Bakgrund: Flyktingar är personer som har flytt från sitt hemland och lever med rädsla för förföljelse på grund av till exempelvis ras, religion och nationalitet. Migrationsprocessen beskrivs som tre olika faser. I dessa tre faser är det vanligt att flyktingarna drabbas av fysisk utmattning och/eller psykiskt lidande genom exempelvis upplevelser av tidigare trauman. Trauman kan komma till uttryck på olika sätt och ge långvariga och bestående konsekvenser. När vårdpersonal möter personer på flykt som upplevt trauman behöver vården vara transkulturell. För att sjuksköterskor ska kunna på bästa möjliga sätt möta och behandla flyktingar med psykisk traumarelaterad ohälsa bör transkulturell kompetens besittas. Syfte: Att belysa sjuksköterskors upplevelser av att möta flyktingar med psykisk traumarelaterad ohälsa inom hälso- och sjukvård. Metod: Studien är en allmän litteraturstudie som baseras på 13 kvalitativa artiklar. Granskning genomfördes och analysmetoden innefattade fem steg. Resultat: Resultatet visade två huvudkategorier - utmaningar i mötet som delades in i tre subkategorier. Kommunikationsbarriärer, otillräcklig kompetens och emotionell påverkan. Den andra huvudkategorin delades in i två subkategorier - tid som förutsättning och vikten av att skapa känsla av trygghet och förtroende. Diskussion: Kommunikationsbarriärer upplevs som ett hinder i mötet med flyktingar, vilket kunde försvåra diagnostisering och omvårdnadsdokumentationen. Den bristfälliga informationen blev därför en problematisk faktor i identifieringen av flyktingarnas hälsostatus. Kunskapsbristen bland sjuksköterskor belyser ett tydligt behov av ökad mängd transkulturell omvårdnad i sjuksköterskeutbildningar för att senare kunna implementera det i sin framtida yrkesroll. Genom den transkulturella omvårdnaden kan sjuksköterskor identifiera flyktingarnas traumatiska erfarenheter för att på ett effektivt sätt uppfylla en god vård.

Sammanfattning Bakgrund: 1 % av världens befolkning beräknas vara diagnostiserad med intellektuell funktionsnedsättning (IF). Denna minoritetsgrupp skattade sämre hälsa och diagnosen medför inte sällan ett ökat vårdbehov. Fastän ökat vårdbehov upplevde människor med IF bristfällig tillgång till kvalitativ vård. Syftet: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med intellektuell funktionsnedsättning. Metod: En beskrivande litteraturstudie med hjälp av sökord och databaserna PubMed och Cinahl identifierade 11 tidigare studier. Data analyserades utifrån tematisk analys och identifierade huvudteman och subteman. Huvudresultat: De identifierade huvudteman var; Sjuksköterskors upplevelser av hinder och förutsättningar för kommunikation, sjuksköterskors upplevelser av bristande kunskap och utbildning, sjuksköterskors upplevelser av organisatoriska faktorer och sjuksköterskors upplevelser av relationsskapande, med subteman. Sjuksköterskor upplevde att kommunicera med patienter med IF var utmanande, och det rådde delade åsikter om direkt kommunikation till patienterna. Kunskapsbrist och behov av mer utbildning beskrevs av sjuksköterskor, och syftade till sjuksköterskeutbildningen. Samverkan i team och relationsskapande ansågs viktigt för god vård. Samtidigt som de beskrev negativt synsätt gentemot patienter med IF. Slutsats: Sjuksköterskorna upplevde att det fanns både hinder och förutsättningar i att kommunicera och skapa relation med patienter med IF, samtidigt som det ansågs grundläggande för god vård. Sjuksköterskorna beskrev själva kunskapsbrist och behov av mer utbildning. Vidare beskrivs professioners samverkan i team förbättra vården.  Denna litteraturstudie kan implementeras som underlag till förbättring och utveckling om IF.

