The study explored maternal and paternal attachment, taking a multidimensional approach, in relation to adolescent self-harm. Based on adolescents’ perception of their mothers and fathers availability, anger, and empathy, we examined what contribution of attachment was most predictive of self-harm separately and simultaneously. The sample included 564 Canadian high school students in grade 8 to 12. The quantitative survey was conducted on computers, and was from a three year longitudinal study, using the second and third annual assessments. Cross-sectionally, the results suggested low parental availability, anger toward mothers, and low empathy toward fathers to be related to self-harm. Longitudinal analysis did not support the hypotheses. In sum, attachment to mothers and fathers both contributed to the understanding of adolescent self-harm.

The SARS-CoV-2 pandemic has been a worldwide chronic, stress-inducing natural catastrophe associated with increased emotional challenging. Patients with Post-traumatic stress disorder (PTSD), self-injury behavior, and obesity are predisposed to aggravation of their symptoms at this time, requiring new therapeutic approaches to balance their disrupted neuro-hormonal stress axis. Here we present our observations of an off-label treatment with lamotrigine in an adolescent girl with PTSD, self-injury behavior, and obesity. Lamotrigine was an efficacious pharmaceutical intervention that helped the patient deal with chronic stress and associated anxiety. The results are discussed based on our previous basic research outcomes in animals and humans that focused on the glutamate-cortisol circuits within the limbic brain.

Bakgrund: Självskadebeteende är ett sedan länge förekommande fenomen som kan vara framträdande hos patienter med en oförmåga att reglera affekter. Det innebär ett lidande för patienterna och det bidrar till en känslomässig påverkan hos sjuksköterskorna. För att skapa en gynnsam omvårdnadsrelation behövs resurser, kunskap, kompetens och stöd för sjuksköterskorna i omvårdnaden. Syfte: Beskriva sjuksköterskans erfarenheter och upplevelser av att vårda patienter med självskadebeteende. Metod: Data samlades in från sex sjuksköterskor genom kvalitativa semi-strukturerade intervjuer med stöd av en intervjuguide. Materialet har analyserats med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Det framkom fyra kategorier "Att självskada", "Behov av kompetens", "Ge omvårdnad" och "Känslomässig påverkan". Sjuksköterskorna lyfte svårigheter i omvårdnaden, behovet av kompetens och den känslomässiga påverkan de drabbades av i mötet med patienter med självskadebeteende. Slutsats: Självskadebeteende skapar många olika känslor hos sjuksköterskorna, både positiva och negativa. Sjuksköterskorna upplevde att patienter med självskadebeteende var en svår, men intressant grupp att arbeta med. Tidsbrist, stress och upprepade självskadehandlingar var påfrestande och de känslor som uppkom hos sjuksköterskorna var inte alltid lätta för dem att hantera. Sjuksköterskorna poängterade vikten av att fånga upp patienter i tid men beskrev även svårigheterna i att kunna göra det. Sjuksköterskorna efterfrågade utökat stöd, kunskap och bättre resurser för att känna sig trygga i sin yrkesroll samt för att kunna erbjuda patienter med självskadebeteende en god och säker omvårdnad. / Background: Self-harm behavior is a long-standing phenomenon and is often prominent in the inability to regulate emotions. It creates suffering for the patients and it provides an emotional impact of the nurses. In order to create a favorable caring relationship resources needed, expertise and support for nurses in nursing. Purpose: Describe nurses' experiences of caring for patients with self-harm behavior. Method: Data were collected from six nurses through qualitative semi-structured interviews with the support of an interview guide. The material was analyzed using qualitative content analysis. Results: It emerged four categories "to self-harm," "Need for skills", "Giving care" and "emotional impact". The nurses lifted the difficulties in the care, the need for skills and the emotional impact they suffered in the meeting with patients with self-harm behavior. Conclusion: Patients with self-harm behavior have an emotional impact on nurses, giving them both negative and positive feelings. The nurses felt that patients with self-harm behavior were a difficult, but interesting group to work with. Lack of time, stress and repetitive self-harm behavior were stressful for the nurses. The nurses requested more support, knowledge, competence and resources to feel safe and strong in their professional capacity and to able to offer a high-quality care for the patients.

