region of Jämtland Härjedalen, Sweden (adult population, approximately 99 000); study period 2010-2014. Patients and study designs: studies I and II: 865 patients referred to exercise ECG. Primary outcome: Incidence of cardiovascular events (I) and cardiologist referrals within six months after exercise ECG (II). Observed outcomes were compared to predictions from multivariable logistic models. Study III: 265 patients with first-time MI. Characteristics were analysed for determinants of pre-hospital delay ≥ 2 hours. Study IV: Survey of 931 patients with first-time MI. Analyses of characteristics associated with rates of statin treatment in patients with previously diagnosed cardiovascular diseases (CVD). Results: Study I: Exercise test results were associated with exertional chest pain, a pathologic ST-T segment on resting ECG, angina diagnosis according to the patient's opinion, and medication for dyslipidaemia. Cardiovascular events occurred in 52.7%, 18.3%, and 2.0% of patients with positive (ST-segment depression >1mm and chest pain indicative of angina), inconclusive (ST depression or chest pain), or negative tests, respectively. Study II: Positive or inconclusive exercise tests were associated with cardiologist referrals. Among patients with positive exercise tests, referral rates decreased with age, after adjusting for co-morbidity. Self-employed women were referred to cardiologic evaluations more often than other employed women. Study III: The first medical contact was a primary care facility for 52.3% of patients. The pre-hospital delay time was ≥ 2 h for 67.0% of patients in primary care and 44.7% of patients that called emergency medical services or were self-referred to hospital. Study IV: Among patients with prior CVD, 34.5% received current statin treatment before for the first MI. Statin treatment rates decreased with age, after adjusting for CVD and diabetes; women ≥70 years old were treated half as often as men of the same age. Conclusions: Clinical characteristics can be used to identify patients at low risk of cardiac events. The prognosis in patients with a negative exercise ECG was benign for six months after the exercise ECG. Exercise tests are important for selecting patients that require cardiologic evaluations. Age, gender, and employment status interacted with rates of referrals for cardiac evaluation. The pre-hospital delay time was considerably prolonged, particularly when primary care was the first medical contact. Only one third of patients with a prior CVD received statin treatment. Pre-MI statin treatment decreased with age, particularly among women ≥70 years old. In making medical decisions, it is necessary to be aware of biases regarding age, gender, and socioeconomic status. Methodologies for case finding and follow-up need to be improved and implemented in clinical practice. Keywords: Exercise ECG, Ischaemic heart disease, Myocardial infarction, Pre-hospital delay, Primary care, Prognosis, Referral, Statins, Secondary prevention / Sammanfattning på svenska: Bakgrund och syfte: Patienter med ischemisk hjärtsjukdom (IHD) utgör en diagnostisk och terapeutisk utmaning för läkare inom primärvården. Arbets-EKG är en vanlig metod vid utredning av patienter som söker till primärvården för besvär som kan vara förorsakade av IHD. Vi undersökte primärvårdspatienter remitterade till arbets-EKG, med avseende på de kliniska karakteristika (egenskaper och symtom) som kunde associeras med resultatet av arbets-EKG och med prognosen inom sex månader efter undersökningen. Vi jämförde arbets-EKG-svaren med avseende på efterföljande remittering för utredning vid hjärtklinik. Vi kartlade även faktorer av betydelse för tidsfördröjningen före sjukhusvård och för sekundärpreventiv behandling med kolesterolsänkande läkemedel (statiner), före insjuknande i hjärtinfarkt. Metod: De studier som ingår i avhandlingsarbetet (studier I-IV) genomfördes i Region Jämtland och Härjedalen, befolkningsunderlag cirka 99 000 personer i åldrar från 20 år och äldre, under åren 2010-2014. Undersökta patienter och studiedesign: Studier I och II: Prospektiv studie av 865 patienter undersökta med