Bakgrund: Transpersoner är personer som inte uppfattar sig vara det kön som det biologiska könet. Trots att transpersoner idag har uppmärksammats, är de fortfarande en utsatt grupp i samhället samt i vården där de upplever diskriminering och stigmatisering. Transpersoner följer inte det normativa förväntningarna vilket har lett till att de upplever att de inte passar in i vissa kriterier när de uppsöker vård. Transpersoner väljer därför att inte besöka vården i behov på grund av förväntningar av att bli diskriminerade. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva sjuksköterskans upplevelser av vårdmötet med transpersoner Metod: En litteraturöversikt baserad på elva vetenskapliga artiklar varav sju var kvalitativa och fyra var kvantitativa. Artiklarna valdes ut från databaserna CINAHL Complete, Medline och PsycINFO. Artiklarna granskades och analyserades med hjälp av Fribergs tre analyssteg. Resultat: Resultatet baseras på sjuksköterskans upplevelser i vårdmötet med transpersoner. Totalt framkom två teman och sju subteman. Första temat kunskaper med subteman utbildning, begreppet trans och erfarenheter. Andra temat attityd med fyra subteman positiva och negativa attityder, inställning till vårdmötet, känsla av osäkerhet och normer. Diskussion: Resultatet har diskuterats utifrån bakgrund, vetenskapliga artiklar, Leiningers teori samt författarnas egna reflektioner. De huvudfynd som uppstod omfattade kunskapsbrist, ett anpassat vårdmöte och heteronormativa förväntningar.

Det har blivit allt vanligare med droger. Människor som använder droger kan behöva leva under sämre förhållanden, ha en ökad risk för såväl fysiska som psykiska besvär samt risk för dödsfall. På grund av konsekvenserna kan det finnas ökat vårdbehov. Patienter som missbrukar droger kan uppleva att bemötandet inom vården är dåligt. Som sjuksköterska visas vikten av att ge en vårdande vård genom att bemöta med ett professionellt förhållningssätt. Dock kan det inom hälso- och sjukvården vara utmanande att ta hand om denna patientgrupp. Därmed var det viktigt i detta arbete att ta reda på sjuksköterskors upplevelser för att få mer kunskap inom området, och på så sätt stärka patienters hälsa och bidra till hållbar utveckling. Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med drogmissbruk. För att besvara syftet genomfördes en litteraturöversikt, där resultatet från nio kvalitativa studier sammanställdes. Utifrån det var det möjligt att forma tre huvudkategorier som var kunskapen har betydelse för vårdandet, hinder i mötet med patienter samt vikten av professionalitet och positivt bemötande. I studien framkom det att sjuksköterskor upplevde otillräckliga kunskaper och var i behov av att få lära mer. Det identifierades upplevelser som kunde hindra såväl som gynna vårdandet. I diskussionen togs det upp om att kunskap behövdes för att patienter skulle få en bra vård. Det diskuterades även att det fanns både negativa och positiva attityder gentemot denna patientgrupp.

Bakgrund: Sverige har under åren utvecklats till ett multikulturellt land vilket innebär att nyexaminerade sjuksköterskor kommer att möta patienter från olika kulturella bakgrunder. Detta examensarbete kan användas som stöd för grundutbildade sjuksköterskor då det belyser hur andra sjuksköterskor har hanterat svårigheterna och utmaningarna som kan uppstå vid omvårdnad av palliativa patienter från olika kulturella bakgrunder. Syfte Syftet med arbetet är att beskriva grundutbildade sjuksköterskors upplevelser av transkulturell omvårdnad inom palliativ vård. Metod: Metasyntes användes som analysmetod för arbetet. Det är skrivet utifrån en kvalitativ litteraturöversikt och är baserad på totalt 10 kvalitativa artiklar. Resultat: Resultatet för detta arbete valdes att presenteras utifrån tre huvudteman samt åtta subteman. Tema ett (1): Det som krävs för möjligheten till en god kommunikation vid transkulturell omvårdnad med tre (3) subteman: Verbal kommunikation, Beröring som kommunikationssätt samt Hjälp av tolk. Tema två (2): Kulturella skillnader med tre (3) subteman: Oro över att kränka patienten, Vikten av kunskap om kulturella skillnader samt Etiska dilemman. Tema tre (3): Sammarbete med familjen för personcentrerad vård med två (2) subteman: Medvetenhet om patienten som individ ochFamilj över autonomi Slutsats: De grundutbildade sjuksköterskorna upplevde den verbala och icke-verbala kommunikationen som en svårighet vid transkulturell vård av palliativa patienter. Användning av tolk upplevdes inte alltid som positivt, och att ha kunskap om olika kulturer för att kunna ge personcentrerad omvårdnad sågs som viktigt.