Bakgrund: Forskning visar att den psykiska ohälsan hos barn och ungdomar ökar, inte minst när det gäller flickor i tonåren. Detta leder till att flickorna får ångest som de hanterar genom att utveckla ett självskadebeteende. Skolsköterskorna har möjlighet att uppmärksamma dessa flickor genom det dagliga hälsofrämjande omvårdnadsarbetet.   Syfte: Syftet med studien var att beskriva skolsköterskors erfarenhet av att möta flickor med ett självskadebeteende. Metod: I studien användes en kvalitativ metod och resultatet analyserades genom innebördsanalys. Sex skolsköterskor intervjuades via e-postintervju. Resultat: Studien resulterade i tre innebördsteman som var: flickorna uppmärksammas på olika vis, erfarenhet av samarbete och skapa goda relationer. Konklusion: Studien visade att skolsköterskorna möter flickorna med självskadebeteende antingen via hälsosamtal eller genom att omgivningen larmar om att flickorna mår dåligt. Studien visar också att skolsköterskorna upplever frustration när samarbeten med externa aktörer så som barn och ungdomspsykiatrin inte fungerar och mycket av ansvaret läggs på skolsköterskorna. Studien visade även att samverkan med vårdnadshavare är viktigt i arbetet med flickorna. / Background: Research shows that mental disorders in children and adolescent is increasing, especially when it comes to teenage girls. This may increase anxiety in some girls, which they might handle by developing self-harm behavior. School nurses are able to pay attention to these girls through daily health promotion nursing work. Aim: The aim of the study was to describe the school nurse’s experience of meeting girls with self-harm behavior. Method: A qualitative method was used in the study and the result was analyzed according to meaning analysis. Six school nurse were interviewed by email interviews. Result: The study resulted in three meaning subjects; the girls are noted differently, experience of cooperation and create good relationships. Conclusion: The study showed that the school nurses meet girl with self-harm behavior, either through health interviews or by the environment warning that the girls feel bad. The study also shows that school nurses are experiencing frustration when cooperation with external actors such as children and adolescent psychiatry does not work and much of the responsibility is left with the school nurses. The study also showed that cooperation with parents is important when working with these girls.

No description available.

