No description available.

Bakgrund: Blodsmittor är ett problem inom sjukvården och stigmatisering av dessa patienter förekommer. HIV och Hepatit visade sig vara de infektioner som sjuksköterskor var mest rädda att bli smittade av, trots detta var användandet av skyddsutrustning inadekvat. Syftet: Att belysa sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med blodsmitta. Metod: En litteraturöversikt genomfördes och inkluderade 11 vetenskapliga artiklar. Analysen resulterade i två teman, sjuksköterskans upplevelse av att vårda patienter med blodsmitta och faktorer som påverkar sjuksköterskans arbetssätt vid blodsmitta. Resultat: Många sjuksköterskor är rädda att själv bli smittad i vården av patienter med blodsmitta men majoriteten hade dock positiva attityder till denna patientgrupp. Sjuksköterskor ansåg att de fått för lite utbildning om blodsmitta och det visade sig att de även var dåliga på att använda skyddsutrustning. Diskussion: Kunskap, erfarenhet och hur patienterna blivit smittade visade sig ha betydelse för hur sjuksköterskorna upplevde mötet med blodsmittade patienter. Slutsatser: Mer utbildning krävs för att minska stigmatiseringen av blodsmittade patienter. Med striktare riktlinjer kan användandet av skyddsutrustning öka och minska sjuksköterskors oro att själv bli smittade.

No description available.

Individuell, prestationsbaserad lönesättning syftar till att öka anställdas motivation och produktivitet. Dock visar forskning att detta kan leda till missnöje och upplevd löneorättvisa i relation till egen insats samt vid jämförelser med andra människor. Studiens syfte var att undersöka en modell för sjuksköterskors lönetillfredsställelse, innehållande variablerna: faktisk lön, lönerättvisa och attityd till individuell lönesättning, med hänsyn till bakgrundsvariablerna kön och ålder. Författarna ville ta reda på modellens förklaringsvärde samt vilken av faktorerna som bäst kunde predicera lönetillfredsställelse bland sjuksköterskor. Studien baseras på data som insamlades 2004. Totalt 350 sjuksköterskor ligger till grund för resultatberäkningarna i denna studie, där en korrelationsanalys och en stegvis multipel regressionsanalys gjordes. Modellen kunde signifikant förklara ca 72,8 % av variansen i sjuksköterskornas lönetillfredsställelse. Upplevd lönerättvisa var den starkaste prediktorn för lönetillfredsställelse, vilket talar för vikten av social jämförelse. Den starka korrelationen som erhölls mellan lönerättvisa och lönetillfredsställelse gör det även skäligt att vidare undersöka begreppens distinktion.

Syftet med studien var att beskriva subjektiva multifaktoriella metoder som sjuksköterskor kan använda för att identifiera äldre patienter med malnutrition och patienter med risk för att utveckla malnutriion. Syftet var vidare att redogöra för vilka undersökningar som sjuksköterskor i kliniskt arbete använder för att bedöma patienters nutrionsstatus med samt att belysa sjuksköterskors attityder till prevention av malnutritionstillstånd. Studien genomfördes som en systematisk litteraturstudie. De vetenskapliga artiklar (n=17) som ingick i studiens resultat söktes i databaserna ELIN@Dalarna och CINAHL. De sökord som användes var malnutrition, nutrition, undernutrition, elderly, screening, assessment, MNA, SGA, nurses och attitudes i olika kombinationer. Genom analys och granskning av de vetenskapliga artiklarna framkom det i resultatet att SGA, MNA, Simplified Model Malnourishment och NUFFE var subjektiva multifaktoriella metoder som sjuksköterskor kan använda för identifiering av äldre patienter med malnutrition eller risk för malnutrition. Den vanligaste undersökningen som sjuksköterskor bedömde patienters nutritionsstatus med var vägning. Andra undersökningar var mätning, BMI, intervju om normal vikt och viktförlust, observation av patienten, kostregistrering samt nutritionsplan i journalen. Sjuksköterskor upplevde att sjukhusledningen inte förväntade sig att bedömning av patienters nutritionsstatus skulle ske vid inskrivning samt att ansvarsfördelningen mellan sjuksköterskor och läkare var oklar. Det förekom att sjuksköterskor var ointresserade av behandling av malnutrition, men majoriteten var mycket intresserade. Många sjuksköterskor kände att deras kunskaper inom nutrition var otillräckliga för arbetet.