Bakgrund:Begreppet personcentrerad vård involverar vård när personen blir patient men fokus är främst på attuppmärksamma personen bakom sjukdomen och lära sig om dennes historia, behov, begär och problem. Tidigare forskning visar att patienter och deras närstående upplevde aspekter som medkänsla, respekt, tydlighet, delaktighet och kommunikation viktiga för personcentrerad vård. Syfte:Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda personcentrerat. Metod: En kvalitativ systematisk litteraturöversikt med en beskrivande syntes. Metoden går ut på att systematiskt analysera artiklar för att skapa en djupare förståelse för fenomenet. Resultat:Resultatet utgår från två teman; Att arbeta utifrån omvårdnadens grunder med två subteman: att relationen har betydelse och att ha organisatoriska förutsättningar och att arbeta utifrån begränsade organisatoriska förutsättningar med två subteman: att ha begränsade psykosociala förutsättningar och att ha begränsade fysiska förutsättningar. Sjuksköterskorna upplevde att det var viktigt med personcentrerad vård för värdigheten i vården. Resultatet visade att det finns hinder som begränsar möjligheten att arbeta personcentrerat, som tidsbrist och platsbrist. Slutsats:Att relationen mellan patient och sjuksköterska är avgörande för den personcentrerade vården. I denna relation skapas en förståelse för patienten och dennes situation.

Den palliativa vården är en helhetsvård där sjuksköterskor ska arbeta utifrån ett förhållningssätt baserat på de fyra hörnstenarna och de sex S:n. Det blir allt vanligare att vårdas den sista tiden i livet inom slutenvården utanför sjukhuset. Syftet var att belysa sjuksköterskors upplevelser av palliativ vård i särskilt boende och hospice. Studien genomfördes som en litteraturstudie som baserades på åtta kvalitativa vetenskapliga artiklar. I resultatet framkom tre huvudkategorier: känslomässiga upplevelser som innefattade sjuksköterskors emotionella påverkan av att vårda patienter i livets slutskede. Den andra huvudkategorin relationer avsåg samspelet mellan patienter, närstående och sjuksköterskor. Den tredje huvudkategorin arbetets olika utmaningar inkluderade underkategorierna sjuksköterskors kompetens inom palliativ vård, upplevelse av tidsbrist avseende tidens betydelse i vårdandet av patienter i livets slutskede. Kommunikation mellan professionerna som innefattade kommunikationen mellan sjuksköterskor och läkare samt teamarbete mellan sjuksköterskor, läkare, undersköterskor och övrig vårdpersonal. Att vårda patienter i livets slutskede i särskilt boende eller på hospice gjorde att uttryckte känsla av otillräcklighet. Sjuksköterskor arbetade under ständig tidspress där otillräckligheten var ett faktum vilket påverkade den palliativa vården negativt. Samarbete och kommunikation mellan sjuksköterskor, patient, närstående och övrig vårdpersonal var viktiga faktorer för god omvårdnad. Sjuksköterskors arbetsbelastning, arbetet under ständig tidspress och teamarbetet mellan vårdpersonal i särskilt boende och hospice bör belysas ytterligare genom vidare forskning för att utveckla nationella och lokala riktlinjer för palliativ vård i livets slutskede. / The palliative care is an overall care. The nurses’ must have an approach based on personal centred care. The care today is based in greater occurrence outside hospital services. It’s more common to die outside hospital services. The purpose was to illustrate nurses’ experiences of palliative care in nursing home and hospice. The study was conducted as a literature study based on eight qualitative scientific articles. The result showed three main categories: emotional experiences which included nurses’ emotional affects in caring of dying patients. The second main category relationships, intended the interplay between patients, relatives and nurses. The third main category different challenges of the work with associated subcategories: nurses’ competence in palliative care, experience of lack of time intended the valuable of time in caring of patients in the end of life. Communication between professions which included communication between nurses and physicians and teamwork between nurses, physicians, nurse assistants and other health care professionals. To care for patients in final stage of life in nursing home or hospice was emotional challenging. Nurses who constantly worked under time pressure experienced inadequacy which affected the palliative care negative. Corporation and communication between nurses, patients, relatives and other health care professionals were important parts for good nursing care. Nurses’ workload, work under constant time pressure and team work between healthcare professionals in nursing home and hospice should be illustrate through further research to develop national and local guidelines for palliative care in the end of life.