Understanding the self-harm behavior can help to explain how difficult or easy is the engagement in risk behaviors, included that unhealty. We see that self-harm behavior and the bullying have emerged and researchers have been give attention for it, mainly at adolescence and in the scholar context, the place where we observe more prevalence of it. In this sense, we aimed to investigate the possible relationships between self-harm behaviors and bullying victimization at adolescents of Sergipe. We did three studies: first, a theoretical article that brings the concept, classification and description the self-harm behavior about the development phases, associated factors, diagnostic, treatment/intervention and prevention; second, a empirical article about social distribution of bullying at adolescentes of Sergipe; and third, the main study, a empiral article that investigated possible relationships between self-harm behavior and bullying, as well between self-harm behavior and sociodemographic perfil of a adolescent sample of Sergipe. Mainly, we add knowledge to the literature about self-harm behavior, what contributes for thematic studies because get together the literature findings. At second place, the screening of bullying in Sergipe confirmed the phenomenon prevalence with a rapid diagnostic scale and for this we can use this variable in the third study. At the end, we identified the self-harm occurrence, as well precipitators or reinforcement factors, being possible doing the classification by specific groups of population, our main objective. / Entender as condutas autolesivas ajuda a explicar o que facilita o engajamento das pessoas em outros comportamentos que trazem perigo a si mesmas, inclusive não saudáveis. Vê-se que o comportamento autolesivo e o bullying são fenômenos que têm emergido e chamado atenção de pesquisadores, principalmente no período da adolescência e no contexto escolar, que têm sido apontado como local em que se observa a maior prevalência. Nesse sentido, o presente trabalho buscou investigar as possíveis relações entre condutas autolesivas e bullying em adolescentes sergipanos. Foram realizados 3 Estudos: o primeiro estudo trata-se de um artigo teórico que conceitua, classifica e descreve as condutas autolesivas em relação aos períodos desenvolvimentais, principais fatores associados, formas de avaliação, tratamento/intervenção e prevenção; o segundo estudo se trata de um artigo empírico de rastreio e distribuição social do bullying em adolescentes sergipanos; por fim, o terceiro e principal estudo investigou possíveis relações entre condutas autolesivas e bullying, bem como entre condutas autolesivas e o perfil sociodemográfico de uma amostra do Estado de Sergipe composta por adolescentes. A presente dissertação, em geral, atendeu todos os objetivos. Primeiramente, agregou à literatura sobre condutas autolesivas, o que contribui para o estudo da temática ao reunir os principais achados da literatura. Em segundo lugar, com o rastreio do bullying no Estado de Sergipe, foi possível confirmar a prevalência do fenômeno por meio de uma escala de rápido diagnóstico, tornando possível usá-lo como variável no Estudo 3. Por fim, ao se identificar a ocorrência da prática autolesiva, bem como fatores precipitadores ou reforçadores do ato, tornou-se possível classifica-la a partir de grupos específicos da população, objetivo primordial do trabalho como um todo.

Bakgrund: Självskadebeteende väcker många känslor och det förekommer en del missförstånd om fenomenet. Beteendet är sannolikt mer vanligt förekommande bland kvinnor än hos män och debuterar ofta i tidiga tonåren men kan drabba vem som helst. Att vårda personer med självskadebeteende är en utmaning för personal inom hälso- och sjukvården. Därför är det viktigt att belysa hur personer med självskadebeteende beskriver sina upplevelser om vad som kan utgöra betydelsefulla vårdinsatser. Syfte: Syftet med studien var att undersöka hur personer med självskadebeteende beskriver möten med vården. Metod: En litteraturöversikt av 12 kvalitativa artiklar har utförts för att på ett systematiskt sätt redogöra för den forskning som gjorts inom det specifika området. Resultat: Personer med självskadebeteende upplevde både avsaknad och tillgång till förtroliga mellan-mänskliga relationer med vårdpersonal. Inom heldygnsvården kunde de mötas av oförstående och respektlös vårdpersonal som var mer intresserad av regler och uppfostrande än av individer i behov av vård och mellan-mänskliga relationer. Ett av de främsta hindren för återhämtningsprocessen var exponeringen för andra personers självskadebeteende. Det som upplevdes främjande för mellan-mänskliga relationer var personal som var genuint omtänksamma och tog sig tid att verkligen lyssna på varje individs unika berättelse. Om det fanns en ömsesidig och förtrolig vårdrelation, fanns en större benägenhet att söka vård i framtiden. Diskussion: Metoden och resultatet diskuteras mot bland annat bakgrund, vårdteoretisk utgångspunkt, lagar, kompetensbeskrivningar och vetenskapliga artiklar. / Background: Self-harm behavior evokes many emotions and there is some misunderstanding about the phenomenon. The behavior is likely to be more common amongst women than men and often starts in the early teens but can affect anyone. Caring for people with self-harm behavior is a challenge for healthcare professionals. Therefore it is important to clarify how people with self-harm behavior describe their experiences of what may represent significant care interventions. Aim: The aim was to find out how people with self-harm behavior experience healthcare. Method: A literature review of 12 qualitative articles has been carried out to systematically account for the research done in the specific field. Results: Individuals with self-harm behavior experienced both a lack of and access to trustful interpersonal relationships with healthcare professionals. In inpatient care they could be met by incomprehensible and disrespectful nursing staffs who were more interested in rules and upbringing than by individuals in need of care and interpersonal relationships. One of the main obstacles to the recovery process was the exposure to other people's self-harm behavior. The foundation for an interpersonal relationship was staffs that were genuinely thoughtful and took the time to really listen to each individual's unique story. If there was a mutual and trustful care relationship there was a greater tendency to seek care in the future. Discussion: The method and result are discussed towards the background, the theory of care, laws, competence descriptions and scientific articles.

