Bostadsbristen är ett allvarligt problem i Sverige och bostadsmarknaden är långt ifrån välfungerande. År 2015 bedömde Boverket att 183 av landets 290 kommuner hade ett underskott på bostäder. 80 kommuner tyckte sig ha en balans mellan bostadssökande och antalet lediga bostäder medan resterande 27 kommuner fann ett överskott på bostäder. Att tilläga är att 82 procent av befolkningen bor i de 183 kommuner som berörs av underskott.Den förra regeringen anser att om vi bättre nyttjar de redan befintliga bostäderna och skapar ett flexibelt utbud av lägenheter genom andrahandsupplåtelse samt gör outnyttjade bostäder tillgängliga på marknaden kan man hjälpa många människor som söker bostad.Syftet med denna uppsats är att utreda, analysera och diskutera varför bedömningen gällande de skäl som krävs för tillstånd till andrahandsuthyrning skiljer sig åt mellan de två nyttjanderättsformerna, bostadsrätt och hyresrätt. Även klargöra vilka skäl som lagstiftare anser vara tillräckliga vid en tillståndsprövning gällande andrahandsupplåtelse. När utredning av eventuella skillnader i skäl för upplåtelse i andra hand är klar besvaras och diskuteras följande frågeställning: Varför är BRLs regler generösare än hyreslagens regler?I uppsatsen undersöks olika bestämmelser för att få en djupare insikt i gällande rätt. Förarbeten, rättspraxis och doktrin har legat till grund för tolkning av lagar och för att ge läsaren förståelse för den praktiska tillämpningen av valda lagrum.Av det insamlade materialet har det framkommit, att det i första hand är den enskilda bostadsrättsföreningen eller hyresvärden som beslutar vilka skäl som anses tillräckliga för tillstånd till en andrahandsupplåtelse. Reglerna i BRL är generösare än motsvarande regler i hyreslagen då bostadsrättshavaren inte behöver åberopa samma tyngd i sina skäl för uthyrningen som en förstahandshyresgäst. Detta på grund av det ekonomiska intresse och uppbundna kapital som bostadsrättshavaren har i sin bostad vilket en förstahandshyresgäst saknar. Det är enligt oss anledningar till varför BRLs syn på godtagbara skäl är generösare än motsvarande regler i hyreslagen. / The housing shortage is a serious problem in Sweden and the housing market is ineffective and greatly hampered. In 2015 the national board of housing, building and planning in Sweden named Boverket, estimated that 183 of the country’s 290 municipalities had a shortage of housing. 80 of the municipalities showed a balance between housing applicants and the number of vacant homes, while remaining 27 municipalities showed a surplus of housing. Important to note is that 82 percent of the population reside in the municipalities affected by the shortage.The previous government believes that by better utilizing existing dwellings and creating a flexible supply of apartments by sublease as well as making unused homes available to the market they can help a lot of people in their search for a home.The purpose of this essay is to investigate, analyze and discuss why there are differences between two forms of tenancies, owner-occupied apartments and rental units, with respect to the reasons thought to be sufficient in the assessment of obtaining permission to sublease. After clarifying differences regarding reasons for sublease, the following question is answered: Why is the law concerning owner-occupied apartments more generous than the law regarding rental units?Various regulations are examined in the essay to create a deeper understanding of the law. Travaux préparatoires, case law and jurisprudence has formed the basis for the interpretation of the statutes and to provide the reader with a deeper understanding of the practical use of selected section of the law.The collected material has illustrated that it is primarily the individual co-operative housing association or landlord who decides what reasons are sufficient to permit a sublease. The rules considering owner-occupied apartments are more generous than the corresponding law for rental units, since the owner of a co-operative apartment does not need to invoke the same substance in their reasons for renting as primary tenant because of their financial interest which a tenant lacks. According to us this is the main reason why the view on acceptable grounds for sublease regarding owner-occupied apartments are more generous than the corresponding laws applied on rental units.

This thesis discusses how to enhance the public discussion of moral and political questions. Enhancing public ‘deliberation’ is desirable since it provides citizens with influence, it enables coming to an understanding, and it ensures legitimacy. The concept of ethico-political judgment, with its two conditions, is elaborated on as an ideal that suggests how we should deliberate. In order to understand how we actually deliberate, an empirical inquiry into the public discourse on prenatal diagnosis and screening in the Netherlands and Sweden is conducted. On the basis of Kant’s ethics and his theory of the faculty of judgment, the two conditions for public deliberation are developed. These conditions are the giving of and asking for normative reasons as well as aiming at impartiality of judgment. Normative reasons are prescriptive, universal, and internal and these are related to Kant’s ethics. Impartiality is related to Kant’s ‘enlarged thought’, to think from the standpoint of others, as well as Kant’s practical philosophy. We need to think from the standpoints of others in order to consider whether or not the principle of our action applies to all. Four thematic foci in the public discourse on prenatal diagnosis are investigated – the unborn life, attitudes toward the disabled, implications of new choices, and the limits of medicine. The conclusion is that – if we wish to enhance public deliberation on the basis of the two conditions of ethico-political judgment – we should deal with both interpretive differences over universal principles (such as respect for autonomy and human dignity) and varying representations of ‘the other’ (such as the fetus, disabled persons, mothers-to-be, and future parents). / I denna avhandling diskuteras hur offentlig diskussion kring moraliska och politiska frågor kan intensifieras. Att intensifiera offentlig diskussion är önskvärt för att ge medborgare inflytande, för att främja förståelse och för att skapa legitimitet. Begreppet etisk-politisk bedömning utvecklas som ett ideal för hur vi bör diskutera. För att undersöka hur vi faktiskt diskuterar görs en empirisk undersökning av det offentliga samtalet om fosterdiagnostik i Nederländerna och Sverige. Med utgångspunkt i Kants etik och hans teori om omdömesförmågan utvecklas två villkor för offentlig diskussion. Dessa villkor är att ge och efterfråga normativa skäl och att sträva efter opartiskhet av omdömesförmågan. Normativa skäl är preskriptiva, universella och interna. Begreppet utvecklas utifrån Kants etik. Opartiskhet baseras på Kants ’utvidgade tänkande’: att tänka utifrån andras perspektiv. Denna idé relateras till Kants praktiska filosofi. Det ’utvidgade tänkandet’ innebär att vi tar ställning till om principen som vi väljer för en handling gäller alla. Fyra teman i det offentliga samtalet om fosterdiagnostik analyseras – det ofödda livet, attityder gentemot handikappade, implikationer av nya val och den medicinska praktikens gränser. Slutsatsen är att om vi önskar intensifiera offentlig diskussion med utgångspunkt i de två villkor som utvecklas, bör vi ta itu med tolkningsskillnader när det gäller universella principer (som respekt för autonomi och människovärde) samt olika representationer av ’den andra’ (som fostret, handikappade, gravida kvinnor och blivande föräldrar).