Introduktion/Bakgrund: Kateterisering av urinblåsan är en medicinsk teknik som används för att tömma urinblåsan på urin. Det finns olika orsaker till att en patient ordineras en kvarliggande urinkateter. Ordinationen kan bero på bland annat urinretention, urininkontinens eller rörelsehinder. Även om kvarliggande urinkateter är en effektiv teknik vid svårigheter att tömma blåsan kan detta leda till en del komplikationer. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa patienters upplevelse av att ha en kvarliggande urinkateter i ordinärt boende. Metod: Litteraturstudien konstruerades utifrån Polit och Beck (2021) nio steg. Databassökningen genomfördes i CINAHL och PubMed. Resultatet utgjordes av tio artiklar som svarade på studiens syfte och uppfyllde inklusions- och exklusionskriterierna. Resultatartiklarna granskades utifrån Polit och Beck (2017) granskningsmallar. Resultat: Två huvudteman identifierades: Negativa upplevelser och Positiva upplevelser. I huvudtemat Negativa upplevelser skapades fyra subteman: ”Bristande information”, “Sexualitet och förändrad självbild”, “Social isolering” samt “Komplikationer”. I huvudtemat Positiva upplevelser skapades tre subteman: “Acceptans”, “Frihet och stöd” samt “Humor”. Slutsats: Slutsatsen som kan dras från resultatet är att patienter har fler negativa upplevelser än positiva upplevelser kring kvarliggande urinkatetrar.

Bakgrund: Våld mot kvinnor är ett globalt hälsoproblem, 35% av samtliga kvinnor i världen har någon gång blivit utsatta för våld. Sjuksköterskans ansvar syftar till att identifiera behov och erbjuda god omvårdnad till kvinnan utsatt för våld utifrån rådande situation. En bristande sjukvård leder till sjuksköterskor som tvivlar på sin förmåga och patienter som känner sig otrygga till att avslöja våldet. Identifieras inte kvinnans utsatthet föreligger det en risk att hon kvarblir i en osund relation och i värsta fall dör till följd av våldet. Syfte: Att beskriva hindrande och möjliggörande faktorer för att identifiera kvinnor som utsatts för våld i nära relationer. Metod: En allmän litteraturstudie utifrån tio artiklar med både kvantitativ och kvalitativ ansats. Huvudresultat: Identifierade utmaningar var vårdpersonalens bristande kunskap, känslor och attityder samt organisatoriska brister. Vikten av identifiering och den betydelsefulla vårdrelationen identifierades som möjligheter till upptäckten av kvinnor utsatta för våld. Både utmaningar och möjligheter hade anknytningar till sjuksköterskans kunskap, attityd, identifiering, bemötande och ansvar. Slutsats: Slutsatsen tyder på att bristfällig kunskap, organisatoriska brister såväl som känslor och attityder hos vårdpersonal står till grund för en del svårigheter såsom att inte veta hur de ska förhålla sig, inte veta var de ska vända sig och obehagskänslor. Bättre identifieringsstrategier och en betydelsefull vårdrelation visade påverka sjuksköterskans förhållningssätt till det bättre vilket kunde leda till fler avslöjanden från kvinnor. / Background: Violence against women is a global health problem, of which 35% of all women in the world sometime during their lifetime has experienced. The nurse has a significant part in the encounter with women exposed to violence due to the nurses responsability of identification and providing of a tailor-made nursing. An inadequate healthcare leads to nurses who discredit themselves and patients who feel unsafe to disclose the violence. If the nurse doesn’t identify battered women there is a risk that she stays in the abusing relationship and in worst case, dies. Aim: Was to describe obstructive and enabling factors for identifying women who were exposed to domestic violence. Method: A litterature study was applied based on ten articles that were of both quantitative and qualitative approach. Results: Identified challenges were the lack of knowledge, feelings and attitudes of healthcare professionals and organizational deficiencies. The importance of identification and the important care relationship were identified as opportunities for the discovery of women subjected to violence. Both challenges and opportunities had links to the nurse's knowledge, attitude, identification, treatment and responsibility. Conclusion: The conclusion suggests that insufficient knowledge is the basis for both organizational deficiencies but also feelings and attitudes among healthcare personnel, this was also the area that was most in need of development. Better identification strategies and a meaningful relationship to the patients turned out having positive effects on nurses approach, which could lead to more disclosures from women.