<p>Uppsatsen belyser vägen ur ett självskadande beteende där tre kvalitativa intervjuer har gjorts för att närma sig vändpunktsprocesserna. Även en självbiografisk bok har använts som empiriskt stöd. Syftet är att kunna urskilja hur vägen ut ur ett självskadande beteende kan se ut för olika personer. Det empiriska materialet belyses även utifrån Antonovskys teori om KASAM, Ebaugh Fuchs teori om exitprocesser samt tidigare forskning. De frågeställningar som ligger till grund för uppsatsen är följande: är det möjligt att kunna urskilja en vändpunkt (yttre och inre faktorer)? Vilken betydelse har personer i individens omgivning haft för vägen ut ur ett självskadande beteende? Hur har samhällets insatser hjälpt individen att ta sig ur sitt beteende? De slutsatser som kan konstateras är att det för samtliga intervjudeltagare samt i den självbiografiska boken går att urskilja någon form av vändpunkt. Utifrån de berättelser vi tagit del av kan vi konstatera att vändpunkter kan se väldigt olika ut. Ytterligare en slutsats är att samtliga kvinnor är eniga om att vårdinsatserna är för denna patientgrupp bristfällig eller ibland helt lyser med sin frånvaro. Det viktigaste i intervjudeltagarnas tillfrisknande är deras egen jagstyrka och motivation. Samtliga kvinnor har i dag nya hanteringsstrategier för att klara av livets motgångar och svårigheter.</p> / <p> </p><p>This thesis highlights self-harming behavior and the journey to recovery. To approach the turning point and the following process three qualitative interviews has been done. An autobiographical book has been used as an empirical data. The purpose is to distinguish how the journey to recovery can differ between diverse people. The empirical data has been illustrated by using Antonovskys theory sence of coherence, Ebaugh Fuchs process of roll exit and current research. The issued questions grounding the thesis are: is it possible to distinguish a turning point (outer and inner factors)? How important were the people surrounding the individual to find the way out? And how did society's efforts help the individual out of its behavior? The conclusions that are determined are that with all of the interviewed and the autobiographical book, a turning point can be discerned. From the stories given to us we can determine that the turning points can differ considerably. Yet another conclusion is that all of the women agree that the care effort towards these types of patients is insufficient or even non-existent. The most important part in the recovery of the interviewed is their own strength and motivation. All of these women today have new strategies on how to handle life's adversity and difficulties.</p>

