Syftet med föreliggande studie var att undersöka förekomsten av symtom till muskeldysmorfi (MD), dess tre subkategorier; drivkrafter för fysisk storlek (DFS), utseendeintolerans (AI) och nedsatt funktionsförmåga (FI) i relation till grad av narcissistiska personlighetsdrag och självkänsla. Vidare undersöktes skillnader avseende dessa faktorer och subkategorierna av MD mellan tävlande och icke-tävlande individer. Slutligen undersöktes dessa variabler, träningsmängd, styrketräning samt om tävlande individer kan predicera förekomst av MD. I studien deltog 174 individer, 123 kvinnor och 51 män, via webbenkät. Av dessa 13 styrketränade och varav dessa 17 tävlande. Resultatet visade signifikanta positiva samband mellan DFS, träningsmängd och självkänsla samt mellan FI, träningsmängd, självkänsla och narcissism. Negativa samband visades mellan AI, FI och självkänsla. Vidare fanns skillnader mellan DFS, FI, självkänsla samt narcissism mellan tävlande och icke-tävlande individer. Regressionsanalysen visade att narcissistiska personlighetsdrag och global självkänsla förklarade 21 % av variansen av förekomst av symtom till MD. Sammanfattningsvis indikerade studiens resultat att narcissistiska personlighetsdrag och självkänsla kan vara viktiga psykologiska faktorer för ökad förståelse till förekomsten av MD. Framtida studier är förslagsvis att utöka de psykologiska faktorerna samt fysisk aktivitet i relation till MD inom den ökade gymkulturen och tävlande som bedöms för utseende under längre tid.

<p>Abstract- Stress, conformity, groups and self-worth in high-school girls</p><p>The aim of this questionnaire-survey was to investigate the experience of stress and symptoms</p><p>of stress in high-school girls, and to examine if the experienced symptoms of stress could be</p><p>predicted by groups, self-worth and conformity. Another purpose of this study was to describe</p><p>the girls own thoughts concerning these factors. 80 girls between the ages of 15-18 years</p><p>answered the questionnaire. The results showed that stress could be predicted by the</p><p>experience of conformity, but not by the experience of belonging to a group and self-worth.</p><p>The most common symptoms of stress were tiredness, problems to concentrate and headache.</p><p>The girls reported that they thought that girls of their own age were “slutty and cocky”, and</p><p>they thought that it was important to look good, but at the same time many girls were happy</p><p>about themselves and they had realised that they had to live with who they are.</p><p>Keywords: high-scool girls, stress, groups, self-worth, conformity</p>

Abstract- Stress, conformity, groups and self-worth in high-school girls The aim of this questionnaire-survey was to investigate the experience of stress and symptoms of stress in high-school girls, and to examine if the experienced symptoms of stress could be predicted by groups, self-worth and conformity. Another purpose of this study was to describe the girls own thoughts concerning these factors. 80 girls between the ages of 15-18 years answered the questionnaire. The results showed that stress could be predicted by the experience of conformity, but not by the experience of belonging to a group and self-worth. The most common symptoms of stress were tiredness, problems to concentrate and headache. The girls reported that they thought that girls of their own age were “slutty and cocky”, and they thought that it was important to look good, but at the same time many girls were happy about themselves and they had realised that they had to live with who they are. Keywords: high-scool girls, stress, groups, self-worth, conformity

Syftet var att synliggöra hur barns behov av bekräftelse hanteras i en del förskolor och vilka reflektioner som skapas hos pedagogerna gällande detta. För att utforska detta utfördes intervjuer tillsammans med observationer som komplement där urvalet var slumpmässigt. Studien bygger på forskning om självkänsla och självförtroende och visar på den oenighet som finns gällande begreppen. Dessa begrepp har i sin tur en stor påverkan på barnens sökande efter bekräftelse vilket både bakgrund och resultat visar. Resultatet visar också på en stor vilja hos pedagogerna att möta det sökande som barnen uppvisar men även här finns skilda meningar om hur detta ska genomföras. Ett mönster mellan ambitionen att berömma barnen och ett ökat sökande efter bekräftelse hittades i analysen vilket även litteraturen tar upp.

Syftet med studien var att studera relationen mellan motionoch global självkänslaoch undersöka om relationen medierasav fysisk förmåga och fysiskt självvärde.Frågeställningen som skapades var följande:Visar relationen mellan motion och global självkänsla på indirekta effekter genom fysisk förmåga och fysiskt självvärde?Frågeställningenundersöktes genomentillämpning av detteoretiska ramverketThe Exercise and Self-esteem model(EXSEM). De två primära mediatorerna i genomförandet av testet var fysisk förmåga (M1)och fysiskt självvärde (M2). Syftet i detta varatt få inblickom mediatorernavisarpåindirekta effekter i relationenmellan motion och global självkänsla bland individer som motionerar.Genom att använda EXSEM som teoretiskt ramverk skapades en medieringsmodell(figur2).I studien deltog 104 individerdär antalet kvinnor var46och antalet män var58.Deltagarna var bosatta i Sverige, där50 styckenav deltagarnarekryterades på tre olika motionsinstitut varav tvåbelägna i Göteborg och ett i Borås. Resterande deltagarerekryterades online viatvå Facebook-grupper. Data för undersökningen samlades invia enkäter därdeltagarna fick skatta sig självaisinrelation till deras motionsutövande. Varje individs motionsutövandemättes genom ett frågeformulär som strukturerades i enlighet med Godin Leisure-Time exercise questionnaire. Global självkänsla mättes genom självrapporteringsinstrumentet Rosenberg Self-esteem Scale. Slutligen mättes fysiskt självvärde och fysisk förmåga genomsjälvbegrepps-instrumentet Physical Self-Perception Profile.Resultatetvisadeattmotion hade enpositiv statistisksignifikant indirekt effekt på global självkänsla genom mediatorerna fysisk förmåga tillsammans med fysiskt självvärde. / The purpose of the study wastoinvestigate the relation between exercise and global self-esteemand examine whether the relationship is mediated by physical ability and physical self-worth.The hypothesis that was created was the following: Does the relationship between exercise and global self-esteem show indirect effects through physical ability and physical self-worth?.This was implemented bytestingthe Exercise and Self-esteem model (EXSEM). The implementation of the test was to examine the following mediators: Physical ability (M1) and Physical self-esteem (M2), with the aim of finding if the mediators show indirect effects in the relationship between exercise and global self-esteem among individuals who exercise. Using EXSEM as a theoretical framework, a mediation model was created (Figure 2). The study involved 104 individuals where the number of women consisted of 46 and the number of men consisted of 58where all the participants lived in Sweden.There were 50 participants recruited at three different gyms, two of which were located in Gothenburg and one in Borås. The remaining participants were recruited online via two Facebookgroups. The data ofthe survey were collected via questionnaires that the participants had to rate themselves in their relation to their exercise.Each individual's exercise was measured through a questionnaire that was structured in accordance with the Godin Leisure-Time exercise questionnaire. Global self-esteem was measured through the Rosenberg Self-esteem Scale. Finally, physical self-valueand physical ability were measured through the self-concept instrument Physical Self-Perception Profile. The results showed that exercise had a positive statistic significantindirect effect on global self-esteem through the mediators physical abilityalong with physical self-value.