arbets-EKG, klassificerade som: positivt arbets-EKG (dynamisk ST-sänkning >1mm under arbetsprov och bröstsmärta typisk för kärlkramp), inkonklusivt (ST-sänkning eller bröstsmärta) eller negativt arbets-EKG. Utfallsvariabler: hjärt-kärlhändelser (instabil kärlkrampssjukdom, hjärtinfarkt, öppen kranskärlsoperation, ballongvidgning av kranskärl och kardiovaskulära dödsfall) (I) och remittering för utredning vid hjärtklinik inom sex månader efter arbets-EKG (II). Observerade hjärt-kärlhändelser jämfördes med förväntat utfall, enligt multivariabla statistiska modeller. Studie III: Retrospektiv studie av 265 patienter med förstagångs hjärtinfarkt, analyserade med avseende på faktorer av betydelse för tid från symtomdebut och till sjukhusvård, med brytpunkten två timmar eller längre tid för vård på sjukhus. Studie IV: Tvärsnittsstudie av 931 patienter med förstagångs hjärtinfarkt. Patienter med tidigare hjärt-kärlsjukdom analyserades med avseende på statinbehandling före hjärtinfarkten. Resultat: Studie I: Faktorer associerade med arbets-EKG-resultatet (positivt eller inkonklusivt svar mot negativt svar) var: ansträngningskorrelerad bröstsmärta före arbetsprovet, ST-T-segmentsförändringar på vilo-EKG, kärlkrampsdiagnos enligt patientens egen bedömning, samt medicinering för förhöjda kolesterolvärden i blodet. Hjärt-kärlhändelser inträffade i 52.7%, 18.3%, och 2.0% bland patienter med positivt, inkonklusivt respektive negativt arbets-EKG. Studie II: Resultatet från arbets-EKG styrde remitteringen av patienter till hjärtklinik, med högre sannolikhet för remiss efter positivt test. Bland patienter med positivt arbets-EKG remitterades färre patienter vid stigande ålder, justerat för tidigare känd hjärt-kärlsjukdom. Egenföretagande kvinnor blev oftare remitterade än andra kvinnor, justerat för ålder, bröstsmärtesymtom och arbets-EKG-svar. Studie III: I 52.3% av samtliga fall var primärvården (personligt besök eller via telefonrådgivning) den första vårdkontakten för patienter med förstagångs hjärtinfarkt. Tidsfördröjningen före sjukhusvård var 2 timmar eller mer bland 67.0% av alla patienter från primärvården och 44.7% bland de patienter som först ringde larmcentralen (112) eller sökte direkt till sjukhusets akutmottagning. Studie IV: Patienter med tidigare konstaterad hjärt-kärlsjukdom hade en pågående statinbehandling i 34.5% av fallen, före insjuknandet i förstagångs hjärtinfarkt. Andelen patienter med pågående statinbehandling avtog med stigande ålder, justerat för diabetes och tidigare hjärt-kärlsjukdom. Kvinnor från 70 år och äldre erhöll statinbehandling hälften så ofta som jämförbara män. Slutsats: Patienter med låg risk för hjärt-kärlhändelser kan identifieras före remittering till arbets-EKG, med hjälp av kliniska karakteristika. Patienter med negativt svar på arbets-EKG har en god prognos, med få hjärt-kärlhändelser inom sex månader efter arbetsprovet. Urvalet av patienter som remitteras för fortsatt hjärtutredning styrs av resultatet från arbets-EKG, men interaktioner mellan ålder, kön och anställningsförhållanden påverkar sannolikheten för remittering. Tiden från symtomdebut och till sjukhusvård var avsevärt fördröjd, särskilt för de patienter som primärt kontaktade primärvården. Endast en tredjedel av alla patienter med tidigare konstaterad hjärt-kärlsjukdom hade en pågående statinbehandling vid hjärtinfarktinsjuknandet. Andelen patienter med pågående statinbehandling avtog med högre ålder, särskilt bland kvinnor från 70 års ålder och äldre. En ökad medvetenhet om hur ålder, kön och social ställning påverkar den medicinska beslutsprocessen är angelägen. Metoder för bättre identifiering och uppföljning av riskpersoner behöver utvecklas och införas i den medicinska verksamheten. Nyckelord och förklaringar: Arbets-EKG (kliniskt arbetsprov på ergometercykel med samtidig EKG-registrering), positivt arbets-EKG (talar för kärlkrampssjukdom), negativt arbets-EKG (talar för frånvaro av sjukdom). EKG (elektrokardiografi), hjärtinfarkt, ischemisk hjärtsjukdom (sjukdomstillstånd med otillräcklig blodtillförsel till hjärtat), sekundärprevention (förhindra återinsjuknande i tidigare genomliden sjukdom).

