I många klasser finns det elever som av en eller annan anledning inte tar lika mycket utrymme i det offentliga rummet (klassrummet). Vi har valt att intervjua verksamma lärare och gjort litteraturstudier i ämnet. Enligt de elva lärare som ingår i denna studie är dessa elever ofta flickor. Syftet är därför att ta reda på hur några lärare resonerar och arbetar med dessa elever. Våra frågor är vad flickornas tystnad kan bero på enligt lärarna och litteraturen. Lärarna tror att de vanligaste orsakerna till flickornas tystnad är att de är blyga, att de har dåligt självförtroende, deras personlighet eller hur de blivit uppfostrade. Vi finner att lärarnas svar överensstämmer med den litteratur som vi har läst. Litteratur och intervjuade lärare säger även att skillnader i genus spelar en viktig roll. Lärarens agerande i klassrummet spelar en väsentlig roll för hur den talängsliga flickan kommer att utveckla sin tystnad, om hon kommer att fortsätta vara tyst eller om hon kommer att prata mer. De lärare som vi har intervjuat i denna studie säger sig ha olika strategier, som ständigt finns i deras tankar, för hur de kan stötta flickorna till att våga ta mer plats. Vi analyserar även lärarnas svar.

Examensarbetets syfte var att undersöka om och hur förskolepedagoger kan stärka barn till att få en god självkänsla. Studien redogör också för vad självkänsla och självförtroende är. För att få svar på frågeställningarna "kan förskolepedagoger hjälpa barn att få en god självkänsla?" och "hur bär de sig i så fall åt?" har observation och intervjuer gjorts på en förskola vars policy fokuserar på att stärka barns självkänsla. Utifrån intervjuerna har tre teman tolkats fram: tema 1 Självkänsla och självförtroende, där begreppens innebörd behandlats, tema 2 Pedagogernas förhållningssätt, hur har pedagogerna tänkt kring sitt eget beteende? och tema 3 Pedagogernas arbetsmetod, inom vilket pedagogernas arbetssätt redovisats. Dessa teman har sedan exemplifierats med de intervjuade pedagogernas egna ord. Resultatet har tolkats med hjälp av bland annat studiens teoretiska förankring i Daniel Stern teori om vad som sker i barns inre och hur ett barn ser på sig själv. I tolkningen av teman har händelser och reflektioner från observationen bearbetats. I resultatet påvisas vikten av att vara en god förebild och pedagog med förståelse om att dennes beetende påverkar barns självkänsla och deras självförtoende.

Syfte och frågeställningar Syftet med studien har varit att undersöka bakomliggande orsaker till varför de individer som deltog i GIH projektet har fortsatt att träna på egen hand. En jämförelse har gjorts mellan grupperna, de som har fortsatt att träna och de som inte har fortsatt att träna. Våra frågeställningar var: Vilken betydelse har motivation för fortsatt träning? Vad har ledarskapet för betydelse för den aktive? Vilken betydelse har självförtroende för fortsatt träning? Metod Datainsamlingen har skett på två olika sätt, dels genom en strukturerad enkät och dels genom halvstrukturerade intervjuer. Enkäten genomfördes på 89 deltagare från projektet i folkhälsovetenskap, våren -06, GIH projektet. Av dessa valdes fyra ut till intervju. Två deltagare som har fortsatt att träna och två som inte fortsatt att träna efter projektet. Tre begrepp har använts som analysredskap, motivation, ledarskap samt självförtroende. Utifrån dessa har vi komponerat en egen modell, vilken säger att samtliga begrepp står i ständig relation till varandra. Resultat Vårt resultat visar på att motivationen är viktig för att hitta lusten och viljan i att träna. Här är det den inre känslan och glädjen i att träna, d.v.s. den inre motivationen som påverkar individen mest. Positivt ledarskap som beskrivs som stöttande, engagerat och pushande har också stor betydelse för individen och dennes prestation för fortsatt träning. Självförtroendet visade sig ha påverkan i träningssammanhang men ingen betydelse för att en person ska fortsätta att träna. Utifrån vår egen konstruerade modell, vilken visar på att de tre begreppen står i ständig relation till varandra för fortsatt träning, kunde vi konstatera att motivationen var av störst betydelse. Ledarskapet hade stor påverkan för den aktive inom träning samt att självförtroendet visar på betydelse i träningssammanhang men inte för fortsatt träning. Slutsats Att de tre begreppen, motivation, ledarskap och självförtroende skulle stå i ständig relation till varandra för individen i träningssammanhang visade sig stämma, men motivation kom att vara av störst betydelse. Däremot har studien visat att motivation samt ledarskapet är viktigt för individen för att en person ska fortsätta att träna. Självförtroende däremot visar inte på särskilt stor betydelse för den aktiva för fortsatt träning.