Globalisering och ökad invandring i västerländska populationer har sänkt de hinder som en gång delade kulturer, såväl nationellt som internationellt. Sjuksköterskor och andra vårdgivare är enligt lag skyldiga att tillgodose patienten med korrekt information, samt ge känsla av trygghet som bygger på patientens självbestämmande. Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa sjuksköterskors upplevelser av transkulturell kompetens i omvårdnadsarbetet. Litteratursökning gjordes i tre databaser PubMed, Cinahl samt PsycInfo. Samtliga artiklar (14) granskades vetenskapligt, analyserades och sammanställdes. Resultatet redovisades genom fyra teman: upplevelser av kompetens, kommunikationshinder, närståendes påverkan i möten samt kulturella skillnader. Det fanns en avsaknad av utbildning gällande verktyg i det transkulturella mötet för att kunna identifiera de barriärer som kunde komma att uppstå. Sjuksköterskor upplevde svårigheter med att förstå samt att göra sig förstådda i mötet med individer med annan kulturell bakgrund. Närstående upplevdes av vissa sjuksköterskor som ett hinder, medan andra såg dem som en tillgång till ökad förståelse och medvetenhet. Genom att inte endast fokusera på kulturella skillnader utan att dessutom finna likheter, kunde sjuksköterskor övervinna de barriärer som ofta uppstod. Författarna till denna litteraturöversikt anser att det bör läggas större vikt på transkulturell medvetenhet i sjuksköterskans grundutbildning samt i den utbildning som erbjuds på arbetsplatsen.

Bakgrund: Då ohälsosamma levnadsvanor är en stor bidragande orsak till utvecklandet av en rad ohälsotillstånd är det således av stor vikt att sjuksköterskan ställer frågor till patienter kring deras levnadsvanor. Detta skall göras i form av hälsosamtal där sjuksköterskan skall, enligt Socialstyrelsens nationella riktlinjer för sjukdomsförebyggande arbete, bistå patienten med verktyg för att denne skall kunna ändra sina levnadsvanor till fördel för ens hälsa. Men beroende på hur arbetssättet uppfattas påverkar också hur det utförs och vissa sätt har visat sig vara mer omfattande och effektivare i det kliniska arbetet än andra. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors uppfattningar av hälsosamtalet i det sjukdomsförebyggande arbetet på en vårdcentral. Metod: Ostrukturerade intervjuer med fenomenografiskt tillvägagångssätt användes. Intervjuerna analyserades enligt Dahlgren och Fallsbergs (1991) beskrivning av fenomenografisk analys. Resultat: Analysen speglade fem kvalitativt olika sätt att förstå hälsosamtal från sjuksköterskornas perspektiv: hälsosamtal som personcentrering, hälsosamtal som att leda patienten mot hälsa, hälsosamtal som att skapa en relation, hälsosamtal som kartläggning och hälsosamtal som beroende av organisatorisk struktur. Slutsats: Samtliga uppfattningar av hälsosamtalet beskrevs av sjuksköterskorna som betydelsefulla förutsättningar för att hjälpa patienten uppnå ett hälsosammare liv. Men dess kvalitet påverkas dessvärre av den organisatoriska struktur som råder inom verksamheterna.

Bakgrund: Sverige har idag en åldrande befolkning, vilket leder till en större andel äldre i samhället och även inom hemsjukvården. Om äldre personers självbestämmande och integritet respekteras i hemsjukvården kan deras välbefinnande och hälsa troligen öka. Syfte: Syftet med studien var att undersöka självbestämmande och integritet hos äldre personer med fysisk funktionsnedsättning och demenssjukdom i hemsjukvården utifrån sjuksköterskors och distriktssköterskors upplevelser. Metod: Empirisk studie med kvalitativ deskriptiv design användes för att besvara studiens syfte, enskilda intervjuer med sjuksköterskor och distriktssköterskor genomfördes. Data analyserades med hjälp av livsvärldsteorin ur den vårdvetenskapliga teorin om vård och hälsa. Resultat: Vårdandet som beskrivs bygger på att sjuksköterskor/distriktssköterskor arbetar med respekt för patienters självbestämmande och integritet, skapar trygghet och delaktighet samt lyssnar på patienter så de får möjlighet att beskriva sitt vardagliga sammanhang och sin livsvärld. Hälsa skapas genom respektfullt vårdande, vilket ökar patienters välbefinnande. Resultatet visade en skillnad i möjlighet till självbestämmandet emellan äldre personer med fysisk funktionsnedsättning och äldre personer med demenssjukdom. Vården respekterade ett nej från äldre personer med fysisk funktionsnedsättning. Däremot försöktes övertalning av äldre personer med demenssjukdom för att den planerade vården skulle kunna genomföras. Slutsats: Begreppen självbestämmande och integritet ligger nära varandra och är sammankopplade. De är viktiga i vårdandet av äldre personer med fysisk funktionsnedsättning och äldre personer med demenssjukdom speciellt då vården, dess organisation och rutiner, kan styra en människas liv och förändra deras livsvärld. De intervjuade framhöll att för att uppnå självbestämmande och integritet i vårdandet behöver vården genomsyras av respekt, trygghet, delaktighet och aktivt lyssnande.