Introduction: Cerebrovascular events are a major cause of mortality, disability and healthcare resource use. Despite this, there is a lack of reliable information on their costs and outcomes, particularly related to transient ischaemic attacks (TIA) and minor stroke. Such information is vital to inform decisions about local and national service provision, and to provide reliable estimates for use in cost-effectiveness analyses. Aims This thesis estimates the costs and outcomes of stroke and TIA using data from a population-based study undertaken in a population of over 91,000 individuals in Oxfordshire (the Oxford Vascular Study – OXVASC). In addition, the thesis aims to estimate the short-term cost-effectiveness of two secondary stroke prevention programmes evaluated in a study nested within OXVASC. Methods: Using multiple methods of case ascertainment, 1,282 patients were identified as having suffered a stroke or TIA, of which 1,199 (723 stroke and 476 TIA) patients consented to the study. Follow-up of patients took place at 1, 6, 12 and 24 months, with data collected on patients’ disability, medication usage, living arrangements, and quality of life. Healthcare resource use information was derived from hospital and primary care records, and priced using published unit costs. Findings: Stroke patients had higher case-fatality rates than TIA patients (15% vs. 1%; p<0.001), with 5-year life expectancy being one year longer for TIA patients. For stroke and TIA survivors, the risk of disability remained higher, at around 30% at each of the four follow-ups, than at baseline (17%; p<0.001 for all follow-ups). After standardising for age and gender, average quality of life for stroke and TIA patients combined was significantly lower than English population norms (p<0.001 for all follow-ups). However, when quality of life was compared to population norms by event type, quality of life differences between TIA patients and English population norms no longer remained statistically significant. Important predictors of quality of life included event severity, baseline disability and recurrent vascular events. Total costs were considerably higher 1-year after the initial stroke or TIA than for the year preceding it and, except for day cases, increases were observed for all resource-use categories. Five years after the index event, stroke patients incurred costs of £16,923 (95% CI: 15,149 to 18,858) per patient, significantly higher than those incurred by TIA patients, at £13,904 (95% CI: 11,488 to 16,657; p=0.019). In multivariate analyses, event severity was found to be a significant predictor of inpatient care resource use and costs, as were the presence of recurrent vascular events, especially stroke and coronary events. For non-hospitalised patients, results showed that urgent outpatient specialist assessment and treatment reduced the 90-day risk of fatal or disabling stroke (0.4% vs. 5%, p<0.001) compared with less urgent assessment and treatment. In terms of resource usage, patients who were assessed and treated urgently had lower recurrent stroke hospitalisation (2% vs. 8%; p=0.001), and reduced overall number of days in hospital (average reduction of 4 days; p=0.017). These reductions in hospital resource usage generated savings of £643 per patient assessed and treated urgently in an outpatient clinic (p=0.028). Conclusion: Despite the impact of stroke on death, disability and healthcare resource use, there is a lack of reliable information on costs and outcomes, especially for TIA and minor stroke. Through the use of a population-based study, the gold-standard study design when assessing the incidence and outcomes of TIA and stroke, this thesis provides healthcare decision makers and researchers with a wealth of data on the resource use patterns, costs and outcomes of TIA and stroke patients, and their main predictors.

La progression de l’espérance de vie au Québec reflète l’amélioration de la santé de la population. Toutefois, des décès continuent à survenir prématurément avant l’âge de 75 ans. Une part de cette mortalité prématurée est potentiellement évitable. L'objectif de ce mémoire est d’estimer la mortalité évitable au Québec de 1981-1985 à 2005-2009. Pour cela, la méthode de Tobias et Jackson (2001) a été appliquée sur des données de décès, fournies par l’Institut national de santé publique du Québec, pour estimer les taux de mortalité évitable totale et pour chacun des sexes. Cette approche nous a, par ailleurs, permis d’estimer des taux de mortalité évitable selon trois paliers de prévention : primaire, secondaire et tertiaire. Nos résultats démontrent une tendance à la baisse de la mortalité évitable à travers le temps. Cette baisse a été enregistrée chez les deux sexes, mais des disparités de mortalité évitable existent entre les hommes et les femmes. En effet, la mortalité évitable des hommes est plus élevée que celle des femmes et cet écart de mortalité est principalement dû à la mortalité évitable associée à la prévention primaire. L’analyse de la mortalité évitable par cause de décès fait ressortir que le cancer du poumon est la principale cause de décès évitable tant chez les hommes que chez les femmes en 2005-2009. Durant cette même période, le cancer du sein et les cardiopathies ischémiques étaient la deuxième cause de décès évitable respectivement chez les femmes et chez les hommes. / The upward trend observed in Quebec’s life expectancy in past years suggests that population health has continued to improve. However, a number of deaths continue to occur prematurely before the age of 75 years. A part of this premature mortality is potentially avoidable. The objective of this paper is to estimate avoidable mortality rates in Quebec from 1981-1985 to 2005-2009. Avoidable mortality rates were obtained by applying the method of Tobias and Jackson (2001) to mortality data made available to us by the Institut national de santé publique du Québec. Furthermore, this approach allowed us to evaluate avoidable mortality rates by three levels of prevention: primary, secondary and tertiary. Our results show a downward trend in avoidable mortality from 1981-1985 to 2005-2009. This decline was observed for the whole population and also for both sexes. Differences in male’s and female’s avoidable mortality trends are however noticed. Indeed, avoidable mortality is higher for men than women and a large part of this difference is associated to primary prevention. The analysis by cause of death revealed that lung cancer was the leading cause of avoidable death in both men and women in 2005-2009. During this same period, the second leading cause of avoidable mortality is breast cancer and ischemic heart diseases in females and males respectively.