Syftet med föreliggande studie var, dels att få en förståelse för hur några unga ambitiösa högpresterande män använder sig av copingstrategier i vardagen med fokus på skolan, samt erhålla en bredare förståelse för några gymnasielärares reflektioner över fokusgruppens strategier. Semistrukturerade intervjuer gjordes med utgångspunkt i olika teman. Fyra teman för de unga ambitiösa männen; hantering av stress, omgivande faktorer som eventuellt orsakar stress, påverkan på välbefinnandet samt framtidssyn, och fem teman för de intervjuade lärarna; fokus unga ambitiösa män, vad urskiljer den gruppen?, vilken är problematiken?, vilka strategier har du som lärare för att hjälpa? samt hur ser organisationen på dessa unga män? Urvalet bestod av fyra unga, ambitiösa, högpresterande män i åldern 18-19 år samt fyra lärare på gymnasienivå i åldern 31-47 år. Sammantaget visade resultatet att unga, ambitiösa och högpresterande män ser en klar koppling mellan prestation och resultat, där de är väl medvetna om sin egen roll. Detta leder till hög upplevd kontroll, dock kan kraven i vissa fall upplevas som för låga och leda till likgiltighet. Lärarna i föreliggande studie upplevde ambitiösa unga män som en väl fungerande elevgrupp, men som tenderade att förbises. Diskussionen berörde unga, ambitiösa och högpresterande mäns vardag med utgångspunkt i skolan samt lärarnas reflektioner sett i ett samhällsperspektiv, grupperspektiv och individperspektiv

Syfte Syftet med denna studie har varit att, med elever ur två klasser i skolår tre, jämföra pojkars och flickors självförtroende kopplat till prestation i idrottsundervisningen. Vi har behandlat huruvida det finns några skillnader mellan könen i den uppskattade respektive upplevda prestationsförmågan gentemot den faktiska prestationen. Därtill har elevernas föreställningar om det motsatta könets prestation undersökts. Metod Vi undersökte elevers självförtroende genom att mäta deras tilltro till sin prestation samt upplevelsen av denna. Respondenterna besvarade två självskattningsformulär, före samt efter genomförandet av ett motoriskt test. Föreställningarna om det motsatta könets prestationer mättes dessutom i det andra självskattningsformuläret. Skalan i formulären samt övningarna i det motoriska testet baserades på beprövade metoder. Undersökningens statistiska material behandlades sedan i statistikprogrammet SPSS. Resultat Då den uppskattade prestationen sattes i relation till den faktiska påvisades inga signifikanta skillnader mellan könen. Sammantaget uppskattade dock pojkarna sina prestationer högre samtidigt som de även presterade något bättre än flickorna. När den upplevda prestationen sattes i relation till den faktiska fann vi att det för pojkarna förelåg ett signifikant positivt samband, medan denna relation ej påträffades hos flickorna. Ingen av eleverna upplevde att de presterade sämre än de bedömningar vi gjorde. Våra resultat visade även att pojkarna hade lägre föreställningar om hur flickorna presterade, än omvänt. Slutsats De likheter och skillnader som framkom i undersökningen mellan könen kan vara produkten av samhällets skapade förväntningar och föreställningar. Undersökningen åskådliggjorde att barnen i studien uppvisade gott självförtroende samt att genussocialiserande föreställningar förekom hos dem.

Vårt syfte med examensarbetet var att undersöka dansens eventuella betydelse för stärkande av självuppfattning hos barn i förskoleåldern. I förskolans uppdrag läggs stor vikt vid arbetet med att stärka barns självkänsla. Vi valde därför att undersöka dansens och rörelsens betydelse i detta arbete. De frågeställningar vi valde att undersöka var följande: • Hur arbetar förskollärare respektive danslärare med dans och rörelse med fokus på att stärka barns självuppfattning? • Är dans och rörelse en metod för att stärka barns självuppfattning? På vilket sätt? För insamling av data använde vi oss av kvalitativa intervjuer med förskollärare och danspedagoger, samt observationer av en barngrupp under fyra stycken dans och rörelsepass, dessa pass genomförda av oss. Att dansen passar alla barn var samtliga intervjupersoner eniga om, bara övningarna utgick från barnens behov, intressen samt vad de kan och klarar av. I vår undersökning fann vi ingen stor skillnad på hur arbetssättet med dans och rörelse skiljde sig mellan förskollärare och danspedagoger. Undersökningen har visat att danspedagoger troligtvis har ett mer utvecklat arbetssätt och en djupare kunskap kring dans. De har vidare en större chans att genom sitt breda register hjälpa barnen med utvecklande av sin självuppfattning.