<p>Denna uppsats behandlar ämnet palliativ vård ur sjuksköterskors perspektiv. Begreppet palliativ vård innebär att fokus läggs på lindrande åtgärder då det inte längre är möjligt att bota patienten. För att skapa en bra vårdrelation, vilket är grunden i fungerande vård, krävs en bra kommunikation. Att kommunicera med en döende patient kan vara svårt för sjuksköterskor då de inte vet vad de skall säga eller hur de skall agera. Känslor hos både sjuksköterskor och patienter kan utgöra hinder i kommunikationen, vilket riskerar att vårdrelationen påverkas negativt. Syftet var att belysa sjuksköterskors upplevelser av kommunikationen med patienter i palliativ vård. Metoden som användes var systematisk litteraturstudie där vetenskapliga artiklar analyserades. Resultatet sammanställdes i sex stycken teman: att inte veta vad man skall säga, tyst kommunikation, känslor som hinder, kunskap, anhörigas påverkan på kommunikationen samt andliga samtal. Sjuksköterskor ser kommunikationen med döende som något viktigt, samtidigt som de är rädda för mötet med döden.</p><p> </p>

Sammanfattning Sedan introduktionen av HLR för 50 år sedan har förutsättningarna för att rädda liv förändrads avsevärt. Många av patienterna som vårdades på sjukhus var äldre och hade svåra kroniska sjukdomar och deras utsikter för en lyckad HLR utan följdkomplikationer var ofta minimala. Beslut om ej-HLR ska fattas av läkaren men bör föregås av samtal med övrig vårdpersonal. Syftet med studien var att identifiera sjuksköterskors delaktighet och upplevelser i beslutsprocessen när ej-HLR fattades. Studien utfördes som en deskriptiv litteraturstudie och 12 vetenskapliga artiklar kvalitets granskades. De utvalda artiklarna höll alla medel eller hög vetenskaplig kvalitet. Resultatet visade att sjuksköterskors delaktighet varierade och att delaktigheten kunde yttra sig på olika sätt. Sjuksköterskor initierade ofta beslutet om ej-HLR och upplevde moralisk stress när de stod mellan patienten och läkaren. Sjuksköteskor upplevde också en känsla av lättnad över att inte ha det yttersta ansvaret samt hade lättare att acceptera palliativ vård än vad läkaren hade. Konklusion: Tydligare riktlinjer om sjuksköterskors delaktighet skulle underlätta och minska risken för osäkerhet och passivitet hos sjuksköterskor. Det behövs ytterligare forskning om sjuksköterskors egna åsikter hur de vill ingå i beslutsfattandet om ej-HLR samt vad deras involvering ska innefatta i klinisk praxis. / Abstract Since the introduction of CPR 50 years ago has the potential to save lives changed significantly. Many of the patients who were treated in hospitals were older and had chronic diseases and their prospects for successful CPR without following complications were often minimal. Decisions on DNR shall be taken by the physician but should be preceded by discussions with other health professionals. The aim of this study was to identify nurses' involvement and experiences in DNR decision-making. The study was conducted as a descriptive literature review and 12 scientific articles was quality examined. The selected articles were all of medium or high scientific quality. The results showed that nurses' participation varied and that participation could be heard in different ways. Nurses often initiate the order for DNR. Nurses experienced moral distress when they were between patient and doctor. Nursing also experienced a sense of relief of not having the ultimate responsibility. Nurses found it easier to accept palliative care than the doctor had. Conclusion: Clearer guidelines on nurses' participation would facilitate and reduce the risk of uncertainty and passivity of nurses. Further research on nurses' own views of how they want to be included in decision-making on DNR is needed and what their involvement should include in clinical practice.

Denna uppsats behandlar ämnet palliativ vård ur sjuksköterskors perspektiv. Begreppet palliativ vård innebär att fokus läggs på lindrande åtgärder då det inte längre är möjligt att bota patienten. För att skapa en bra vårdrelation, vilket är grunden i fungerande vård, krävs en bra kommunikation. Att kommunicera med en döende patient kan vara svårt för sjuksköterskor då de inte vet vad de skall säga eller hur de skall agera. Känslor hos både sjuksköterskor och patienter kan utgöra hinder i kommunikationen, vilket riskerar att vårdrelationen påverkas negativt. Syftet var att belysa sjuksköterskors upplevelser av kommunikationen med patienter i palliativ vård. Metoden som användes var systematisk litteraturstudie där vetenskapliga artiklar analyserades. Resultatet sammanställdes i sex stycken teman: att inte veta vad man skall säga, tyst kommunikation, känslor som hinder, kunskap, anhörigas påverkan på kommunikationen samt andliga samtal. Sjuksköterskor ser kommunikationen med döende som något viktigt, samtidigt som de är rädda för mötet med döden.