Bakgrund: Våld i nära relationer är ett omfattande och allvarligt samhälls- och folkhälsoproblem. Var fjärde kvinna kommer någon gång under sin livstid att utsättas för våld i en nära relation. Mäns våld mot kvinnor omfattar all sorts våld i ett nuvarande eller före detta partnerskap. Med detta menas fysisk, psykisk samt sexuell skada, ofta förekommer en kombination av olika former. Våldsutsatta kvinnor söker sig ofta till vården på grund av andra problem än våldet de utsätts för. Sjuksköterskor har därför en stor sannolikhet att möta denna patientgrupp då dessa kvinnor söker vård i större utsträckning än icke utsatta kvinnor. Sjuksköterskan bär ett viktigt ansvar i att identifiera och screena kvinnor för våld för att möjliggöra god och säker vård i ett så tidigt skede som möjligt.  Syfte: Syftet är att beskriva sjuksköterskans upplevelse av att screena kvinnor för våld i nära relationer.  Metod: Litteraturöversikten utgår från 10 vetenskapliga studier varav sex är kvalitativa och fyra är kvantitativa.  Resultat: Resultatet baseras på fem framtagna kategorier: Tidsbrist och förväntningar på ökad produktivitet, Brist på sjuksköterskekompetens, Organisatoriska hinder äventyrar patientsäkerheten, Sjuksköterskans upplevelse av att lyfta ämnet våld och Sjuksköterskans ansvar vid screening. Sjuksköterskor anser sig inte ha tillräcklig kunskap, tid eller tydliga riktlinjer på organisationsnivå för att hantera screening av våld i den mån det finns behov av.  Slutsats: Resultatet som framkommer i denna litteraturöversikt visar att sjuksköterskor som upplever osäkerhet kring våldshantering har behov av utökad utbildning och information vad gäller våld i nära relationer. Strukturella svårigheter på organisationsnivå bidrar till utmaningar i sjuksköterskans arbete då det inte alltid finns tillräckligt med förutsättningar och resurser. Sjuksköterskans egna förhållningssätt och attityd skapar hinder i vårdandet av våldsutsatta kvinnor. Med en ökad medvetenhet och större förståelse kan sjuksköterskan bemästra begränsningarna som finns vad gäller att ta ansvar och våga ställa frågan om våld. / Background: Domestic violence is a widespread and serious public health issue. Every fourth woman will be subjected to domestic violence at some point in her life. Men's violence against women encompasses all forms of violence in a current or former partnership. The violence can be physical, mental or sexual, often a combination of different forms. Women exposed to violence often seek care due to problems other than the violence to which they are exposed. Nurses are therefore very likely to meet this group of patients as these women seek care to a greater extent than non-exposed women. The nurse has an important responsibility in identifying and screening women for violence in order to enable good and safe care at the earliest possible stage.  Aim: The aim is to describe nurses experience of screening women for domestic violence  Method: The literature review is based on 10 scientific studies, of which six are qualitative and four are quantitative.  Results: The results are based on five developed categories: Lack of time and expectations of increased productivity, Lack of nursing knowledge, Organizational shortcomings jeopardazie the safety of patients, The nurse's experience of raising the violence subject and The nurse’s responsibility in screening. Nurses do not consider themselves to have sufficient knowledge, time or clear guidelines at an organizational level to handle screening of violence to the necessary extent.  Conclusion: The results that emerge in this literature review show that nurses who experience uncertainty about violence management need increased education and information regarding domestic violence. Structural difficulties at the organizational level contribute to challenges in the nurse's work as there are not always sufficient conditions and resources. The nurse's own approach and attitude creates obstacles in the care of abused women. With an increased awareness and greater understanding, the nurse can master the limitations that exist in terms of taking responsibility and daring to ask the question of violence.