Min intention med detta arbete har varit att få en inblick i vad flickor och pojkar påhögstadiet anser om matematikundervisningen i stort och även vad de anser om sin egenförmåga och sitt stödbehov i matematik. Jag ville se om det finns skillnader isjälvförtroendet hos flickor och pojkar men också om elever i behov av stöd imatematik uttrycker andra uppfattningar. Studien har utgått ifrån ett sociokulturelltperspektiv och ett genusperspektiv och som metod för undersökningen användes enkätoch kvalitativa intervjuer. Resultatet visar att flickor och pojkar har liknandeupplevelser av matematiklektionerna men att flickorna förmedlar att de inte är likaduktiga i matematik som pojkarna, att de arbetar hårdare och behöver mer hjälp änpojkarna. Flickorna, och då speciellt flickor med behov av särskilt stöd i matematik,uppger ett mycket lägre självförtroende i skolarbetet än pojkarna. Pojkar i behov av stödi matematik har däremot lika bra självförtroende som övriga pojkar.

Under våren 2014 genomfördes en kvalitativ intervjustudiemed fem matematiklärare som undervisar i årskurserna 7-9 i en svensksmåstadskommun. Studien har ett sociokulturellt perspektiv som utgångspunkt ochhar inspirerats av fenomenografisk ansats. Tidigare forskning beskrivermatematikångest ur ett internationellt perspektiv. I Sverige har begreppetmatematikångest inte uppmärksammats i så hög utsträckning. Syftet med den härstudien var att undersöka hur några lärare uppfattar begreppet matematikångest,hur de uppfattar elever med matematikångest och hur de uppfattar att skolan kanförebygga och motarbeta att elever får negativa känslor till matematik. Detempiriska materialet har analyserats tematiskt. Teman som lyfts fram i studienär samband mellan elevers känslor och prestationer i matematik, vilken åldereleven har när matematikångest uppstår, att lärare uppfattar att elever med negativinställning till matematik också har lågt självförtroende, att elevernasengagemang samt att inkludering och nivågruppering påverkar elever som har ennegativ inställning till matematik. Lärarna i den här studien uttrycker visserfarenhet av elever med negativa känslor för matematik men de känner inte tillbegreppet matematikångest, dess definition och forskning i ämnet. Informanternabeskriver, liksom tidigare forskning, att undervisning baserad pågruppdiskussioner där eleverna är muntligt aktiva är bättre för elever som harlågt självförtroende och upplever ångest i matematik än vad traditionellundervisning är. Ändå väljer lärarna i studien oftast att utgå från traditionellaundervisningsmetoder, i uppsatsen beskrivs varför man gör det valet.

<p>Abstrakt</p><p>Undersökningens syfte är att utkristallisera diskurser som pedagoger talar i omkring elevers</p><p>svårigheter. Genom kvalitativa intervjuer med fyra informanter varav en specialpedagog, en</p><p>speciallärare och två pedagoger insamlas empirin. Analysen av empirin sker med inspiration</p><p>av diskurspsykologins och diskursteorins analysverktyg. Undersökningen har även en ansats</p><p>av socialkonstruktionism.</p><p>Två antagonistiska diskurser konstrueras utifrån informanternas framställning av elevers</p><p>svårigheter: Svårigheter ligger hos skolan och Svårigheter ligger hos eleven. Resultatet visar</p><p>att svårigheterna påverkas av faktorer såsom sociala förhållanden, skolans tillkortakommande</p><p>gällande individualisering, resurser och pedagogernas elevsyn. Debatten om var ansvaret för</p><p>elevers svårigheter ligger förekommer frekvent i samhället vilket undersökningen bekräftar.</p><p>Resultatet visar att det förekommer i skolan att pedagoger lägger över ansvaret för</p><p>svårigheterna på elever vilket kan medföra att insatser utformas därefter. Ytterligare visar</p><p>undersökningen att det finns ett samband mellan elevens självförtroende och dess</p><p>studieresultat.</p><p>Nyckelord: Diskurser, framställning, individualisering och självförtroende</p>

<p>Syftet var att studera skillnader mellan elit- och sämre rankade orienterare gällande situationsspecifikt självförtroende gällande de tre komponenterna: fysisk och orienteringsteknisk kapacitet och koncentration, samt att studera kön- och åldersaspekter. Urvalet bestod av 119 försökspersoner i åldern 18 till 45 år (M = 26.52, SD = 6.20). För att mäta situationsspecifikt självförtroende gällande fysisk och orienteringsteknisk kapacitet samt koncentration konstruerades ett eget mätinstrument efter riktlinjer från Bandura (1986). Resultatet visade att topp 50 rankade orienterare hade högre situationsspecifikt självförtroende för fysisk och orienteringsteknisk kapacitet och koncentration än sämre rankade orienterare. Resultaten diskuteras utifrån Banduras teori om situationsspecifikt självförtroende (1977, 1986) och tidigare forskning.</p>

Abstrakt Undersökningens syfte är att utkristallisera diskurser som pedagoger talar i omkring elevers svårigheter. Genom kvalitativa intervjuer med fyra informanter varav en specialpedagog, en speciallärare och två pedagoger insamlas empirin. Analysen av empirin sker med inspiration av diskurspsykologins och diskursteorins analysverktyg. Undersökningen har även en ansats av socialkonstruktionism. Två antagonistiska diskurser konstrueras utifrån informanternas framställning av elevers svårigheter: Svårigheter ligger hos skolan och Svårigheter ligger hos eleven. Resultatet visar att svårigheterna påverkas av faktorer såsom sociala förhållanden, skolans tillkortakommande gällande individualisering, resurser och pedagogernas elevsyn. Debatten om var ansvaret för elevers svårigheter ligger förekommer frekvent i samhället vilket undersökningen bekräftar. Resultatet visar att det förekommer i skolan att pedagoger lägger över ansvaret för svårigheterna på elever vilket kan medföra att insatser utformas därefter. Ytterligare visar undersökningen att det finns ett samband mellan elevens självförtroende och dess studieresultat. Nyckelord: Diskurser, framställning, individualisering och självförtroende