Syftet med föreliggande studie var att beskriva hur patienter som är hiv-positiva upplever att de blir bemötta av sjuksköterskor inom vården. För att svara på detta syfte har en kvalitativ intervjustudie med beskrivande design genomförts. Deltagarna i studien rekryterades utefter ett bekvämlighetsurval och antalet deltagare var sex stycken. För att utföra intervjuerna användes en semistrukturerad frågeguide med öppna frågor. Det insamlade materialet bearbetades med hjälp av en kvalitativ, manifest innehållsanalys. Resultatet visade att hiv-positiva patienter upplever ett generellt gott bemötande av sjuksköterskor inom vården. Det framkom även att erfarenhet och kunskap inom området utgjorde ett viktigt element för ett gott bemötande. Dock framkom det att några deltagare även upplevt ett mindre bra bemötande av sjuksköterskor. Resultatet visade vidare att det dåliga bemötandet många gånger grundade sig i okunskap kring ämnet samt rädsla för att själv bli smittad. Författarna kunde, utifrån deltagarnas mening, identifiera ett behov av mer utbildning inom detta område. Det är enligt författarna även av stor vikt att vidare forskning fokuserar på vad som kan bidra till bättre attityd och bättre inställning hos sjuksköterskor som vårdar hiv-positiva patienter. / The aim of the present study was to describe hiv-positive patients’ experience of treatment-related contacts with nurses within hospital care. An interview study based on qualitative methodology with a descriptive design was used. Six participants were recruited according to a practical sample selection method. A semi-structured interview guide with open questions was chosen. The collected material was examined with the help of a qualitative, manifest content analysis. The result showed that hiv-patients experienced a good general treatment by nurses in care. Additionally, it was shown that experience and knowledge within the field constituted an important factor for a positive experience. However, a few of the participants also experienced a less positive attitude from nurses. This was interpreted as related to lack of knowledge and fear of contamination. The authors could identify a need for more education of nurses within the field. The authors conclude that further research is needed to understand what might contribute to a better treatment-related attitude among nurses who treat hiv- patients.

Bakgrund Enhanced Recovery After Surgery, ERAS, är ett relativt nytt vårdprogram för perioperativ vård som framför allt används inom kolorektalkirurgin. Detta vårdprogram är beroende av ett multidisciplinärt samarbete där olika yrkeskategorier samverkar, och är på väg att spridas och implementeras i flera andra verksamhetsområden inom kirurgin. Programmet består av pre-, intra- och postoperativa omvårdnadsåtgärder och medicinska interventioner som syftar att minska kroppens stressvar, påskynda återhämtningen och reducera antalet komplikationer hos patienten. En stor del av ansvaret för att ERAS följs och implementeras är allmänsjuksköterskans uppgift, framför allt den preoperativa vården och inom den postoperativa omvårdnaden på avdelningen. Syfte Syftet var att undersöka sjuksköterskors upplevelser av att arbeta utifrån vårdprogrammet ERAS på gastrointestinala kirurgavdelningar.MetodFör studien har kvalitativ metod använts. Sju semistrukturerade intervjuer genomfördes med sjuksköterskor på tre olika kliniker i stockholmsområdet. Intervjuerna spelades in och transkriberades för att sedan bearbetas med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat Sjuksköterskorna beskrev sina upplevelser av att arbeta utifrån ERAS som övervägande positiva. Upplevelsen var ett mycket strukturerat, patientsäkert arbetssätt och det var svårt att missa saker som skulle göras eftersom de hade mallar att gå efter. Skillnaden mellan att arbeta med patienter inom ERAS och andra patienter var inte heller speciellt stor, varken beträffande tidsåtgång eller arbetsbelastning. De påpekade också att de flesta arbetade utifrån ERAS även med de patienter som inte var inskrivna i programmet. Sjuksköterskorna upplevde att teamarbetet var en mycket viktig del och att det var centralt att samarbetet fungerade och att de oftast fick allt stöd de behövde. Sin egen roll såg de som oerhört central i teamet då de kände att det var de som såg till att arbetet flöt på, att de hade en ledande roll och att det var de som såg patienten mest. Sjuksköterskorna belyste att patientinformation var en viktig förutsättning för att arbetet med ERAS skulle fungera då en välinformerad patient utifrån deras erfarenheter kunde delta mer i sin egen vård, var lättare att motivera och kände sig tryggare. De ansåg att det svåraste i arbetet var att motivera patienten till att äta, dricka och röra på sig men att det var tryggt att veta att allt de gjorde hade en vetenskaplig grund. Slutsats Sjuksköterskorna upplevde att ERAS är ett välfungerande arbetssätt som ger trygghet och struktur för både patient och sjuksköterska. De ansåg att programmet med vissa modifieringar skulle kunna införas till att omfatta andra patientgrupper.