Det övergripande syftet med denna studie har varit att undersöka speciallärares erfarenheter med att arbeta med Tidig Intensiv Lästräning och vilka konsekvenser de anser att undervisningen får för lässvaga elever. Studien har utgått ifrån följande frågeställningar: Vilka är de faktorer som gör TIL-undervisningen framgångsrik enligt speciallärarna? Vilka svårigheter anser speciallärarna vara förknippade med att arbeta med TIL? På vilket sätt anser speciallärarna att TIL-undervisningen skiljer sig ifrån den traditionella läsundervisningen, fördelar/nackdelar? Insamling av den data som ligger till grund för studien har skett genom 5 kvalitativa, semistrukturerade intervjuer. Samtliga respondenter som deltar i studien arbetar som speciallärare. I de teman som blev synliga under arbetets gång och som har behandlats i studien, har det visat sig att speciallärarna anser att metoden hjälper de flesta eleverna att komma vidare i sin läsutveckling. Metoden fungerar bra för de barn som inte har specifika läs- och skrivsvårigheter eller andra diagnoser. Möjligheten att på en daglig basis arbeta med att förstärka elevernas självförtroende genom bekräftelse och beröm, men också genom att tydliggöra elevernas framsteg anses som en särskilt viktigt för att eleven ska lyckas. Även individualisering, kvantitet och kontinuitet lyftes fram av respondenterna som avgörande faktorer för att metoden skulle ge önskat resultat. Vidare ansåg speciallärarna att TIL-undervisningen var resurskrävande. Bristen på tid var en faktor som gjorde att TIL-undervisningen i vissa fall ställdes mot den övriga specialundervisningen. I studien lyfter speciallärarna fram en-till-en undervisningen som en viktig förutsättning som gör att metoden fungerar och ger speciallärarna andra förutsättningar att arbeta på ett annat sätt än i den traditionella läsundervisningen.

Enligt gjorda undersökningar så sjunker svenska elevers prestationer i relation till andra länder inom matematikämnet. Enligt gjorda undersökningar så verkar självförtroende och resultat på något sätt kopplade till varandra. Syftet med detta examensarbete är att undersöka vad eleverna och lärare anser vara de viktigaste förslagen på arbetssätt som kan användas för att öka deras självförtroende i matematikämnet samt vilka likheter och skillnader man kan se mellan elevers och lärare svar och mellan pojkar och flickors svar. Genom en genomförd enkätundersökning visar resultaten att många av pojkarna, flickorna samt lärare kryssat för förslag 3: varierat arbetssätt, förslag 8: Du får tydligt veta vilka mål du jobbar mot/varför du jobbar med en viss sak, förslag 6: läraren använder en blandning av olika bedömningsmetoder och förslag 4: Gemensamma samtal och diskussioner. Ingen lärare har valt förslag 9: Du får vara med och påverka mer som ett av de fem viktigaste. Förslag 5: Samarbete med andra skolämnen, har fått väldigt lite av de totala rösterna både av elever och av lärare. Slutsatsen är att eleverna och lärare vill se en förändring mot en mer varierad undervisning, tydliga mål och metoder, varierade bedömningsformer samt mer samtal och diskussioner för att eleverna ska bli mer engagerade, stimulerade och mer motiverade för matematikämnet och känna sig duktiga och eventuellt få ett ökat självförtroende som i sin tur kan öka måluppfyllelsen.

Den fysiska inaktiviteten ökar och därmed förekomsten av hälsorisker diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar som är nutidens största folkhälsosjukdomar. Undersökningar visar att alla elever inte deltar i idrottsundervisningen fullt ut samt att ursäkterna för detta ökar. Mycket tyder på att ämnet och dess lärare marginaliseras i skolan då allmänheten saknar förståelse för dess syfte och målsättning. Tidigare forskning visar även att elevers förväntningar inte alltid överensstämmer med undervisningen vilket gör att denna inte blir meningsfull för dessa. Denna studie syftar till att undersöka faktorer som påverkar rörelseglädje genom fokusgruppssamtal med föräldrar till barn i Hälsoprojektet, där rörelseglädje har dokumenterats. Samtalen har analyserats och tolkats utifrån kvalitativ innehållsanalys. Resultatet tyder på att ledare, självförtroende och möjligheter till inflytande påverkar rörelseglädjen vilket i studien varit kopplat till situation och miljö.

Uppsatsens syfte var att undersöka vilka uppfattningar skidskyttetränare och utövare har, om hur en yttre feedback kan påverka utövarnas självförtroende. För att få mer information om hur utövarna reagerar på feedback togs även tränarnas upplevelser och tankar med, eftersom det kan vara svårt att som individ analysera sitt eget självförtreonde och se vad som påverkar en själv. Utifrån intervjuer med 8 skidskytteutövare och 3 skidskyttetränare som verkat på internationella tävlingar för Sverige, samlades information in om deras tankar och upplevelser inom yttre feedback och dess påverkan på utövarnas självförtroende. Resultatet visade att yttre feedback påverkar utövarnas självförtroende, varav en direkt yttre feedback ansågs mest kunna påverka självförtroendet. En indirekt yttre feedback ansågs vara bra för självförtroendet i längden, om den innehöll konstruktiv information. Yttre feedback som gavs från personer utövarna hade nära relation med eller såg upp till, som tränare eller familj, ansågs kunna ge mest effekt. Feedback ansågs kunna påverka individer på olika sätt samtidigt som tränarnas upplevelser inte skilde sig väsentligt från utövarnas egna upplevelser. En ökad kunskap hos tränare om hur användningen av yttre feedback påverkar individer beroende på hur den används, samt hur tränarna kan utveckla en trygg miljö, tycks kunna påverka utövarnas självförtroende positivt.