Syftet var att studera skillnader mellan elit- och sämre rankade orienterare gällande situationsspecifikt självförtroende gällande de tre komponenterna: fysisk och orienteringsteknisk kapacitet och koncentration, samt att studera kön- och åldersaspekter. Urvalet bestod av 119 försökspersoner i åldern 18 till 45 år (M = 26.52, SD = 6.20). För att mäta situationsspecifikt självförtroende gällande fysisk och orienteringsteknisk kapacitet samt koncentration konstruerades ett eget mätinstrument efter riktlinjer från Bandura (1986). Resultatet visade att topp 50 rankade orienterare hade högre situationsspecifikt självförtroende för fysisk och orienteringsteknisk kapacitet och koncentration än sämre rankade orienterare. Resultaten diskuteras utifrån Banduras teori om situationsspecifikt självförtroende (1977, 1986) och tidigare forskning.

Föreliggande studien ämnar utreda fyra lärares förhållande till den musikintegrering som för samtliga teoretiska ämnen anges i Lgr11, samt vilka förutsättningar de upplever som nödvändiga för att bedriva denna form av undervisning. Resultaten jämförs med aktuell internationell forskning och granskas ur ett sociokulturellt perspektiv. Empirin för studien har insamlats genom fyra kvalitativa intervjuer med lärare som samtliga undervisar i teoretiska ämnen i årskurserna 1-4. Resultatet delger att lärarna i studien i mycket liten utsträckning, eller ingen alls, har erhållit utbildning för att bedriva musikundervisning. Således bedrivs denna undervisning i olika grad och med lärares enskilda musikkunskap som grund. En korrelation mellan musikaliskt självförtroende och i vilken utsträckning musikintegrering sker går att finna, men även musikintegrering som bedrivs genom stark vilja snarare än musikaliskt självförtroende, kan urskiljas i resultatet. Samtliga lärare i studien innehar emellertid en positiv syn på musik som inlärningsinstrument och önskar genom utbildning eller konkretiserade didaktiska förslag i Lgr11 bedriva en mer musikintegrerad undervisning.

Denna kvalitativa intervjustudie belyser åtta pedagogers syn på förskolan och det arbete som utförs gällande den sociala tryggheten på förskolor. Vårt syfte med denna undersökning har varit att ta reda på hur förskolan arbetar för att skapa en trygg miljö för de barn som vistas där, samt ta reda på hur pedagoger arbetar med barn som behöver stärka sin självkänsla och sitt självförtroende.  Ytterligare en del i undersökningen har varit att ta reda på om antalet barn och sammansättningen av barn kan påverka tryggheten i barngruppen. I resultatet framkommer det att samtliga pedagoger anser att arbetet med tryggheten är viktig för barns lärande och att det sociala samspelet är viktigt för att skapa trygghet. Vidare menar flera pedagoger att ett bra klimat på förskolan främjar arbetet med trygghet. Ytterligare visar undersökningen att det ute på förskolorna finns ett medvetet arbetssätt för att främja tryggheten på förskolan och barns sociala utveckling. Flera pedagoger påtalar även vikten av ett gemensamt förhållningssätt.

Denna studie hade syftet att undersöka om det går att förändra gruppdynamiken i en barngrupp i förskolan. Vi valde att utgå från olika tillitsövningar och samarbetsövningar. Vi har använt oss av observationer för att kunna se resultaten. Det resultat studien visade är att det kan ske förändringar med hjälp av olika aktiviteter. Studien genomfördes på en förskola där vi observerade barn i åldern 5 år. Av resultatet hade vi svårt att dra en slutsats dock kunde vi se en liten förändring med de barn som deltagit under båda tillfällena eftersom de börjat samarbeta mer. För att få ett tydligare resultat behöver övningarna dock genomföras under en längre tid då samarbete och självförtroende utvecklas.

Självförtroende har alltid varit ett problem för många människor vilket kan påverka deras yrkesmässiga och sociala liv. Drama kan fungera som en metod för att stärka barn som har dåligt självförtroende genom att arbeta med exempelvis rollspel, kroppsspråk och ansiktsuttryck. Därför är det viktigt att jobba utifrån dramapedagogiken i skola och förskola för att tidigt hjälpa barn att bygga upp sig själva och stärka deras självförtroende. Syftet med min studie är att utifrån 3 pedagogernas egna erfarenheter undersöka sambandet mellan drama och barns självförtroende. Genom att använda mig av kvalitativ intervjumetod har jag haft möjlighet att komma djupare in på de erfarenheter som pedagogerna bär med sig, vilket kommer ge en tydligare bild av kopplingen mellan drama och barns självförtroende. Genom intervjuerna med pedagogerna framkommer att drama är av stor hjälp för barn rent generellt men framförallt för barn med dåligt självförtroende. Alla utrycker att de vill se en förbättring av drama i vardagligt lärande, med det menas att jobba tematiskt och aktivt utifrån drama. Några av pedagogerna utrycker även att de vill se drama som eget skolämne.