Uppsatsen belyser vägen ur ett självskadande beteende där tre kvalitativa intervjuer har gjorts för att närma sig vändpunktsprocesserna. Även en självbiografisk bok har använts som empiriskt stöd. Syftet är att kunna urskilja hur vägen ut ur ett självskadande beteende kan se ut för olika personer. Det empiriska materialet belyses även utifrån Antonovskys teori om KASAM, Ebaugh Fuchs teori om exitprocesser samt tidigare forskning. De frågeställningar som ligger till grund för uppsatsen är följande: är det möjligt att kunna urskilja en vändpunkt (yttre och inre faktorer)? Vilken betydelse har personer i individens omgivning haft för vägen ut ur ett självskadande beteende? Hur har samhällets insatser hjälpt individen att ta sig ur sitt beteende? De slutsatser som kan konstateras är att det för samtliga intervjudeltagare samt i den självbiografiska boken går att urskilja någon form av vändpunkt. Utifrån de berättelser vi tagit del av kan vi konstatera att vändpunkter kan se väldigt olika ut. Ytterligare en slutsats är att samtliga kvinnor är eniga om att vårdinsatserna är för denna patientgrupp bristfällig eller ibland helt lyser med sin frånvaro. Det viktigaste i intervjudeltagarnas tillfrisknande är deras egen jagstyrka och motivation. Samtliga kvinnor har i dag nya hanteringsstrategier för att klara av livets motgångar och svårigheter. / This thesis highlights self-harming behavior and the journey to recovery. To approach the turning point and the following process three qualitative interviews has been done. An autobiographical book has been used as an empirical data. The purpose is to distinguish how the journey to recovery can differ between diverse people. The empirical data has been illustrated by using Antonovskys theory sence of coherence, Ebaugh Fuchs process of roll exit and current research. The issued questions grounding the thesis are: is it possible to distinguish a turning point (outer and inner factors)? How important were the people surrounding the individual to find the way out? And how did society's efforts help the individual out of its behavior? The conclusions that are determined are that with all of the interviewed and the autobiographical book, a turning point can be discerned. From the stories given to us we can determine that the turning points can differ considerably. Yet another conclusion is that all of the women agree that the care effort towards these types of patients is insufficient or even non-existent. The most important part in the recovery of the interviewed is their own strength and motivation. All of these women today have new strategies on how to handle life's adversity and difficulties.

Bakgrund: Självskadebeteende är ett utbrett och komplext beteende. Psykisk ohälsa och ångest är de centrala orsakerna och kan drabba människor i alla åldrar. Patienter som söker vård känner rädsla för hur de kommer bli bemötta och har en rädsla om att inte bli förstådda av vårdpersonalen. Sjuksköterskan strävar i sin arbetsroll efter att främja hälsa och förhindra ohälsa. Utifrån den personcentrerade vården eftersträvas en öppenhet för patenten och patientens perspektiv av sin berättelse. Syfte: Beskriva sjuksköterskans upplevelse av att möta patienter med självskadebeteende. Metod: Den kvalitativa litteraturöversikten baserades på tolv vetenskapliga artiklar. Analysen genomfördes med stöd av modell i fem steg av Friberg. Resultat: När sjuksköterskor bemöter patienter upplevde de otillräcklighet bestående av kunskapsbrist, hjälplöshet och en känsla av bristande riktlinjer. De upplevde även en tidsbrist för att hjälpa patienten.  Känslor som upplevdes vid mötet med patienter med självskadebeteende varierade mellan olika sjuksköterskor. Frustration var en känsla som kunde upplevas, då patienterna ofta återkom till vården. Genom att skapa en öppen relation vid bemötandet, upplevdes det att man fick en ökad förståelse för patienten. Slutsats: För att främja ett bra bemötande till patienter med självskadebeteende behöver sjuksköterskor erbjudas mer utbildning inom ämnet. Verksamheten behöver även utveckla rutiner och riktlinjer för att kunna underlätta bemötandet. / Background: Self-harm is a complex behavior where mental illness and anxiety are the important reasons why it’s developed.  Patients have a fear of not being understood or taken seriously by the healthcare staff. The nurse strives in her profession to promote health and prevent ill health. Based on the person-centered care, an openness to the patient and perspective for the patient’s history is important to strive for. Purpose: The purpose was to describe the nurse's experience of meeting patients with self-harm behavior. Method: The qualitative literature review was based on 12 scientific articles. The analysis was performed according to model in five steps by Friberg. Results: Nurses experienced the feeling of inadequacy, consisted of lack of knowledge and guidelines, helplessness and feeling of lack of time when responding to patients. By creating an open relationship during the meeting, it was felt that the nurses gained a greater understanding of the patient. Conclusion: Nurses needs to be offered more education in the subject, in order to promote a good response to patients with self-harm. Routines and guidelines must also be developed to facilitate the response.